Har sedan september förra året varit mer eller mindre övertygad om att jag både vill och bör lägga ner det här med alkohol. Klipper med alkoholbeteendet då och då i en vecka eller två, och upplever då i överlag en påtaglig lättnad och förnöjsamhet, men är sedan förbluffande snabb på att ”tacka ja till mig själv” när jag plötsligt bjuder in mig själv till att börja om igen?! Och då håller jag igång var och varannan dag igen en stund. Blir galen på detta!!

Har läst i det närmaste alla trådar i detta forum och igenkänning med många är naturligtvis enorm. Är brutalt avundsjuk på (och imponerad av) er som håller över tid och grunnar på vad som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er...? Hur i h-vete kan jag låta mig själv dricka igen, lite hastigt och lustigt, när jag några dagar/några veckor innan är så sagolikt säker (gång på gång) på att det fan räcker nu! Det är inte inte värt det! Alls!!

Både mängd och frekvens är oroväckande och osunt, även om själva dryckestillfällena inte medför några direkt negativa upplevelser eller tokigheter. Slutar dricka ”i tid” (men har då eg druckit för mkt), gör inga märkliga eller oöverlagda handlingar och har aldrig typ somnat i soffan eller lagt mig utan att tvätta mig o borsta tänderna. Men dagen efter - skjut mig stenhårt alltså... Så vidrigt... Ångest och ofattbart dåligt mående på alla fronter. Om jag har druckit tex tors-lör (aldrig dagtid), blir det en ackumulerad vansinnes-baksmälla/abstinenskänsla som jag hatar och inte kan stå ut med!

Mitt liv är ganska intensivt och jag vet att jag oftast ”bjuder in mig själv till dryckestillfällen” när jag är lite överbelastad och samtidigt speedad och trött. Jag blir då stormglad när jag plötsligt kommer på att ”nämen nu tar vi och piffar upp den här aftonen med vin o bubbel!” ”JAPP” säger jag då DIREKT och tveklöst till mig själv utan att vara ett dugg intresserad av att identifiera något i HALT-modellen (som jag lärt mig om här 😊), eller att ”spela hela filmen”. Där och då vill jag inte hjälpa mig själv till en mental punkt där jag inte vill styra upp en festlighet, så att säga... Jag skiter då fullständigt i att jag typ några dagar/veckor innan fattat ett högst rimligt och klokt beslut att ge fan i att dricka, av den enkla anledningen att det definitivt inte är värt det.

Har som sagt läst här en längre tid och nu skriver jag mitt första inlägg, för att utforska om det kan vara medverkan här, som är en faktor som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er som finns här och som håller över tid 🙂.

Hej förresten 😊! Jag heter (inte 😅) Annabell, jag är 42 år och har ett jättebra liv med superfina relationer till barn och familj (lever utan partner), ett jobb som är givande och jag vill INTE dricka alkohol mer. 🤗

@Annabell Åh vad gott att du är här igen💕Ja jävla Putin…å allt vad som gör att man dricker igen. Men du ju här nu och du kommer komma upp på banan igen för du har gjort det förr …å jag fattar det där med skammen…men visst har vi skämts färdigt??

Har saknat dig och det är så skönt att du är här igen🤗Kram💕🌻

@Annabell
Hej, vad bra att du är tillbaka!
Förstår att det känns onödigt och dumt så här i efterhand att du drack, men vi är bara människor. ❤️ Å där du är nu ger dig mer kött på benen att vara nykter.
Vet att det lätt kunde ha varit jag som gjort det. Som hade kunnat skylla på Putin, på livet, på tröttheten eller vad som helst bara för att kunna dricka. Å jag vet att jag precis som du lätt hamnar i samma spår som innan jag slutade. En kväll räcker inte, för jag har ju redan förstört min långa tråd med nykterhetspärlor på. Att sätta en svart kolbit bland alla blanka fina runda pärlor på halsbandet tar emot och då kan jag lika gärna sätta dit fler svarta.. Så jag förstår dig!
Men det är bara att resa sig upp, tänka att Du är superbra ändå! ❤️ Ingen är perfekt. Vi är bara människor.
Stor kram

Hej @annabell vad bra att du kollar in. Ibland känner jag mig som den ”töntiga kompisen” men det är helt okej. Skämmas är nog det största energi-slöseriet.
Vi kan hjälpa varandra att lyckas sa en chef till mig en gång, och så hade jag aldrig tidigare tänkt pga jag är inte en person som brukar tänka i termer av att lyckas.
Men här är det fullt möjligt! Du fixar dethär såklart. Vi hjälps åt 🌸🤗🎉🌱🦆🦄

Åh tack fina ni… Hjälps åt känns tryggt och bra❤️🙏.

