Hej, jag har under ett halvår anat att min kille dricker i smyg. Han beter sig annorlunda men säger att han bara har mycket tankar i huvudet. Jag har hittat tomma snapsflaskor som han säger är gamla och gömda ölburkar som jag inte vågat konfrontera honom om. Vi har pratat om hans alkoholvanor innan eftersom han berättat att han drack lite för mycket förra hösten, innan vi träffades och han har lugnat mig och sagt att det inte är ett problem. Jag kände mig nästan knäpp tillslut som trodde att han drack, tvivlade på mig själv.

Vi jobbar tillsammans på en restaurang och bor i närheten och vid jul gick han iväg till restaurangen på kvällen för att prata i telefon och beställa varor (Han har gjort det här många gånger förut och jag har tyckt att han luktar öl och alkohol när han kommer tillbaka men han säger att det är snus och förnekar att han druckit) men den här kvällen gick jag dit för att prata om något och kom på honom med att sitta och dricka öl. Han tar alltså öl från jobbet och dricker och jag misstänker att han också har tagit hem därifrån.
Vi pratade om det då och hade ett väldigt bra samtal där han sa att han var glad att jag tog upp det och att han var ledsen att han ljugit om det. Han säger också att det inte är så ofta, någon/några gånger i veckan och inte så mycket och att han verkligen vill sluta.

För någon dag sedan så pratade vi om det igen och då lät det mer som att, ja det blev för mycket där ett tag men att han kanske inte behöver sluta helt utan ta något glas då och då, det finns ju så många goda öler...

Jag är väldigt besviken och orolig och vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Jag känner att jag ständigt funderar över om han har druckit och samtidigt känns det nästan fånigt eftersom han inte dricker ens i närheten av vad jag läst andra göra och aldrig behandlat mig dåligt. Samtidigt har han druckit på jobbet och stulit. Jag vill verkligen att han ska prata med vår chef som hade varit väldigt stöttande, och framförallt tror jag att det hade blivit mer "på riktigt" och svårare att gömma och fortsätta om han berättar för någon istället för att försöka sluta själv.

Det blev lite spretigt men jag behövde bara få skriva av mig och kanske få lite råd.

Om du är orolig över hans smygdrickande kan du prata med hans chef.
Jag fick rådet här för ett år sedan att prata med mitt ex chef om hans drickande och hans psykiska ohälsa. Det var det som gjorde att han till slut fick hjälp, efter att han gått ner sig ännu mer.
Om han hela tiden bagatelliserar sitt drickande är det för mig en varningsflagga. En person med förmåga att konsumera måttligt har inga problem med att redogöra för hur de dricker och varför.
Som exempel kan jag säga att mitt ex kunde dricka nio glas vin på en kväll men han hade alltid en bortförklaring och ville aldrig erkänna mängden han drack, även om jag såg varje glas han hällde upp och räknade dem.

Kom ihåg att hans drickande är hans ansvar, inte ditt. Om det går ut över dig bör du skydda dig själv först annars drar han med dig ner.