av Ishavet

Rosette
ons, 2021-12-08 - 17:55

Hej Ishavet, du har startat en ny tråd som antyder om en idé om att skriva av dig lite här, kanske berätta om din situation. Gör gärna det, om det fortfarande känns aktuellt såklart, vi finns här och stöttar på det sätt vi kan.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ishavet
fre, 2021-12-17 - 01:00

Hej igen!

Tack för din kommentar, Rosette. Så fint att ni finns här.

Min man har varit/är alkoholberoende. Jag hoppas kunna skriva av mig här och få klarhet i vår situation. Det vore underbart om ni kan hjälpa mig förstå...

Det var när vi fick vår första dotter, år 2013, som jag förstod att min man hade alkoholproblem. Det var en väldigt tuff period som bara hade börjat. Jag sökte hjälp via BVC och fick ett telefonnummer att ringa, men min man ville inte ha hjälp. Han försökte sluta själv, med stöd från mig, flera gånger. En period slutade han dricka varje måndag men var lika full helgen därpå. Det började redan på tisdagen och mängden alkohol ökade på tills det blev för mycket.

Vändpunkten kom 2016 när han deltog i ett KBT-program för alkoholberoende via nätet. Då höll han upp i tre månader. Han fick många bra metoder att använda sig av för att ta kontroll över suget efter alkohol. Han kom till insikt på djupet. Vi kunde börja om. Ytterligare en vändpunkt var senare samma år då han började läsa böcker av Robin Sharma, David Goggins med flera. I perioder löptränar han och går upp varje morgon klockan fyra eller fem. Kan nämna också att han är en väldigt driven person. MEN... trots vändpunkter, personlig utveckling och bra perioder... trots hans egen insikt om att alkoholen gjorde honom deprimerad och beroende... så fortsätter perioder komma då han hittar anledningar till att dricka alkohol.

Jag har ringt Alkohollinjen många gånger under åren för att få stöd dels i hur jag kan stötta min man och dels i hur jag ska överleva själv. Från alla kloka människor i forumet för anhöriga och med stöd från personer på Alkohollinjen kom jag till insikten att jag inte kan styra hans drickande och jag försökte hejda mitt kontrollerande. Istället kunde jag känna mig stärkt och lita på min magkänsla som skrek att hans drickande var FEL. Jag landade i att JAG inte kan leva så här. Jag vill inte ha alkohol i mitt liv. Min man kan dela den inställningen och har haft tankar på att sluta helt med alkohol, men han vill helst inte det. Vi har en överenskommelse om att han inte ska dricka hemma alls. Det fungerar i ganska långa perioder. Och det är detta jag inte förstår... hur han vänder.

I slutet på oktober i år var någon whisky som han köpt ihop med en kompis för flera år sedan klar och han fick hem flaskorna. Direkt korkade han upp för att smaka, trots att det var mitt i veckan. Sedan flödade whiskyn här. Han får visserligen inte återfall så som jag har läst och hört att andra kan få, att de dricker sig stupfulla direkt. Nej, han tänjer snarare på gränser och mängden alkohol ökar suggestivt på. Han börjar smyg-dricka som han gjorde förr. Efter två helger med den nya whiskyn blev det för mycket. Det slutade med att vi satt i soffan som så många gånger förr, tillbaka i något vi lämnat. Han förstod själv sitt snedsteg och la sig platt, förklarade att han helt enkelt är beroende, att hans hjärna blivit förstörd av alkohol, så enkelt är det. Han gick till köket och hällde ut det som var kvar i whiskyflaskorna.

Vi har ingen alkohol hemma och ska inte ha det. Ändå var det en lördag nu i december som han grejade i garaget. När han kom tillbaka in såg jag direkt på hans minspel att han druckit. Jag ville inte tro det. Han sa att han bara druckit några 3,5:or. Jag blev så ledsen, så himla himla ledsen. Det var då jag startade den här tråden...

Jag förstår inte. Min man håller alltså upp med alkohol i ganska långa perioder. Han håller visserligen inte upp helt och hållet, för jag vet att han dricker med jobbet till exempel. Som ikväll. De har ätit middag efter ett avslutat projekt och då dricks det en del också. Det har varit flera sådana tillfällen senaste tiden. Han jobbar borta ibland och då är jag rätt säker på att han dricker, om han är i en 'sådan' period vill säga, men hur mycket vet jag inte. Det är liksom jag som är hans bromskloss för alkohol. Gränsen jag satt är att han inte ska dricka när jag eller barnen är med, resten kan jag inte styra. Det får vara upp till honom.

