Känner mig lite bättre till mods nu än vad gjorde imorse. Först tänkte jag inte ta en promenad men sedan tog jag på mig och gick ut i det vackra vädret. Vänern gnistrade i solens sken☀️ Har även varit och handlat lite mat. Ska läsa lite grann nu.

Kram🤗

Skönt att det känns bättre. Ibland tänker jag att du tänker för mycket VaraFrisk. Jag känner igen mig i det så väl och det gör en sårbar. Har skrivit det förr men Echart Tolle kan man googla så får man lite konkreta tips för att ”stänga av” tankarna som far och återvända till här och nu. Det är också svårare när man dricker att få någon ordning, så det blir lite ett moment22.
Tänker på din starka ångest nu och funderar hur mycket den hör ihop med alkoholen. De gånger jag druckit på senare tid får jag ett kraftigt ångestpåslag.
Det är inte så lätt det här med alkohol, tänker jag. Många av oss har använt det som ett medel för att hantera livet och om man slutar så är livet kvar och ska hanteras. Mitt liv nu är oerhört stressigt och jag känner en längtan av att stänga av med alkohol. Har även gjort det ett par gånger, men som jag skriver blir det total ångest och jag tänker precis som du att det inte är värt det. Så jag stänger av på andra sätt. Det funkar faktiskt också så mycket bättre. Jobbar med avslappning, andning. Jobbar med att sänka pulsen, vara här och nu. Det är skitsvårt och jag vet att det är ännu svårare när man dricker, men varje gång du kan mota bort alla tankar så har du kommit en bit på väg. Återvänd till kroppen, till rummet. Saker blir inte bättre för att du tänker och grubblar. Här och nu kan du putsa bort en fläck, sänka pulsen med andningsövningar, klappa hunden…
Jag ska inte säga att det här är lätt. Jag har en stor längtan att bedöva mig med alkohol själv. Och de farliga stunderna är när jag är så trött att stopp inte finns. Nu har jag ju sällan alkohol tillgängligt och den här helgen har jag räddats av att det inte funkade att handla. Har tänkt mycket på vad det är jag vill ha av alkohol och det handlar om avstängningen tror jag. Tunnelseendet. Fokus på en sak. Jag tänker att alkohol är så mycket mer än berusningen i sig och att det därför är precis så svårt att sluta som du skriver. Jag tror att du kommer att lyckas VaraFrisk. Jag tänker att jag har lyckats även om det hänt att jag druckit även vid nåt enstaka tillfälle på senare tid. Jag tänker att jag blir lite klokare varje gång och jag har en stark övertygelse om att alkohol inte är min drog. Jag tänker att du är där VaraFrisk ändå i insikten om att alkohol inte tillför något gott. Så vad medicinerar du?

Tog en morgonpromenad…solens strålar blev till glitter på Vänerns vatten☀️en lisa för själen🙏🏻 för det är väldigt tungt för själ, kropp och hjärta just nu…tappar tron på mig själv😔

@Varafrisk skrev:"tappar tron på mig själv" Det är det sista du får göra! Jag vet själv hur det känns när man inte "får till det" med nykterheten. Som min sköterska säger: Nykterheten får inte vara en kamp, man behöver hitta ett annat sätt att leva, hitta andra intressen. Inte lätt, men hon har rätt i det hon säger. Vi behöver fylla våra liv med något annat än gamla vanor och beteenden.
Lättare sagt än gjort, men om vi ändrar en liten skitsak i taget och håller fast vid den förändringen så kan vi ta ännu ett steg när den första förändringen blivit en vana. Förändring är en förutsättning för att vi skall få ett bättre liv, även om det är läskigt att bryta invanda mönster.
Vi kan inte låta omständigheterna trycka ner oss i stövelskaftet, vi måste resa oss upp och slåss! Igen annan kan göra det åt oss.

@Varafrisk
Usch vad jobbigt att vara i en sån känsla. Men tappa inte tron på dig själv. Du besitter en styrka, den finns där inne jag lovar. Kanske är den bara lite gömd under en massa bråte. Du kan förändra det jobbiga. Ta en sak i taget.
Var snäll mot dig själv. Kram 🤗

@Rehacer Tack för att du tittade in:) Jo, min styrka ligger nog lite gömd eller ganska gömd under en himla massa bråte....

