Jag har alkoholproblem. När jag börjar dricka så har jag svårt att sluta. Ofta vill jag ha starkare och starkare saker. Jag har ibland druckit i smyg, idag såg min fru att jag tog en klunk ur en flaska och vill nu inte att jag ska komma hem. Jag förstår henne. Jag ställer mig in på det värsta och att det blir en skilsmässa. Pappa och bror vet om att jag har problem nu och jag ska även berätta för mamma. Efter en natt utan sömn och ångest över mitt beteende och svaga sinne har jag bestämt mig för att inte dricka alkohol mer. Just nu känner jag inte något som helst intresse av det men med tanke på att jag har problem med det så lär det komma tuffare dagar än de närmsta nu. Mina problem har definitivt eskalerat den sista tiden men jag har länge haft svårt att sluta dricka när jag har börjat. Det är främst då jag har problem, jag dricker inte dagligen utan har väldigt svårt att sluta när jag börjat. Alkoholen har givit mig ett lugn vid stress och ångest, en snabb dämpning i jobbiga situationer. Det är så osunt och idiotiskt att jag själv saknar ord för det. Dock är det skönt att kunna erkänna mina problem.

Jag hoppas att min fru kan förlåta mig, för det usla och skamliga beteende jag haft. Jag vill vara en bra person och förebild, inte någon som dricker i smyg för att dämpa ångest eller för att det finns ett sug efter det. Det är osunt, så vill jag inte leva.

Om hon inte kan förlåta mig förstår jag. Hon har levt i en lögn som nu är uppe vid ytan. Min kärlek till henne är oavsett densamma. Jag älskar henne.

När jag blickar tillbaka ser jag hur alkoholen tagit över mer och mer. Jag kan ha ett sug efter det, oftast på kvällen, aldrig på jobbet men det har definitivt eskalerat och eftersom jag i stunden valde att dricka sprit i smyg ur en flaska är botten nådd. Väldigt väldigt nådd. Jag känner mig så oerhört värdelös och misslyckad över det här. Julen är en jobbig period för mig och gör att jag dricker mer, jag borde däremot bli bättre på att tackla det, att dricka sprit är inget botemedel. Däremot har jag känt att det hjälper, annars hade jag inte gjort det.

En del av mig känner att det här är en ruskigt bra dag, äntligen kan jag på ett hyfsat rakryggat sätt stå för det som har hänt. Samtidigt som skammen sköljer över mig så känner jag att det också är skönt att mina alkoholproblem inte är någon hemlighet längre.

Jag tänker från och med nu bli bättre på det mesta och börja ett annat liv, ett nyktert liv. Jag har erkänt mitt problem öppet och bett om stöd, jag ska också prata med fler om det - det kan vara bra att fler nära vet. Jag har börjat på en strategi som ska hjälpa mig att gå rätt väg. Varje dag ska jag ha ett mål med, inte vad jag inte får göra utan vad jag vill. Varje dag ska också varje glas bokföras, det ska vara noll men det ska bokföras. Jag ska försöka att meditera utöver det.

Jag känner mig inte särskilt orolig för nyår även om jag kan förstå att min fru är det. Nu har jag verkligen bestämt mig och jag har en inre vilja till förändring. Jag kan också se hur mitt förhållande till alkohol faktiskt är och är övertygad om att mitt drickande har en koppling till ångest och nedstämdhet.

Jag tänker så mycket på min fru. Jag kan göra vad som helst för att hon ska vara på min sida i det här. Jag vill visa henne och andra men framförallt mig själv att jag kan klara det här. Dock har den här situationen säkert förstört väldigt mycket för henne och hennes förtroende till mig. Ett tag kändes det som att vi verkligen hade det bra tillsammans men nu väntar en tuffare period. Någonstans inom mig tror jag att jag kommer att behöva flytta. Jag tänker avge en rad löften till henne, även om hon inte litar ett ord på dem så är det löften som kommer vara viktiga för mig och som jag ska hålla oavsett om vi väljer att gå skilda vägar från mig.

Jag ska klara det här. Jag ska hålla mig nykter från och med idag, 25/12 2021. 2022 ska bli mitt år med ett nytt levnadssätt och förhoppningsvis ett lyckligt äktenskap.

Har läst lite i trådarna här och vill bara dela med mig att ni verkar vara väldigt fina och stöttande. Idag är första dagen på resten av mitt liv.

Har någon tips och råd är det välkommet 😊 god fortsättning till er alla, ni som kämpar och ni som har lyckats bryta en negativ spiral.

