Har sedan september förra året varit mer eller mindre övertygad om att jag både vill och bör lägga ner det här med alkohol. Klipper med alkoholbeteendet då och då i en vecka eller två, och upplever då i överlag en påtaglig lättnad och förnöjsamhet, men är sedan förbluffande snabb på att ”tacka ja till mig själv” när jag plötsligt bjuder in mig själv till att börja om igen?! Och då håller jag igång var och varannan dag igen en stund. Blir galen på detta!!

Har läst i det närmaste alla trådar i detta forum och igenkänning med många är naturligtvis enorm. Är brutalt avundsjuk på (och imponerad av) er som håller över tid och grunnar på vad som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er...? Hur i h-vete kan jag låta mig själv dricka igen, lite hastigt och lustigt, när jag några dagar/några veckor innan är så sagolikt säker (gång på gång) på att det fan räcker nu! Det är inte inte värt det! Alls!!

Både mängd och frekvens är oroväckande och osunt, även om själva dryckestillfällena inte medför några direkt negativa upplevelser eller tokigheter. Slutar dricka ”i tid” (men har då eg druckit för mkt), gör inga märkliga eller oöverlagda handlingar och har aldrig typ somnat i soffan eller lagt mig utan att tvätta mig o borsta tänderna. Men dagen efter - skjut mig stenhårt alltså... Så vidrigt... Ångest och ofattbart dåligt mående på alla fronter. Om jag har druckit tex tors-lör (aldrig dagtid), blir det en ackumulerad vansinnes-baksmälla/abstinenskänsla som jag hatar och inte kan stå ut med!

Mitt liv är ganska intensivt och jag vet att jag oftast ”bjuder in mig själv till dryckestillfällen” när jag är lite överbelastad och samtidigt speedad och trött. Jag blir då stormglad när jag plötsligt kommer på att ”nämen nu tar vi och piffar upp den här aftonen med vin o bubbel!” ”JAPP” säger jag då DIREKT och tveklöst till mig själv utan att vara ett dugg intresserad av att identifiera något i HALT-modellen (som jag lärt mig om här 😊), eller att ”spela hela filmen”. Där och då vill jag inte hjälpa mig själv till en mental punkt där jag inte vill styra upp en festlighet, så att säga... Jag skiter då fullständigt i att jag typ några dagar/veckor innan fattat ett högst rimligt och klokt beslut att ge fan i att dricka, av den enkla anledningen att det definitivt inte är värt det.

Har som sagt läst här en längre tid och nu skriver jag mitt första inlägg, för att utforska om det kan vara medverkan här, som är en faktor som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er som finns här och som håller över tid 🙂.

Hej förresten 😊! Jag heter (inte 😅) Annabell, jag är 42 år och har ett jättebra liv med superfina relationer till barn och familj (lever utan partner), ett jobb som är givande och jag vill INTE dricka alkohol mer. 🤗

Grattis till dina 14 dagar @Annabell👏🏻💗
Det stämmer väldigt överens vad du skriver om mig…liknelsen mellan dig och mig. Det är ju så det är …svårt att använda de negativa konsekvenserna för att sluta dricka. Då brukar jag även tänka ”men hur dum är du människa! Du förstår ju att ditt drickande kan få riktigt allvarliga konsekvenser likväl dricker du!”. Ja du den där dumma tjatterfjanten dyker upp titt som tätt hos mig. Så irriterande! Jag får väl också brotta ner tjatterfjanten💪🏻Som kuratorn sa på rådgivningscentrum..inte tänka bara gå till handling!

Jag klarade av att vara nykter idag så jag vann💪🏻

Kram💗

Wow @annabell vad tider går snabbt, växer ingen mossa här som tanter brukade säga till mitt rätt så länge flintskalliga barn.
Glädjs med dig och lånar inspiration till mina egna fabler, så värdefullt 🧐 kram 💕

Tack Se klart 🥰! Ja, femton dagar har gått supersnabbt! Men som jag skrev tidigare så känns tid och dagar ändå rymligare nu. Den här ”en dag, en stund i taget-ansatsen” uppmuntrar ju i sig till ’medveten närvaro’ 🙏😊.

