av Ledsen73

007?
ons, 2021-12-29 - 23:29

@Ledsen73 Gällande ångesten. Alkohol är en ångestdrog. Tror inte vi tänker på det men det gäller ju typ alla. Dricker vi för mycket en dag är det lätt att man känner ångest dagen efter.

Om man slutar dricka kommer ångesten lägga sig. Det tar dock lite tid men skulle säga att det går fortare än man tror. 3 månader kan göra stor skillnad. Många får tom en form av euforikänsla.

Gällande varför man dricker. Där finns massor av olika storys. Fast ju längre folk varit nyktra desto fler tycker jag mig höra säga att det var vanan. Det måste inte finnas en anledning. Man vill gärna i början hitta en sådan men det är inte säkert att det ter sig så självklart. Däremot är det en väldigt destruktiv drog. Den förgör en verkligen och får en deprimerad.

Läs under det vidare livet. Där kommer ni hitta flera som knaprat piller i massa år för att inse att de inte längre behövs efter ett längre uppehåll. Man trodde man hade en depression men inser att alkoholen är just det som skapade den

Med de vill jag inte säga att stanna och härda ut. Jag vet inte vad som är rätt i ditt fall. Jag önskar dock för egen del att jag fattat tidigare hur alkoholen framkallar ångest. Sån sjuk frihet när den släpper så hade jag kunnat känna det jag känner idag efter 2 år nykter hade jag helt säkert slutat snabbare. Gjorde aldrig den kopplingen så blev så positivt överraskad när det började släppa.

Stella1
tors, 2021-12-30 - 00:41

Vet inte riktigt hur det här forumet funkar eller om svaret kommer rätt. Vet inte hur jag själv kunde bli så beroende av alkohol. Men jag vet att jag mådde bra av alkohol när jag var ung. Hade/ har social fobi och det försvann när jag drack. Fick bra betyg i skolan och lyckades slippa alla muntliga framträdanden. Men hoppade av gymnasiet för att jag orkade inte mer och ingen förstod. Skönt tyckte jag just då men jag gömde mig för allt och alla. Träffade en kille med alkoholproblem och vi fick två underbara barn. Drack bara vid enstaka tillfällen när vi var tillsammans. Bröt upp med honom pga hans problem och sen följde många år av massa hemska saker och sen tog han sitt liv. Under den här tiden drack jag lite vin för jag var så stressad och trött. Och nu kan jag inte vara utan det. Helt sjukt!

007?
tors, 2021-12-30 - 13:05

@Stella1 Ingen ovanlig story. Stress och man har fått lära sig sedan barnsben att ett glas är bra för att få lugn och ro. Har du sett serien Dallas? Alltid ett glas whisky när J.R kom hem. Det är ju väldigt vanligt och sedan går detta över i ett beroende. Man inser inte hur alkoholen drar ner en. Det går gradvis och suget finns där. Man kommer inte ens ihåg hur det var att vakna efter en vanlig natt som barn. Dra dig tillminnes. Inte vaknade du med ångest då, eller?

Skitdrog. Finns nog inget bättre ord.

Att medicinera med alkohol hjälper några minuter. När alkoholeffekten kickar in. Sedan är det bara påfyllnad, klumpiga beteenden och ångest som kommer som ett brev på posten. Allt detta för en kick på 20 minuter...

Ledsen73
tors, 2021-12-30 - 22:46

Ja instämmer med skildring!! Verkligen. Såg mastodontkön in till systemet i stora köpcentrat idag och tänkte att hur konstiga är inte vi människor. Stå och köa för att köpa detta elände. Sen är det väl fel att tänka så också. Flertalet av oss kan ju hantera alkohol, det känns bara så kluvet som situationen är nu.
Förstår på det du skriver @007🙈 att du själv har haft problem, förstår jag dig rätt? Får jag fråga vad som fick dig att sluta och hur du gjorde?
Nyårsafton imorgon. Hoppas att vi alla får ett fantastiskt 2022. Det är vi värda❤️🤗

Tröttiz
tors, 2021-12-30 - 23:18

@Ledsen73
När man ser hur många liv, människor och familjer alkohol trasar sönder,  kan man undra hur den kan vara laglig.
Ikväll har jag varit så frustrerad ... gått nästan i bitar. Att han inte slutar dricka trots barn. Är på väg att förlora allt och ändå inte. Måste tänka på då jag fick höra av en numera nykter alkoholist att jag skulle sluta förstå en beroendeperson för det kan jag inte.