Senast jag ringde till Alkohollinjen var några dagar före jul förra året. Personen som jag pratade med då tyckte att det lät som att jag kommit till det sista steget. Att lämna. Den gången hade min man druckit sig full hemma en fredag när jag hade lagt mig på kvällen. Dagen efter lovade han mig att det aldrig skulle hända igen och han drack bara cola den dagen, men redan nästa dag blev han full igen på kvällen när jag lagt mig. När han kom och la sig bredvid mig den natten somnade han nästan direkt, med kläderna på och allt. Jag sa hans namn och sa att jag är så ledsen. Då lyfte han på täcket och höll upp sin arm så jag kunde krypa in där. Jag frågade efter en stund om han hade druckit och han svarade 'ja, jag tog ett glas'. Och även om jag redan visste att han druckit och att han var full så brast det för mig då. Alltså, jag bara grät och grät. När han hade somnat så hittade jag mig själv letandes i hans bil, i garaget... kände igen misstänksamheten och desperationen från förr.

I våras började han byta ut sin cola mot alkoholfri öl. Efter en tid blev de alkoholfria ölen till 3,5:or. Jag "godkände" 3,5:orna först för jag sa inte emot, trots vår överenskommelse. Men jag såg sedan hur mängden ökade på dag för dag. Till slut blev han full på dem också. Vi var tillbaka där igen. Och nu ligger det alkoholfria öl i kylen igen...

Vi haft det så här de senaste åren. I det vidare livet. Han har kommit ur sitt okontrollerade missbruk, men han är ändå inte helt fri. Alkoholen skapar fortfarande problem för oss. Varför? Vad beror det på? Vad kan jag göra? Hur ska jag tänka kring detta? Hur länge ska jag stå ut?

Hur kan ha förändrat sitt drickande till det bättre, hålla upp i perioder men ändå få sådana bakslag? Så klok ena perioden och så naiv nästa.

Han säger själv att han inte är beroende längre, ändå sa han när han hällde ut sina whiskyflaskor förra månaden att han är beroende. Att hjärnan kanske för alltid är förstörd när det gäller alkohol. Här i forumet läste jag någon som tipsade om "Alcohol lied to me" i en tråd och den texten stärkte mig ännu mer i min syn på alkohol. Jag har återberättat den för min man och bett honom läsa den. Min man har fallit för alkoholen. Och varje gång han dricker sätter han sig själv och vårt liv i musfällan... han vill inte se den risken som jag ser. Jag har pratat med honom om det och han tycker att jag överdriver. Han menar då att han har kontroll.

Jag vill inte ha alkohol i mitt liv och jag vill inte lämna honom. Vi har en stark och nära relation, så mycket fint tillsammans. Inte minst våra två barn. Han har gjort enorma framsteg och jag är så stolt över honom! Jag är hoppfull om att det ska bli bra hela vägen. Att han, precis som jag, kan vilja välja bort alkohol. Men vad ska krävas för att han ska nå dit? Allt jag lyssnat, pratat, resonerat och försökt. Det tär på mig varje gång han faller tillbaka, även om det är glesare mellan gångerna nu. Jag har på riktigt känt och trott flera gånger i perioder att han blivit fri sitt alkoholberoende. Att vi klarat det! Så nära är det! Nu gnager oron i mig igen. Snälla, ni som orkat läsa, hjälp mig förstå. Dela med er av era tankar och erfarenheter. Tack på förhand <3

Andrahalvlek
fre, 2021-12-17 - 07:54

@Ishavet Åh, vad jag lider med er 😢 Det gör ont i magen när jag läser ditt inlägg. Jag känner så väl igen mig, både i din och din mans situation. Min pappa var alkoholist och jag kan inte räkna antalet gånger han slutade dricka. Och återföll. Han dog till slut 64 år gammal, med söndertrasad lever.

