av Andrahalvlek

Andrahalvlek
ons, 2022-01-26 - 12:30

Man vill ju alltid veta varför. Jag tror att flera veckors oro för dottern samtidigt som jag har jobbat mycket tog ut sin rätt helt enkelt. När jag blir lite svajig i mitt humör blir jag som ett lackmuspapper för andras mående, deras stress äter sig liksom in i mitt blodomlopp. Stresshormonet kortisol skjuter i höjden med följande resultat enligt tidningen IForm:

”Så skadar förhöjt kortisol din hjärna
Kortisol förstärker aktiviteten i din amygdala. Amygdalan är det lilla området i hjärnan som hanterar försvarsmeknaismer. En hyperaktiv amygdala gör dig kroniskt mer ängslig.
Kortisol minskar aktiviteten i hippocampus. Hippocampus tar sig bland annat ann ditt korttidsminne, din inlärningsförmåga och stresskontroll. Det är bland annat därför ett klassiskt symptom på stress än ett sviktande minne.
Kortisol krymper din prefrontala cortex. Prefrontala cortex medverkar till att ta beslut, sociala interaktioner och din koncentrationsförmåga. När den blir mindre, ändrar sig din viljestyrka och dina reaktionsmönster i sociala situationer, och du får potentiellt svårare att koncentrera dig. Det är därför den stressdrabbade kan ha enormt svårt med att utföra även små uppgifter och kan uppleva humörsvängningar.”

Kram 🐘

Sattva
ons, 2022-01-26 - 12:37

@Andrahalvlek Och det är just här som yogan har sin stora vinst. Ett samspel av andning som aktiverar parasympaticus, rörelse som förstärker må- bra- känslan (utöver att man får fysiskt välfungerande kropp), och interoceptionen, inåtblickandet som liksom blir en brygga mellan kropp och sinne. Finns en nyutgiven bok om detta, " yogahjärnan".

Andrahalvlek
ons, 2022-01-26 - 12:48

Så här skrev jag den 22/12:

” Igår hade jag så ont i magen av oro och förvirring att jag nästan blev illamående ett tag, nästan klöktes. Ni vet när man får tunnelseende, man tittar och tittar men ser ingenting. Skitläskigt. Det där ångestpåslaget minns min kropp sen mina utmattningar, så det gäller att dra i handbromsen direkt vid minsta varningstecken. Riktigt obehagligt. Men idag mår jag bra, och det stärker självkänslan. Jag kan dra i handbromsen. Jag kan.”

Sen kom all oro för yngsta dottern och sjukdomar veckan efter. Samtidigt som jag skulle jobba mycket.

Kram 🐘

Se klart
ons, 2022-01-26 - 15:56

Håller med @sattva och dig 🥰@andrahalvlek. Bromsen i tills du stannar. Och sen stå stilla. Längre än du tänkt.
Jag tror - utan att veta- att det finns likheter hos många av oss här, nämligen att vi är proffsiga på att finnas till för andra. Men mindre proffsiga på att låta andra finnas till för oss. Så pass att vi nästan skapar våra liv så att vårt ”finnas till” styr relationer vi knyter och bygger.
För mig har forumet varit revolutionerande på försiktigt vis. Här kan jag faktiskt på riktigt och då och då bara säga att allt är lite eländigt och jag räcker inte till och har inte lösningar. Jag bara hänger här och är lite. Lite halvdan. Och det är okej. Som du brukar säga. Kram 💕🌟

Andrahalvlek
tors, 2022-01-27 - 00:58

Idag har jag tagit sjumilakliv känns det som. I morse skrev jag till mina närmaste kollegor att magsjuka hållit mig vaken hela natten. Vid 16.45 skrev jag ett nytt meddelande. ”Jag ljög. Det är inte kräksjuka utan ångest som har hållit mig vaken hela natten. Och det går tyvärr inte över på tre dagar.” Sen skrev jag en massa mer om en stressig höst med att lära sig nytt jobb, att vi behöver justera både arbetstider och överlämningsrutiner, och att all oro för yngsta dottern den senaste månaden till slut knuffade mig över kanten. Jag fick bara fina inkännande svar tillbaka ❤️

Min närmaste kollega M, som jag har allra mest dåligt samvete för, skrev att det var väldigt klokt att dra i handbromsen, och sen skrev hon: ”Se din förmåga att sätta stopp som en superkraft.” Så det väljer jag att göra. Min sjukskrivning kommer på något sätt förändra både min och min kollega M:s arbetssituation. Hon har slagit larm flera gånger, men man har inte riktigt lyssnat. Eller så har hon inte haft konkreta förbättringsförslag.