Jag var min egen gränsvakt i eftermiddags. Hade eg behövt vara det redan igår. Istället var jag såååå dunderkränkt hela natten och halva dagen. Tjatterfjanten började sprattla hoppfullt i sin låda och gräsanden var helt omöjlig att få tag på. Men då svepte gränsvakten in och och upplyste mig om att ”han sku itt trouw att han får setje se opa nesan din, och stjiten inni monna!” (gränsvakten är tydligen från Piteå 🤷🏽‍♀️). Så jag kontaktade de inblandade och drog min gräns. Det hade jag aldrig gjort om jag nu burit på överkompensationsbehovet och skammen, som följer med drickandet. Jag förtjänar en gränsvakt nu känner jag - och jag klarade av att vara en idag😊💂‍♂️(och tjatterfjanten ligger lågt i lådan igen och gräsanden kom hem - tack och lov)!

Kram! ✅🦆

God morgon @annabell 🦆
Min gränsvakt har inte börjat prata än, men ikväll ska jag locka ur honom några ord när han går på kvällspasset fredag.
Ett eftertraktat pass- mycket att stå i för att patienten ska sluta i tid och framförallt inte smuggla in grejer under radarn.
Ha en fin fredag! 💕🌟

Ja, under fredagspasset (”jamen-vänta-lite-jag-ska-ju-bara…”-passet) är det fullt fokus som gäller för gränsvakten @Se klart 😅! Hoppas att din också börjar prata snart - det är ju så roligt när de växer, börjar få ett tydligare språk och man kan börja lära känna på riktigt 😂❤️✨!

Det här blir en riktigt fin helg känner jag, för jag har klarat alla deadlines redan och kan i princip se fram emot att bara låtsasjobba med full lön nästa vecka 🤩🙏. Noll komma noll-noll sugen på att fira detta med alkohol 😊.

Önskar alla en fin fredag och massor av styrka och ro! 💖

✅🦆

Är alldeles själv hemma i flera timmar idag/afton. Händer typ aldrig 😄! Tjatterfjanten skulle vilja föreslå fem glas vin och att vara kreativ - spela piano, skriva en bra artikel, dansa… Men han tar sig inte ens ut ur lådan 📦😄. Lite knivigt är det för mig med det här kreativa som jag gillar mycket, och hur väldigt väl det gifter sig med det här med att dricka… Undviker att peppa igång på sånt skapande-aktigt just nu (förutom i de delar som krävs jobbmässigt), för att inte dra igång fjanten. Och det blir lite tomt… Får ge mig ut och springa (läs halka runt på mina and-ben) istället 😄.

Jag måste skriva nånting om det här med barn… Mina barn bor med mig på heltid sedan jag separerade för några år sedan och tog mig/oss ur en destruktiv och skadlig situation. Jag sökte och fick hjälp där och då och både jag och barnen har haft långvarigt samtalsstöd kring detta. Vi är liksom igenom det nu, men det har varit kämpiga år. Jag nämner sällan barnen här, för jag får panik när jag tänker att någon skulle tycka att jag är dum i huvudet som druckit så mycket trots barnen (för så är det ju…). Jag är med mina barn jämt. De är otroligt inkluderade, sedda, älskade, stöttade etc av mig och också det lilla nät av vänner och familj som vi har runt oss. Och vi pratar om allt - smått och stort, även alkohol. De är helt fantastiska, starka, upplysta och modiga och har tränat mycket på att sätta ord på känslor… I den utsträckning de upplevt vindrickandet som jobbigt/störande, så vet jag (nog) om det. De säger direkt om de tycker att något inte känns bra och de har förtroende för att jag, och vuxenvärlden i stort, vill ta emot och lyssna på deras känslor. Usch - det finns inget försvar, alkohol och barn rimmar INTE. Ändå försöker jag ju mig på nåt slags försvarstal här… Håller inte för osannolikt att jag kommer att se tillbaka på detta inlägg och skämmas en vacker dag… apropå frågan som dryftas i forumet nu, om hur man tolkar, läser (och skriver) olika inlägg beroende på var i processen man befinner sig… Men, som många i forumet uttryckt i veckan, gjort är gjort och framåt räknas mest ✨! 🦆

Framåt är det enda vi har.
Jag hanterar en massiv kris på min arbetsplats som rör historien. Jag försöker hålla isär NU och framåt, med då och bakåt. Men de hänger ihop, och det räcker (åtminstone bland de tyvärr stenkorkade män jag har omkring mig i ledande positioner) att helt enkelt se klart på historien, förstå hur historia hänger ihop med hur vi tolkar verkligheten nu.
Det är en hjälp i de flesta fall. Historien kan lukta illa och vara skämmig men försvinner inte för att vi tittar åt ett annat håll, åtminstone inte i en stor organisation.

