av Berra

Ångesten tar mitt liv...

medberoende
sön, 2011-10-02 - 09:18

Härligt skrivit Berra, ja va de kan spåra ut o dessa helt sjuka ursäkter. Ja alkoholen är ett ångestframkallande nervgift som får helt tillsynes ej alkoliserade människor att bete sig som ************!.
O ja håller med om att de är ganska tyst på forumet nu, de är många man saknar hoppas dom mår bra.
Ha en bra söndag o hoppas familjen snart är samlad igen Kram.

viktoria
sön, 2011-10-02 - 10:27

Usch vilka minnen du väcker i mig Berra. Jag kan precis känna hur min "dagen efter på kontoret" skulle varit. Ångest, flackande blick, hålla andan för att inte lukta bakfylla om någon stod för nära, spela överenergisk, låtasas som inget har hänt, sliten uppsyn, röda ögon, blickarna av förakt från speciellt en...illamående, långa turer till toaletten bara för att sitta ner och blunda med pannan mot kaklet, räkna timmar, minuter till hemgång. Kan inte ens känna glädja över att det är dom och inte jag nu, det är bara för sorgligt att någon enda människa ska behöva göra så här mot sig själv. Sorgsamt.
Önskar dig en skön söndag B.

Berra
mån, 2011-10-03 - 09:30

Det som diskuterades i en annan tråd...
Att totalt kapitulera, för några ett starkt laddat ord...

Jag brukar tänka att när man kapitulerar inför alkoholen, så ger man inte upp för alkoholen.
Utan ger mera upp sin möjlighet att nånsin kunna börja dricka igen...
Så ligger inte tvivlen kvar över en...

Eller också tänka så, det råder inga tvivel..jag har alkoholistiska tendenser och kan inte framledes överhuvudtaget handskas med just alkoholen..

Då, har man givit upp alla tankar och kan gå vidare med sitt liv...

Det är en förlösande tanke, en uppgivenhet och kapitulation.

Berra

vana
mån, 2011-10-03 - 14:41

Berra jag håller med.
Jag har själv förstått att alkoholen är en alldeles för stark fiende till mej så jag helt enkelt måste vända den ryggen,ren självbevarelsedrift.

Berra
tis, 2011-10-04 - 23:00

Att allt jag gör...är mitt eget fel, ingen annans...

Krökar jag och mår dåligt av ångesten, vems fel är det?
Irriterar jag mig på någon kollega, vems fel är det att jag blir irriterad?
Skvimpar jag kaffe på nytvättade skjortan, å vems fel var det då?
Tittar jag på en rolig filmsnutt på nätet och skrattar, vems fel var det då?

Man har ofta olika anledningar till att skylla ifrån sig ansvaret på andra personer.
Det är aldrig mitt fel, alltid någon annans, eller hur?

Det är jobbets fel att jag behöver slappna av med alkoholen, shure!
Det är kollegans beteende som gör att jag blir förbannad, visst?, inte jag som är lättirriterad.
Det var någon annan som tog min uppmärksamhet ifrån mig så jag drällde kaffet, inte var det väl jag som höll i koppen va?
Det var den där regissörens fel att han gjorde så jag garvade åt filmen, inte att jag behövde det?

Allt slår tillbaka till mig själv, jag har mig själv att skylla...eller hur...
Jag kan inte döma någon annan att ta på sig ansvaret för det som jag har gjort eller sagt...
Jag blir inte lika oansvarig när felet ligger hos mig själv, som det gör hos någon annan...

Alltså är jag ansvarig för de konsekvenser det innebär för mig själv, ingen annan...

Är det då inte lättare att göra något åt det, än att ständigt skylla ifrån sig?

Ingen annan kan göras skyldig för att jag inte kan förbli nykter, sug på den du!
Vill jag ha en förändring, måste jag ta den helt och hållet själv..

Oj vad jobbigt det blev, måste man göra ALLTING själv..?

/Berra

Stigsdotter
ons, 2011-10-05 - 15:58

...och lite pinsam faktiskt :-O

Sedan en liten kommentar till ditt "vems-är-felet-inlägg" härovan:

Det är inte hur man har det utan hur man tar det...

Berra
fre, 2011-10-07 - 23:20

För de svenska bryggerierna...
Ikväll fann jag Norrlands Guld som alkoholfri !!!

Tänk att de vågar satsa på en minoritetskundkrets, all heder till dem, hoppas att den håller i framtiden också, och att folk verkligen köper den.

