av uixan

uixan
fre, 2022-01-28 - 01:51

Hej,

Är en 30årig man som pundat och druckit från och till i snart 15år.
För två år sedan blev jag pappa till en underbar liten dotter. Bor med hennes mamma (min fru) som har samma bakrund som mig. Mycket sena nätter på svartklubbar och pubar med alla typer av droger/alkohol. Vi båda har väl byggt upp någon indentitet kopplat till umgänge i krimiellakretsar, akohol och festande.
Vi har har inprincip slutat med drogerna, vet ej om det är pandemin eller föräldraskapet (kanske kombinationen?) Som gjort att det inte blir av.
Däremot så dricker vi. Peroidvis så pass mycket att vi blir osams och skriker på nätterna (så dottern vaknar), blir så fulla att vi ej minns hur vi kom till sängs eller vad som hände under kvällen.
Ett jävla helvete (ursäkta språket) är det att vakna dagen efter. Det dåliga samvete gentemot mitt barn, den sprängade huvudvärken och att vara förvirrad både vid lämning av barn och första timmarna på jobbet.
Efter en nyårsafton som ballade ur totalt så försöker vi hålla oss nyktra, vilket inte går så bra. Mycket folköl och förra veckan blev det starköl. Till och med vodka en kväll.
Men utan att bli allt för långrandig och kräkas ur mig all den här j*vla ångesten så ville jag rådfråga någon..

• Nu har jag två dagar nykter.. igen.
Två nätter av inprincip ingen sömn alls. Dagarna går ganska bra, är upptagen med jobb och att vara pappa.
Men nätterna är förskräckliga, både fysiskt och psykiskt mår jag riktigt kass. Försöker distrahera mig med avslappningsmusik, podcast, mat, tv osv.
Är det bara att ge det tid som hjälper? Eller är det någon som har några tips på vad ni har kunnat använda er av för att få sova och slippa den här paniken? Alla förslag är välkomna, hur konstiga dom än är. Jag är verkligen desperat.

• Sen har jag en till fundering. Jag har funderat dom här två åren som pappa på att söka professionell hjälp men är rädd för det här med anmälningsplikten. Jag är livrädd att socialen skulle ta barnet ifrån oss. Hela min värld skulle gå sönder.
Vågar man söka hjälp för det här utan att socialen blir inkopplad? Och är det någon som har erfarenhet av att få socialen inkopplad? Hur har ni upplevt det? Har ni känt att erat barn och ni har fått hjälp?

Nu blev det en lång text ändå fast jag tänkte jag skulle låta bli det.
Hoppas det inte blev för långt så någon ändå lyckas läsa igenom det.

Tackohej
fre, 2022-01-28 - 06:56

Sömnen är ett helvete för mig och många andra när man slutar med missbruk.
Jag har varit nykter 27 dagar och det är sista veckan det börjat funka ok för mig. De flesta beskriver att det blir bättre efter några veckor. Angående orosanmålan, vet inte mer än hur det var för mig. Jag fick hjälp av vården att bryta med alkoholen, var inlagd några dagar för några år sen. Då blev det en orosanmälsn. Jag och frun fick träffa soc. jag var väldigt hjälpsökande, har allt i ordning i livet i övrigt. Dom var trevliga och erbjöd olika former av stöd ifall vi var intresserade. Mötet syftade till att besluta om en utredning skulle påbörjas eller inte. Om det blir utredning tror jag dom kontaktar folk i närheten av barnet för att bedöma läget. Tror det måste vara ganska illa i hemmet innan dom flyttat barn. Men någon expert är jag inte. För mig blev det ingen utredning, jag började med antabus och samtalsstöd på ett beroendecentrum.

Lycka till, det blir väldigt mycket bättre med lite tid nykter. Men det är svårt att lyckas utan hjälp.
Jag har även hjälp via AA.

Sisyfos
fre, 2022-01-28 - 07:02

Väldigt bra jobbat med nykterheten. Du undrar om du vågar söka hjälp utan att socialen blir inkopplad och jag är.tveksam till det eftersom de har anmälningsplikt.
Men jag tycker att du ska söka hjälp ändå. Med det liv du beskriver så finns det stor risk att ni ändå blir anmälda av grannar eller förskola eller någon annan.
Jag tror att ni har ett mycket bättre läge om du söker hjälp själv även om det innebär en socanmälan. Det ska mycket till innan de omhändertar ett barn. De försöker annat först.
Och det du kan få hjälp med är ju olika former av medicin för att behandla alkoholismen och kanske för att somna. Precis som du redan är inne på så är dottern det viktigaste och om du tar ansvar och söker hjälp nu har du gjort det viktigaste ni kan göra som föräldrar. Satt barnet först! Ni har redan dragit ner, vilket är stort. Sen är det väl så med sömnen att kroppen avgiftas under natten, men det är klart att du måste sova och det är väl sån hjälp du också kan få om du söker hjälp på en beroendemottagning. Det är verkligen värt allt att sluta dricka. Alkohol framkallar en del av de känslor (ångest, oro) som du beskriver. Det märker man när man slutar.
Lycka till nu och ta det här steget för dotterns skull. Du kan verkligen bestämma dig för vilken pappa du vill vara och bli precis den pappa du vill.

Rosette
fre, 2022-01-28 - 13:23

Hej uixan och varmt välkommen till alkoholhjälpens forum!