Sen hade jag en relation med en man för några år sedan. Först förstod jag inte alls. Sen ville jag inte förstå. Till slut förstod jag - och då fick han flytta. Ett enormt svårt beslut förstås, men praktiskt lätt eftersom det var han som hade flyttat hem till mig. I ditt fall är det förstås så himla mycket svårare, på alla sätt. När man ger rådet att man ska bryta med alkoholist så är det för att det faktiskt är den enda lösningen, men det är ju så galet svårt att göra det. I botten finns ju kärlek ❤️

För egen del bestämde jag mig för 677 dagar sen för att sluta traska i min pappas fotspår. Då hade jag märkt att toleransen ökat enormt och att minnesluckor var mer regel än undantag. Det är ett av de bästa besluten jag har tagit i mitt liv. Jag fick mitt liv tillbaka. Jag har en enkel regel: Ta aldrig första glaset. Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att försöka dricka ”lite”. Så fort du tillför drogen startar mersuget, och efter en tids uppehåll är det nästan som att man ska ”dricka ikapp” och då kan det spåra ur på nolltid. Och man vet aldrig när det sker.

Mitt enda råd till dig är att fortsätta skriva och läsa här. Eller tipsa din man om forumet. Jag tror på det som jag brukar kalla ”faktametoden”. Nöta, nöta, nöta nyktra fakta tills man påverkar sitt undermedvetna. Så att man sakta men säkert tar sig igenom processen ”får inte dricka” till ”vill inte dricka” till ”slipper dricka”. Redan på vill-inte-stadiet är det ingen kamp längre, bara ett annat sätt att leva. Ett mycket hållbarare sätt, där man sätter sin egen och närståendes mående och hälsa i första rummet.

Om du klickar på mitt nicknamn ovan så hittar du min första tråd: ”Behöver all hjälp jag kan”. Den tråden är fullmatad med tips på poddar, böcker och Youtube-klipp. I början var det i princip ett heltidsarbete för mig att plugga nyktra fakta. Och skapa nya nyktra vanor. Jag hjärntvättade mig själv, och det har funkat.

Kram 🐘

Ishavet
fre, 2021-12-17 - 12:08

Åh tack, Andrahalvlek <3
Först vågade jag knappt läsa ditt inlägg, men nu har jag läst det flera gånger. Det blir så verkligt och starkt när jag kan spegla mig i dina ord och få bekräftelse på min situation.

Så smärtsamt att läsa att du har erfarenhet av alkoholmissbruk från flera håll i ditt liv. Men vilken styrka att byta riktning och välja en annan väg! Modigt och starkt att du brutit dig loss, på flera sätt dessutom. Tack för att du delar med dig!

När jag läser om din pappa kommer jag att tänka på min faster. När jag fick veta att hon var alkoholist hade hon åkt in och ut på behandlingshem många gånger, förlorat vårdnaden om sina barn och var väldigt illa däran. Då kontaktade jag IVO och med påtryckningar från mig som anhörig fick min faster ett LVM utfärdat mot sig. Det var otroligt tufft för henne, och alla runt omkring, men efter det var hon nykter ett år. Hon började jobba ideellt, fann tron och allt gick åt rätt håll. Dessvärre tog hon ett återfall och dog av sina alkoholskador 2018. Efter hennes begravning berättade min man att han aldrig mer ville dricka. Han berättade att när han såg hennes födelsedatum och döds datum på kistan framme i kyrkan, så var det som att något möblerades om i hjärnan på honom. Prästen höll ett otroligt berörande tal om livslinjer, om hennes livsglädje och hennes kärlek till sina barn, och om hur hon kämpat mot sin beroende-sjukdom. Jag vet inte varför jag berättar om detta här, men min fasters historia kom att påverka mig och min man starkt och egentligen var hennes begravning ännu en punkt för min mans drickande. Och jag kom att tänka på henne när jag läste om din pappa.