Jag har liknande upplevelser som du kring känslan av mina barn. Det betyder förstås inte att något (jag) varit ofelbart. Barn präglas precis som du skriver- av så många sammanhang. Vi är inte allt. Jobbigt och skönt
Jag tror inte du kommer skämmas över dig, kanske inte nånsin mer. Det är ett magiskt trick som nykterheten trollar med. Att den reflexmässiga skammen vaporiseras. Den kan bli till ånger- helt ok känsla. Den är liksom en känsla kring då- och inte som skammen som kan genomsyra hela själen. Till och med hur vi rör oss och håller kroppen.
Jag ser en and med starka ben och högt huvud, så stort @annabell.
Kram 🥰

@Annabell Jag tycker om dina inlägg:) Jag ska försöka anamma det här med Tjatterfjanten mer för jag tror att det på sikt skulle kunna vara gynnsamt för mig. Jag tyckte även om det där som du skrev att våra konsekvenser är inte tillräckligt allvarliga men ändå att vi (jag) kan vara livrädd för vad ett alkoholmissbruk kan föra med sig...att motivationen inte är hundraprocentig men man vet att Tjatterfjanten behöver man trycka till ordentligt för att komma vidare. Jag gillar den beskrivningen. Ska följa dig:)

Å det med barnen...ja du...om jag hade vetat allt jag vet idag när barnen var små alltså även då när jag inte hade ett problematiskt drickande så hade jag gjort annorlunda. Och, när det började bli ett problem...ja..fy farao...det är klart att de har genomskådat mer än vad jag har trott...i synnerhet min dotter. Vi har pratat om det ...och de har fått en del förklaringar...att vissa saker handlade inte om dem utan om mig. Tårarna rann....

Önskar dig en fin lördag:)

Kram

Kanske det är hjälpsamt att sätta en bild på den där rösten. Det är ju många som har använt den tekniken. Tjatterfjanten är utmärkt som namn på en sån bild. Det kan inte vara svårt att vinna över en Tjatterfjant. Det hör ju vem som helst. Och med en gränsvakt. Underbar bild!

@Varafrisk skrev:"att vissa saker handlade inte om dem utan om mig. "
Har tänkt en del på vad du skriver här och det är väl så att allt handlar om oss själva och hur vi förhåller oss till olika saker. Det är en jobbig tanke för att man då är ansvarig, men också en styrka. Kan man inte förändra andra, så kan man förändra sitt eget förhållningssätt, så att det inte skadar en själv.
Och man kan också förändra sina domar över sig själv. Skammen och oron för att drickandet skadat barnen är ju det som gör mest ont. Och jag tänker att vi kan ju inte påverka historien, men som SeKlart skriver så kan vi heller inte förneka att den finns. Så jag tänker då på hur man kan göra för att hjälpa dem nu och som du skriver AnnaBell så handlar det om att ge dem tillfälle att prata, att se till att de inte lägger skulden på sig själva, att få dem att förstå hur beroende och medberoende funkar. De har rätt till sina känslor, vi har rätt att ta ansvar, borsta av oss, resa oss upp och blicka framåt. Nä, barn och alkohol hör inte ihop. Såklart! Men vi gör om och gör rätt. Det innebär också att barnen inte behöver vara perfekta och sånt kanske vi ändå har blivit bättre på att förstå med våra erfarenheter. Det kan vi ge dem nu. Lite livserfarenhet, lite förståelse, lite bekräftelse.

Varmt tack för viktiga reflektioner, som under helgen legat tätt intill mig, Se klart, Varafrisk och Sisyfos ❤️🙏.