Välkommen hit! Vi är ett skönt gäng med olika lång nykter resa. Själv tillhör jag inventarierna numer, min app Nomo visar att jag just idag har varit nykter i 685 dagar 🤩

Jag har praktiserat det som jag kallar faktametoden. Hårdplugga nyktra fakta - nöta, nöta, nöta. Hjärntvätta sig själv. På sikt påverkas ens undermedvetna - och det är där alla vanor och ryggmärgsreflexer bor. Till 70-80 procent handlar det om att skapa nya nyktra vanor.

Om du klickar på mitt nicknamn så hittar du mina två trådar. Den första tråden heter ”Behöver all hjälp jag kan få” och den är fullmatad med tips på ljudböcker, poddar och Youtube-klipp. Min första tid som nykter jobbade jag nästan heltid med att lära mig vara nykter. Min andra tråd heter ”Andra halvlek har inletts” och där skildrar jag tiden efter 6 nyktra månader.

Steg 1 är att bli nykter. Steg 2 handlar om att hantera livet utan att använda alkohol som startgas och fartdämpare. I början var jag irriterad över att jag aldrig kände mig klar. Sen lång tid tillbaka känns det helt okej, det här har blivit ett sätt att leva. Nyktert. Ett riktigt bra liv.

Kram 🐘

Anonym26613

Välkommen in till värmen 🌸💚🥳

Jag har slutat dricka många gånger. Jag var länge en som ville ta pauser från a. Sedan blev pausen längre och oftare. Nu är mitt mål att helt säga nej till a. På min tråd Nytt år, samma problem kan du läsa om mina första nyktra dagar ett år sedan. De kan vara till någon tröst att veta hur man överlever den första tiden. Jag separerade mig efter en månads nykterhet. Överlevde det med. Men vi får hoppas att du slipper det. 💚

Har du börjat programmet här på alkoholhjälpen?

Lycka till, det här klarar du!! Du har en stark vilja 👌🙏💚

Oavsett vad blir det här till det bästa. Jag har berättat för flera nära och kära vilket kommer försvåra alkoholintag för mig den närmsta tiden.

Jag är rädd för att bli så himla olikt behandlad mot tidigare. Det kanske man får köpa när man försatt sig i en usel situation. Det är en hel del katastroftankar som florerar i mitt huvud.

Jag har börjat på programmet nu. Hoppas på mycket råd och stöd från det 👏 försöker se positivt på framtiden nu.

Visa att du menar allvar med att inte dricka. Hon behöver kanske lite tid för att lita på dig igen. Men en kram bådar ju gott!

Jag var också orolig för att bli behandlad annorlunda men vänner och familj är förstående. Du verkar ju berättat för de flesta redan. Själv har jag inspirerat både en svägerska och en vän att minska på alkoholen.

Och ta bort alkoholen hemma. Så behöver du inte lockas eller stå emot lika mycket. Steget är länge till bolaget än spritskåpet.

God jul 🎄

Allt det här är nytt för mig. Hur funkar det för er andra? Går ni på restauranger? Dricker andra i ert sällskap runt er?

Just nu känns allting väldigt annorlunda, vi skulle haft en nyårsfest men det blir inte så nu. Kommer jag inte bli bjuden på tillställningar längre?

Anonym26613

Godmorgon @newlife22!

Jag förstår att du tänker sånt nu. Det gjorde vi alla säkert i viss grad. Men grejen är, att det kommer lösa sig. Tex i min kompisgäng finns både nyktra och de som dricker. Spelar ingen roll vad man har i glaset. Men par vänner förlorade jag, eftersom de ville dricka så ofta att det blev trigger. Jag önskar dem all lycka 💚🙏

Men just nu borde du bara fokusera på din nykterhet. Hitta styrkan och motivationen. Jag gjorde som @andrahalvan och läste massor och lärde mig om a. Annie Grace är bra på att förklara och finns på YouTube.

När du är på "andra sidan" där suget och skammen släpper, så kommer du har många roliga sociala event med skratt och närvaro. Men nu behöver du kanske bara andas och bygga tillika tilliten hos frun 💚🙏

Välkommen! Du har tagit ett stort steg genom att berätta för nära och kära och börja skriva här. Jag har haft en lång och krokig resa mot nykterheten. Min sambo hamnade i samma sits som din fru när hen hittade gömda flaskor. Så jag kan förstå lite hur du känner dig nu. Men den enda viktiga bilden av dig bär du inom dig själv.
Det är bra att inte ha alkohol tillgängligt hemma när man hamnat där vi är. Och där blir det lättare nu för dig när din fru vet. Jag minns att det var lite blandade känslor när jag blev upptäckt. Skam givetvis, men också en enorm lättnad över att inte behöva vara ”normal” och dricka. Jag hade försökt sluta i smyg också.
Det är olika hur vi gör tror jag. Jag har inget problem med att andra dricker och andra har inget problem med att jag inte dricker. Eller… jag dricker alkoholfritt istället för det mesta. Det hjälper att tänka på det som att man väljer annat. Man väljer nyktert.. inte avstår. En ganska viktig mental skillnad. Och det är troligtvis bara de som har lite problem med alkohol själva som tycker att det måste finnas en orsak till att inte dricka. Men vissa skyller på dieter, penicillin, köra etc i början gör att slippa frågor. Lycka till nu!