Ja, jag har läst om detta svåra beslut att lämna den man älskar i trådar på forumet för anhöriga. Så många som kämpar i den svåra processen. Som du skriver så finns ju kärlek i grunden, men till slut är det enda utvägen att lämna. Så fruktansvärt ledsamt att inte kunna rädda den man älskar. Jag funderar mycket på var min punkt sitter. Ibland har jag tänkt att det hade varit lättare att söka hjälp eller att lämna om han hade varit kvar i det som var förr, om han var längre ner i träsket. Även om jag förstår att en sådan situation hade varit mycket värre och hade inneburit mer smärta. Jag menar mest att vi nu befinner oss i något mellanläge och jag vet inte hur jag ska agera. Jag bestämde mig ju förra julen, i samråd med personen på alkohollinjen, att om han dricker hemma igen ska jag ta barnen och åka. För att markera min gräns och för att ge hans drickande konsekvenser. Men hittills har jag inte gjort det en enda gång. Eller jo, nu i december när han hade druckit några 3,5:or i garaget talade jag om för honom hur förbannat trött jag är på att mina gränser blir överkörda av honom och grät av ilska. Då satte jag mig i bilen och körde iväg för att lugna mig. Barnen låg och sov. Åh! Jag skulle vilja skrika ut hur mycket jag hatar alkohol, hur det förstör för människor.

Jag tror absolut att "faktametoden" (bra ordval!) är vägen framåt för min man så som du beskriver. Jag ska gå in och läsa i din tråd, tack! Vill lära mig mer. Jag har tipsat honom om forumet tidigare, men han vill inte. Han vet om att jag skrivit här och är okej med det. Tack för att du delar med dig om din väg framåt. Dels om din regel om att aldrig ta första glaset och dels om hur processen sett ut när du ändrat ditt förhållningssätt till alkohol. Min förhoppning är att min man ska kunna göra en liknande resa. Det bästa vore om han kunde sätta samma regel för sig själv som du har, att aldrig ta första glaset. För när han tillåtit sig ta första glaset, då kan han inte stoppa. Då kommer hans autopilot på, som han beskrivit det.
Det svåra är att han ingår i sociala sammanhang där alkohol förekommer, så som i jobbaktiviteter och fritidsintresse. Han vill inte vara en outsider som inte dricker, men samtidigt har han förebilder i offentliga personer som är öppna med att de inte längre dricker alkohol. Han har starkt övervägt den vägen.

Han ringde för en stund sedan. Lät pigg, på väg tillbaka från en kort jobbresa. Igår hade det varit rätt lugnt. Han sa att han druckit fyra öl och att de hade rundat av vid tolv-tiden. Det tyckte han var skönt. För senast han var på middag med jobbet hade de ju varit väldigt blött och de hade ätit nattamat. Han var bakfull i flera dagar efteråt. Och man blir ju så trött av alkohol. Detta berättar han spontant för mig när vi pratade idag.
Vi pratade om vad vi ska äta ikväll. Han föreslog att han kunde göra rödvinssås till middagen. Då sa jag att jag inte vill det, för jag vill inte ens att han ska gå in på systemet. Och om han ändå gör det så vill jag att han antingen använder upp allt vin i såsen eller häller ut det som blir över. 'Jag vill inte att du dricker vin i helgen och jag vill inte att vi har vin stående', sa jag. Han suckade åt mig och drev om att vi kunde äta varma mackor istället. Men jag vet att han innerst inne förstår mig.

Se klart
fre, 2021-12-17 - 12:49

Kära ishavet,
Jag läser lite hastigt men vill bara skriva en välkomnande kommentar.
Allt du skriver om din mans skäl att inte vilja sluta helt etc är sånt som vi går igenom. Det är ett jobb. En forumvän här, @Blenda har skrivit att nykterheten går före allt. Och jag vill betona att det verkligen måste göra det.
Söka hjälp, använda @andrahalvleks faktametod och den som många av oss här har nyttjat till max: Forummetoden. Att läsa och skriva här. Ta hjälp och stöd via rådgivarna.
Det kan kännas långt bort och svårt men det är egentligen en dag bort! Kram 🥰

Ishavet
fre, 2021-12-17 - 14:26

Kära Se klart, tack för ditt välkomnande och din input <3 dina rader värmer!

Du påminner mig om att för honom är det ett jobb att leva ett nyktert liv, men att i det jobbet finns det hopp. Han har förändrat sitt drickande, och att uttrycka tankar på att helt avstå alkohol är väl steg i rätt riktning. Han har sagt att om hade haft en knapp som han kunde trycka på som skulle göra att han aldrig mer ville dricka alkohol, så skulle han trycka på den direkt. Det ger hopp att tänka på, och att ni är många därute som klarat av det. Tack för att ni skriver till mig och delar med er! Jag kommer definitivt fortsätta här <3
Kram!