007?
tors, 2021-12-30 - 23:18

@Ledsen73 Visst får du det. Har nog alltid gillat att dricka. Kicken och har använt alkohol just för att slappna av. Det hela kulminerade under en kortare period då jag jobbade hemifrån i början av Coronan till att dricka varje dag.

Blev deprimerad och förstod nog inte riktigt varför. Hade ont i magen med så i slutet kunde jag inte dricka varje dag för det gjorde för ont. Sedan gick det överstyr en dag i konversation med vän under min påverkan. Då bestämde jag mig. Nu får det vara nog!

Bestämde mig för att berätta för mina närmaste för att på så sätt ha några kontrollanter som jag inte vill misslyckas inför. Kastade sedan ut allt som hade med alkohol att göra. Har lusläst det mesta på nätet för att fatta vad detta handlar om och har varit noggrann med att hålla 0:an. Litar helt enkelt inte på mig själv så ser det inte som jag har några alternativ. Det är 0 som gäller för min del.

Har under denna period blivit så positivt överraskad. Hur mycket bättre man mår och hur värdefullt det är att lära sig mer om sig själv just för att hitta förmånligare sätt att agera på för mitt välmående. Hela denna process har tvingat mig att våga titta på mina tillkortakommanden och fundera över hur jag bör agera istället för att jag ska må så bra som möjligt. Hitta sätt att byta ut alkohol mot mer sunda angreppssätt att kunna slappna av på.

Det har ju skapat massa nya möjligheter. Idag är jag tex en bättre förhandlare. Innan var det som jag satt i min egen bubbla och bara dundrade på. Är bättre på kommunikation idag. Att bromsa mig själv i tid och lyssna in andra. Hälsan har ju med blivit bättre. Sover som en stock varje natt. Även under pressade situationer vilket gör att jag hanterar stress så mycket bättre. Ja listan kan göras lång.

Har även insett att jag inte behöver alkohol för att umgås. Jag uppskattar så mycket mer nyktra tillställningar där man lär känna hela personen av den man pratar med. Alkoholen gör folk rätt töntiga och överdrivna om jag ska vara ärlig. Har lixom sett igenom alkoholkulturen och vill snarare utforska mer "moderna" sätt att leva.

De där när man lever närmre naturen och ser balans i livet som bonus snarare än pengar. Leva här och nu. Oj, det blev en lång utläggning 🤠🙈.

Ledsen73
lör, 2022-01-01 - 13:00

Du trodde allt skull bli bra bara jag slutade dricka, sa han precis. Som att där se du, inget fel på alkohol, jag är deprimerad! Han sitter återigen i soffan. Han liksom låter ångesten äta upp honom. Blir paralyserad istället för att röra på sig och bli av med adrenalinet.
Jag trodde nog att det skulle bli bättre utan alkoholen. Grejen är att han har fått någon lugnande medicin på sjukhuset som gör honom typ lika avtrubbad som alkoholen.
Vet inte var jag ska börja om jag vill lämna honom! Och varför är jag så kluven hela tiden? Jag hoppas och hoppas och blir besviken igen. Ibland önskar jag att han ska säga att han flyttar, så att jag slipper ta beslutet. Brukade älska att komma hem till vårt fina hem, en andpaus i världen. Numera trivs jag nästan bättre på jobbet.
Gott nytt år, 2022. Gav mig själv löftet att vara lycklig. För mig själv och mina söner. Min man kan jag inte göra lycklig eller hjälpa längre.

