av Berra

Ångesten tar mitt liv...

mulletant
mån, 2011-09-19 - 05:03

tröttnat på att följa dina veckor! Vi lever alla här i en livslång relation till alkohol, - nykterheten är en färskvara som Adde brukar skriva. Och all kämpar på i sin verklighet, vardag som helg. Dina söndagskrönikor hör numera till min måndagsmorgon och jag skulle sakna dem och fundera mycket om de bara uteblev... Tänkte igår, när jag läste i en annan tråd, att det här handlar lika mycket om livet som om alkoholen. Vi har kommit hit på grund av alkoholen men det går ju inte att skära ut den ur livet... alkoholen och alkoholens konsekvenser och spår är invävda i oss själva, fysiskt och psykiskt, i våra nära relationer och sociala sammanhang. Och, som du skrev till mig tidigare, här i anonymiteten delar vi med oss mera naket än kanske nån annanstans... Du är en levnadskonstnär som har betydelse för andra och andras liv. Hoppas måndagen är god mot dig! / mt

Berra
tors, 2011-09-22 - 11:27

..verkar vara mina dagar då jag kommer med inlägg i min egna tråd...

Torsdagen är den första dagen på veckan då det verkligen känns hoppfullt igen,
bara två sketna dagar kvar, sedan är det min åtråvärda helg tillbaka i sin närvaro...
Så jag skriver helst i medgång och direkt motgång, Söndagen är ju stora skälvardagen,
Torsdagen finns det åter hopp om livet igen...

Sitter här och försöker göra någon form av sammanställning om hur jag mår...
Tycker väl att livet i stort sett bara suger, det är piss helt enkelt...
Saknar stimulans på jobbet och ser bara problemen hos mina kollegor,
vet inte om jag är nojjig eller om jag har lyckats avslöja deras regi..

Men jag tycker att deras roller är så pass genomskinliga, genomskådbara...

Killen som alltid skämtar och försöker göra sig till lags, taskigt sjävförtroende..?

Kvinnosakskvinnan som alltid är så förbannat gravallvarlig, och petig...

Snubben som går runt och kurtiserar bland de yngsta kvinnorna, och totalnobbar att ens prata med de äldre kvinnsen, lite sugen på att berätta för hans särbo..

Killen som har tröttnat på allt vad det här med lönearbete innebär, han är nöjd nu och vill bara sikta på pensionen, han suckar och stönar mest..

Tjejen som går in i sina uppgifter med tre decimaler på allting, hon försvårar allting för sig och kan sitta med ett dokument i veckor, hon administrerar sig själv..

Grabben som vill vara småhövding, men saknar chefsämne, ingen lyssnar på honom och han vill inte erkänna sitt nederlag, utan smyger runt som om allt fungerar, skitfint!, typ..

Unkisen som inte verkar ha något eget privatliv, men försöker utge sig för att han har det,
han rullar nog mer dasspapper framför datorn än på muggen stackarn..!

Kvinnan precis som jag med vacklande psykisk ohälsa, som dragit på sig kontokortskulder och har aldrig ett öre kvar, försöker försörja och stödja sin familj i ständig motvind.

Snubben som bara komplicerar allting, gör det mer besvärligt och hatad av alla,
men ingen berättar det för honom, han tror att han är speciell..

Känner det som en parodi på hela arbetsklimatet, alla bevakar sina egna intressen,
och det är svårt att ens få igång någon vettigt "allmänt" samtalsämne..
Kallprata om vädret ger mig ingenting, jag behöver bättre utbyte av ett samtalsämne än så..

Å så lilla jag då, sitter här i min hörna och bara observerar hela tiden...
Har slutat le och slutat skratta på arbetstid, det har jag inte betalt för...

Jag har också gått in för arbetet med största profession, men tappar ständigt motivation
när man blir överkörd av någon som tycker någonting bättre, varför lyssnar de då ens?
Jag öppnar bara foderluckan när någon frågar något, annars kan den fortsätta vara stängd.
Jag sköter mitt, och uppskattar om de andra överhuvudtaget inte brydde sig om vad jag gör.

Jag tänker på vad den gamla kärringen sade på TV'n för några år sedan....
..har man inget snällt att säga, så behöver man inget säga alls.."
Tänk om de kunde anamma det här också, och inte låta ringmuskeln i röven vara den som styr munnens rörelser, utan låta hjärnans impulser gå via hjärtat innan de kommer till munnen..

Eller så är jag bara neggig till allt...

