Är helt ny här. Min anhörige har varit djupt nere i ett för andra dolt alkoholmissbruk, stora dagliga mängder i smyg innan sänggående, är nu ren sen 9 månader. Jag misstänkte men han förnekade ihärdigt, under många år. Nu uppkommer diskussioner där jag förmedlar att jag inte har så roliga minnen av storhelger. Vi har här olika bilder och upplevelser. Jag minns att hen höll sig nykter på dagtid men innan kvällen var slut hade hem smugit iväg inom hemmet till sin gömma och druckit sig berusad och stupat isäng. Hem minns det som om storhelgerna var jättebra och blir ledsen på mig. Känns som det inte är ok att jag har mina minnen då han blir ledsen. Men det är ju mina minnen. Något råd hur jag hanterar det här? Ska jag tiga eller är det ok att tala ut mina upplevelser.
Ska kanske tillägga att jag ställde ett ultimatum som mynnade ut i att han tog hjälp och slutade dricka. Vi har pratat mycket om det och jag var med i hela processen. Men det här med att vi har olika minnen skaver. Råd?