av Varafrisk

Anonym31513
mån, 2022-04-11 - 21:42

Här kommer en hälsning från mig. Jag läser ofta i din tråd och jag önskar så att du ska få den hjälp du behöver för att bli fri från alkoholberoendet. Lycka till i morgon! Kram! 🤗

Annabell
ons, 2022-04-13 - 10:06

Hoppas att mötet igår gav lite mod och kraft ❤️!

Jag vet att du tidigare beskrivit att du inte är rädd för det nyktra livet (tvärtom!), men rädd/bävar inför själva slutandet. Och att du känner att wow och yeah och jävlar anamma lyser med sin frånvaro… Finns det möjlighet att planera för själva slutandet rent praktiskt? Att frigöra åtminstone fem dagar där du kanske är i fred? Kanske införskaffar viss mat o dryck o vitaminer typ, som du gillar? Kanske planerar för vilka rum och platser du ska vara i under dagarna? Lägger ett litet schema för vila, rörelse, netflix, äta, bada etc typ, som du sedan följer? Med i fred menar jag att du kanske släpper relationella bitar (både i praktiken och i tanken, så gott det går) i fem dagar. Jag höll/håller på att kämpa ihjäl mig i mitt slutande nu och allt det kravfyllda som livet innefattar skapar enorm stress när man är så här sårbar och nedsatt som man ju blir av drickandet… Så den här femdagarsplanen har jag fantiserat om att man borde ha haft😅! Jag tänker också att lång tid har gått, som sett ut på samma sätt för dig (vad gäller att ta vägen via systemet så att säga) och att det är mycket begärt av dig själv att plötsligt - mitt i det ständigt pågående vanliga - kunna avbryta den här ”rutinen”… Nån form av inramning med lite andra förutsättningar än de vanliga kanske kunde hjälpa i det initiala slutandet! (Som typ när du fick covid och höll upp flera dagar!) Kramar till dig Varafrisk 🌱💞

Varafrisk
fre, 2022-04-15 - 10:48

Långfredag....när jag var barn, ungdom....ja, då var verkligen Långfredagen en mycket lååång dag. Kändes som en dag som man ville mest få överstökad. Min föräldrar var inte särskilt kristna men ändå uppfostrade enligt vad som passar sig att göra och inte göra....så därför var dagen verkligen tråkig! Men, när jag var runt ca 20 år ...då varje Långfredag åkte jag med bekanta som hade dansen som ett gemensamt intresse ca 10 mil bort och dansade...samma orkester och massa dansanta människor. Så himla kul!! Och, idag nästan 40 år senare så kommer dotter och son med sambo hem i eftermiddag för att äta påskmat. Det blir mysigt! Men, först ska min man och jag ta en promenad i motionsspår där ett par har satt upp en tipspromenad. Man swishar 20 kr och pengarna går till barncancerfonden. Det här paret startade med promenaderna julen -20 när Covid pågick som mest. Tror att man har samlat in 77 000 kr hittills. Vilket initiativ! Så himla klokt!

Men i alla fall....så i veckan träffade jag en fd chef som jag hade när jag arbetade på Familjerätten i en annan kommun än där jag bor. Hon har jobbat som socialsekreterare inom barn och unga, varit förste socialsekreterare och numera chef inom samma område. Har nog jobbat med detta hela sitt yrkesliv. När jag hade henne som chef var det mycket som pågick kring min dotter...ja med andra ord så känner hon till hur vi har haft det under åren. Men när jag träffade henne i mataffären berättade jag att en del av förklaring av allt det tuffa som varit beror på att min dotter har en bipolär sjukdom. Hon sa då till mig...det är beundransvärt allt vad ni har gjort för era barn...många hade inte orkat...många hade lämnat dem till oss (soc). Jag hade svårt att ta till mig berömmet men hon sa jag menar det seriöst. Och så frågade hon...men hur tar du hand om dig?? Hon nämnde anhörigstödet som finns i vår kommun. Jag svarade att jag är väl inte så bra på att ta hand om mig.....och jag tänkte på alkoholen....att jag har använt alkoholen som numera inte är någon tröst utan en plåga....att det var egentligen svaret på hennes fråga.