Ishavet
fre, 2021-12-17 - 14:39

@Se klart, jag förstod att råden var menade för min man men tack förtydligandet gällande ansvar. Det kan jag behöva nog så många gånger!
Det jag funderar på är hur jag ska få honom att förstå och inse, liksom, en gång för alla. Jag förklarade förra julen att jag vägrar åka med i den här karusellen mer, nu räcker det. Ändå fortsätter det. Vad ska jag som partner göra? Vad tror ni han behöver från mig? Vad behövde ni? Vart och hur kom er slutliga vändpunkt?

Se klart
fre, 2021-12-17 - 15:04

Hej,
Jag har inte varit i din eller just din mans situation så jag har tyvärr inte ett enda svar att komma med.
Har du läst och skrivit på anhörigsidan här? Där finns säkert många som delar dina erfarenheter.
Du kan hälsa din man att den där knappen finns och den heter ”idag dricker jag inte” Det är som i Fame, this is where you start paying- in sweat. 🙂 Du kan också hälsa honom att exakt ALLT i livet blir bättre när man är nykter. Den 6 januari räknar jag in två år. De åren, och forumet, har förändrat mitt liv. Kram!

Ishavet
fre, 2021-12-17 - 15:11

@Se klart japp, jag har läst och skrivit på anhörig-sidan. Kanske är det fortfarande där jag ska hänga, men fick tips om att skriva här för att han kommit så pass långt i att förändra sitt drickande. Jag har trott att han inte är kvar i beroendet. Jag vet ärligt talat varken ut eller in ibland...

Grattis till dina två år! Underbart att läsa! :) <3

Sisyfos
lör, 2021-12-18 - 07:46

Välkommen hit! Du skriver här för att du vill ha lite perspektiv från den andra sidan om jag förstod det rätt.
Jag vill börja med att säga att jag verkligen tycker att du verkar hantera det bra. Klara gränser (om än ingen flytt), men en tydlig gräns om att ni inte ska ha alkohol hemma. Det är en bra utgångspunkt. Min erfarenhet är att det är lätt att återfalla om man har alkohol tillgängligt och för många funkar det precis som för din man, lite grann, lite grann och sen tillbaka i gamla hjulspår. Det är ganska få som går från 0 till att supa sig redlöst berusad.
När man har haft de problem han har haft med drickandet är det svårt att ha ett naturligt förhållande till alkohol tror jag. Jag drack lite som du beskriver din mans drickande länge och det funkade många och långa perioder, men sen kom en svacka. Min sambo blev så besviken varje gång och det gör ont. Jag ville heller inte sluta helt, men det var periodvis svårt att hålla det måttligt. Nu dricker jag sparsamma glas ute. Och då handlar det om att inte dricka för många vid varje tillfälle. Högst 2, och att inte dricka flera dagar efter varandra. För det händer saker när man dricker och beroendet väcks till liv. Jag upplever att de gränser för riskbruk som finns innehåller för många glas för mig i alla fall. Och alkoholen påverkar måendet, skapar ibland ångest, man får både fysiska och psykiska effekter av att dricka även måttligt.