TappadIgen
lör, 2022-01-01 - 13:30

@Ledsen73 Att sluta med alkohol botar ju inte en depression, men det ger en förutsättningarna att kunna hantera den. Tyvärr är det väl så när man har ett beroende och en depression ovanpå det att man har svårt att se det själv. Det finns väl egentligen inte så mycket mer du kan göra, känns det som.

007?
lör, 2022-01-01 - 13:57

@Ledsen73 Inställningen är nog A & O. Om man ser möjligheter och omfamnar personlig utveckling så kan man ju verkligen ändra allt till det bättre. Vill man istället titta bakåt och gräva i misären utan att hänga upp det mot något så ja. Då blir nog depressionen permanent.

Nej, allt blir inte bra av att sluta men förutsättningarna för att det ska bli ökar markant. Han får väl fråga sig hur han vill att de ska se ut snarare än att stirra på hur det ser ut. Det är ju det gapet som kallas möjligheter.

Inget blir bättre av att skölja ner lugnande med alkohol. Istället borde han lära känna sina egna känslor, göra slut med skam/skuld och bygga sin egen självkänsla/självförtroende. Han behöver nog hjälp från någon som varit där han är och tagit sig vidare. En sponsor så han får hjälp att höja blicken ❤.

Ledsen73
lör, 2022-01-01 - 17:39

@007🙈du skriver så många bra saker. Så tacksam för dina råd o tankar. Inställningen är jätteviktig och tyvärr känns det som att den saknas, han orkar inte, och du har helt rätt i att han gräver i misären. Hans självförtroende försvann när han förlorade jobbet 2019, och nu är han ingenting, i sina ögon.
Förvånas igen över att de bara skrev ut honom från beroendeavdelningen utan någon vidare hjälp. De skickade remiss till psykiatrin o de skev att han ska bli kallad inom tre månader🙄. En typ av sponsor el kontaktperson hade väl varit en fantastisk hjälp på vägen.❤️

007?
lör, 2022-01-01 - 22:09

@Ledsen73 Det där med att förlora jobbet har kört många i botten. Det är verkligen inte enkelt att vända den steken. Jag har själv varit en sådan som tyckt att de som förlorat jobbet har nog en stor del i det och bör undvikas i möjligaste mån. Idag vet jag bättre...

Det drabbar väldigt många någon gång. Anledningarna bakom är inte sällan politik och ganska ofta beslut fattade på en höft. Även där skulle jag vilja säga att inställningen är A & O. Tycker detta tal från Steve Jobs säger en hel del. Jag menar han fick gå och räddade samma bolag 2 ggr. Är inte det nästan lite pinsamt av ledningen att skicka ut någon som hjälper vända bolaget 2 ggr?

