av io181023

io181023
mån, 2021-12-13 - 10:53

Hej!
Jag och min sambo har varit ett par i snart 7 år.
Han har alltid haft en relation till alkohol där man super sig redlös eller inte alls, alltid somnat först på fester, blir lätt lynnig och sluddrar.
När vi flyttade ihop så märkte jag att det var samma typ av drickande hemma med mig i soffan, det skulle alltid köpas bag-in-box och jag hinner knappt igenom 1 glas förens han är på sitt fjärde.

Efter många diskussioner och bråk så slutade han köpa hem bag-in-box, kunde gå flera helger då vi inte hade alkohol hemma, började också tänka på sitt tempo.
Vi blev gravida med tvillingar och har inte druckit nåt knappt sen dom kom...
Men för ett år sen kraschade jag in i väggen, blev retlig och lätt arg... vår relation blev inte på topp... jag har gått hos psykolog och äter stämningshöjande... tycker att vi har kommit på banan igen... har frågat honom hur han hanterar detta? Om inte han ska prata med nån? Då jag också vet att han har lätt att döva jobbiga känslor med alkohol...

Vi har knappt aldrig alkohol hemma och jag har tänkt att äntligen... till i lördags...
jag gick ut med en vän när barnen somnat...
vi blir tvungna att avbryta då hon behöver åka och hämta sjukt barn från barnvakten... varpå jag kommer hem tidigt och hittar honom med en bag-in-box i vardagsrummet... och jag frågar när har du köpt den... och han ljuger och säger att en kompis hade varit över och lämnat den innan han gick.
Jag köper inte detta och begär att få se kontoutdrag... varpå han bryter ihop och berättar att han gömt alkohol här hemma i över ett halvår och gått och druckit ifrån... inte varje dag, men ofta... och jag hade ingen aning!!!! Är jag helt korkad som har missat detta????
Jag känner mig chockad och besviken..., så ledsen över att han ljuger.... och dricker med barnen hemma själv..,
Hur ska jag bemöta honom? Jag blev tokig och ställde ett ultimatum, var det fel?

Först sa han att han inte har problem, sen har han gått med på att söka hjälp och bröt ihop igår när han för första gången erkänner att han är alkoholist, som sin pappa.
Hur ska jag lita på honom och hur ska jag kunna släppa känslan av att vilja kontrollera allt.... jag vill inte ta ansvar för honom längre....

/Ledsen, frustrerad och chockad sambo

Rosette
ons, 2021-12-15 - 16:16

Hej io181023 och varmt välkommen hit!

Du berättar om din sambos alkoholvanor. Du lade märke till sedan start av er relation att han dricker på ett sätt som inte blir bra för honom på olika sätt. Du har flera gånger, om jag förstår rätt, genom åren tagit upp detta med honom och till viss del har det gett effekt, han slutade att köpa hem bag-in box och sänkte tempot exempelvis.
Saker ändrades för ett år sedan då du själv kraschade som du skriver, du har tagit hjälp och börjar må bättre samtidigt funderar du på om han skulle behöva göra det samma för de problem han har, ta hjälp utifrån då du ser att han tar hand om jobbiga känslor med alkoholen.

På senaste dök en situation upp där du ertappade honom med att dricka då du inte var hemma som i sin tur ledde till att han nu erkänt att han ljugit och gömt en längre tid och att problemet är större än du befarat. Du funderar på hur du ska agera och om det du gjort såhär långt var bra.

Du är långt ifrån ensam om detta, den som dricker känner troligt skam och skuld inför sina nära, och sig själv kring drickandet, ljugandet och gömmandet. Det är ofta en vanlig del av problematiken. Att erkänna eller liknande är kanske inte det viktigaste utan att en vilja om en förändring finns och att ta steg mot den.

Det finns inga rätt och fel, du har rätt att känna och uttrycka och det är inte en lätt situation. Det låter som han nu sagt mer än han gjort tidigare och är beredd att söka hjälp, tilliten mellan er är bruten och kan ta tid att bygga upp.
Många gånger tar det tid men det går och kanske att ni behöver båda gå i era egna processer parallellt, om du vill om han tar hjälp kanske det kan vara hjälpsamt att få följa med på ex ett samtal, få stöd i att diskutera kring hur ni ska prata om det framåt, som en idé. Kanske kan det hjälpa dig att en tid få släppa det, och som du skriver slippa ta ansvar. Du kan få jobba med att släppa kontrollen och ansvaret även om det är svårt och att han behöver ta det, och på sikt ser du / ni hur det blir.

Nu vart detta väldigt långt, hoppas du får flera svar här inne och att mycket du läser blir hjälpsamt. Skriv gärna mer och flera gånger, ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart.

Om du vill kanske ett samtal till Alkohollinjen för dig kan vara hjälpsamt, 020 84 44 48. Vet inte alls om det är aktuellt men om det skulle kännas skönt att muntligen sätta ord på det också.

Hoppas du har stöd omkring dig och kan prata om det med nära och igen, välkommen hit!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Principita
ons, 2021-12-22 - 00:51

Det värsta är ju ljugandet, tycker jag. Det är en typ av otrohet. Folk pratar om att st värsta som kan hända dem är att deras respektive har någon annan. För mig är alkoholen ”någon annan”. Jag insåg att min kille hade börjat dricka igen. Jag gick till honom och konfronterade sitt beteende. Resulterade i bra samtal. Men kan han förändras?

EsterHanna
ons, 2021-12-22 - 09:09

Håller med dig. Min man låg i mitt vackra , fina hus på den äkta mattan -redlös-med en vodkaflaska innanför byxlinningen. Jag sa, du är ju drängfull! Han sluddrade: Jag dricker inte.
Herregud.

Tröttiz
ons, 2021-12-22 - 15:16

@Principita
Ja. Att bli åsidosatt, att inte vara viktigare än alkohol. 😔
Visst kan han förändras - om han vill det själv. Kärlek kan göra mycket, men rår inte mot andras beslut gällande drickande.