Min prestationsförmåga kan dock inte min chef ifrågasätta, hon känner mig för väl för det. Hon måste agera på det här. I mångt och mycket handlar det om att chefskollegor före oss i processen måste ge tidigare, tydligare besked och inte hålla på och ändra sig in i sista minuten. Då blir varje dag som ett spurtande. Då jobbar vi i ”onödan” hela tiden. Det som gäller kl 10 gäller plötsligt inte kl 15. Det är fan inte okej 🤬

Det krävdes otroligt mod mitt i all ångesten att bestämma sig för att verkligen lyssna på kroppen. Innan det blir värre. När jag blev utmattad första gången 2007 kämpade jag i två veckor med sömnlösa nätter innan min chef tvingade iväg mig till Företagshälsan. Jag ville inte fatta hur sjuk jag var då. Som en zombie. Andra gången 2018 kämpade jag nog en vecka innan jag tog ett samtal med min chef, men sen tog jag faktiskt beslutet att gå hem direkt efter det. Nu tog det en enda helnatt sömnlös innan jag tog beslutet helt själv.

Fast det var inte förrän kl 5 i morse som jag bestämde mig. Hela natten har jag legat och snurrat med ångest i sängen, gått upp och druckit vatten och även kissat varje halvtimme. Inte många droppar varje gång. Kunnat djupandas mig ner i varv en kort stund, nästan slocknat några sekunder för att i nästa stund rycka till i hela kroppen med hjärtklappning, svid och tryck över bröstet. ”Är du dum i huvudet, du kan ju inte sova nu! Du är ju utsatt för livsfara!” Min amygdala är verkligen en hysterisk dramaqueen. Det känns som min hjärna är helt blottlagd, som en parabolantenn scannar den av omgivningen. Röster, ljud, dofter, allt ska analyseras och allt är livsfarligt typ.

Jag har märkt de senaste helgerna att jag vaknar kl 7 på helgen med lite ångestkänningar. Senast i söndags vaknade jag hos dottern kl 7 och låg kvar i sängen till kl 9 med rätt rejäl ångest, för att inte väcka henne. Men då kunde jag djupandas och räkna mig igenom den, räkna ner från 100 till 0. Några gånger. Även jobbdagar har jag vaknat vid femtiden med ångestkänning. Rastlöshet, svid och bränningar, orosklump i magen.

Ångest kan upplevas så oerhört olika. Det jag upplever är stick, svid, brännkänsla i huden som liksom kryper runt på kroppen. Blossar upp, klingar av. Kommer i vågor. Stickningar i fötter, händer och ansikte. Värmevallningar som blossar upp väldigt lokalt på en fläck och sedan avklingar. Ibland ser jag till och med hur huden liksom blir rödflammig fläckvis, ungefär som vid nässelfeber. Sannolikt histaminer som gör det. Svettningar, hjärtklappning, ett åtdraget band över revbenen och värstaläget är att musklerna på halsen spänns så jag upplever det som jag inte får luft. Den första gången jag var sjuk 2007 fick jag springa ut på balkongen på nätterna för att försöka få i mig luft.

Jag har pratat med min mamma och med min äldsta dotter ❤️ Min dotter har flera gånger under hösten sagt att min arbetssituation är ohållbar, med hög arbetsbörda och oreglerad arbetstid. Vilket flera av er har sagt också 🙏🏻 Hon sa: ”Du reagerar snarare friskt på en sjuk arbetssituation”. Min mamma blev ledsen, men samtidigt glad för att jag har agerat så tidigt i förloppet. Och det känns i sin linda faktiskt. Jag är inte deprimerad och inte utmattad, det här är snarare en stressreaktion. Lite nedstämd, men låååååångt ifrån deprimerad. Det ordet används för lättvindigt.

Jag har också outat för några vänner och för er här 🙏🏻 Så skönt att sätta ord på det jobbiga. Mitt outande för kollegorna var oerhört ångestframkallande att både skriva och skicka. Men det innebar mer ångest att inte skicka det. Och jag fick fina ord tillbaka av tre av fem som fick meddelandet. Allra finast ord fick jag av min närmaste kollega M: ”Tänk inte på mig, tänk inte på jobbet, tänk bara på dig själv nu.”