Smaken då?
Min första reaktion vid spisen var, tänk vad gott det är med öl!!
Jag sade det högt till frugan som gladdes med mig, det känns skönt att det finns en burk, och med en front som ser ut precis som en "vanlig" öl...
Ingen hyssjande här längre, det enda som syns är en liten text under sigillet med "alkoholfri"
Inga problem att släpa med dem till festen, de andra kommer knappast att märka skillnaden, de är redan så diffusa i blicken...

Okey, jag har inte druckigt "riktigt"öl på snart tre år, men den duger gott åt mig, och jag har heller inte haft en "riktig" fylla heller, ingen "riktigt" bakfylla och ingen riktig ångest, det är saker jag kan leva gott förutan och jag lever ett betydligt bättre liv..

Idag är jag förkyld och det blir bara värre med tiden, men det är "naturligt" och ökar ens immunförsvar mot nya bacelusker, det gör ingen fylla...
Möjligen ökar den kroppens tröskel till berusning och man häller i sig mera alkohol med tiden, en förkroppsligad miljöförstöring...

Host host, dricker bira och mår kasst, men skönt att veta att det inte är innehållet i burken som förvärrar det i alla fall...

Skönt att veta att jag har kontrollen, önskar bara att jag hade fjärr-kontrollen till TV'n också, frugan har plågat mig hela kvällen med Idol,
Men vad gör man inte för att hålla frugan sällis en myskväll...

Mors! Berra

FallenAngel
sön, 2011-10-09 - 01:04

Ha ha! Tänk att du alltid har fått mig glad med dina inlägg, när jag mådde så dåligt
för 2 år sen så var dina inlägg så positiva för mig! De är som man sitter mitt emot
o pratar med dig för du skriver på ett så härligt sätt! Är säker på att många funnit
glädje i dina inlägg o känt sig glad i allt elände! Sen den där fredagkvällen var jag
faktiskt inloggad men fick registra om mig som ny, kanske de ansåg mig frisk nu??? hi hi.

Vet du att ett av de bästa ting som hänt i mitt liv var när vi fick umgås med pappa
på sjukhuset, låter hemskt men sant! Han var som min riktiga pappa var när han var
nykter eftersom han var periodare när jag var barn! De där pliriga i ögonen o alla
hans roliga historier under kaffestunderna, t o m när han dött o de bäddat ner han
som en ängel tog syrran o jag med oss kaffe o bullar o satt där o fikade i 1 tim
och pratade minnen o berättade saker för honom! Vi behövde de för att kunna få befria
oss från bilden av en nersupen, skitig, arrogant gubbe! Idag åker vi till pappas o
brors minneslund 1 g/mån o gör fint o pratar med dem lite! Pappa låg 4 v i sin lägen
het utan o kunna röra sig innan en granne larmade o har han dött då känns de som vi
aldrig fick komma till avslut! Enda jag kan önska ibland är att han fått vara med
oss som riktig pappa, för att han höll av oss bekräftades under sjukhustiden!

Syrran o jag städade ur hans lägenhet o mycke har jag sett men de var helt otroligt!
Burkar o flaskor över hela lägenhet, brännmärken överallt, avföring o urin på olika
ställen, cigarettfimpar, mediciner m m. Denna bild skrämmer mig o gör de lättare
att avstå alkohol, för fy fasen för sån misär, ingen människa ska bo på de viset!

Hur var Norrlands alkoholfri då? köpte Singha alkoholfri öl från början av min nyktra
karriär o de smakade OK! Ingen kan nånsin märka skillnad, ser precis likadana ut.

Hoppas du blir piggare i förkylningen snart, var hostig o snuvig i 5 v till slut fick
jag pencillin så nu är de fart på gumman igen! åtminstone halvfart, ha ha!

Sköt om Dig o Krya på Dig! Stora kramen *Life goes on*

Berra
sön, 2011-10-09 - 02:02

Jo biran smakade...öl!
Kraven har väl sänkts sedan jag var en van öldrickare, bryr mig inte lika mycket om malt & humlesmaken längre, det ska vara gott helt enkelt.
Och en annan sak, den måste inte ha en viss karaktär så att man kan bälja i sig den hela kvällen , litervis...

