av Ceylon

Ceylon
mån, 2021-11-01 - 23:55

Min sambo smyger med drickandet. Efter flera konfrontationer och försök till att ha normala samtal med honom gömmer han numera oftast burkarna. Han dricker minst ett 6-pack 3,5 om dagen. När jag läser om andra känns det så lite. Som att jag kanske är överkänslig? Problemet är att han dricker i bilen. Ibland med vår son sittandes bredvid. Hans bil är full av gamla ölburkar som han försöker gömma men som ger ifrån sig ljud när man kör, flyttar stolen, m.m. Jag har gråtande bett honom att inte dricka när sonen är med. Pratat om rattfylla och konsekvenserna. Tänk om han kör på någon? Tänk om det händer vår son något? Drickandet har gjort att jag blivit tvungen att byta jobb så jag kan hämta och lämna på skola i största möjligaste mån. Jag känner mig trött och sliten. Aldrig utvilad. Han vill inte gå i terapi. Han kommer aldrig göra det. Att prata med honom om känslor eller att han ska lätta sitt hjärta är som att försöka få en sten att prata. Allt är alltid bra. Jag vet inte vad jag ville säga med mitt inlägg. Bara skriva av mig kanske. Känner mig så ensam.

evve
tis, 2021-11-02 - 01:14

Minst ett 6-pack om dagen är inte lite. En 50cl motsvarar cirka 4-5cl starksprit. Min pappa drack tre st 6-pack om dagen och det blev hans död. Det är läskigt mycket sprit. Det är lätt att tro att folköl är ofarligt.

Du överdriver inte alls. Känner du att det är ett problem så är det ett problem, jämför inte med andra för man behöver inte vara en parkalkis med en vodka i näven för att vara illa ute. Att köra bil påverkad med sonen är inte okej. Min pappa gjorde det, dock var han var aldrig vårdslös i trafiken med mig och min syster men det var den största anledningen till att han förlorade vårdnaden om oss. Det är inte okej, det kan ha förödande konsekvenser om olyckan skulle vara framme. Jag har bara minnen av ölburkar som kastas ur bilfönsterna när vi åkte omkring och det var normalt i min hjärna fast jag kände mig rädd.

Det är en tuff situation som du befinner dig i. Min mamma var också slutkörd av allt ständigt oroande och medberoende-problematik. Men jag som dotter, är tacksam nu i efterhand att mamma orkade stå emot och sätta oss barn först. Du verkar vara i början på någon slags insikt - ta hand om dig och din son. Logiska argument och bönande funkar sällan mot missbruk, tyvärr.

Backen123
tis, 2021-11-02 - 09:02

Känner mig dig, och du har helt rätt! Dricka folköl och köra bil är inte ok, och dessutom med barn i bilen. En sak som händer med nästan alla oss som lever med en beroendesjuk är att våra gränser suddas ut, så du är absolut inte ensam. Mitt ex körde i fyllan, jag skällde och skämdes men ringde "bara" polisen 1 gång.
Så det är han som gör fel, inte du ❤ bollen är i rullning min vän, det är en tuff resa framför dig men jag vill säga att det värsta har du bakom dig. För du börjar känna att det är nog och det gör något med oss och vår självkänsla

ensam optimist
tis, 2021-11-02 - 21:51

@Ceylon du är inte ensam. Långt ifrån, även om känslan är sån. Min man dricker ibland 2 st 6-pack, 50 cl 3,5%. Köper jag 1st 6-pack har han blivit arg. Det "räcker" inte tydligen. Räcker till vad kan man undra? Jag har sagt stopp och sökt hjälp, får massor av stöd! Ingen förtjänar att leva med missbruk, inte den som missbrukar heller. Stor kram!