Du har rätt i att du kan inte få honom över den där sista tröskeln, men du kan fortsätta att göra som du gör nu. Sätta gränser, ingen alkohol hemma, punkt slut. För du beskriver det där med att gradvis trappa upp som så många upplever.
Han låter precis så ambivalent som jag var till alkoholen, fattade och fattade inte att jag var beroende. Och man har verkligen inte fattat när man tar hem whiskey -det är ju bäddat för att hamna i trubbel. Jag tänker ändå att det kan finnas en stark vilja hos honom att avstå alkohol. Eftersom ni ändå kan ha den diskussionen. Eftersom han ändå erkänner. Han vill inte vara helt vit. Det beslutet kan du inte ändra, den insikten måste han få själv. Ska han gå den väg han själv väljer så måste han vara uppmärksam. Begränsa varje intag, begränsa antalet intag per månad. Uppmärksamma när han dricker för att ”må bra”, när han medicinerar. Och det är en jäkligt trasslig väg. Men det finns några här på beroendeforumet som går den och som också lyckas med det. Ingen alkohol hemma är en bra början. Ingen alls! Då är det inte lika lätt att gradvis öka mängden.
Sinnesro bönen passar kanske även dig.
Styrka att inse vad du inte kan förändra… ja och det är ju hans inställning.
Mod att förändra det du kan och det gör du redan så jäkla bra. Tydlighet, gränser, dialog. Ingen alkohol hemma!
Och förstånd att inse skillnaden - ja, det du kan påverka ytterligare är kanske just hans förståelse för sitt beroende. Varför han dricker, varför han vill dricka. Kanske har han en del problem som många av oss på forumet har… ADHD, periodvisa depressioner, trötthet, ångest. Typ allt sånt påverkas ju också av alkoholen och den förstärker en del såna här problem. Det kan vara bra för dig att veta i dialog om fortsatt drickande. Min sambo har periodvis nedstämdhet. Hen medicinerar det med D-vitamin. Men vad jag vill säga med det är att det handlar för många beroende om livet i övrigt när det funkar eller inte funkar, kanske har han periodvis nedstämdhet, kanske perioder av ingen återhämtning och andra faktorer. Ska man hålla på att laborera med alkohol när man har funnits i ett beroende så måste man förstå skillnaden mellan att använda den ”normalt” och att medicinera med den. Begränsad mängd, aldrig som medicin osv.
Så jag tänker att du kan uppmärksamma honom på det där. Givetvis är det bäst att han inte dricker alls, men om han inte är där ska han veta vad han leker med.

miss lyckad
lör, 2021-12-18 - 08:43

Hej Ishavet🤗För mig kom insikten om att jag kunde sluta, när jag tog ett alkostopp. Jag tänkte att jag skulle vara utan någon månad, märkte att det var mycket lättare att vara helt utan, än att dribbla med mängder, procent, bara dricka på utekvällar osv..Jag hade fått konsekvenser i form av minnesluckor, svullen kropp, hgt blodtryck, köra bakfull till jobbet, barnen hade bett, sagt till om att jag borde sluta dricka, eller minska. Jag ser det som att min hjärna är a- beroende. Jag personen Miss Lyckad vill sluta, men min hjärna vill ha sin substans. Jag ville inte göra mina barn besvikna, lukta fylla, slösa bort massor av pengar, känna skam och skuld. Men det struntar beroendehjärnan i som bara vill ha mer alkohol för att beroendet är sådant. När jag förstod den kopplingen, att ingen vill göra sina närmaste illa, bli full, sluddrig, ostadig, och beter sig som ett fyllo, men gör det ändå. Just för att våra hjärnor har blivit beroende av substansen alkohol, då kändes det lättare att sluta.. Ingen person som är beroende av heroin, kan plötsligt välja att ta heroin endast på lördagar i trevligt sällskap. Det är ungefär samma men en annan substans. Har man testat att minska, dricka viss mängd vid olika tillfällen svagare sorter och misslyckas med det, så kanske man ska fundera på ett alkoholstopp. Annars finns risken att man gör om samma igen, och får oftast värre och värre beroende. Vi går över gränser hela tiden som beroende. Vissa fastnar direkt, för andra tar det mycket längre. Att nå sin botten tycker jag är ett knepigt sätt att uttrycka sig.. Då kan man tänka att man måste mista både jobb och familj innan man slutar..Men däremot går det att bromsa innan stupet och gå tillbaka istället för att falla. Jag tycker det är viktigt att barn, både små och stora helst ska slippa växa upp med föräldrar som dricker för mycket. Det kan givetvis finnas kompensationsmöjlighet om den ena är stark och nykter. Men att se sin förälder förvandlas till ett fyllo är inte kul för någon..Det var det inte för mina barn heller. Som tur är går det att förändra. 🌟