När det gäller mina barn har jag ofta känt mig ensam...inte kunnat dela mina erfarenheter med någon...inte spegla mig i någon annan. På jobbet är några av mina kollegor småbarnsföräldrar...och de pratar om bristen på sömn. Och jag känner inte igen mig medan övriga kollegor som har vuxna barn gör det. Våra barn sov hela nätterna. Det var när tonårstiden kom som det blev vakna nätter mestadels på helgerna. Så mycket oro...ibland känner jag att jag orkar inte vara orolig längre men ändå händer det när det gäller vår dotter. Fast jag är så stolt över mina barn var de befinner sig idag i livet med fasta jobb båda två och eget boende. Det kunde sett annorlunda med tanke på deras ryggsäck.

Så....det är geggigt...trött...skam...ångest....ja ni vet allt det där...när man blir äldre så sliter det mer...att berätta för min arbetsgivare om mitt beroende vore att blotta hela min själ...det känns som om att jag då skulle tappa allt. Dina tankar @annabell var väldigt kloka ...ska fundera lite mer på dem om de skulle fungera för mig.

Hur som helst så var jag och träffade socialsekreteraren i tisdags. Jag var spänd inför mötet. Hur skulle hon vara? Skulle jag känna mig trygg? Jag kände mig trygg...och jag pratade...mycket...hon sa att det var bra för då behövde hon inte ställa frågor...och jag grät...tårarna rann och rann. Det är en sak att skriva här på forumet....det är som en liten bubbla...vill jag inte skriva, blotta mig kan jag låta bli....men där inför myndighetspersonen. Ska tillbaka på tisdag igen för då börjar utredningen. Det var frivilligt om jag ville svara på frågor enligt en särskild metod om jag inte ville så skulle det mest vara ett samtal men jag sa vi kör på de där frågorna. 180 st....fast kan bli färre med tanke på om man svarar nej på en fråga då får man inte alla följdfrågor tex jag har inte använt droger...eller spelat...då försvinner massa frågor. Känns lite jobbigt att gå ifrån jobbet tidigare...brukar sällan göra det och min goa psykologkollega frågar mig alltid vad jag ska göra om jag går tidigare för att hon bryr sig....och då talar jag inte sanning...men men så får det bli. Och på onsdagmorgon ska jag till kuratorn...och då måste jag ha nyktra dagar....jag måste visa att jag kan vara nykter annars kommer jag inte få gå kvar....men det är riktigt jäkla jobbigt....hjärnan förvrids mer och mer.....men jag har inte gett upp!!

Önskar er alla en fin Långfredag! Solen skiner hos mig, hoppas att den gör det även hos dig!

Kram:)

Varafrisk
fre, 2022-04-15 - 21:22

Känner mig så ledsen...denna Långfredag blev något helt annat än vad jag trodde att den skulle bli....
Började bra med tipspromenad i skogen..därefter fika med go macka ...och sen påskmarknad där jag köpte världens goaste fetaost.

Våra barn skulle komma kl 16 på mat. En stund före messar min son och frågar om han och hans sambo kan bli hämtade. Jag svarar att vi kommer inte bjuda på något starkt. Han säger att det vet han. Jag svarar att då kan han ju köra bil. Jag säger även att jag önskar att de är alkoholfria men att han kan fråga sin syster om skjuts för hon har lånat vår ena bil. Tiden går och klockan hinner bli 16.45. Jag känner mig jätteirriterad och samtidigt lite orolig i och för sig visste jag att min dotter var hemma hos sonen men jag kunde inte riktigt koppla av. Kanske dumt av mig men jag kunde inte släppa min irritation när de kom. Och på något vis kände jag på mig att det kommer inte bli bra. Det finns mönster i vår familj som fortfarande finns kvar i synnerhet vid en sådan här situation. Även om jag inte märkte att min son hade druckit något men bara vid en enda öl och när irritationen finns i luften så kan han bli ganska verbalt tuff.