Det var nånting som ”voltade över” i mitt huvud efter 50 dagar och som inte voltade tillbaka… Tiden då jag bara tog nykterheten dag för dag - oavsett vad, var liksom förbi kändes det som, och istället försökte jag se längre och känna att ”jag har verkligen valt ett nyktert liv”. Jag kämpade på med det men landade inte… Samtidigt visste jag ju hela tiden att alternativet (dvs att dricka) suger! Jag vet inte vad jag borde ha gjort under de 37 dagarna efter huvudvolten tills att jag struntade i nykterheten… Men jag borde inte ha slutat med dag för dag-tänket. Jag borde ha väntat med att försöka tänka större om nyktert liv, och nöjt mig med att konstatera att det liv jag iaf INTE vill ha, är det när jag mår så här. Samtidigt tänker jag att det är svårt att ”göra nykterheten” om man inte tänker att man bestämt sig en gång för alla och att spiken i kistan är for life. En sak som jag iaf lärt mig nu är att 90 dagar är kort tid i sammanhanget att sluta dricka (i mitt fall iaf)… Jag måste vara medvetet aktiv med mina kortsiktiga strategier (dvs slå ner och kliva över tjatterfjanten om/när han dyker upp, dag för dag) längre än jag trodde… Inte tro att jag klarat mig till andra sidan och stå där lite handfallen, utan fortsätta pannbensjobba. Kom igen nu gräsanden🦆!! Dag 1. ❤️

@Annabell Nya tag, du kommer att fixa det! Påt igen bara! Jag har bestämt mig en gång för alla att jag slutat för gott, och jag har insett att det är det enda vettiga och hållbara för mig och mitt liv. Tror/vet precis som du att det inte finns någon annan punkt att hamna på, än den där man var innan man slutade dricka. Jag brukar tänka på att man måste träna, praktisera på nykterhet. Som en högstadieelev som ska ut och praktisera i arbetslivet. Att det är ett nytt sätt att leva med nya vanor och som du säger är tre månader bara början av praktiken. Ett nytt liv som måste praktiseras ett år, då alla högtider mm har infallit och genomgåtts nykter. Då har även det dominanta förstörda belöningssystemet hunnit lugna ned sig ordentligt och pockar inte efter kickar av alkohol på samma sätt. Konsekvenshjärnan har växt i kraft och är nu den dominanta delen i hjärnan. Bedömningarna man gör av risker, att dricka alkohol, är av en helt annan kaliber och mer tillförlitliga.

Nu är det bara att fortsätta kämpa och en vacker dag är man helt ute på andra sidan💪🌷💕

Tack snälla vår2022 för pepp och kloka ord 💞😊! Att inte bara sluta dricka men att också bli nykter på riktigt, kräver nog att jag ger och ser mig själv som praktikant ett år. Så - idag s. 2 ✅ i min nya ödmjuka roman (med den rafflande titeln) ”Gräsanden på lång-prao” 🦆🙂. Kram!

Ja kör på med pryon. @vår2022 tycker du tänker så bra och klokt.
Igår klurade jag en stund @annabell och jag tror att ett skäl till den där spårväxlingen i huvudet- för det är liksom det som sker? Att man plötsligt är på ”Nästa Hallsberg” och då finns ingen återvändo så det är dit man ska och hamnar. Om man backar tankarna innan- dvs kollar noga på spåravgång och sånt.
Det gäller att vara före sig själv. Ett svårt trick.
Jag minns att det tog låååång tid för mig att ta nykterheten på fullt allvar. Då och då tänkte jag att det var en konstig kurs jag gick här på forumet. Och i de lägena är det lätt att kliva på till Hallsberg. Så man får sätta upp grindar och hinder.
Förutom de tråkiga grejerna så ÄR det i längden bra, skönt och stor frihet att vara nykter varje kväll, o-bakis varje morgon.
Allt det där har du ju koll på. Men om man struntar i Putin och bara tänker på sig själv. Så vill man ju vara nykter. Enkelt och svårt. Tills tiden går och det bara är enkelt. Kram 🌱