Idag är det 24 år sedan min äldste bror dog...han blev bara 46,5 år...han bröt kontakten med mig och mina syskon ca tio år före han dog. M

Nu önskar jag så att redigeraknappen hade funnits för nu råkade jag få iväg ett inlägg innan jag knappt hunnit börja men ok...jag börjar på ett nytt inlägg....

God morgon,
Idag ska jag plantera om alla mina pelargoner, köpt fin jord och solen skiner här hos mig. Igår köpte jag dahliaknölar så klockan 10 ska jag titta på en dahlia-tjej Hanna Wendelbo- och hennes livesändning av hur jag nu ska få dem att gro.
Tappar tron- skriver du.
Ja vad betyder det? Tappa tron på den egna förmågan tänker jag ligger nära hos dig.
Du fokuserar väldigt mycket på vad du inte klarar av, vilket ju är naturligt på ett forum som handlar om att klara att vara nykter.
Sammanfattningsvis är det ett väldigt svårt steg att klara på egen hand. Tiden går, och åren! Det är ju inte klokt att det snart gått 2,5 år sedan vi började träffas här.
Jag tänker: människor i tuffa situationer- som din- behöver ta hjälp.
Du har svårt att liksom teama ihop med din man i just denna fråga. Det är synd. Från vad du berättar så har du ställt upp väldig mycket på honom under de perioder han har behövt stöd i sjukdom.
Kan han hjälpa dig nu?

Jag vet att du tvekar kring arbetsgivarens kännedom. Men om du antar ett drönar-perspektiv så är det en väldigt liten sak i det stora.
Du kan byta jobb så småningom. Leva ett bra liv de sista 10 jobb-åren. Om du ser till att få hjälp.
Sät dig ner och fokusera på en lista på den hjälp som finns inom räckhåll- börja där.
Det är ett bra exempel på att just göra.!
Kram 🤗

Ok, då börjar jag på nytt igen...hur som helst...

Idag är det 24 år sedan min äldste bror dog...han blev bara 46,5 år...han bröt kontakten med mig och mina syskon ca tio år före han dog. Man kan nog säga att han bröt kontakten även med mina föräldrar...sökte upp dem endast när han och hans fru behövde pengar. Vågade inte skilja sig från henne...så tragiskt! Han dog av sepsis. Dog dagen före min systers födelsedag. Hade hon levt skulle hon fyllt 67 år imorgon..varit död i dryga åtta år. Dog i äggstockscancer.
Men min andre bror som är 68 år lever och jag lever...så tacksam för det...även om de senaste veckorna varit så svåra.

Det har varit mycket ångest...ångest pga alkoholen...ångest pga att jag ska träffa kurator på onsdag och jag skäms så fruktansvärt över att det inte har gått bra för mig....ångest för att jag ska prata med läkaren på onsdagem...och stark ångest för att jag börjar tappa bort mig själv mer och mer. Jag förstår ju att det beror på alkoholen som försöker lura mig mer och mer...jag brukar inte var lättlurade men nu känns det som om jag är ett lätt byte.

Brukar ju skriva i princip varje dag här på forumet men har inte gjort det under de senaste dagarna. Det är väl lite som @Se klart skriver att forumet är lite vad man själv gör det till. Vänner som jag hade från början har slutat skriva på forumet men några finns kvar. Ibland tänker jag att jag ska hänga på någon ny som börjar skriva...även om jag inte har kommit så mycket längre så är vi ändå inte i samma fas. Fast...oavsett vad..vi har något gemensamt...beroendet eller alla har kanske inte kommit dit som tur är...men vi vill förändra vårt förhållande till alkohol...dricka måttligt eller sluta helt och hållet...och åter igen...oavsett var vi än är...är ni alla betydelsefulla för mig:)

När jag lyssnade på Peter Wirbings youtubeklipp gällande postakutabstinens så skrev jag ner vissa punkter bla följande att beroendepatienter har tre saker att kämpa med vilka är dessa: 1) Signalsubstans i obalans 2) Belöningssystemet under- eller överaktivt och 3) Övertränat, överkänsligt belöningssystem. Han säger att om belöningssystemet är underaktivt då är vardagen grå och trist - man är en risktagare, är det överaktivt har man svårt att bromsa. Om belöningssystemet är övertränat och överkänsligt kan det räcka med en tanke, ett minne, en person eller en doft som triggar. Det är som motorvägar i hjärnan, krävs lite för att känna sug.

