Hej alla ❤️
Så nu ska jag skriva mitt första inlägg här. Har länge känt att det får vara nog med den där jävla vin-snuttefilten men ändå har fötterna knatat in på bolaget och köpt en bag-in-box på en måndag, efter en helg med alldeles för mycket vin. Den där måndags-bag-in-boxen har jag såklart lurat i mig själv till att hålla hela veckan och även till helgen. Goddag yxskaft, två dagar senare är boxen tömd till sista droppen och kastad på återvinningen för att dölja spåren. Därefter brukat bli en vit dag, för att jag varit för yr och skakig för att ta mig till bolaget. Men så fort kroppen återhämtat sig så befinner jag mig på ett annat bolag i en annan ort. Så här har det hållit på i flera år, fast inte lika stora mängder som nu på det senaste.
Jag har förstått att jag har problem med alkoholen och inte så lite heller. Tål mer och mer men samtidigt klarar ut vardagen. Frågan är bara hur länge till?
Har försökt med vita månader tidigare men misslyckas, men då har jag inte riktigt viljat själv utan gjort det för min partner bett mig.
Förra söndagen var det som hela min kropp och psyke gick i sönder. Jag pendlade enormt mellan känslor men framförallt kände jag en enorm äcklad av mig själv. Ångesten var total och det kändes som om alla demoner stod och skrattade hysteriskt att de hade vunnit över mig. På måndagen sjukade jag mig till jobb, barnen fick vara hemma från skolan eftersom jag hade sådan ångest att jag inte vågade köra bil. Tio på morgonen drog jag i mig två starkcider som var kvar efter nyår.. (mitt beroende är främst vin, annan alkohol får oftast vara orörd här hemma av mig). Vid tolv öppnade jag en flaska rött och svepte ett glas. Ångesten och demonerna var kvar, fick dem inte att försvinna. Tog vinflaskan och hällde ut den i vasken. Sen stirrade jag bara rakt fram i luften undertiden luften gick ur mig. Nu måste det sluta sa jag till mig själv.. vem är du?!?
Utan att prata med någon så skrev jag in mig här på 10-veckors programmet.
Idag är det dag fem utan en droppe alkohol. Jag sover oroligt, drömmer att jag dricker vin och vaknar upp bakfull tills jag kommer på att jag är nykter. Är fruktansvärt lättretlig och lite gråtmild i mellan åt. Men jag känner mig stark och målinriktad samtidigt jätte rädd att suget ska ta över alla kloka tankar. Just nu tänker jag att jag ska ta dessa tio veckor och sedan se vart stigen leder mig. Tänker jag att jag aldrig ska få dricka ett glas vin till gör mig bara ledsen..
Ha en fin helg till er alla kämpar därute.