Ikväll var vi ute med ett annat par, hamnade efter underhållningen på en jättefin och "innebar" till ett fint hotell.
Jag drack en GT minus G, och jag var den enda som tappade glaset i marmorgolvet, jag som var nykter och bilförare för kvällen...
Är infe det typiskt så säg, sorlet avklingade när glaset gick i kras och isbitarna åkte kana på golvet, folk tittade på mig!
Jag ville just då bara ställa mig upp och skrika högt, .." och jag som är så j*vla nykter också", livet är inte rättvist helt enkelt.

När vi någon timme senare kliver in på restaurangen och ska käka så gör jag en fadäs redan i garderoben, snubblar runt på ett helt plant golv!!!
Hänger inte en tanke att mina fina lågskor är jätteklistriga av tonicen under fotsulan, jag skulle kunna klättra på väggarna..
Snubben i baren ger mig "the look" och tänkte nog att nu kommer det nog en sån där jobbigt full jävel igen!!!
Jag kan bara ge honom ett minspel om att så är inte fallet för mig ikväll, men han kan ju tro vad han vill, jag är ju redan dömd!

Nu sitter jag hemma i soffan, och hostan har blivit mycket värre, ni vet när det smakar metalliskt i munnen efter en hostattack,
och mellangärdet gör så ont att man nästan inte vågar andas längre...
Men jag vet ju att det går över om några dagar, det gör ju inte ett beronde, inte av sig självt i alla fall...

Så på ett sätt är jag i alla fall lyckligt lottad, jag kan ju faktiskt se en förändring på mitt leverne, utan att göra ett aktivt val...

Jag ser så mycket tokigheter som kommer med alkoholförtäringen och allt är inte roligt, långt ifrån...
Skönt att veta att jag inte har en del i det, jag sitter på ett avtagande och det bekommer mig inte ett dugg...

Jag sitter på avbytarbänken och jag vet att jag inte kommer med in i matchen igen innan den tar slut, så jag kan sitta och vädra dojjorna utan att stressen med att behöva gå in igen, lugnt kan jag se de andra spela på sina positioner, min insats är över och jag bryr mig inte längre över vilka som vinner, jag har gjort mitt och det är "game over" för Berra...

Men i det verkliga livet så kan man ju undra om den riktiga matchen inte spelas utanför planen, då finns inga givna regler eller domare, inga spelplaner osv...
Livet är fruktansvärt svårt att förstå sig på, och jag upptäcker nya saker varje dag, men en sak är viktigaste av allt...
Glöm aldrig bort sig själv och förringa intet, en liten pusselbit kan verka vara försumbar, men jätteviktig om det bara är den som saknas i ett helt pussel.
Och mina fickor är fulla av pusselbitar från olika pussel, och jag är omedveten om att varje pusselbit...är en bit av mig själv....

Ingenting blir färdig om det inte finns en bit av mig själv med i det hela, jag är huvudrollsinnehavaren i min egna livsroll...

/Berra

mr_pianoman
sön, 2011-10-09 - 11:24

Det där med Norrlands Gulds Alkoholfria. Vi var på Way out west i Göteborg i somras, och Norrland Guld vad stor sponsor och tillika öl-leverantör för festivalen. På alla loggor, banderoller och reklam som Norrlands Hade så stod det under "alkoholfri"

Kanske sålde dom inte så mycket alkoholfritt, inte vet jag. Men det var ett bra drag av dom tycker jag. Och fylla såg vi inte mycket av heller. En riktigt bra fesival på alla sätt och vis.

Vildvuxna rosor
sön, 2011-10-09 - 13:26

Det är bra att de börjat saluföra alkoholfritt, jag tycker att det är vanligare inne i stan också nu att de ofta skriver på menyn att alkoholfritt alternativ finns. På "våran" kvarterskrog är vi två som abonnerar på Spendrups alkoholfria öl. Den är riktigt god , men jag tar gärna en cola med citron :-)

Trevligt att höra att festivalen var bra.Det är en viss känsla med festival och live .

Berra
sön, 2011-10-09 - 22:33

Frugan fick kassera en flaska rödtjut igen!!

Den hade blivit gammal, tredje eller fjärde på ett halvår nu...
Det dricks inte så mycket här hemma längre, ett glas då och då, ett ikväll faktiskt, för frugan ja...
Det var då hon upptäckte det...

Jag föreslog flaskor med skruvkork, men det var det ju i den här flaskan också, utsatt för syre, så den hade oxiderat, smakade skit..

Hon tycker fortfarande att Bib'en har sina fördelar, en slatt då och då och ingen luft som kommer in till vinet, jojo, hon skulle veta vad de flesta klagar på forumet om,
Dessa förbannade Bib'ar...