Helg tre har passerat i gräsands-tempo faktiskt. Väldigt trött och lite dämpad igår och idag. Jag har dåligt tålamod med uteblivandet av att vara stormglad och jättepeppad (över/på nånting - vadsomhelst!). Jobbar med acceptans för att vara dämpad… och att ingenting händer som liksom känns.

Är väldigt förtjust i adventstiden och julen och ska maxa myset fram till fredag 🎄😊. Nu när tjatterfjanten ligger där så lugn och halvdöd i sin låda, känns det himla fridfullt och bra. Gräsanden och gränsvakten från Piteå har toppat formen också, nu inför att jag ska styra upp själva julafton🦆+💂‍♀️⚔️📦.

Hoppas alla har haft en fin fjärde advent ✨!

18x✅🦆

Godmorgon,
Låter som en helt rimlig tredje helg nykter. Fyrverkerierna på vänt och vänt är tråkigt för oss som är vana vid iaf ett litet smatterband till kvällen. NÅN-ting att få känna sig lite glad över… ⚡️📸
Jag tycker de där femöres smällarna så småningom ersätts med större och mäktigare vågor snarare än flickering lights. Känslan av wow- jag kan surfa är starkt beroendeframkallande- att få vara med om det - hjärnans nyväckta små trick. Det har överraskat mig med kraft.
Det ligger kanske lite längre fram i tiden så ibland känns det dumt att skriva om sånt i ett forum där just otålighet är en av våra gemensamma nämnare. Men jag ville beskriva det ändå.

Jag är också en julmys-maxare men med åren har det blivit bara lite lugnare = inte så påfrestande att försöka hinna allt.
Nu bor vi så till att inte mycket behövs- är liksom lite juligt by default, och idag ska jag hinna sätta mig vid datorn medan det ännu är mörkt. Tända ett ljus. Surfa på vågen stillhet en stund. Sjunga upp gränsvakten som varit lika tyst som Tjatterfjanten i helgen. ✅🎄Önskar dig en fin dag, Annabell! 🥰

Instämmer med SeKlart! Känslan kommer tror jag. Jag fick ju aldrig någon kick av alkoholen så jag är kanske inte den bästa att bedöma, men de lyckokänslor jag kan känna nu över saker i vardagen ibland, t. ex att det ska bli kul med ett jobbprojekt, eller lyckan över en fin julgran den fanns aldrig när jag drack (även om jag nu dricker ytterst sällan och inte kan skriva att jag är nykter). Det är fantastiskt att känna sig hög på livet. Så håll ut nu. Tror man behöver ganska lång tid helt utan för att det ska återställas. Så lycka till och ha en fin dag!

Jag uppskattar jättemycket att få ta del av såna här framtidsspaningar - tack 😊💖!

Läget är ganska vilsamt för mig nu, sedan jag kom på (via er input!) tankespåret där det inte spelar nån roll hur vrålsugen jag skulle kunna vara, eller hur grått det skulle kunna kännas, eller hur mycket jag skulle kunna förtjäna att firas etc - det blir ändå ingenting (iaf inte idag). För så är det bara. Tror att det är därför tjatterfjanten inte ens ids kliva upp på eftermiddagarna längre - det är ju inte lönt för han vet ju att han ändå bara åker på däng direkt och blir överkliven 😆 (börjar nästan tycka lite synd om tjatterfjanten nu när jag tänker på honom… måste nog skicka in en filt i lådan eller nåt 🙃). Känner mig glad och lättad över livet utan alkohol flera gånger varje dag 🥰.

Kram ✨✅🦆!

Så härligt att läsa, och det här med glad flera gånger varje dag håller i sig. Även de dagar jag inte är glad för något annat, så händer det minst tre gånger om dagen att jag glädjer mig över att jag inte dricker mer. Tjstterfjanten har flyttat ut men en vaksamhet har flyttat in för att stanna.
Den framtidsspaningen kanske inte låter så kul om en är en härlig människa där allt ska kunna hända men jag vill inte längre att allt ska kunna hända. (Inte säker på om jag lyckas rädda upp det här scenariot…)
Well well.
Jag tycker det känns på richterskalan att Anden går med riktigt rejäla steg. Sparkar undan det som står i vägen bara. Unner säj möjligen att slå en blick över axeln men det kan ju vara en lagom utmaning att klara det med, menar jag. Även om jag som alltid tycker att det är utmaning nog att skippa första glaset (lex @andrahalvlek 😍) och därmed vara helt nöjd med sig. Och allt annat kommer efter (lex @blenda😍) Kram @annabell, du är värdefull för mig här.
🎄🌟🎄