Jag fick professionella råd av min dotter psykologen också: ”Ligg inte kvar i sängen med ångest, gå upp och sätt/lägg dig i soffan och läs en bok istället tills du blir trött och gör sen ett nytt försök att sova”. Så nu är soffan bäddar och Storytel läsplatta är laddad och redo för natten. Och det känns bra att det får ta den tid det tar att få ordning på sömnen igen. Jag ska ringa VC i morgon bitti och se om jag kan få träffa en läkare. Insomningstabletter eller atarax hade kanske hjälp mig de första veckorna tills kortisolet taggat ner och slutat sparka på amygdala. Man kan ju inte pressa ner kortisolet, det handlar ju bara om att gå ner i varv ordentligt. Undrar om de kan ta blodprov och mäta kortisolnivån?

Jag vågar inte sia om någonting, men 2-4 veckor kanske räcker. De andra gångerna har jag varit sjukskriven på heltid i tre-fyra månader och sen ytterligare några månader upp till ett år på deltid. Men så sjuk som man blir första gången blir man aldrig igen. Man lär sig känna igen symtomen, och man lär sig att det handlar inte om viljekraft. Har processen väl inletts krävs radikala förändringar snabbt. Det räcker med några vakna helnätter i rad för att bli på riktigt kokko i skallen 😢

Rävgiftet Venlafaxin ska jag absolut INTE börja med igen. Det är bättre att göra något åt orsakerna till stressreaktionen. Insättningsperioden är dessutom överjävlig, flera veckor med självmordstankar. Nej tack. Been there done that. Alldeles för många gånger i mitt liv tyvärr.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2022-01-27 - 01:02

PS. @TappadIgen väckte tanken hos mig att jag kan vara en empath. Googlade på det och mycket stämmer faktiskt. Klassiskt är just att när man själv inte är i balans så tar man in andras dåliga mående på ett mycket djupare plan. Man kan inte kolla på nyheter ens till slut.

majsan_nu
tors, 2022-01-27 - 09:58

@Andrahalvlek Så bra du beskriver din situation nu o som det varit tidigare. Bra att agera o vara sanningsenlig 👍 Goda råd får du från så många håll - där har jag inget att tillägga... Men önskar verkligen att du vilar ut o kan få må lite bättre så småningom! Du om någon vet ju att det kan ta sin tid...
Stor måbra Kram från mig 🤗
Och stor tack kram för allt du bidrar med här på forumet 👍🥰💪

Andrahalvlek
tors, 2022-01-27 - 10:09

Stort tack för allas omtanke ❤️ Det här forumet är verkligen toppen på alla sätt - för alla typer av åkommor.

Jag har fått tid på VC kl 10.50. Min hjärna har direkt börjat tjafsa med mig: ”Du överdriver, SÅ farligt är det inte, alla är väl typ stressade ibland.” Känns det igen? Så anspänningen är stor inför läkarbesöket. Förstås. Men det får vara så. Jag är oändligt tacksam över att jag fick en tid direkt idag.

Kram 🐘

vår2022
tors, 2022-01-27 - 10:11

@Andrahalvlek Vad modigt gjort att berätta för dina kollegor och att du var sann mot dig själv. Att släppa garden och tillåta sig att må som man mår för tillfället. Ha acceptans, notera det och låta det passera. Inte kämpa emot det som sker utan bara låta det ske. Det kan ge frid.

Krya på dig💕

Varafrisk
tors, 2022-01-27 - 13:25

@Andrahalvlek Önskar dig all lycka till på läkarbesöket! Hoppas att du får ett gott bemötande. Ibland när jag läser i din tråd har jag tänkt..hur orkar du? Så mycket med jobb och allt. Så klokt att du bromsar och lyssnar in dig själv!!

Kram🥰

Se klart
tors, 2022-01-27 - 15:06

Ja bra. Allt du beskriver är ju så tydligt symptom på- och viktiga tecken att ta på allvar. Det är bra att du gör det. Och det är superbra att du skriver här. Då kan du gå tillbaka och se hur måendet förändras.
Vill återigen slå ett slag för behovet av att låta andra finnas för dig. Vara öppen för det. Öva, öva. Allt vi övar på blir vi bättre på för att citera dig. Kram 🌱

Andrahalvlek
tors, 2022-01-27 - 15:14

Tack för omtanken @vår2022 och @varafrisk ❤️

Jag blev bra bemött på vårdcentralen. Blev sjukskriven till den 25/2 och fick atarax och immovane utskrivet. Två små förpackningar av varje. Tänker ta atarax i kombo med sömnmeditation till att börja med. I natt har jag faktiskt sovit! Jag var ju beredd på att byta till läsläge i soffan om jag inte somnade med hjälp av sömnmeditationen, men jag vaknade upp först kl 5 med värsta ångestpåslaget. Sova cirka kl 2 till 5 kändes dock både oväntat och oerhört välkommet så här snabbt.