Jag kan inte ge henne några bra förslag, det är ju lite av hennes problem, att vinet hinner bli gammalt, ack ett spådant stort problem för henne...
Det var tidigare inget problem för oss, det var mer ett problem att vi inte hade fyra! Boxar hemma, en av varje färg, en påbörjad och en i reserv...
Skulle nog ha varit sex idag med tanke på rose'vinets populäritet också...

Men så är inte det, utan på ett helt annat plan, den ena halvan ytterst måttlig den andra helt enkelt utan...
Mår jag dåligt av det?, nej knappast, skulle väl i mitt innersta haft en önskan om att jag kunde ha varit en måttlighetsdrickare också...
Men så är det inte, och det är väl bara att inse', att antingen dricker jag för mycket, eller ingenting alls...
Och får man välja, så blir det....ingenting alls, för min egna skull i första hand, för de andra i andra hand, alltid jag först...

Att förstå att drickandet är högst personligt, alla dricker inte som jag, jag dricker absolut inte som andra...
Och istället sörja för det benet som är amputerat, så kan man glädjas av att ha ett ben kvar, det kunde ju ha varit värre, båda benen kunde ju ha varit amputerade...
Mitt handikapp är att jag inte kan dricka alkoholen, men att jag fortfarande kan dricka annat och känna mig hyfsat tillfredställd med situationen...
Det finns ett aber, jag kan inte bli berusad, och det är min akilleshäl, och ett eget erkännade att så är mitt livs situation, just nu...

Jag mår bättre av att acceptera mina livsvillkor än att försöka motsätta mig dem, övertyga mig själv att jag har fel...
Jag kan tycka synd om mig själv som inte kan dricka drycker med alkohol i, eller glädjas av att jag kan sitta brevid de som kan det, och uppskatta det...

Mina livsvillkor är att acceptera de livsvillkoren jag har för tillfället, och göra det bästa av situationen...
Vem vet, de kanske förändras, men det behöver jag inte fundera på i detta nu, utan att leva efter de livsbetingelser som jag har till hands...

Då mår jag bättre, istället för att vilja sträva bakåt eller framåt hela tiden, vad är det för fel på den platsen jag befinner mig på just nu...

Just nu befinner jag mig på min cyberhemmaplats forumet och skriver direkt ifrån hjärtat, det känns väldigt bra...
Jag ska alldeles strax krypa ner i halmen intill min kära hustru, inte för att jag vill, för mina egna timmar börjar ju nu när allt blir tyst i huset...
Men för att förändringar är ju bra, och allt behöver inte vara lika från dag till dag...

Och imorgon...så är det ju....en annan dag, visserligen en MÅNDAG, men jag tänker fortsätta att kurera min hosta, hemma...
Så jag behöver inte vara rädd för den måndagen i alla fall...
Min styrka fanns inom mig själv, tänk att det visste jag inte när jag drack...

/Berra

Stigsdotter
mån, 2011-10-10 - 12:58

Jag har lyckats glömma bort vad äckligt det var att ta hand om MIN pappas inrökta och insupna alkislägenhet, hus skitigt och äckligt det var där i de rum där jag en gång växte upp. DET ska aldrig hända mina barn!

Stigsdotter
mån, 2011-10-10 - 13:00

...kan köpa halvflaskor istället? Om hon är intresserad av vin är ju detta också en bra möjlighet att testa lite "finare" sorter eftersom det blir billigare. Å så slipper ni hälla ut det som blivit gammalt!

Tänk va, att ha ett sånt problem, att vinet blir för gammalt. Mycket märkligt... ;-)

FallenAngel
mån, 2011-10-10 - 23:58

Ärligt talat tror jag de var de vidrigaste o skitigaste jag sett i mitt liv, skulle kunna gjort en film som avskräckande exempel ungefär som kort på lungorna för rökare! Nä, de sitter på näthinnan än idag, för å tala om lukten, de är inte ett värdigt liv!

Ha de gott o ta hand om Dig! kram

Berra
tis, 2011-10-11 - 00:08

Så är timmen min igen, familjen har gått och lagt sig, och jag äger mitt egna medvetande...
Låter det konstigt?, inte alls, jag behöver den här tiden...för eftertanke...
Det är nu jag går igenom dagens händelser och reflekterar på vad jag håller på med...
Tänker ..tänker och funderar, vad är värt något i mitt liv, rannsakar och värderar...
Oftast använder jag musiken för att kunna hamna "ned" i mod, ett sätt att varva ner...
Ja istället för alkoholen, jag behöver komma ner i varv, men medlen har blivit annorlundare..