Jag känner igen mig väldigt mycket i vad Peter Wirbing säger. Kanske är det så att alkoholen har haft större betydelse för mig i mitt liv än vad jag själv har anat dvs före alkoholen blev ett problem, blev ett beroende. Jag behövde inte alkoholen för att våga saker, för att slappna av men det fanns något ändå som lockade. Jag tror att det för mig handlande mycket om ....hur löjligt/naivt det än kan låta...det var lite bus, lite revolt....fastän vad jag önskade djupt inom mig var revolt av ett helt annat slag....men som inte blev uppmuntrad av mina föräldrar, som inte passade sig in i den värld jag växte upp i.....för den längtan finns fortfarande inom mig men som jag inte vet hur jag ska få fram...dvs den kvinna jag vill vara....vågar jag vara den kvinnan?? Hur som helst jag kommer aldrig bli den kvinnan om alkoholen är min kompis.

Ska jag vara riktigt ärlig så är det så svårt att plocka fram den där gnistan som känner men "Varafrisk nu får du verkligen ta itu med ditt liv"....men jag måste leta efter gnistan för det här funkar inte annars...och det gör mig så rädd och så ledsen.

Ha en fin dag alla:)

Kram

Ja, gnistan är inte en förutsättning- man behöver ingen gnista alls för att sluta dricka.
Vilja och Göra däremot. Ska man vänta på gnistan kan man förbi väntande.
Ta hjälp istället @varafrisk. Gör det bara.
Du snurrar in dig i resonemang och tankar som inte har någon bäring för nykterheten. Tvättom. De distraherar. Som att om man tänker och snurrar runt lite i tankarna så hamnar det akuta problemet i skymundan.
Varför samlar du inte din familj och berättar om hur det är. Under snart 2,5 år har du skrivit på forumet men det har inte förändrat ditt drickande nämnvärt.
Kan de hjälpa dig? Och vad är nästa steg?

Jag vet @Se klart…jag vet…å jag vet att det handlar om att vilja och att göra. Jag tänker att jag skriver inte mer än så här…just nu. Nej …just nu skriver jag inte mer…det blir lätt försvar…och förklaringar. Jag tänker att varje förändring behöver på något vis bli förankrad…det behöver inte vara ett WOW el ett YES men det behöver vara förankrat. Jag var inte förankrad när jag började skriva här på forumet…

Fast tänk om det inte stämmer?
Om man bryter isär förankrad- så är det att tanken, känslan, allt måste ha ankrat upp.
Så är det inte för alla. Några slutar dricka för att körkortet åkte- någon annan för att frun vill skiljas, en tredje på grund av orossnmälan.
Det finns ingen lag om förankrad. Man kan sluta för att man inte orkar mer/ av rädsla/hälsa/ skräck till och med.
Människor slutar när barn ställer ultimatum. När jobbet säger ifrån.
Det bästa med livet är att det är föränderligt. Det går att öppna sina armar och inte veta ett DUGG hur det ska vara.
Jag brukar dra mitt exempel- att jag blev en löpare av ren avundsjuka. På en ung tjej med fast rumpa som sprang förbi mig i spåret- jag gick med gåstavar….
Banne mig kan vi välkomna alla möjliga sätt att förändra. Testa! Att vara fast i hur stjärnorna ska stå/ hur känslorna ska kännas. På något vis är det bara tid som går, liv som går? Känner du inte det? Svälj stolthet, skam, kasta förankringen nånstans där den gör nytta. Den gör inte det hos dig. Be om hjälp. Börja lev. Kram.

Hade tänkt vila mer i tanken innan jag skrev….för jag vill inte hamna i förklaringar och försvar…det blir nog så ändå för jag behöver gå vidare…har känt en viss ledsenhet sedan igår.

Jag brukar hänga med i vad du skriver @Se klart men ibland får jag läsa flera gånger för att hänga med och så fick jag göra igår.

Men det är självklart att jag funderar över tid och liv som går! Det är ju en del av ångesten. Du skrev något om att jag snurrar in mig i ressonemang och tankar som inte har bäring för nykterheten. Visst så kan det vara. Jag tänker att de flesta som börjar skriva här på forumet är förankrade i beslutet göra en förändring. Resan dit och hur man lyckas ser väldigt olika ut och beror på många olika faktorer. En del stannar kvar, en del klarar inte av resan och försvinner bort fr forumet en del klarar av den men behöver inte stödet från forumet. Somliga kommer tillbaka efter något år el kanske mer pga ett återfall…ingen går säker. Många slutar precis som du @Se klart skriver av en mängd olika anledningar en del mer drastiska än andra men man har tagit ett beslut många fortsätter att dricka ändå och livet rasar totalt.