Jag är vid gott mod om att bryta den här trenden relativt snabbt. Det kanske inte ens behövs en månads sjukskrivning, men just nu ska jag inte tänka framåt alls utan bara fokusera på att varva ner så att jag får ordning på sömnen. Att outa vitt och brett gör att ångestpåslaget minskar bara på grund av det. Att känna skam och dölja hjälper inte till i den här processen. Jag har alltid varit transparent med min psykiska ohälsa, och jag tror att det är nödvändigt för mig och hjälpsamt för andra. Alla vittnesmål är viktiga.

Min största oro nu är hur jag ska fylla dagarna… med vadå? Men det är väl bara sunt att ha det lite tråkigt. Promenaderna blir kanske fler och längre, annan träning kan få ta plats också. Boka upp mig på något varje dag kanske. Förhoppningvis kommer jag in i en skön lunk efter några dagar, och det är nog viktigt att uthärda rastlösheten eftersom den är en del av problemet. Det blir inte bättre för att man springer snabbare. Enda sättet är att först tvärbromsa och sedan dra igång hjulen så sakta igen. Och se till att få ett hållbart tempo över tid.

Det känns otroligt bra och stärkande för självtilliten att jag faktiskt lyssnade på kroppen i princip direkt. Med facit i hand borde jag ha reagerat på en del symtom tidigare, men det är ibland svårt att se det i stunden utan det framträder först ett mönster i efterhand.

Jag har bokat samtal med den psykolog som jag har träffat sen min första utmattningsdepression (2007) på måndag kl 14. Och det känns också otroligt bra att få träffa henne och prata igenom det som hänt. Att bara kunna skicka ett sms till henne och sen fakturerar hon min arbetsgivare känns som en gåva.

Det känns dessutom nästan som att vinna på lotto att ringa vårdcentralen kl 7.30, få en läkartid kl 10.50 och att sen direkt bli tagen på allvar, bli sjukskriven en månad och få den medicin som jag kan behöva som en krycka första veckorna. Man hör ju så mycket skräckhistorier om folk som inte blir tagna på allvar när de väl söker hjälp.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2022-01-27 - 15:19

@Se klart Låta andra finnas för mig? Det låter som grekiska i mina öron 😉 Men jag vet att jag har människor omkring mig som vill mig väl och som jag kan ringa, träffa eller messa med. Min äldsta dotter och min mamma inte minst. De tillhör min entusiastiska hejaklack! Jag har några nära vänner som jag ska ta kontakt med också under nästa vecka. Hade sms-kontakt med barnens pappa idag också och han tyckte också att jag agerat klokt och snabbt. Idel hejarop omkring mig ❤️

Kram 🐘

majsan_nu
tors, 2022-01-27 - 15:30

@Andrahalvlek Så bra att du tagit ditt mående på allvar o att du får så fin hjälp från många olika håll!
Ta nu vara på dig själv o ditt mående - det hör jag ju att du gör - men skriver det ändå! Du kommer väl att skriva mer o berätta...
Stor måbra Kram från mig till dig 🤗

Sisyfos
fre, 2022-01-28 - 07:30

Bra jobbat AndraHalvlek! Tog de några prover på dig också i samband med läkarbesöket? Jag frågar eftersom jag tänker att oro/ångest även kan vara inifrån kommande. Säkert ofta en kombination, men det är viktigt att undersöka vissa andra saker. Jag har t.ex. vaknat en period kl 03-04 med värsta ångestpåslaget. Det är inte normalt för mig som sällan haft ångest. Och jag tvivlar på att det enbart är utifrån kommande, tror snarare att det är inifrån. Hoppas att det lugnar sig snabbt nu för dig. Och det är väl så tänker jag att när man av en eller annan anledning blir lite skör, så är det lätt att allt möjligt tar sig in genom skalet och förvärrar situationen. Men du har ju sån bra koll på allt möjligt. Tror du kommer på banan snabbt igen och att våren gör sitt till.