Och jag funderar...

Ikväll så sade frugan, har du hört den dära låten med Jonas Gardell, "ge inte upp" ..eller någonting?
sa hon..?
Nej svarade jag, och måste genast söka upp den på tuben, den heter "Aldrig ska jag sluta älska dig"
svarade jag, ja precis så hette den...
Vet du?, svarade hon, tänk dig att det var ett brev som JAG hade skrivit till dig när du var som deppigast, tänk den tanken sa hon...

Jag blev genast generad över vilken text hon hade viljat förmedla, och sökte upp den på nätet...
Nu älskar jag Herr Gardell för hans egensinnighet och ordfläng i standup, men som musiker...???
Där går han inte hem hos mig, och ännu mindre lyssnar jag på musiktexter...

Men jag fick mig en eftertanke, så stor som någon...
Mitt hjärta fylldes av värme, dels från min livskamrat och dels till "riksbögen" Gardell...
Man ska aldrig låta förutfattade meningar ligga kvar hos en, utan de måste uppdateras..
Man har lätt att låta människor arkiveras med sina känslor, och de som inte dammar av sina känsloarkiv, för dem har tiden stått stilla...

Jag kan aldrig sluta förundras över mänskligheten, och min roll i den...

Förlåt Jonas om jag lånar din text till forumet, men din sång imponerade inte..
Jag hade hört den förut, men inte reflekterat på texten, det gör jag nu..

Och i texten finns det mycket en medberoende skulle kunna säga till SIN livskamrat,
och samtidigt precis tvärsom...

Är det inte märkligt vad som flyger igenom ens huvud, en helt vanligt måndagsnatt,
när man får tiden för sig själv..?

/Berra

Jag vet att jag inte är någon skönhet eller så
om du lämnar mig kan jag väl det förstå
för vad har jag ge dig som ingen annan har
jag är ingen särskild medans du är underbar

Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där för mig som jag är där för dig
ge inte upp

Livet är en gåta du är gåtans svar
allt annat må försvinna om du blott stannar kvar
för också när jag tvivlar det känns som allt är slut
jag sjunker ner i hjälplöshet och inte hittar ut

Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där (är där) för mig (för mig) som jag är där för dig
ge inte upp

När jag klantar mig
när jag sviker dig
när jag sabbar och förstör
var kvar ändå
tro för oss två för du vet vad jag än gör
ja vad jag än gör

Så aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där (är där) för mig (för mig) som jag är där för dig
ja jag är där för dig

Aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där (är där) för mig (för mig) som jag är där för dig
ge inte upp

Ge aldrig upp
Älskar dig så

mulletant
tis, 2011-10-11 - 01:30

det jag funderat över många gånger i dikter och sånger (rimmade snyggt inte sant?:)

Och i texten finns det mycket en medberoende skulle kunna säga till SIN livskamrat,
och samtidigt precis tvärsom...

Men det är väl just så där livet är, komplext och fullt av motstridigheter. Natti / mt

FallenAngel
ons, 2011-10-12 - 02:23

Hejsan Berra!
En otroligt vacker o tänkvärd låt, Jag är ju en fan av Jonas Gardell, tycker han har
mycket vettigt o säga. Sen fastnar jag alltid för lite udda personer, Tomas Di Leva
till exempel, bra texter där också! Min systers handikappade son o jag brukar sjunga
den här låten tillsammans o ibland över tfn, Härligt när man kännser starkt en betydelse
i en text. Fint tycker jag! De är ju som rapparna Petter o Emenin, musiken si o så men
lyssnar man på texterna har nog de grabbarna tänkt till både en o två gånger!

Ha de bäst! från en ängel som måste tvinga sig i säng nu! kram

Berra
ons, 2011-10-12 - 21:01

...om inte ångesten kommer ifrån en dålig självkänsla, att inte duga, att ha för höga ideal och prestationskrav?

Vad tror ni?

Eller kanske ett ständig sökning efter det som är bättre, en lyckosökelse, som kanske inte alls finns, utan bara en strävan mot något som ska vara bättre...?
Bättre än vad, att inte duga kvar i verkligheten?

Att ständigt vara självkritisk kan väl aldrig vara bra, för någon, eller hur?

Bara funderar...vidare...

/Berra