Sisyfos
lör, 2021-12-18 - 18:30

Ok, det finns en debatt här på forumet om det går eller inte går att dricka måttligt efter att man har varit beroende. Några menar att en gång beroende alltid beroende och gradvis försämrat, det slutar alltid i katastrof, men det är inte helt säkert att det är så för din man. Det finns de som kan återgå till en måttlig konsumtion. Att sluta helt är det enklaste alternativet och säkert det bästa särskilt om man har haft det här pronlemet, men han verkar inte vilja det. Att leva bredvid med oförmåga att kontrollera och oro för återfall är givetvis skitsvårt och kanske borde han sluta helt för din skull. Men han är fortfarande övertygad om att han kan välja. Och det finns exempel på att det går även här på forumet. Beroende ser olika ut, orsaken till att vi dricker ser olika ut. Risken för återfall kommer att finnas oavsett om han dricker ibland eller är helt nykter. Såklart mindre om han är nykter men han vill ju inte. Så vill du leva med honom behöver du kunna leva med den här oron. Du behöver sätta gränser runt dig och barnet och lita på din instinkt och dina beslut.
Du beskriver att han har en rätt energisk personlighet. Jag kan tänka mig att han kan behöva kanalisera sin energi på nåt. Kanske kan du hjälpa honom där att hitta något som gör alkoholen mindre intressant. Jag brukar skriva om rastlösa själar, vi är några stycken såna här på forumet.

Ishavet
tis, 2021-12-21 - 21:33

@Sisyfos tack tack tack! Exakt den här typen av utbyte jag önskar ha med er som har erfarenhet! Att läsa din respons på det jag skrivit ger så mycket! Det hjälper mig att se klarare. Både att få bekräftelse på vår situation och att få nya perspektiv. Det är så skönt att inte vara ensam i tankarna, utan att få dela med er och få ta del av kunskap som din. Att du ger dina erfarenheter kopplat till mina. Det känns som en form av coachning liksom. Så jag tar till mig det du skrivit och uppskattar det verkligen. Tack för att du stöttar mig som står bredvid med din feedback! Sinnesrobönen är genialisk.

Ja, vi misstänker faktiskt båda två att han har adhd. Vill säga att jag är lärare och egentligen försiktig med att ”slänga med diagnoser” men det är tydligt att min man har starka drag mot en adhd-diagnos. Han slår högt på alla parametrar. Han stämmer dessutom in på det där klassiska med att han inte gick klart skolan men driver företag som vuxen, han startar massor av projekt, han byter fritidsintressen ofta och lär sig allt inom det han tar sig för, han har system för att klara vardagen, han är otroligt rastlös…. listan kan göras lång. Han beskriver själv att hans hjärna går i högvarv och att han tänker tusen tankar på samma gång. Han har använt alkohol för att lugna hjärnan och sin inre rastlöshet. Det har han sagt många gånger förut och igår efter att jag hade läst här det du skrivit till mig pratade vi faktiskt om det igen. Jag använde ordet ”självmedicinerat” för första gången och han höll med om att det är vad alkoholen blev för honom. Han behövde alkoholen för att må bra.

Det är i sådana här stunder (som den igår, alltså) som jag tidigare tänkt att insikten har nått fram och att han inte kommer ”falla tillbaka” igen. Men… fortsättning följer…

Ja, vad jag förstår är forskningen inte helt överens heller om huruvida en person med beroende ska rekommenderas att avstå alkohol helt eller ges stöd att lära sig dricka måttligt. Jag instämmer i det du skriver. Min man har provat kontrollerat drickande men tyvärr förskjuts gränserna snabbt med tiden. Tack för att du skriver att jag ska lita på mig själv och fortsätta med gränserna kring mig och barnen. Det stärker.

Ishavet
tis, 2021-12-21 - 21:33

@Sisyfos tack tack tack! Exakt den här typen av utbyte jag önskar ha med er som har erfarenhet! Att läsa din respons på det jag skrivit ger så mycket! Det hjälper mig att se klarare. Både att få bekräftelse på vår situation och att få nya perspektiv. Det är så skönt att inte vara ensam i tankarna, utan att få dela med er och få ta del av kunskap som din. Att du ger dina erfarenheter kopplat till mina. Det känns som en form av coachning liksom. Så jag tar till mig det du skrivit och uppskattar det verkligen. Tack för att du stöttar mig som står bredvid med din feedback! Sinnesrobönen är genialisk.