Tack bästa ni ❣️ Hmm… Så här var det Se klart: Efter ca 50 dagar och efter den där upplevelsen som jag skrev om, då jag satt i bilen och bara visste att ”nu är det klart - hurra för mig och livet🙏!” en liten stund och sedan slogs av tanken ”men… om du inte ska börja igen så måste du ju fortsätta sluta…” Att nykterheten - den blir inte blir klar. DÅ bytte jag tankesätt - inte spår ännu. Försökte omfamna det längre perspektivet. Tar långa promenader med min hund dagligen och började under dessa att tillåta resonemang med tjatterfjanten. Vända och vrida på den där glittriga och grå stenen (som vi skrev om). Tänka på allt som var roligt, obekymrat och lätt med det gamla livet. Det kändes helt ”safe” att göra så för jag var helt säker på att jag ändå inte skulle dricka. Det var jag säker på fram till dagen för spårbytet, då jag bjudit hem nära och kära för att få hjälp med lite grejer i mitt hus och käka ihop etc. Det blev Hallsberg nästa, utan att ens tveka… Så det där trettiodagarsromantiserandet (för det var vad det handlade om eg) som jag trodde kunde äga rum utan att det skulle hota nykterheten (jag tänkte nästan ”det har ju inte med mig att göra”), skulle jag icket ha ägnat mig åt. Det gick från att ha varit oerhört avlägset att jag skulle dricka, till att en dag med lätthet kliva på mot Hallsberg… 🚂.

Jag vill också uppmärksamma alla i valet och kvalet på att man även om man kanske inte börjar om från ruta ett nu, så kan jag säga att det är uppenbart att ”hjärnan är kidnappad” igen och det kommer att bli superkämpigt för mig detta… Hade en jättetuff dag igår och vips - slurpade i mig typ en flaska vin 😵‍💫😓. För så funkar det om man aktiverat beroendet igen. Det är bara så… 😔. Kram… 🦆

@Annabell Åh, vännen❤️. Ja, det är ett helvete, det är verkligen så att hjärnan blir kidnappad av alkohol. Hjärnan lagrar och minns handlingen, den lustfyllda och berusande upplevelsen som alkoholen ger. Dopaminet som utsöndras och det sjujävla skjutsen som det ger. Kidnappning sker och man sätts i bur bakom lås och bom.

Vad ska du göra nu? Hur ska du hitta nyckeln till låset i buren och komma ut? Vilken hjälp behöver du?

Hej, jag tänker som föregående skrivare- hur kan vi hjälpa till på ett bra sätt? Det är kanske inte helt lätt att veta men om du kommer på något så är vi all ears. Jag vågar inte längre tänka i några banor av alkohol. Jag är för rädd. Är till och med rädd för tankarna. Inte konstigt eftersom tankarna just försätter oss i olika risk-lägen, men också; kan vara till stor nytta och hjälpa oss rätt.
Tankens makt och tankens kraft är stor.
Jag vet ju att det, oavsett allt, kan kännas som om de nyktra präktiga (varav jag är en) ja… Är det så kul?
Jag kan inte svara för kul, för det måste ju vara upp till var och en att bedöma. Och att skapa. Men jag kan med 110% säkerhet säga att det är bra. Skönt. Saknaden är noll när tiden får gå. Det är svinsvårt och otroligt utvecklande att få lov att grotta runt så mycket i livet för att det ska levas i nån sorts äkthet. Så jävla mycket jag druckit bort - även av det goda i livet, tänker jag ibland. Så många dagar jag gått miste om att få uppleva.
Jag ångrar ingenting- jag ångrar inte att jag slutade tidigare, så är mitt liv men nu är det banne mig det bästa livet jag levt.
Jag hoppas att vi präkto-nyktra ändå kan förmedla att det finns spännande, roligare, autentiska delar av livet som kräver nykterhet, och när det uppstår så har hjärnan frisknat till.
Förlåt för babbel. Säg vad du önskar så lovar vi att leverera. Kram 🥰

majken_r

@Annabell tack för att du delar, blir väldigt berörd och känner så med dig. Lägger också på minnet, det om att man kanske inte börjar på ruta ett.. Kram🌱

Ni är så snälla och fantastiska och har redan hjälpt mig så oerhört mycket ❤️… Jag har fått ALLT stöd man kan önska. Skräddarsytt. Jag är en person som inte skulle ha så svårt att t.ex säga till min arbetsgivare ”Hallå där - jag dricker för mycket vin, ring Previa!” Men jag är säker på att det inte skulle hjälpa mer än det stöd jag fått här.