Tröttiz
tis, 2021-11-02 - 22:07

@Ceylon
Tycker att det är många som tänker som du, om man t ex överreagerar. Jag tänker som så att ens upplevelse inte kan garantera fel, den finns ju där. Att förstå en beroendeperson kan nog ingen "normal" göra. Man får i stället gå till sig själv och fundera på vad som känns okej och inte. Illa att han kör med sonen med. Med beroende försvinner all förnuft.
Och klart han säger att allt är bra , för han kör ju på i samma bana ... Kanske du kan prata med någon på skolan?
Kram. 🌷

Ceylon
fre, 2021-11-26 - 21:58

Tack för all respons och omtanke. ❤ Jag har pratat med honom om min känsla kring det hela. Att jag känner att allt faller samman när han dricker och att allt känns bra och som att vi kan klara allt när han är nykter. Så kommer jag ändå på honom när han luktar öl eller när han lånat min bil och det är ölburkar i den. Som enligt honom måste legat där länge fast jag städat bilen alldeles nyligen. Och så kommer han hem med ett 6-pack öl och ber om ursäkt för det. Fast jag vet att han druckit hela veckan. Han måste tro att jag är dum i huvudet som inte förstår.. Åh, jag blir galen. Känns som huvudet kommer att sprängas.

livetsgoda
ons, 2021-12-01 - 00:02

Smyger är bara förrätten. Min fru är alkoholist. Hon har nu efter flera år äntligen erkänt det för mig och sig själv. Dessutom jobbar hon alldeles för mycket. Vi har en snart tonårig dotter som är helt förtvivlad och anser att hennes mor inte har tid för henne och "aldrig är med mig och har tid för mig". Vårt äktenskap håller på att spåra ur. Min fru har gått på olika seminarier och fått behandling för sin alkoholism för drygt ett år sedan. Ansågs av behandlare och sig själv att hon var färdigbehandlad. HJÄLP. Hon är tillbaka i sitt beroende och smyger med sitt drickande och gömmer flaskor i förråd och garderober. Vår dotter säger allt som oftast att "mamma är konstig". Då vet jag att hon druckit. Och hon förnekar och vill inte ha någon mer hjälp. Och kan inte prata med mig om detta. Hon vill inte inse att hon har problem. Vad ska jag ta mig till? Känner att jag inte har någon jag kan prata med om detta. Dessutom går det ju inte att tvinga någon till behandling.

maskros06
ons, 2021-12-01 - 11:47

Min man är en sån där kille alla tycker om! Rolig, hjälpsam alltid igång! Bra jobb, bra ekonomi.
Så ser de ut utifrån. Ingen förutom jag och hans syskon tycker han har problem med alkoholen, inte han häller.
Våra vänners säger att jag överdriver , han blir ju aldrig otrevlig.
Han dricker alltid sig berusad fall han dricker och han dricker minst en gång i veckan.
Han smygdricker under veckorna när jag är på jobbet eller gått och lagt mig!
Hur jag vet de är för all sprit tar slut och jag dricker aldrig sprit.
Jag kan märka fall vi delat en flaska vin under en kväll så är han skit berusad och jag har ju druckit lika mycket ca 2 glas känner inte av de! Han är inte liten och späd.
Jag har tjatat, bråkat ,tigit och pratat med honom. Han erkänner att han smyg dricker ibland men ser de inte som ett problem och lovar att sluta.
Han slutar ca 2 veckor sedan igång igen.

Jag vet inte vad jag ska göra när han själv inte ser de som ett problem. Han gör ofta narr av mig inför vänner , ang alkoholen tex …. Vet inte fall jag får ta ett glas vin för ….. jag är ju tydligen alkoholist alla skrattar bara då.
Vi har barn och jag vill inte skiljas men vet snart ingen annan utväg😔 vad gör man

mulletant
ons, 2021-12-01 - 11:55

Hej maskros06!
Din berättelse kunde varit min. Det blev inte bättre, det blev värre.
En dag, eller rättare sagt kväll, fick jag nog och gick - i tanken att inte återvända. Det blev vändpunkten för oss. Om du vill läsa finns min berättelse i Det vidare livet, Mitt nya år. Jag skrev nyligen nån slags sammanfattning.
Ta dig själv, det du ser, hör och dina erfarenheter på allvar! Kom ihåg att det är du som kan ta makten i ditt liv. Du och ingen annan äger rätten till det. Det är inte enkelt men det är möjligt!
Allt gott / mt