Men idag är det Torsdag knappt 1/3 kvar av arbetsveckan, och man kan börja vädra morgonluften från helgen, då får jag vara med dem jag älskar, och jag en möjlighet också att välja bort mindre lämpade vänner, såsom alkoholen t.ex...

Tänk vilken förändring, förut hatade jag helgerna också, de var bara nersölade av bakfylleångest.
Men inte nu, och det är ju en förändring till det bättre, eller hur?

/Berra

Gurra
tors, 2011-09-22 - 11:42

Hej Berra, vet inte om du sett serien Mad Men, annars att rekommendera till dig på lediga stunder. Handlar om en reklambyrå på 50- 60-talet i USA som mycket liknar din arbetsplats. Här finns alla typer, och alkoholen flödar dessutom. Men det är en härlig serie att fastna i och jag och min fru såg alla 4 säsonger under sommaren. Jag tror du får många avkopplande stunder i att känna igenom dina kollegor på kontoret, fast i en annan tid och land.
Gamla och nya boxar med tv-serier har blivit en bra grej för mig att ersätta alkoholen med på kvällar. Bättre en dvd-box än en Bib-box:-)
Gurra

Stigsdotter
tors, 2011-09-22 - 14:04

...och en kram till neggig Berra. Tack o lov att du ser något positivt i alla fall, att i alla fall helgerna är andningshål.

Ibland får man lov att bara bita ihop och strunta i alla de där typerna runt omkring. De finns väl på alla arbetsplatser mer eller mindre? Om man gnisslar tänder i sitt eget hörn riskerar man att få ont i magen - strunt i dem bara. Eller. Säg ifrån ordentligt till dem som inte lyssnar eller som du tycker beter sig. Antingen eller tror jag, annars slår det mest tillbaka på en själv.

Jag kan också rekommendera Mad Men. Första avsnitten blev jag arg när jag såg, för den otroligt förlegade kvinnosynen. Men, eftersom jag är förtjust i kläder o miljöer såg jag vidare - man har lagt ned mycket omsorg om att skapa tidstypiska miljöer och männens och kvinnornas kläder är fantastiska!! Så småningom kom jag att uppskatta den (kvinnorna har minsann sin egen syn på saker o ting som inte heller den känns så modern...) Serien känns som ett bra tidsdokument. Men visst, jisses vad de super!!

Trevlig helg!!

Berra
fre, 2011-09-23 - 08:54

Jag var nog bara inne en snabbis och fluktade av det senaste, så jag hann nog inte se ditt inlägg...
Jovisst är det så..idag ännu bättre, bara 8 timmar bort...

Helgen är i stort sett planerad i halvdags områden, en del "måsten" också...
Men Lördagen är vikt åt att åka till stugan, t.om dotterns pojkvän hänger med ut, han älskar mentaliteten på landet, lite laidback med mjukiskläder, softa i soffan, grillar gott och käkar både snask och snacks, frugan skvimpar upp en GT eller två, vilket nog är bra för henne...
Ibland gör jag henne sällskap, men bara med T...

Hösten gör sina intåg, det är kallt, fuktigt, daggigt, blåsigt, mörkt osv...
Tidigare hatade jag hösten, bara för att det var den som satte slut på sommaren,
nu tycker jag den är fin med alla höstens färger och lukter..
Det är tråkigt att behöva stänga stugan snart inför vintern, men det är säsongsbetonat,
bara att acceptera, och frågan är vad det är man längtar till..?
Den fysiska platsen, eller laidback mentaliteten???, de går hand-i-hand i stugan...
Och det är märkligt hur man måste byta miljö för att kunna gå in i den...

Det är ju bara frågan om ett förhållningssätt, till helgen...
Har man semester hemma så förändras ju ens sätt att förhålla sig till vardagen,
man lyxar till det lite extra med köpemat och godare dricka...

Just det... godare dricka, där ligger nog fallgropen..!
Till slut är drickat det viktigaste, inte maten, inte ledigheten, inte mentaliteten...
Och sedan vill man "lyxa" till det på vardagen också, med ...dricka...
Men att ångesten också ingår, det räknar man av...på något sätt...

Och livet blir som en enda avbetalningplan, man tar nya "lån" för att betala av de gamla,
men i det här fallet blir det på det mentala planet, och inte i penningar..
Det bästa sättet är att sluta ta nya "lån", och rida ut de gamla avbetalningarna,
så kommer man slutligen på grön kvist igen...
Det gäller i högsta grad samma för dryckes-ångesten också, man hamnar i en ond cirkel...

Och nu snart så....är tiden min, och jag får glädjas åt livet utan alkoholen.