I vad man än beslutar inom sig behöver känslan finnas att nu slutar jag…och det behöver inte finnas en gnista, ett WOW el ett YES men beslutet finns inom en. Och hos mig landar det inte riktigt och ja..jag vet jag lämnar för många dörrar öppna.
Jag har sökt hjälp på många vis dock inte genom arbetsgivare eller behandlingshem. Den hjälpen jag sökt har inte hjälpt och jag kände så väl att något saknades inom mig dörrar var på glänt…men antabusen hjälpte för då hade jag inget val…har egentligen inget val ändå…men då blev det mer konkret.

På onsdag ska jag träffa kurator på rådgivningscentrum och prata vidare dels om hur hjälpen från socialtjänsten fortsättningsvis kan se ut. Kommer inte i nuläget söka hjälp h arbetsgivaren. En arbetsgivare som sprider ut andras kollegors missbruksproblematik får jag inget förtroende för. Ska även prata med min läkare på onsdag. Min familj vet om min problematik kanske inte hur allvarligt det är. Familjer ser olika ut och har olika bagage och styrka med sig…så är det.

🌻🌻

@Varafrisk Hade skrivit ett långt inlägg till dig o råkade trycka bort det 😫
Det var ungefär så här: Så positivt att du har kontakter som kan vara hjälpsamma nu på onsdag - hoppas du kommer att tycka det 🥰
Jag skrev också om vikten av att ta sig själv i första hand o det tycker jag att du gör när jag läser sista stycket i ditt inlägg 💪🥰👍
Att ta del av allt som finns här på forumet är också fint, lärorikt, inspirerande o kan vara användbart men att hålla sig till en egen linje är ändå nummer 1...
Tror att det var ungefär så jag skrev - så irriterad över att jag är så klantig...
🤗 Kram o ha en fin fortsättning på dagen!

@Varafrisk intressanta tankar kring det här med att lämna dörrar öppna. Jag har i dagarna funderat i de banorna också. Min väg lär inte vara spikrak den heller men så länge den leder framåt så är det okej. Hoppas du får den hjälp och stöd som du vill ha och behöver! Ta hand om dig ❤️

Nu ska jag försöka skriva ett inlägg direkt från mitt hjärta...inte försköna...inte skriva så att det låter så himla bra...utan bara skriva...inte ha en lösning. För lösningen har jag teoretiskt...vet mycket...och kan mycket...men i praktiken funkar det inte särskilt bra! Precis som @Se klart skrev fokuserar jag mycket på vad som inte fungerar bra...och här på forumet är ju målet att vara nykter eller måttlig...och det går ju inte så bra. Det är nog därför som jag känner att jag vill sluta skriva....för vad ska jag skriva om..när jag inte lyckas?!?! Och så här efteråt kanske jag skulle börja skriva på forumet när jag verkligen hade bestämt mig inga bakdörrar öppna...

Jag vet att jag måste sluta dricka alkohol om min kropp ska hålla..så är det! Men ärligt talat jag får inte till det...och det handlar inte om att vilja utan att göra....men jag gör inte...och jag kan faktiskt inte utveckla det här mer ..för då skriver jag något bara för att jag vet att det låter bra.

Jag tycker att det är skitjobbigt att gå till kuratorn på onsdag, att inte ha lyckats. Jag sa till henne senaste gången att jag hade bestämt mig för det kändes så till kanske 75% men så visste jag ju att det är det svaret alla vill ha. Dessutom är det svaret som behövs för att jag ska fortsätta att få stöd. Förra gången jag var hos henne frågade jag vad som krävs för att ha kvar stödet hos henne och då är det en utredning hos socialtjänsten. Så även om det gör ont i magen...och jag vet inte om jag kommer be om det på onsdag så är det vad jag behöver. Läkaren kommer också fråga hur det går...och jag får inte heller ha kvar hans stöd om jag inte säger att det går bra.

Jag låter bli att använda något ord så jag inte snärjer in mig men ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag ska säga nu....

Kram:)

@Varafrisk Skriver lite här i din tråd också. Så märkligt det låter - kurator o läkare ska väl hjälpa till när det inte går bra - hur tänker dom egentligen??? Om jag hade något bra tips men jag har nog upplevt det på liknande sätt... Speciellt när det gäller samtalsstöd...
Hoppas att det reder ut sig på något sätt för dig!
🤗 Styrkekramar från mig till dig!