Ledsen73
ons, 2021-12-01 - 22:13

Min man förlorade jobbet sommaren 2019. Redan innan det så kunde han periodvis må dåligt av ångest och nedstämdhet, men det brukade snabbt gå över. Han tog redan då gärna en öl eller två när han kom hem efter jobbet, men jag minns att han var noggrann med att ha en vit dag i veckan. Redan då ringde mina varningsklockor, men han hade allt under kontroll, hävdade han, och hade absolut inga problem med alkoholen. Under tiden som arbetslös har allt eskalerat. Depressionen har blivit värre i takt med att självförtroendet o självkänslan har försvunnit. Det har varit svårt att få hjälp från vården med annat än mediciner och när dessa inte hjälte har han börjat självmedicinera med alkoholen. Jag har sett och jag har påpekat. Jag har försökt att ge råd vad jag tror och vet är bra vid depression; motion, rutiner och bra mat, men jag har nog varit fel person att påpeka. Det har bara lett till bråk och konflikter. Tillslut har jag tystnat, tänkt att det löser sig när han får ett jobb. Men så för en vecka sen då rasade han i botten. Åkte in på psykakuten och det uppdagades att han inte bara drack på kvällen, som jag trodde, utan de senaste två veckorna har han försökt döva ångesten med alkohol redan när han vaknat. Jag visste ingenting. Känns så overkligt allting och så kluvet. Jag är lättad att allt kommit upp till ytan, att han erkänt sitt problem och sökt hjälp, men jag är också så arg på honom! På situationen vi har hamnat i. Läkaren har gjort en orosanmälan till socialen över våra barn och det känns så orättvist mot mig som under hela denna tiden inte gjort annat än att eftersträva ett normalt familjeliv.
Jag vet inte hur vår framtid ser ut. Vet inte om jag har några känslor kvar under all min ilska. Finns något förtroende kvar? Kommer jag kunna lita på honom igen?

Ceylon
tis, 2021-12-07 - 21:12

Jag läser era inlägg och känner så med er. ❤ Alkoholism=egoism. Jag orkar inte ens påpeka alkoholintag längre. Varför ska någon annan få bestämma över hur jag lever mitt egna liv? Hur kan det någonsin vara ok att det går ut över barnen?

Pan pan
sön, 2021-12-26 - 11:17

Hejsan. Känner igen allt ni skriver. Min sambo ljuger mig rätt upp i ansiktet hela jävla tiden och jag vet inte hur jag ska göra. Han ber mig gå in på bolaget å köpa något som tex nu till julen och d gör jag för då vet jag vad som är köpt. Då har han självklart varit inne å köpt lite extra som han gömmer undan. Men det är sista gången jag gör detta. Om detta jäkla året kunde vara slut. Hatar blicken han får när han har druckit. Vill någon gång ha en mysig jul med mina barn och inte behöva vara orolig hela tiden. Han sårar hos hela tiden och denna jävla klumpen i magen gör mig helt slut. 😞. Gott att få skriva av sig.

Pan pan
tis, 2022-09-20 - 14:08

Hejsan alla. Har inte skrivit på väldigt länge nu. Går fortfarande i tankarna om att flytta men det är väldigt svårt å ta sista steget tyvärr. Det rullar på som vanligt med min sambo,smygdricker för det mesta och nu i helgen så var jag faktiskt ute å roade mig och han var chaufför men då drack han på söndag för att straffa mig tror jag😔 kanske inte är så men det känns så för mig. Sa till honom att d var ju ingen bra idé å dricka då men till svar får jag att han körde på mig på lördag och jag som var full då ska inte säga ett skit om det. Känner mig som en fånge i mitt egna hem på ett vis😔. Han vet ju precis vad han ska trycka på för knappar så jag ska må dåligt. Tyckte även att jag märkte lite igår på honom när han kom från jobbet så när han vilade sig på maten så smög jag ut i bilen och hittade ett 6pack med folköl som var gömt under en jacka och det fattades några öl. Är så ledsen hela tiden och så ont i magen hela tiden. Får väl skylla mig själv som är kvar men är så svårt å bara sticka.😔. Gott att få skriva av sig lite till människor som förstår mig. Kram till er❤️