Jag sitter som VD i min egna styrelse, jag sköter ledningen över mig själv,
jag har enhälligt mandat att besluta om mina val, så länge jag inte väljer alkoholen...
..sitter jag säkert i direktörsstolen...

och livet handlar mycket om beslut, nu, då och sedan...
Och jag är glad över att jag fortfarande har valmöjligheten, att få välja själv..
Och jag väljer nykterheten, för då kan jag fortfarande välja...att få vara nykter...

Hade jag varit beroende hade jag varit beroende av att få hjälp också,
och knuffa ner mig helt ifrån den fastklamrade ättestupan med vitnande knogar,
så att jag kan ge upp allt..., och få mod att börja om från början igen..

Att inse sina brister...är också en tillgång..

/Berra

Berra
tis, 2011-09-27 - 22:21

..har kraftig reducerats...

Mitt jobb har fått ny ägare och de har f.om nu även tagit över IT-avdelningen...
De har inte svenskt påbrå och har därefter satt sin egna datorpolicy...
Och där är det inte tillåtet att surfa privat alls på firmans datorer...
och jo,jag skulle verkligen vilja berätta för dem hur mycket internet betyder för oss svenskar,
där allt numera sker per internet, f-kassan, skolfrånvaro, bankärenden osv..
Men de tror att de styr världen och att deras lagar gäller alla och överallt..
Jag tänker inte sätta emot detta, utan var en lydig anställd..
Jag vet att de loggar oss och vet vart vi har varit, så det är inte ens värt ett försök...

SÅ jag sitter nu med förstoringsglas framför min mobil på rasterna och försöker läsa de senaste inläggen,...men det är på stört omöjligt...
Och all min författaregenskap ligger ju mest på förmiddagarna, så att det kommer att drabba mig,
och mina inlägg på sikt...
Kvällarna är ofta berikade med andra åtaganden, och man vill ju inte sitta ännu längre på nätterna.

Så jag finns här, men inte lika ofta längre, tyvärr..

Snyft!

/Berra

Gurra
tis, 2011-09-27 - 23:18

så trist. Jag tror verkligen vi är på väg in i ett övervakningssamhälle. Men du som gillar teknik, skaffa en iPad som jag gjort med mobilt bredband i. Då kör du ditt eget race som ingen kan logga, och den är bekväm att skriva på. Bättre än mobil + förstoringsglas:-)
Gurra

Berra
ons, 2011-09-28 - 09:48

Sitter här med förstoringsglaset...igen.
Jag har Ipads men ingen med GSM, och det skulle vara ännu mer
Uppenbart att man ställde sig emot reglementet...

Jo man är livegen på sin arbetstid, de tycker att de ska kunna kontrollera allt.
Snart sitter det väl kortläsare på dasset också, så man får löneavdrag för det med..

Antingen faller man in i reglementet. Eller så faller man ur.
Det ena är smärtsammare än det andra...

/Berra

mulletant
tors, 2011-09-29 - 16:34

HEJ(A) BERRA MED VERSALER OCH HOPPAS DU KLARAR ATT LÄSA UTAN FÖRSTORINGSGLAS! SÅ FINT ATT DU KOMMIT SÅ LÅNGT ATT DU ÄGER DIN STYRKA INOM DIG - DÅ HAR DU DEN ALLTID MED DIG! mt

Berra
tors, 2011-09-29 - 16:53

Jag har nog mina tvivel...
Jag äger mig själv men har andra som försöker hela tiden bemästra och kväva mig som person.
Jo jag pratar om jobbet naturligtvis, den jag anförtrodde mig till är nu min chef..
Och han NJUTER av att få tjudra mig, just nu ändrar han mina arbetstider och menar på att han har rätt att göra det som arbetsgivare!
Jaha tänker jag, vad har du mer i bakfickan ?
Jag låtsas vara oberörd och tog det kallt, han ska inte få njuta av att se mig ledsen i alla fall...

Jag har världens grej att berätta om senare ang alkoholen..
Men mina fingrar är allt för fläskiga för den här telefonen.
Om jag hinner och har romankänslan ska jag skriva om detta ikväll..

/Berra

Berra
tors, 2011-09-29 - 22:38

Visst finns det saker som man verkligen tror på..

Jag har vigt mina senaste 15 år till en enda sak, på en produkt som likt en albatross har behövt en enorm startsträcka, och ibland blåser det kraftiga sidvindar så man blåser av banan...
Någon annan albatross faller pladask ner på banan så att den inte går att starta ifrån på ett tag.
Någon annan landar graciöst på banan, men i kollisionskurs...
Nu har vi kutat utav bara he..te och flaxat med vingarna väldigt...väldigt länge...
Nu sista året/åren har vi kännt hur det börjar lätta under labbarna, och vi har snart fått flygtillstånd...