Först av allt väldigt modigt och klokt att du vänder dig utåt för stöd och berättar hur det är för dig och familjen, bra gjort verkligen! Du har redan hunnit få två fina svar här, ett där du också fick höra lite av hur det kan vara i kontakten med soc och vården och fina tips och information kring hur det kan vara när en är alkoholfri och hur vården kan hjälpa.

Du ställer väldigt kloka frågor och det hörs att du fått nog av den situation ni varit i länge. Du vill inte må såhär och det hörs tydligt hur dina värderingar och hur du är som person långt ifrån överensstämmer med beteendet kring alkohol, tidigare droger och bråk inför dottern. Det hörs att hon är viktig och att det i sig skapar en krock som också den skapar mycket ångest. Jättebra som sagt att du vänder dig utåt för stöd, det finns hjälp att få.

Precis som redan är nämnt här, socialen är en hjälpande instans och det sista en vill är att ta barnen ifrån någon, tillsammans försöker en hitta sätt att hjälpas åt för det ska bli så bra det kan bli för alla inblandade.

En tanke jag får, hoppas okej med lite tips, är att ta kontakt med Droghjälpen 020-919191 via chatt, mail eller telefon https://droghjalpen.se/ det är en anonymtjänst och du kan då få möjlighet att ventilera muntligen om du vill, det går även att skriva till dem eller chatta.

Såklart går det att ringa till en beroendeakut, eller beroendemottagning, där skulle du som du får tips om här kunna få hjälp medicinskt, mot eventuell abstinens, sug och även sömnen. Det går alltid att börja med att ringa anonymt, dvs, inte ge sina personuppgifter och ställa lite frågor om hur hjälpen där ser ut. En del vänder sig också som ett första steg till sin vanliga vårdcentral. Idag ser det ju lite olika ut med resurser på olika ställen, och oavsett är det ofta så att en kan behöva leta runt lite innan det känns rätt och en kan få den hjälp som känns bra.
Du får gärna skriva till oss på admin om du har frågor funderingar också: https://alkoholhjalpen.se/fraga)

Ta hand om dig och er och berätta gärna mer om du vill hur ni har det och vad nästa steg blir!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Blåhimmel2
tors, 2022-02-03 - 13:36

@uixan Hej! Jag kan dela med min om min erfarenhet. Jag är alkoholist och har varit det i 12 år. Allt eskalerade när jag träffade min sambo som också drack. Han började sakta med misshandel också när han var full. Gick ut på krogen i princip varje dag efter jobbet (kock och sena kvällar). Kom hem och skrek och väsnades och slog sönder möbler, kastade saker på mig, rökte inomhus you name it. Jag levde så i 3 år, vår dotter blev 2-3-4 år (nu är hon 8 år).
Jag började dricka själv för att dämpa min ångest pga situationen och snabbt hamnade i perioddrickande.
Orosanmälan skickades på 0ss av polisen flera gånger och vi var under utredningar av soc 4 gånger. (!)
De har inte gjort mer än att prata med oss efter alla 4 gånger, gav väl lite tips om hur och var vi kan söka kontakt med inte mer än så så jag upplever inte att de hjälpt så mycket, det är mycket prat och ingen verkstad, men som tur.
De kunde ju lätt gör LVU, dvs ta vår dotter och placera henne i hemmet.

Just nu efter att jag drack och somnade på en parkbänk i somras, tar jag antabus och har inte druckit något sedan 4 månader tillbaka ca. Antabus hjälpte mig och jag mår bättre än aldrig förr, trots att oron kommer ibland och suget (men mycket sällan). Jag har en god kontakt på beroendemottagning för kvinnor och besöker dem varannan vecka eller hara videosamtal. Jag hämtar ut mina antabus varje månad och det funkar ju- dricker jag så blir det sjukhus
Jag är livrädd för det.

Jag skäms för det jag har orsakat för min dotter, men nu är jag en bra mamma som sköter min 8-åring väl och hon har allt ett barn behöver och är lycklig (tror jag).

Jag skulle nog söka hjälp på beroendemottagning och inte vara rädd för soc, dock kan man ju berädd att de hör av sig och vill ha 2-3 möte. Tycker tyvärr de har mer formell funktion än faktiskt hjälpa till och fokuserar alldeles för mycket på pappersarbete. I mitt fall har de aldrig följt upp om jag faktikst varit på beroendemottagning utan litade på mina ord.
Men det kan ju variera, många berättar att de fått hjälp av soc... det har inte jag.

Min sambo fick cancer 2019 och slutade dricka sedan dess helt, och är väldigt stolt över sig själv.
Han tycker att jag är alkoholost och inte han, att jag är för svag . Misshandeln har upphört men han kan fortfarande väldigt agressiv muntligt men det är en annan femma.

Just nu är jag fokuserad på att inte dricka och inte fall tillbaka, det har ju hänt 10 gånger förr... Litar inte på mig själv längre.

Tand hand om dig, ditt barn och var inte rädd för soc.

Sisyfos
fre, 2022-02-04 - 07:12

Bra jobbat @Blåhimmel2. Jag tycker kanske inte att det är en helt annan femma att vara väldigt aggressiv med ord mot nära och kära. De man väljer att leva med och kring borde lyfta en, inte sänka en. Jag tänker att du har rätt att få uppmuntran för dina 4 månader från din sambo. Jag tror alla mår bäst av positiv förstärkning och att det är negativt när det grälas och sägs elakheter i hemmet. Lycka till med din nykterhet. Du kan och är värd att vara nykter.