Ja, vi misstänker faktiskt båda två att han har adhd. Vill säga att jag är lärare och egentligen försiktig med att ”slänga med diagnoser” men det är tydligt att min man har starka drag mot en adhd-diagnos. Han slår högt på alla parametrar. Han stämmer dessutom in på det där klassiska med att han inte gick klart skolan men driver företag som vuxen, han startar massor av projekt, han byter fritidsintressen ofta och lär sig allt inom det han tar sig för, han har system för att klara vardagen, han är otroligt rastlös…. listan kan göras lång. Han beskriver själv att hans hjärna går i högvarv och att han tänker tusen tankar på samma gång. Han har använt alkohol för att lugna hjärnan och sin inre rastlöshet. Det har han sagt många gånger förut och igår efter att jag hade läst här det du skrivit till mig pratade vi faktiskt om det igen. Jag använde ordet ”självmedicinerat” för första gången och han höll med om att det är vad alkoholen blev för honom. Han behövde alkoholen för att må bra.

Det är i sådana här stunder (som den igår, alltså) som jag tidigare tänkt att insikten har nått fram och att han inte kommer ”falla tillbaka” igen. Men… fortsättning följer…

Ja, vad jag förstår är forskningen inte helt överens heller om huruvida en person med beroende ska rekommenderas att avstå alkohol helt eller ges stöd att lära sig dricka måttligt. Jag instämmer i det du skriver. Min man har provat kontrollerat drickande men tyvärr förskjuts gränserna snabbt med tiden. Tack för att du skriver att jag ska lita på mig själv och fortsätta med gränserna kring mig och barnen. Det stärker.

Ishavet
tis, 2021-12-21 - 22:49

Tack @miss lyckad för att du skriver och delar med dig! Så bra du beskriver dubbelheten i beroendet. Att man som person kan vilja en sak, men beroendehjärnan en annan. Givande för mig att läsa! Så intressant också att du genom ditt alkoholstopp kom till insikt om vad alkohol faktiskt är och vad det gör med en. Det är så hemskt vilket grepp alkohol kan ta om människor. Som att man gör saker man egentligen inte vill eller kan stå för, som du beskriver.

Ibland har jag faktiskt funderat på om min man behöver ”nå botten” för att vi ska få ett stopp på alkoholproblemen som fortsätter trots kämpande, uppehåll och förändringar. Det är trots allt de djupaste dalarna som efteråt knuffat honom några steg i rätt riktning. Men jag förstår vad du menar och din inställning känns hoppfull.

Ja, jag tror definitivt det kan vara enklare att bara sluta helt som du beskriver. Men jag har läst att fler kan vara beredda att söka hjälp om det inte innebär att behöva sluta helt. Att den fria viljan är viktig. Men ja, jag tror det allra bästa är att sluta helt! Alkohol är ett beroendeframkallande gift och är alltid en risk för den som dricker det.

Jag håller med dig om att det är viktigt att skydda barnen. Gillar din slutkläm. Vilken tur att det går att förändra sitt drickande. Ja, så starkt och imponerande att du gjort det! Hoppfullt <3

Ishavet
tis, 2021-12-21 - 23:11

Kom att tänka på en sak. Jag skrev här ovan att jag ibland funderat på om han måste ”nå botten” för att problemet ska få ett slut. Men så insåg jag att det jag önskar är att fick uppleva ett paradigmskifte kring alkohol. Att han istället för att försöka hålla sig borta från alkohol, insåg att han inte vill ha det. För sanningen om vad alkohol faktiskt är. Ni förstår säkert att jag inspirerats av Craig Beck.

Andrahalvlek
tis, 2021-12-21 - 23:36

@Ishavet Craig Beck är grym! Han och Annie Grace tillhör mina husgudar på den här resan. ”Sober Leon” kan jag rekommendera också på youtube, han har lite samma tänk. Fakta, fakta, fakta, nöta, nöta, nöta tills det undermedvetna påverkas.

Kram 🐘

Sisyfos
ons, 2021-12-22 - 09:42

Ja, jag vill bara tillägga också att alkohol troligtvis är världens sämsta medicin mot alla möjliga olika diagnoser. Tyvärr, för den är mest lättillgänglig. Men jag tror helt klart att den också rör till, förvärrar symtom. Kanske till och med i mycket små mängder. Men det är ju det där att han måste komma till insikt själv. Förstår att det är enormt frustrerande att inte kunna kontrollera.