Ska jag då kliva av banan och säga, Nä! sorry grabbar, det här var inte mitt rejs...liksom...
De här åren var bara på skoj, typ!

Och så ska någon annan nyanställd jeppe få skörda grödan av det jag slitit för, Nähäru!
Nu har jag en skock skatjä..ar som trackar mig längs med banan, och rycker stjärtfjädrarna ur mig.
Och jag kan välja att stanna (igen?) och ta fajten, eller fortsätta hålla farten..

Hela världen är fyllda av muppar, och jag har haft oturen att många har samlats runt mig...
Och ska vi satsa på att dra åt samma håll, eller ska vi ladda på att preja varandra av vägen..
Och det är svårt att få ett antal babianrövar med senap i arslet att hålla koncentrationen på ett mål
istället för att ta reda på vem som håller i senapsburken..

Ja jag är väldigt förnärmad (är det ett bra ordval?), och jag vill hemskt gärna ro iland det jag har trott på under alla dessa år, det vore som att stanna strax innan målsnöret...
Jag och många andra satte sig emot helt galna beslut, och istället för att ta en diskussion och ev lyssna på de som säger emot, så skapar man en "klan" där man likatänkare försöker tillsammans mota bort de som inte tycker som de andra, och man anställer med STOR selektion nya likatänkare...
Man väljer att selektera ut besvärliga eller rent av omöjliga mål för att få oss må dåligt och sluta av egen vilja, och det gäller naturligtvis inte dem själva, klanen håller ihop..
Det är nutidens sätt att trackassera, särbehandla och kränka andra människor men med ett skyddsnät och eget territorium även kallad "arbetsplats", det är helt enkelt ett fruktansvärt tillvägagångsätt.

Mitt sätt att protestera mot detta är att de inte ska få hela sin vilja fram med mig,
jag slutar när jag själv känner för det, och blir jag petad så kommer det att bli en central förhandling med facket, det var ju jag som drog igång röjet med kollektivavtalet, så vigla kan jag..
Och hela tiden så tänker jag, får man överhuvudtaget behandla människor så här, år 2011?

Det ser mörkt ut, men jag är inte mörkrädd, blir mest förbannad..
Och de vet att de gör fel när jag synar deras utspel, men i grupp är de starkare...

/Berra

fredde-s
fre, 2011-09-30 - 11:50

Får jag fråga mer kring detta?

Det jag tänker är risken att du själv förgås i processen, och det är ju givetvis ingen produkt eller pengar i världen värt.

Är du delägare i denna produkt eller företag?

Berra
fre, 2011-09-30 - 15:18

Nej jag är inte delägare men kommer att få andelar med alla de andra om det kommer att gå bra...

Min tjänst är hyggligt vanlig, men segmentet unikt, och jag vill vara delaktig i när det släpper och det äntligen går att handla grejor igen..
Det skulle kännas otroligt mycket lättare att få vara som i ett riktigt företag.
Det känns bara dumt att kicka inköparen för att spara pengar t.ex

Sen är jag lite tjurig också, det kommer någon vildhjärna och ställer till det för oss,
När det inte längre passar honom/henne så drar de vidare, och vi andra får stå och reda upp skiten.
Jag har upplevt dessa typer av personer så många gånger nu, men den här snubben var en ovanligt seg gubbe.
Och det känns dom om han har andra mål än bara att avancera i karriären, Gud vet vad?
Jag väntar bara på att han ska gå vidare så att vi åter kan få jobba i lugnet...

/Berra

Berra
sön, 2011-10-02 - 00:48

Sitter man här en lördagskväll/natt, och inte ett enda inlägg på forumet på dryga 8 timmar....
Trodde man behövde som mest support när de krisade som mest, en Lördagskväll...
Beyder det att man krökar då?

Ikväll är jag helt ensam hemma, frugan ute och reser, grabben slaggar hos kussen, dottern ute och festar, jo jag såg nog bilderna/filmen ifrån festen på fejjan, mycket fnitter..
Svårt att släppa greppet om ens barn som enligt åldern är myndig, men fortfarande mitt barn...
Hon vet mitt läge, och hon verkar dricka med försiktighet, hon måste ju få ha sitt liv också...

Svårt att få låta barnen testa sina egna vingar, man vet ju hur man var i den åldern,
odödlighet och framtid var ledorden...
Att bli beroende var ingenting man oroade sig för vid den åldern, det var ju bara att sluta...
Idag sitter man här, nästan 3 gånger så gammal, och med ett livsfacit i handen...
Och alkisar är INTE gubben som sitter på parkbänken, han eller hon finns i vart och vartannat hem med fungerande arbete och bostad, livet har förändrats, så också synen på alkoholen...

Då trodde man bara att de som drack sig dyngfulla hade ett riskbete'ende, idag vet man att det
är i sådana fall antalet gånger och vanor som spelar större roll...
Han som dricker sig plakat varje nyår och aldrig annars är en i en mindre riskgrupp är den som dricker 2 glas vin varje kväll, eller t.om än den som dricker sig halvfull varje helg...
Den dagen då man känner något som helst obehag över att INTE kunna dricka, då är man i farozonen..

Jag skrev ju häromdagen att jag hade världens "grej" att skriva om ang. alkoholen...
Nu har det lugnat ner sig lite och avaktualiserats något, men jag ska i korta ordalag försöka återuppliva den känslan jag hade då...

Våran lunchrestaurant bjöd in alla firmor som håller till i alla byggnader runtomkring på lite middagsbuffe'i Onsdags, det var gratis käk och gratis dricka...

Utav 200 möjliga kom ca 50 pers, och då trodde man ju att "järngänget" skulle komma, partygänget...
Men i dagens läge har man varken ungdomar eller åldringar kvar på sina arbetsplatser, utan medelåldern ligger mellan 30-55 år, och är ganska så sterotypa...
Alla håller ihop sin grupp, klumpar ihop sig med de man känner, knappast någon blandning över gränserna, t.om avdelningsvis inom samma företag...och vi var ca 5 st olika bolag.
Middagen serverades och många liksom jag drog när den var uppäten, vi hade ju våra bilar på parkeringen, och mitt bord tömdes och det fanns bara trängda ryggar kvar på de andra borden...
Så jag drog hem till de mina, det var bara "trevligt" kvar på restaurangen, skandalfritt dvs.

Morgonen efter möter jag en f.d kollega som plockar ihop sina tillhörigheter på gräsmattan utanför.
Eller rättare sagt sin frus grejor, hon hade däckat på gräsmattan, plånbok, nycklar, passerkort osv.
Hon hade i stort sett varit medvetslös med uppspärrade ögon, så de gissade på att hon blivit drogad.
En annan dam i sällskapet hade råkat ut för samma sak, men på muggen..
Han påstod att de inte hade druckigt några mängder utan det måste ha varit droger i glasen...
Så när kvinnor däckar idag, så är det alltid någon som har velat drogat dem..
Man kan ju då fråga sig varför de inte har blivit utnyttjade då?,
eller är det bara någon som velat "skoja" med de andra???
Ursäkta, men jag tror inte på det, på min firma kan jag aldrig tänka mig att någon är så rolig att de drogar sig med annat än alkohol, och knappt det ens.
Båda var i allafall "sjukskrivna" dagen efter, konstig!

På lunchen efter satt det några män på bordet brevid med typiskt manliga arbetsroller, de bara satt och suckade, jag frågade om de bara pratade med SMÅ (högt skriket) bokstäver denna dag..?
Äh håll käft fick man till svar, det var synligt att de hade alldeles för trånga kepsar idag...
Den ena hade hittad sin jobbmobil krossad på vägen på väg till jobbet..
Den andre hade haft fullt upp med att radera alla uppringda samtal som gått till gamla ex, så att hans fruga inte skulle se något senare..
Den tredje hade gått på någon spelklubb och spelat upp aldeles för mycket pengar, och de flesta hade inte en aning om hur de hade kommit hem...

Jag satt och njöt av min ärtsoppa, jag hade inga problem denna dag...
Det stod 15-0 till nykterheten, och jag ångrar idag ingenting, ingen baksmälla, ingen ågren..
Det finns ingen kemisk drog-genväg till ett bättre eller roligare liv.

Och hela alkoholen är som en taskig TV-reklamfilm om ett golvrengörningsmedel...
Det räcker inte med att ställa skurhinken på golvet, det ska blötläggas, gnuggas och ta upp skiten också, och vad händer om du tar för mycket, eller för ofta...? (Det står inte på flaskan)
Trägolvet spricker (precis som äktenskapet..)
Golvet mattas ur (som hela livsglädjen också gör..)
Den tappar färgen och blir livlöst (hmm..)

Nä hellre lite skit i hörnen, än ett rent helvete...

Mors Berra