https://youtube.com/watch?v=Tuw8hxrFBH8&feature=share

Sisyfos
sön, 2022-01-02 - 07:56

Usch Ledsen73 vilken svår situation du befinner dig i. Att se någon man älskar vara så självdestruktiv som du beskriver honom. En stor sorg och maktlöshet. Du skriver att han bara blir arg när du försöker prata med honom och kanske är det så att han projicerar sig själv på dig. Ilskan handlar mycket lite om dig och mer om de tankar han har om sig själv, gissar jag.
Medicinen han fick kanske inte alls passar honom. Att ha en inre balans är så jäkla viktigt. Jag har haft järnbrist och brist på D-vitamin. Järnbristen och den trötthet jag kände medicinerade jag med alkohol. D-vitamin är nödvändigt för min sambo att äta då hen har årstidsbundna depressioner och jag märker även själv att den där ”igångsättningsknappen” funkar bättre när jag är i balans även med D-vitamin. Jag har slutat med alkohol.
Vad jag egentligen vill skriva är att det är en så enormt ond cirkel. Alkohol eller ej, det räcker liksom inte till med att sluta att dricka om man inte jobbar på måendet, men du vet ju det här redan och har sagt det till honom. Svårigheten är ju hur man ska få någon annan att ta hand om sig själv när allt känns svart och man inte hittar ”på-knappen”. Du skriver att du upplever medicinen han fick som att den inte fungerar för honom och jag tänker att du har rätt. Det är svårt att märka sånt själv eftersom man inte alltid vet att man mår dåligt förrän man mår bra igen, men om medicinen passiviserar ytterligare så funkar den nog inte för honom.
Hur hårt det än kan låta så har han ett ansvar för sig själv. Det verkar som att du sköter allt nu. Han behövs inte i sina ögon. Och livet funkar ju kanske också för honom utan att han deltar själv. Han har mat, sovplats och ett socialt sammanhang. Det räcker rätt långt. Men egentligen har han också ett ansvar för era barn. Nu vet jag inte hur deprimerad han är, men det funkar ju egentligen inte att enbart fokusera på sig själv när man har barn. Jag tror man måste lyfta blicken utåt. Han måste se sitt sammanhang. Han har kanske inte just nu nån betydelse i sitt eget liv, men han kan ha betydelse i ditt och barnens liv. Men då måste han se era behov. Du låter väldigt kapabel, men jag skulle gissa att du kanske inte har möjlighet att fundera så mycket över hur du själv mår. Nån måste ju få allt att fungera och då hinner man inte så mycket annat. Kan du beordra honom att göra saker? Gör han saker?
Det är skitsvårt att förlora jobbet, det är skitsvårt att sluta dricka, det är skitsvårt att leva med depression, men jag tänker ibland på bilder av elefanter när en elefantunge har lagt sig ner för att dö och de stora elefanterna puffar och puffar för att den ska resa sig igen. Jag lever med rätt svår smärta. Har slutat med alkohol som till viss del hjälpte, blir trött ibland av smärtan, men det går ju liksom inte bara att lägga sig ner. Om jag lägger mig och känner efter hur trött jag är så kommer jag aldrig upp igen.
Om man orkar göra en liten liten sak, så tar man fasta på det tänker jag. Så ställ lite krav. Och du har helt rätt, du måste nog se dig själv och dina söner nu. När han säger sådär som han precis sa, så lämnar han ansvaret åt nån annan
@Ledsen73 skrev:"Du trodde allt skull bli bra bara jag slutade dricka, sa han precis. "
Det räcker inte att sluta dricka, så mycket vet vi som finns i det vidare livet, vi behöver göra, ersätta, förändra också. Och det kan ingen annan göra åt oss.
Önskar dig ett fint 2022!

Ledsen73
sön, 2022-01-02 - 20:58

@007🙈nej det är hemskt att se hur det kan bryta ner en person att förlora jobbet. Att inte ha något sammanhang, någon uppgift att fylla. Att våra barn börjar bli stora o inte behöver oss på samma sätt, spelar nog också roll. Han har liksom krymt som människa, i hans ögon.🙁
@Sisyfos jag blev så berörd av det du skrev, det träffade rakt i hjärtat. Det är precis så det är och nej, jag har inte funderat så mycket på hur jag själv mår, men om jag gjorde som jag känner när jag vaknar på morgonen, skulle jag inte stiga upp många dagar. 🙁
Stor kram och tack för att ni bryr er❤️

EsterHanna
mån, 2022-01-03 - 09:24

@Ledsen73 Läser dina inlägg, så svår sits du är i. Man känner ju faktiskt stor skuld i att lämna/inte kunna hjälpa någon som är sjuk. Men jag har lärt mig resonera så att när jag eller någon i min omgivning säger "alkoholism är en sjukdom" så tänker eller säger jag "som är behandlingsbar-om den sjuke själv vill". Dvs alkoholisten har ett val.
Det hjälper mig.

Tror-utan att veta-att du brottas med din mans psykiska ohälsa /att han dricker. Vad är vad och hur ska du förhålla dig till de två olika delarna?
Om han drack utan att ha psykisk ohälsa?
Om han inte drack-bara har psykisk ohälsa?

Vill du leva med din man?
Kan du tänka dig att bara jobba med dig själv? Inte mentalt och fysiskt kliva in i hans territorium utan stötta/hjälpa /finnas men med dig själv kvar på din plattform.

Jag fick börja tänka så här: Jag står på en altan. Min man står på en altan. Dessa två altaner står bredvid varandra. Så fort jag gjorde något/kände något/började fixa och trixa så stannade jag upp: Är jag på min altan eller hans?

Jag var på MASSOR av folks altaner och höll på. Min mans, min dotters, min mammas osv- Den upptäckten var så nyttig för mig.
Försök att börja leva på din egen altan, du kan ju ff bry dig om din man. Men man tar inte skada på samma sätt. Att lägga ansvaret för hans liv på honom själv var inte lätt. Och han ville inte det. Han ville lägga ansvaret på mig,

Allt är en resa. Att börja arbeta på det man kan påverka -en själv. Inte stånga pannan blodig på något man inte kan påverka.

Så svårt. Jag har fått så mycket hjälp här inne. I dag lever jag själv. Igen. Försöker hålla mig på min altan.
Stor kram till dig, sänder massor av lugn och styrka.

Självomhändertagande
mån, 2022-01-03 - 14:16

@Ledsen73
Hej, jag har läst din tråd. Inte alla kommentarer. Har mediterat. Och funderat. Vad kan jag säga till dig, som ingen annan redan sagt. Jag kan berätta att jag själv har upplevt psykisk ohälsa. Jag hamnade på psykakuten för 20 år sedan. Fick diagnos bipolär, typ 2. Var väldigt sjuk. Och jag insjuknade genom mediciner, SSRI. Det är vanligt att insjukna på det viset. Och det är visst också vanligt att den typen av diagnostik självmedicinerar mycket alkohol.
Jag gjorde allt jag kunde för att bli frisk och är frisk sedan flera år. Jag tog mig ur en medicinering efter 10 år för att jag kände att det var viktigt för mig, ifall jag skulle bli en mamma. Istället levde jag med en alkoholist i många år, som jag tog hand om. Med den erfarenheten, så vill jag säga, att du är på ett bra spår att din man skulle må bra av rutiner, motion, bra mat, sömn och ett sammanhang.
Vi lever inte i en lätt värld. Det är många som skulle behöva ta hand mer om sig själva. När jag satte gränser så ville äntligen mitt ex flytta ut. Och sedan några månader bröt jag all kontakt. Då jag har funnit en ny kärlek i en frisk man.
Jag är frisk och så länge jag tar hand om mig så är jag frisk. Kanske min egen erfarenhet, av att jag faktiskt kan insjukna i ett skov är en gåva. Jag insjuknar om jag inte tar hand om mig. Och jag vill inte insjukna. Då tar jag behovsmedicin. Och den medicinen är jättetung. Svåra biverkningar.
Jag vet hur jobbigt det kan vara med en omgivning som inte förstår hur jobbigt det kan vara med biverkningar. Mediciner är inte roliga, men det är det som man får i landet Sverige.
Det är bara den som verkligen vill leva på ett annat sätt, som kan göra det. Och en människa som är deprimerad befinner sig i en väldigt svår situation. Det är inte lätt att ta sig ut på egen hand. Och inte heller lätt att gå till ett gym. Jag vet det. Jag hittade motivationen. Det var att jag ville bli en mamma. Sen blev det inte barn. Men jag lärde mig hur jag skulle förebygga depression och sedan jag lärde mig det, har jag inte varit deprimerad alls.
Men för att orka, så måste man förstå hur farligt det kan vara med depression. Och man måste vilja välja livet. Och kämpa. Som en jävla kämpe. Varje dag.
Och jag kan tänka mig att du måste kämpa, varje jävla dag. Det är som det är. Och det finns så bra människor att prata med, inom vården. Jag förstår dig angående kuratorn och socialen. Men jag vet också, att alla människor med en psykiatrisk diagnos, som blir inlagda och har barn under 18 år. De utsätts alla för att socialen blir inkopplad om de ens uppsöker psykakuten.

Så är det inte för människor med somatiska sjukdomar.

Men det är bara att acceptera. Lära sig tålamod. Och att det är som det är. Jag vill inte låta hård. Jag vill bara säga att det är som det är.

Och jag är lycklig varje dag jag slipper ta medicin, vilket är över många tusentals dagar. Men det är en dyrköpt resa och min investering till mindfulnessinstruktör var förmodligen min viktigaste investering någonsin.

Den kunskapen jag har lärt mig har hjälpt mig att vara frisk utan mediciner i flera år. Och att andas med magen och acceptera att det är som det är, är det bästa jag vet.

Jag hoppas att jag kunde bidra med något samtidigt som jag fick skriva av mig lite. Ta hand om dig!

Ledsen73
tis, 2022-01-04 - 23:14

Jag är så glad att jag hittat detta forum. Tänk att det finns så mycket värme och engagemang ifrån människor jag aldrig har träffat. Människor som kämpar med problem och livskriser precis som jag, men som ändå orkar bry sig och delar med sig till andra. Det ger mig tron på att det nog kommer ordna sig, på något sätt.
@EsterHanna, jag läser din tanke om altanerna och är med på hur du tänker. Jag måste jobba med att jag tror att det blir ännu värre om jag släpper lägger allt ansvar för hans liv på honom. Jag har ett visst kontrollbehov🙈. Han behöver bara att jag finns där och jag behöver slappna av!
På din fråga om jag hade reagerat olika på om han drack utan att ha psykisk ohälsa mot att han bara skulle ha psykisk ohälsa. Båda tillstånden är så svåra, de förvandlar ju personen till någon annan, men på något vis tror jag att en person går starkare ur ett tillstånd av psykisk ohälsa. Får en annan förståelse för att folk kan må dåligt på olika plan. Jag kände nog att jag hade lättare för att förstå och hjälpa honom innan han tog till alkoholen, sen blev det omöjligt att nå honom.
@Självomhändertagande, jag skulle vilja att han fick läsa ditt fina inlägg, det kändes så hoppfullt, men jag vill ha detta forum för mig själv just nu. Min kanal att ventilera. ❤️

Ledsen73
lör, 2022-01-08 - 23:17

Ikväll blev en konstig kväll. Sorglig, tragisk och fin. Min man tror att det här är hans problem, inte så mycket vårt. Därför vill han inte heller prata om det, han tacklar det själv, inom sig själv. För oss är han då bara tyst. Den sista månaden har varit jättejobbig för oss allihop, men där han befinner sig, i sin ångest o depression, tänker han bara på hur han själv mår.
Ikväll hamnade vi så i en diskussion tillsammans med artonåringen som var så arg på mannen till en början, men senare bara ledsen. Äntligen tror jag att det gick upp för honom att det här berör oss alla o vill han fortsätta att ha en bra kontakt med sina söner måste han öppna upp och lyssna på dem. Berätta. Ingen av oss vill lägga någon skuld på honom, vilket han gärna tror, men vi vill att han ska förstå oss också.
Jag tror att både sonen och min man mådde bra av kramen de gav varann och att de kunde gråta tillsammans❤️

Åsa M
sön, 2022-01-09 - 08:04

Det är bra att ni pratar! Jag känner mycket väl igen att den sjuke inte förstår att hens sjukdom drabbar alla. En bekant med en bipolär make sa en gång till mig att egoism är en av de vanligaste symtomen på sjukdomen - det enda maken klarade av att fokusera på var sig själv. Inte så konstigt kanske, men svårt att förstå för alla andra som drabbas. Försök hålla igång dialogen så länge du kan, det är bra att vädra åsikter och känslor. Kram!

Ledsen73
sön, 2022-01-09 - 22:40

@Åsa M ja det är skrämmande hur egoistisk man kan bli. Samtidigt säger han att han att han är så trött på sig själv. Nu har han inte bara sin kamp mot ångesten utan också mot alkoholen.
Började tänka på något som någon av er kloka medmänniskor här i forumet skrev tidigare @Sisyfos ” Och livet funkar ju kanske också för honom utan att han deltar själv. Han har mat, sovplats och ett socialt sammanhang”, kanske skulle det vara bättre för honom att vara ensam, eller skulle allting rasa helt då? Jag är så trött på denna bergochdalbana som det är att leva med honom för tillfället! Må han få ett jobb nu och må han då må bättre!!
Kram på er💕