@Tvången Hej! Tror inte jag skrivit till dig tidigare, men nu gör jag det!
Grattis till två vita månader 👍
Ska läsa lite i din tråd o kanske skriva något mer vartefter...
Ha en fin dag 🤗

@Nervöst lejon @vår2022 @majsan_nu
Tack för pepp och stöd. Spännande att det finns folk som hittar hit trots att jag så sällan skriver här.
Nu har jag passerat 3 månader iaf och ett antal dagar nu på sista tiden har varit jobbiga, deppiga och tunga. Men jag har stått ut, låtit bli, gjort vad jag kunnat för att inbilla mig att tillvaron är rolig även då, just i de stunderna, även utan att få hälla i mig något alkoholhaltigt. Jag kör vidare, har inget annat val. Det går ju. Mycket tid att slå ihjäl så det blir väldigt mycket springande och ätande. Min fantasi kan behöva utvecklas..
Ha en fin fredag.

@tvången Hej! Jag är ny här! Grattis till två månader, så starkt jobbat!
Fick så stark igenkänning när jag läste
” hur ska jag då fatta när jag mår bra? När sja jag vara glad? Just nu kanske? Så varför är jag inte det då? Hur belönar man sig när man inte har alkohol? Jag har ingen aning om vad fira och festa innebär när jag inte dricker. Har aldrig lärt mig något annat sätt. Går det att omprogrammera sig efter så många år? ”

Preciiiiis så mina tankar går!!! Tack för att du delar ✨

@vår2022 @Rehacer
Tackar tackar!
@Utmaning2022
Har du kommit på knepet än? Berätta gärna isf :) Hoppas du håller i, i alla fall och att du hittat glädjen i nykterheten.

Jag känner mig svag idag. Låg självkänsla, dåligt självförtroende. Känner mig meningslös. Fortfarande nykter iaf vilket är bra men känns också väldigt intetsägande. Visst har jag lite mer pengar på fickan nu, jag slipper morgonvåndan, jag kan göra vad jag vill när jag vill men konsten att vara lycklig, vara avslappnad, vara i nuet, känna mig samlad, känna mig stark, känna mig värdefull - ingenting kommer. Någon dag då och då finns det något bra i mig, vad det är för känsla vet jag inte, kan inte fånga den, kan inte "se" den.
Jag försöker fortfarande göra så mycket rätt jag kan. Håller ordning på hushållet. Springer så ofta jag kan och är hel. Läser. Beter mig bra. Sköter jobbet. Inget hjälper. Jo, löpningen funkar. Som jag skrivit tidigare någon annanstans - kunde jag springa 24 h/dygn så skulle jag det. Det är det enda som verkligen funkar. Läsa tar mig bort en stund med.
Känner mig så negativ och hopplös. En alien mitt ibland alla verkliga människor, som har ett liv, sammanhang, mål, vänner. Jag kan inte begripa vad det är jag missar, var jag egentligen kan ta avstamp ifrån för att få fjonga iväg framåt, mot något jag vill vara i.
Jag vill inte bara klaga och gnälla på mig själv men hur jag än försöker tänka och formulera mig, både i ord och tanke, så blir det bara klag och gnäll. Jag är trött på mig själv och även rent allmänt trött. Trött på att vara misslyckad.
Nåja, jag har väl några saker kvar att testa mer seriöst. Att meditera t.ex. Och börja skriva mer. De sakerna ska jag ta tag i härnäst.
Imorgon är jag 4 månader nykter. Inte ens en droppe har jag tagit under den tiden. Och trots all skit jag skrivit ur mig här nu, så finns det inte en cell i mig som är sugen på att dricka. Konstigt men tur det.
Ha en fin påsk, du som eventuellt läser det här.

@Tvången Du gör ett fantastiskt jobb, grattis till 4 månader!🥳. Det låter verkligen som att du har det tufft och jobbigt med hur du mår psykiskt. Att ta sig ut fysiskt är ju verksamt, men det gör du ju redan. Jag själv går hos en psykolog och jobbar med mitt psykiska mående, det hjälper mycket att få fatt i det som skaver djupt där inne och som orsakar dåligt mående. Jag mår idag så mycket bättre och kan tydligare se och bearbeta min ”ryggsäck”. Det kan vara svårt att få tag på detta själv. Så att gå till en psykolog kan jag rekommendera, om du inte redan gör det.

Så bra att du inte ens funderar på att dricka, det skulle göra allt så mycket sämre. Ha en fin påsk du med🌷💕

Idag karvar jag in 5 månader vit i hjärnbarken. Fortfarande rullar det bara på. Har inget sug, ingen längtan, ingen saknad. April var en av mitt livs längsta månader, det kändes som den aldrig tog slut. April tre månader i rad ungefär. Men det var en månad när jag började stabilisera mig också. Humöret svänger inte, tänker inte negativt så mycket längre, jag har börjat bli bättre på att ta tillvara all fritid som jag fått både genom att göra saker och att inte känna stress när jag bara vilar och tar det lugnt. Ibland blir jag plötsligt lite känslig och gråtig men så får det gärna vara. Något kommer ut - vad och varför lär jag förstå med tiden.
Jag ångrar inte att jag slutade och jag fasar inte inför sommaren. Det är snart ett år sedan som jag var i mitt mörkaste mörker och det var då något började hända i mig och jag valde att gneta på och försöka jobba 100% för positiva förändringar och det lyckades jag med, till största delen iaf.
Ett år har gått så fort och så långsamt. Mycket har hänt och annat har jag kvar att få att hända. Jag har tappat lite ork och kraft mentalt för tillfället men jag vet att det snart kommer tillbaks eftersom jag vill ha det tillbaks. Är inte nöjd än. Vill ha mer, vill vara mer. Jag har något i mig som gör att jag orkar igenom det mesta, vilket förra sommaren visade och jag är fortfarande på väg mot något. Jag gillar det - att jag inte är färdig.

7 månader in i denna livsförändring. Var nykter i dryga 7 månader för några år sedan också, så snart har jag satt nytt personligt rekord i tid.
Livet då? Det är ok. Saknar inte att kröka samtidigt som det är lite synd att man inte kan göra det nångång, om man skulle vilja. Men, det känns inte som en förlust av något. Bara ett konstaterande.
Känslorna är lite oberäkneliga. Inte bara pga nykterheten utan för att så mycket har förändrats så fort. Jag känner saknad och glädje, upprymdhet och tomhet, sorg och framtidslängtan - allt i en salig röra och det skiftar hej vilt. Helt omöjligt att värja sig mot.
I stort är allt faktiskt jävligt bra, jag är bara fortfarande för dålig på att njuta och uppskatta mitt nu. Och så söker jag jobb och det börjar växa mot stress. Dricka kommer jag ändå inte göra; 5 månader kvar till mitt första delmål och jag vet, att även om inte jag känner mig stolt själv, så är mina barn glada att jag inte dricker.
Hoppas det går lika bra för er andra att hålla er vita!

Bra jobbat! Och fint att tänka på att du gör dina barn glada. Det ska du vara stolt över, att du ger dem en nykter förälder. Det njuter jag också av att vara.

8 månader nu - nytt personligt rekord... Jag mår bra, saknar inte alkoholen, känslor och mående stormar inte alls längre. Min terapeut har hela tiden sagt att det tar 8-10 månader för hjärnan att ställa om sig, läka, normalisera sig och den tidsramen verkar (?) stämma ganska bra på mig. Och nu först, på sista tiden, har jag börjat förstå och känna av att det inte finns någon bakisångest längre och det är oslagbart skönt - en lättnads frihet.