Min irritation försvinner men jag känner av stämningen...min son tolkar mycket av vad jag säger negativt. Min dotter och svärdotter går ut med vår hund. Jag vet inte riktigt vad som händer men rätt som det är konfronterar min son mig om mitt alkoholberoende. Han går på ganska hårt. Han säger att han har aldrig kunnat avgöra om jag har druckit eller ej medan min dotter märker det tydligare. Så fastän jag inte har druckit en droppe så säger han att han vet inte om jag har druckit. Han är väldigt arg. Säger att jag gör mig till ett offer. Min man sitter tyst...som vanligt. Min sons ilska väcker så mycket inom mig och jag vill inte vara kvar utan jag går ut. Fast innan jag går ut har jag sagt hur ofta jag dricker, att jag försöker sluta dricka men att det är så svårt. Jag berättade för honom för ca tre år sedan hur det var men det är som om han inte ville ta till sig hur illa det var. För i sin ilska säger han...varför har han inte vetat något. Jag tänker att han känner sig grundlurad men där och då är det ingen idé att säga det. För han är så arg och jag är så ledsen. Jag tänker att han känner sig lurad och rädd men det blir ilska. Det är oftast så han visar sin rädsla...med ilska.

Hur som helst jag går ut...och jag möter min dotter och svärdotter...Jag gråter och berättar. Säger att jag vill inte att någon ska tycka synd om mig men jag vill gärna berätta hur det är. När vi kommer in igen berättar jag för min svärdotter en del av min berättelse...min son kommer förbi och säger att jag ska inte belasta henne...men hon lyssnar lugnt och sansat. Min son sa tidigare att hela världen kan ju inte sluta att dricka för att jag behöver göra det. Och, jag kräver inte att någon annan ska sluta dricka för att jag behöver göra det men jag tänker att jag kan bestämma i mitt hem.

Jag kan förstå att mina barn är arga på mig....men det blir så svårt...blir även så besviken på min man som inte säger så mycket. Så min son åkte utan att säga hej utan det blev en tråkig kommentar istället...men min dotter och svärdotter sa hej.

Jag har i alla fall haft en nykter dag idag men jag lovar att jag hade druckit om jag hade haft alkohol hemma. Den turbulens av känslor som finns inom mig har jag inte klarat av utan alkohol.

Kram

Sisyfos
lör, 2022-04-16 - 05:30

När du skriver det här VaraFrisk blir jag fundersam. Din son ringer och vill bli hämtad. Är han körbar? Anfall är bästa försvar och projicering är också en vanlig försvarsmekanism. Nu vill jag egentligen inte att du ska oroa dig för någon annan, det är en stor del av problematiken hos dig, men om det inte finns någon anledning till oro för din son, då tycker jag att du kan få bli lite arg. Hela deras värld kan inte hänga på dog. Var din man körklar? Varför hämtade inte han? Det känns som om det inte bara är du i den här soppan, men det är du som ska bära allt ansvar och all skam. Som du skrev innan, du har gjort ett jäkla bra jobb i det här. Det har kostat på! Du har hittat en lösning på det som inte är bra för dig, men den jobbar du med. Känn dig stolt över dig själv. De är vuxna allihop! Det är inte ditt fel att de har problem. Du har gjort det du har kunnat. Det duger bra! Det finns gränser Vara Frisk och om du tänker efter så tänker jag att du kan försöka göra det nu. Din box. Du var nykter när ni sågs. Det räcker så. Du är en jäkla fantastisk mamma. Du har gjort mer än nog. Det räcker så. De båda är vuxna. De har ansvar själva. Jag fattar mer än väl att det inte är så enkelt (när man lever i det) men det är egentligen inte svårare heller. Ok, du har inte varit perfekt (vem är det?), men de är vuxna, det är inte ditt fel vilka val de gör nu. Du gör det du kan: tar ansvar, försöker. Det räcker bra!!! Du kan inte ändra det som var. Ditt drickande påverkar bara dig själv nu, när du försöker ta tag i det. När du intr förnekar att drickandet är ett problem. Det räcker så. Prio 1 är du. Försöker du sluta är det för din skull, ingen annans. Det är skillnad om man inte fattar att man ska sluta, men du har fattat. Du behöver stöttning. Inget annat. Jag blir arg å dina vägnar VaraFrisk! