av Andrahalvlek

Se klart
tis, 2022-01-18 - 22:55

Ja jag är helt säker. Det måste det bli. Förstår helt och fullt din gråt. Så skönt att du kan gråta. Så bra att du slipper dricka.
Två bra grejer går att extrahera ur denna kassa tisdag. Kram 💕

Charlie70
ons, 2022-01-19 - 06:43

@Andrahalvlek alltså, varenda fiber i min kropp känner det du kände igår. Det är med telefoner som inte "fungerar"(gäller min exmake inte din), senfärdigheten och samtidigt själv sitta fast i sina åtaganden. Att fortsatt leva med det trauma som var i samband med deras födsel och hur man hamnar DÄR igen. Just precis där har jag varit så många gånger så jag har slutat räkna dem. Och jag drack på det. Vet inte hur det är för dig men här någonstans finns kärnan till min snabbt eskalerande alkoholkonsumtion med start för ca 10 år sedan. Jag har fått hjälp från vården med "mitt" trauma men icke fungerande telefoner (mitt ex) när det är riktigt viktigt kommer jag aldrig att vänja mig vid. Jag misstänker tyvärr att han använder det som ett sätt att straffa mig för skilsmässan. Han har andra "knep" också men de tar vi inte nu.

I dag måste bli en bättre dag. Din dotter är på säker mark hemma hos sin pappa och du kan förhoppningsvis ägna dagen åt att fokusera på dig och ditt jobb. Fredagsmiddagen har ni kirrat redan :D

Kram!

Sisyfos
ons, 2022-01-19 - 07:17

Det är lätt att förstå hur jobbigt det här skulle kännas. Mina barn bor hemma, men jag avskyr när de är sjuka. Att ha någon av dem sjuk på distans skulle vara jättesvårt, så jag förstår verkligen din oro och frustration.
Sen tänker jag att gråten nog är vad du behöver. Precis vad du behöver. Så länge vi dricker på den här typen av känslor finns de kvar i kroppen. Inkapslade. Även om gråt inte löser problemen, så tar det nog ändå med lite av oron och ångesten ut.
Och när det har lagt sig kan man fortsätta framåt. Ni har redan tagit stora steg med dottern. Hon har det bra där hon bor. När du vet att hon är trygg slappnar du av och gråter lite. Förstår din oro för framtiden, men det är ju just de tankarna som man faktiskt aktivt måste arbeta bort eller hantera. Du kan inte göra mer än du gör idag. När det inte går längre så kommer det att finnas andra lösningar. Det kommer att finnas lösningar för våra barn, likväl som det finns lösningar för oss när det är svart. Förstår att de här tankarna är väldigt enkla i teorin och nästan helt omöjliga i praktiken, men ibland tänker jag att jag hade blivit galen om min mamma inte haft tilltro till mig och min kapacitet. Hon är en sån som oroar sig. Då hade jag behövt hantera hennes oro också. Skitjobbigt!
Jag fattar att det inte är lätt när barnen verkligen behöver en mamma så gråt på du, även om det inte kommer att lösa problemen i sig så tar det nog med lite oro och ångest ut i alla fall. 💜

Andrahalvlek
ons, 2022-01-19 - 07:46

Tack för kloka ord @Sisyfos ❤️ Och du har helt rätt. Jag har verkligen med dottern fått lära mig att inte ta ut oron i förskott. Det är mest när jag redan är svajig på grund av akut oro som den generella oron för framtiden kryper fram och invaderar mig. Ofta brukar den dock resultera i en aktion från min sida - att jag stramar upp en rutin, ställer krav på personal etc. Det är just de tankarna som spirar just nu. Ska jag agera på något sätt gentemot boendet? Men jag låter den tanken gro lite. Ingenting är bråttom just nu. Nu ska hon bara bli fullt frisk.

Jag har sovit jättegott i natt 😍 Jag är kanske hjälpt av godnattmeditation 🙏🏻 Jag använder appen Insight Timer och 20 min-programmet ”Meditation för djup sömn”. De sista fem minutrarna lägger jag mig på sidan i sängen och fortsätter djupandas, och jag somnar rätt snabbt efter att programmet har tystnat.

Kram 🐘

Andrahalvlek
ons, 2022-01-19 - 12:07

Sovit gott i natt 🙏🏻 Jag tror verkligen att godnattmeditationen hjälper mig. Och dottern har också sovit gott i natt, bredvid sin pappa i dubbelsängen ❤️ Under många år, tills hon var 16-17 år, delade vi sovrum. Hon hade dock egen säng, men sov i samma rum som jag. Det var en trygghet för mig, att veta att jag skulle vakna om hon behövde mig.

Kram 🐘

Andrahalvlek
ons, 2022-01-19 - 21:41

Onsdag blev en mycket bättre dag. Tog långlunch för att kompa ut gårdagens övertidstimme, men kunde ändå stänga av datorn kl 17. Bam! Jag har dessutom gjort allt som står på min lista över livsstilsförändringar. Riktigt nöjd 😍 Och dottern mår bättre också. Tacksam för det ❤️

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2022-01-20 - 22:21

Fy bubblan vad svårjobbat det är nu 😫 Alla jobbar numer hemifrån, ingen har koll på vad de andra gör. Det går inte att träffa någon intervjuperson pga smittorisken, utan vi fyller tidningen med arkivbilder och folks privata bilder. Tidningen ser ut som skit. Inte mycket yrkesstolthet att känna där. Å andra sidan kan vi bara förvalta det vi får - och just nu får vi det här. Punkt. Det gäller bara att förvalta de få guldkorn vi får extra bra, och det gör vi verkligen. This too shall pass.

Önskar jag kunde lägga på min tillvaro ett corona-filter. Så fort det handlar om corona så skulle både hörsel och syn slås ut liksom. Eller omdirigeras åtminstone. Men det funkar ju inte när det dessutom är en del av ens jobb att förmedla info om pandemin till andra. Och jag ser alltid minst två nyhetsprogram på tv varje kväll. Och det handlar om…. Corona. Och hotet från Ryssland. Orka.

This too shall pass. Vila i frid kära Natthiko ❤️

Kram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2022-01-21 - 22:51

Sover hos dottern nu tre nätter, men jag åker hem på dagarna så hon får hänga med personalen och de andra boende. Måndag morgon kör jag henne till daglig verksamhet. Viss anspänning hos dottern, hon har inte varit där på en månad. Då kan man behöva hålla mamma i handen, om än bara mentalt.

Idag fick jag veta att en ex-kollega åkt dit för rattfylla. Vi hade inte den kontakten att det känns lämpligt att ta kontakt med vb, men jag hoppas att vb har goda vänner som stöttar i den förändring som vb måste göra i sitt liv. Det finns inga förmildrande omständigheter med rattfylla, men vb behöver verkligen sina vänner nu. Förbannade alkohol 🤬

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2022-01-22 - 19:32

Idag hängde jag på en gruppvandring. Vandrarhemmet där jag bodde i somras har även gjort en vandringskarta över området, som jag köpt och jag har promenerat några av rundorna. En gång per månad ungefär bjuder de in till gruppvandring och idag var första gången som jag deltog. Vi blev sju totalt, plus en ursöt hund ❤️ Det hade varit roligt att ha en stegräknare på henne, jösses vilken energi hon hade.

Lite läskigt, bara främlingar. Men vi har ett gemensamt intresse och på sikt blir de kanske nya vänner. Jag tänker i alla fall fortsätta delta framöver. Skönt med sällskap som omväxling, för det mesta vandrar jag ju runt i skogen helt själv med ljudbok i öronen. När man jobbar hemifrån på heltid är det skönt med lite småprat också, även om det förstås är på en rätt ytlig nivå när man inte känner varandra alls. Men allt småprat berikar tycker jag.

Nu är jag tillbaka hos dottern för att övernatta och sen åker jag hem igen imorgon över dagen. Har bestämt morgondagens långrunda. Det är så skönt på helgen när man kan få ihop alla 12.000 steg i dagsljus. Idag var det till och med sol, riktigt nice ☀️

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2022-01-23 - 21:35

Tre nätter blir det hos dottern, men från och med imorgon sover jag i egen säng igen. Hoppas jag. I morse vaknade jag kl 7 men jag tvingade mig att ligga kvar till kl 9 för att inte väcka dottern. Det finns liksom ingenstans att smita undan i en lägenhet på 44 kvm. Hon har det varmt i sitt sovrum också, inte alls så svalt som jag vill ha det.

Det som har varit jobbigast den här helgen är att dottern har varit ledsen, uttråkad och uppgiven, väldigt låg helt enkelt. Hon är glad 99 procent av tiden annars, så det här är ovant. Hon har inte varit på sin dagliga verksamhet på en månad, så givetvis känner hon anspänning inför att återvända dit imorgon. Jag kör henne dit imorgon bitti och jag hoppas innerligt att hon får en bra återstart där. Hon behöver sina rutiner och sina gemenskaper så innerligt mycket just nu.

Hon har deltagit i de gemensamma måltiderna på boendet nu i helgen och i eftermiddag har en i personalen fått planera veckans mat med henne. Och ikväll är hon lite piggare faktiskt, lite mer sig lik. Det känns dock som vi har backat många steg sen hon flyttade in här i april.

Hon är jätterädd för att ramla i duschen igen, så nu får hon sitta på pall i duschen. Hon säger själv att det blev ”dumt i huvudet” när hon ramlade och jag tror att hon blev yr och tappade balansen. Ingen vet ju hur hon slog sig egentligen, hon kan inte riktigt förklara heller. Men hon hade riktigt fula skrubbsår på benen och riktigt ont i nacken. Mattan i badrummet är liksom ”uppruggad” så man inte ska halka på den, men skrubbsåren den ger är inte att leka med 😫

Jag har själv blivit väldigt orosbenägen och låg efter den här veckans oro för dottern. Jag blir som ett lackmuspapper för andras dåliga mående, läser in katastrofer överallt. Det är ett symtom som oroar mig, jag vill fan inte bli deprimerad igen. Jag måste ta till alla förebyggande faktorer jag kan ta till för att motverka det. Promenader, dagsljus, meditation, sömnrutiner och tankestyrning. (Bryta automatiska negativa tankar med medvetna mer nyanserade tankar, om inte positiva så åtminstone neutrala.)

Ikväll känns det dock lite bättre, eftersom dottern verkar piggare. Hon har alltid varit en barometer på mitt mående, och jag verkar fan vara lika mycket barometer på hennes mående. Läskigt. Och det är ju inte så konstigt, hon är ju min dotter. Med särskilda behov dessutom. Men jag kan reagera negativt på kollegors mående också - om de är stressade eller arga eller uppgivna så känner jag mig likadan. Deras dåliga mående hoppar liksom över till mig. Dränerande jobbigt. Att titta på nyheterna kan vara skitjobbigt för mig, jag mår jättedåligt av alla katastrofer i världen. Och min ex-kollega som körde rattfull ska vi inte snacka om, det mådde jag jättedåligt över i fredags. Som om jag kan bära hela världens mående på mina axlar?

Och sen har jag långa perioder, merparten av tiden faktiskt, då jag utan problem kan skaka av mig och tänka mycket mer rationellt och enligt sinnesrobönen. ”Ge mig makt att påverka det jag kan, släppa det jag inte kan påverka och förnuft att inse skillnaden”. Fritt citerat, minns inte exakta ordalydelsen.

Fem saker den här helgen som gjorde mig glad och tacksam:
1) Att dottern är helt feberfri ÄNTLIGEN - och lite piggare i humöret nu i kväll jämfört med tidigare.
2) Att jag hade ett bra samtal och umgänge med min mamma idag medan jag hjälpte henne städa undan julsaker och betala räkningar. Min mamma verkade må stabilt bra. (Hennes dåliga mående har påverkat mig massor historiskt också.)
3) Gårdagens vandring i grupp med andra, för mig okända, som gav mersmak för att följa med fler gånger.
4) Att jag lagade mat idag, fläskpannkaka 😋 Och jag har tre portioner till senare i veckan.
5) Att värken i nacke och rygg (mellan skuldrorna) som jag fick i torsdags-fredags börjar försvinna så kanske vågar jag träna kettlebell imorgon igen.

Kram 🐘

Andrahalvlek
mån, 2022-01-24 - 08:03

@Tofu på besök Håller med. Få ner tempot generellt är det enda som hjälper. Och att djupandas. Nu när jag har sovit hos dottern kan jag inte ha appen med sömnmeditationen igång, eftersom tanten pratar rakt ut i rummet. (Jag gillar inte hörlurar.) Igår kväll djupandades jag istället medan jag räknade ner från 100 till 0, och det lugnade mig samtidigt som jag distraherades från att släppa in andra tankar. Det funkade.

Att oroa mig för dottern just nu är bara destruktivt. Allt blir som det går och går som det går, det är bara destruktivt att oroa sig i förskott. Jag utgår från att återstarten går bra idag på daglig verksamhet. Punkt. Så här lyckas jag tänka i normala fall men när jag är lite i obalans tar liksom oron över på ett obehagligt sätt. Andas, andas, andas.

Kram 🐘

Sattva
mån, 2022-01-24 - 09:18

@Andrahalvlek Skönt att allt långsamt men säkert vänder! Stresspåslagen tar bort det logiska tänkandet, det man kan uppleva som liksom tunneltänk/ låser sig/ kan inte tänka. Tydligen är det exakt det som händer, stresshormonerna slår ut frontalloben. Jag tror på o försöker jobba med att skapa marginaler, att hinna ta till tekniker att sänka stresspåslaget innan frontalloben är bortkopplad. Det svåraste är att komma ihåg att komma ihåg detta. Innan man dras med.

Se klart
mån, 2022-01-24 - 09:51

God förmiddag @andra halvlek
Känner med dig. Eller snarare känns dina ord genom rymden och ger ganska god förståelse för ditt läge. Det rusande hjärtat, tankarna, andningen. Svårt att hålla i, återta kontrollen. Känner igen det från när min dotter mått som sämst- som en flock svarta fåglar att hålla reda på.
Logiskt är det också- på sitt sätt. Och logiskt är det att dämpa oron som du så bra beskriver. I relation till våra barn är vi som läckande durkslag, droppar av oro överallt.
Jag hoppas din måndag blir bra och rimlig och att din dotter mår bättre och att ditt skydd för omvärlden fälls ut som en extra tålig hud så du kan skaka av dig det du- just inte kan påverka. Kram 🥰

Andrahalvlek
mån, 2022-01-24 - 17:18

@Sattva Det är otroligt viktigt att träna på att meditera när man mår bra för att ha nytta av det när man mår sämre. Jag måste börja prioritera meditation varje dag. Jag mår bra av det. Jag behöver det. I min framtida bostad, när jag väl kommer till skott och flyttar någon gång, ska jag se till att ha en särskild hörna enbart för meditation/yoga.

Kram 🐘

Andrahalvlek
mån, 2022-01-24 - 17:27

@Sattva Så tänkte jag inte en millisekund ens ❤️ Du vill bara stärka mig ytterligare i det jag redan vet - att jobba förbyggande för att skapa marginaler är enda sättet att hantera stresspucklar. Stress i form av att hasta fram och tillbaka är lättare att hantera än känslomässig stress tycker jag. Den känslomässiga stressen finns som en konstant klump/skav i magen som är väldigt dränerande. Samtidigt blir det ytterligare en stress när man inte kognitivt klarar av att göra sådant som man brukar göra relativt lätt.

Googlade på empath och vissa saker stämmer väl in på mig, att jag fick ryggont förra veckan när dottern hade ont i nacke och rygg är nästan creepy. Hon är en känslomässig energitjuv minst sagt. Jag orkar och orkar och orkar och orkar, tills jag inte orkar längre. Men det är just därför hon bor på ett LSS-boende, för att hon behöver mycket stöd i vardagen.

Kram 🐘

Andrahalvlek
mån, 2022-01-24 - 17:37

@Se klart Tack för omtanken ❤️ Än har jag inte vågat ringa dottern, men jag ska göra det snart. Men jag har inte fått några nödrop från henne och inte heller några sms från daglig verksamhet eller boende så jag tror att det har gått hyfsat.

Min arbetsmåndag var hyfsat lugn eftersom jag var frikopplad från mitt dagliga jobb för att stötta min efterträdare. Det är SÅ jävla skönt att slippa vara inblandad i sommarrekryteringen i år! I fjol var det den 15:e sommaren som jag var ansvarig för rekryteringen. I år behöver jag bara lämna in mina egna semesterönskemål. Lovely ❤️

Kram 🐘