Håller helt med om tankens kraft… Precis som det innebär ett strävsamt omdanande av tankesystemet när man slutar dricka, så förutsätter återgången till att dricka ett slags tillbaka-omdanande av tankesystemet. Jag tror att det är det obekymrade man är ute efter när man börjar om. Men det finns inget obekymrat med att dricka om man är en person som har hittat till det här forumet. Det var ju därför man ville sluta - för att bli AV med det kanske mest bekymmersamma man hade… 🥺. Men jag ”lyckades” tydligen omdana mitt tankesystem så att jag återigen trodde att jag skulle hitta nåt obekymrat genom att dricka igen… Och det gör man ju på sätt och vis. De gånger jag druckit nu under de här tre veckorna har mest varit festliga och livfulla. Det är det övergripande försämrade måendet och den där konstant lite jagade personen som man blir när man dricker titt som tätt, som är värst tycker jag. Den där lite jagade personen har också ca noll impulskontroll/kapacitet till eftertanke. Därför blir sträckan mellan trigger och vin väldigt kort… ”Lite sugen? 💨 slurp!” Och så är man igång med ett liv där man självmant bjudit in bekymren ångest, oro och hemska nätter som följeslagare. Jag har inget sånt när jag inte dricker.

I afton har jag varit på restaurang med alla mina bästa personer och firat en födelsedag. Det var superfint och jag drack zingo 😊. Jag tycker (oftast) att livet är fantastiskt när jag inte dricker.

Har lite modfällda dagar nu, men jag kommer inte att ge upp. Innan jag är färdig med mig själv så SKA jag fan vara nykterist 🤬!!

Tack för att ni finns!
❤️🦆✅

@Annabell Vad bra att du har all hjälp du behöver. Tror också med om tankens enorma kraft. Skrev ett inlägg för en tid sedan i min tråd om tankens kraft. Kommer här:

”Har blivit inspirerad av Craig Beck. Sett några filmer av honom på youtube. Han pratar om att stämpla bilder av alkohol i hjärnan eller ”label” som han säger. Jag uppfattar det som att han menar att man gör sig en bild av alkohol som inpräntas och rotat sig i hjärnan. Tex att man vid ångest får avslappning genom att dricka alkohol. Ja, man får avslappning och ångesten lindras av ett glas, men inte av två. Det andra och efterföljande glasen är för att man ska få kickar, hjärnan vill belönas med vin. Ångesten sätts på paus. När man sen är nykter återupptas den pausade ångesten och pålagras av ytterligare ångest. Den ackumuleras. Den onda cirkeln startar.

Han har gjort åtskilliga försök att sluta dricka men den inpräntade bilden av alkohol har gjort det svårt att motstå att dricka för att dämpa hans ångest. Det var först när han insåg att det är alkoholen som skapar hans ångest och att hans försök att dämpa ångesten bara ökade i takt med drickandet. Han insåg att hans ångest berodde på att det var något som var fel i hans liv, problem som inte var lösta och att hans inpräntade bild av alkohol inte stämde. Bilden att alkohol är lösningen på hans ångest. Han ändrade på sin bild av alkohol som var tvärtemot, att alkohol förvärrar hans ångest och är en fara för honom. Att alkohol inte ger lindring och det löser inte hans problem eller ångest. När han blev nykter tog han tag i sina problem och ångesten försvann.”

Mina bilder av alkohol är att det är livsfarligt för mig. Att om jag dricker alkohol så kommer det att förgöra mitt liv, jag kommer att hamna i helvetet igen. Finns inga vackra bilder i mitt huvud om alkohol, bara svarta. Tror det hjälper mig oerhört mycket att avstå från alkohol. När situationer kommer då jag är stressad eller annat, kan tankar swisha förbi om att i detta läge tog jag vin för att hantera mina känslor. Jag granskar det och känner mig så oerhört tacksam för att jag idag istället tänker ”fy fan vad skönt att jag inte dricker som jag gjorde förr när jag mår så här”. Jag mår genast bättre!

Du kommer inte att ge upp, du är stark som fan!💪🌷💕

@Annabell Hej!
Vet inte riktigt om/när jag skrivit i din tråd - men nu gör jag det iallafall. Dels för att du skrivit så fint o beskrivande om ditt a-fria liv o dels för att du fått ett sånt peppande svar från @vår2022 🥰
Jag blir glad o inspirerad av det ni skriver o tar mig an den här dagen med ny energi! Tack båda två 💪💪💪
🤗 Stora kramen till er o alla forumvänner!