Tjugo dagar ✅🥳. Det är så lite så lite av tre månader, av ett år, av ett liv. Men fint på ett stort sätt ändå. Det är ju som en skatt med 28 800 betydelsefulla minuter som man skapat och samlat, är stolt över och rädd om ✨. Jag fortsätter vandra och samla skatter 😊🦆! 🤗

Godmorgon ✨! Och god fortsättning (på helgerna och nykterheten 😄) eller gott slut (på drickandet, om det är idag det börjar) 💖.

Det var många år sedan jag firade jul med ett genuint inre lugn, men det gjorde jag i år 🥰. Uppesittarkvällen var ljuvlig med bara jag och barnen och julaftons morgon ville man ju fälla en tår av lättnad att man slapp SPELA lugn, peppad och mysig. Sen kom resten av familjen och jag (💂‍♀️) hade redan sagt att jag inte tänkt inhandla någon alkohol överhuvudtage och att de som ville ha det, fick ta med själv😊. Jag hade dock fyllt nedersta hyllan i kylskåpet med tre tolvpack apotekarnes julmust, så det blev väl bara nån öl som fick plats 😄. Hela tillställningen blev en synnerligen fridsam historia och redan 21.00 var det tack och hej och då körde jag två varv till återvinningen med all kartong och nollställde köket! Snacka om chill juldagsmorgon nu - på alla möjliga braiga sätt🤩.

Helt otroligt att tjatterfjanten inte ens försökt göra en ordentlig framstöt nu inför helgerna?! Försöker tänka ”äh, vilken looser han ändå är alltså”, men jag vet ju hur lömsk och oberäknelig den jäkeln är, så går ju omkring och är lite halvrädd och helberedd helt enkelt… SÅ länge har han ju faktiskt inte svultit i lådan och jag misstänker att han har krafter kvar… Men inte idag, för idag har jag andra planer ✅😄🦆✨. Kram!

@Annabell Åh, det låter som en kanonjul 🤩 Svinbra jobbat! Tillsammans med din gräsand och din gränsvakt gör du verkligen ett kanonjobb för att tjatterfjanten ska ligga kuvad och tyst i sin låda 🙏🏻

Med tiden blir hens skrik och paniska utbrott både tystare och glesare, så håller man bara koll på HALT (hungrig, arg, ledsen/lovely, trött) så blir det bara lättare och lättare. Och att fokusera på fördelarna som du gör är verkligen en klok strategi.

Kram 🐘

Tuuusen tack Andrahalvlek 💖😊!

Jag skrev en grej i Se klarts tråd idag, om att jag ofta brukar tänka att jag vill vara som den man alltid hejar mest på i filmen. Det är faktiskt ett väldigt effektivt knep! Och då menar jag ju inte att jag säger till mig själv ”Hörru - bli typ Mel Gibson i Braveheart nu, annars är du sämst!” Nej, jag menar bara att man ju alltid är huvudperson i filmen som skildrar en själv och att man i en given situation kan stanna upp och tänka ”om jag nu såg filmen om mig själv och det här utspelade sig… Vad skulle jag då ”heja på” att huvudpersonen (jag) gjorde nu?” Om tex tjatterfjanten skulle börja prata med huvudpersonen om hur romantiskt det vore att svepa en vinare (🙄), skulle man ju hoppa upp och ner i soffan av ”hejande” på att huvudpersonen skulle välja att putta tjatterfjanten hårt i bröstkorgen och göra nåt annat! Eller om huvudpersonen fick en skopa orimliga krav på sig av orimliga människor, då skulle man ju heja på att huvudpersonen drog en vettig gräns! Den man hejar mest på i en film är ju sällan ofelbar. Den gör misstag och felprioriteringar, men då hejar man ju på den ändå och på att den ska vända situationen. Jag vill alltid vara den jag skulle heja mest på i filmen. (Och ha ett jäkligt bra soundtrack till filmen om mig själv) 😊✨!