Min sambo är alkoholist. Han är medveten om det. Går på AA möten, har gått olika beteendekurser för att kunna hantera sin alkoholism. Vi har det väldigt bra när han är nykter. Men ibland så faller han dit. Vi har sällan alkohol hemma, men igår hade han fått en flaska av sin pappa som han ville dricka upp. Jag frågade om han bjöd på ett glas, vilket han inte ville då han i sin värld ville ha sin flaska för sig själv. Vet att det inte är sunt. Eftersom vi inte hade någon mer alkohol hemma gick han ut på krogen för att supa sig full och prata med de han får bekräftelse av.
Grejen är att jag blir så fruktansvärt arg, besviken, irriterad, dömande, sur och känner att jag inte kan kontrollera min reaktion på detta. Vilket är det bästa sättet att möta detta på? Ska jag vara förstående, ”hålla honom i handen” och förstå att det är jobbigt för honom, eller ska han få veta att jag är besviken?
Oftast vill han, som de flesta, förklara, diskutera och samtala när han är onykter, men han är då helt oresonabel. Lyssnar inte och jag har sagt gång på gång att jag inte diskuterar om problemet när han är onykter, vilket han knappt kan acceptera. I både nyktert och onyktert tillstånd är han mig verbalt överlägsen och är otroligt duktig på att få fram sin åsikt och att påpeka mina brister. Vet exakt hur han ska få mig ur fattning och bolla att problemet är mitt att hantera och att jag ska låta honom ha sin frihet att göra det han själv väljer att göra.
Så min fråga är egentligen, hur ska jag möta honom när han väljer att dricka utan att det ska bli konflikter? Han kan vara nykter i månader, men ibland så väljer han att ta ett dygn och fly.