Tack! Vi pratade hemma och hela livet har ju på något vis kastats omkull nu. Visionen om att kunna ta ett glas vin i soffan har försvunnit och det blir också en omställning för nära och kära.

Jag dricker ju inte varje dag, det är när jag börjar som jag inte kan sluta.

@newlife22 Den första tiden bör man undvika risksituationer. Så att det inte blir någon nyårsfest är nog bra. I början är man så oerhört skör i sin nykterhet så det räcker att någon sträcker fram ett glas så riskerar man att falla. Tillfället gör tjuven, så ingen alkohol hemma är önskvärt liksom inga tillställningar med alkohol de första två-tre månaderna.

För varje nykter vecka blir man lite stabilare, men generellt tycker jag att hela första året bestod av en massa saker som jag för första gången skulle göra nykter. Inte bara festliga sammanhang, även avkoppling tex. Man måste skapa nya nyktra vanor och sedan träna, träna, träna. Framför allt tror jag att man ska ta sig an alla dessa saker med ett nyfiket och öppet sinne. ”Nu ska vi se hur det är att fira nyår utan alkohol”.

Sen ett bra tag tillbaka är jag bara glad och stolt över min nykterhet. Alla i min närmaste omgivning vet att jag inte dricker alkohol längre och träffar jag nya personer så pratar jag gärna om det, ifall de frågar. Min kunskap om hur alkohol påverkar både kropp och hjärna negativt är enorm, men de allra flesta vill inte inte höra om det. Min nykterhet får andra att ifrågasätta sitt eget drickande. Men det är deras bekymmer, inte mitt. Var och en har ansvar för sitt eget liv.

Framför allt är livet som nykter så mycket bättre. Jag har fått så många fler pigga timmar per dygn, med en hjärna som fungerar så mycket bättre. Mitt tidigare dåliga psykiska mående i form av depression och ångest är helt borta. Jag har en helt annan närvaro i stunden och ett rikare känsloliv. Jag har roligare, mår mycket bättre och min självkänsla har växt till sig jättemycket. Jag är mer självsnäll - och mer tolerant, empatisk och lyhörd för andra. Alla fördelar kan radas upp som på ett pärlband, och det enda jag ångrar är att jag inte slutade tidigare.

Kram 🐘

Tack för alla goda råd och support. Det är en resa att göra men allt känns väldigt jobbigt och verklighetsfrämmande, som en konstig dröm bara. Men det är bara att inse - det här är mitt liv nu.

Anonym26613

Spännande det där med distans. Att från längre håll så upplever jag att jag har smugit in till det nya livet med små steg. Men naturligtvis finns det en "den som drack" och "den som inte dricker". Och i tid finns det bara en ögonblick mellan dessa två. En brytpunkt, ett beslut.

Att bli till som "en som inte dricker" tar dock tid. Först är man något mittemellan. Metamorfos so to say...

Det blir bra det här. Samla på dig lite dagar. Läs mer om A och allt den gör. Ta hand om dig 🌸💚🙏

Det är väldigt nytt för mig. Dag 3. Jag har mardrömmar och allt känns så overkligt. Jag har inget sug vilket är bra, dock är det mycket tankar och jag funderar på varför jag har druckit så mycket och i smyg. Jag behöver landa i det här, många verkar få en chock av mitt besked. Det blir spännande att se vad livet utan alkohol innebär för mig.

Anonym26613

I början tänker man mycket och iaf jag hade mycket ångest. Men dag 10 brukade det släppa för mig och jag kunde börja tänka lite mer realistiskt.
Grattis till dina dagar 🥳🙏💚

För mig handlar det om flera saker nu, dels tilliten till mig som ingen känner längre. Hatar känslan att vara iakttagen och misstänkliggjord. För att ta mig igenom detta behöver jag kunna uttrycka mina känslor men det är svårt när motparterna också har mycket känslor. Det blir mycket bråk och det hjälper inte. Är det bättre att flytta ut och bo själv en stund?