Jag är helt säker på att du inte kommer att ge upp @annabell Jag ser det inte som ett alternativ för detta team #komigen
I morse gick jag en hyfsat lång promenad längs havet, tittade på surfarna och bättrade på skavsåret jag fått av att gå 20 000 steg i flipflops…
Jag funderade på dig och att jag tror jag eventuellt kan känna igen mitt yngre jag i dig lite grann- man vill ju HA det lättsamma och roliga. Det som klistrar ihop det tråkiga och träliga med lite hederligt livs-njut och SVIRR.
För mig har det, förutom själva gnetet med att INTE dricka också varit en mer djupgående process av att acceptera vad jag måste avstå.
Till sist kokar det mesta ner till en superenkel men ypperlig modell som jag lärde mig i en kurs om ledarskap och högeffektiva team. Har man gått 1 poäng i sån kurs så har man sett modellen- påverkanscirkeln- men trots att jag chefat i 20 år snart så finns ingen mer effektiv för att få jobb gjort.
Det här med ”syssla med det du kan påverka” är ju nästintill floskligt självklart.
Men effekten- Bara DÄR blir du kraftfull- det påminner jag både mig själv och mina medarbetare om - ofta.
Det här är strunta i; vad som pågår på andra avdelningar ”de verkar ha mer personal” eller ”om vi ändå hade mer bananer i lunchrummet” eller ja, du förstår.
Min tes är att varje sån tanke- är energi som tas från det vi ska göra. Ständigt ständigt leder jag tillbaka människor på ett förhvis milt sätt. Hallå, där borta händer ingenting med din energi. Här-här händer det massor med din energi- den får kraft.
Jag tror jag velat vara just kraftfull, alltid. Vill att mina ansträngningar ska ”ta”- ge effekt.
I viss mån har jag använt detta i mina ansträngningar att bli nykter.
Alla tankar som handlar om ”varför skulle inte jag kunna” /Kanske behöver jag bara ett längre uppehåll. /Nu har det gått så lång tid att jag aldrig skulle återfalla./
Jag går inte dit. Jag har inget att hämta där och det enda som händer är att energin berövas mig för det jag verkligen behöver fokusera på.
Det är jobbigt och sorgligt att inse att man är en sån som inte kan dricka som alla andra. Men när man väl står stadigt i den insikten. Då behöver man aldrig vända tillbaka. Då är det framåt och den känslan är obeskrivligt bra. Som att lämna ett hus, en man, något man älskat. Men nu är det över.
Jag har likställt sorgen över att vara en sån som inte kan dricka normalt med sorgen över att inte ha jättelångt hår eller vara 180 cm lång. Det finns en punkt när det har noll verkan att vara där och grubbla över det.
Jag tror vi alla måste vara där- kort eller lång tid. Men om man accepterar villkoren att en förlust (jag som var så rolig att dricka vin med) också skapar rum för annat (jag är en tillförlitlig mamma, vän, chef. En mormor/farmor att räkna med alltid. En självständig fru och kollega som är klar i knoppen och leder oss rätt)
Ja- det är olika för var och en av oss men att det är med viss sorg vi stänger dörren om en fantasi om oss själva-det har vi nog gemensamt.
Vet inte alls om detta makes sense för dig. Ibland kastar man bara ut små tankar i denn fiskdamm. Kram ✅🌱

@Annabell
Godmorgon, hur har du det? Hur mår du?
De modfällda dagarna är aldrig kul, det är jobbigt när man tappar taget om då än bara för en stund. Hoppas dagen idag blir en ljus dag och starten på något nytt, för du är ju en som inte ger upp. ❤️
Ut i solen och njut av det! Kram 🤗

+1 på vad @recaher said- du är en sån som inte ger upp. Skriv här ovsett. Skriv om tjatterfjanten fjantat och gjort sig till. Det går att vända atlantångare med lite hjälp och tankens kraft. 💕💛

Nu är det småjobbigt😱 men jag är vid gott mod😃 Fram tills idag har det gått förvånansvärt lätt.

Kämpar för att avaktivera en hel mängd automatiserade tankar och handlingar som pockar på och försöker få mig att agera reflexmässigt. Egentligen handlar det inte om sug efter A, utan automatiserade tankar och beteenden i vissa situationer t ex hungrig, trött, stressad, oro… ”ta nu lite vin så blir det bättre”.
Idag har allt detta pockat på, men jag styr undan. Rider ut obehagen… För jag vet ju att det inte blir bättre. Småjobbigt, men känner mig småstolt och nöjd med mig själv😊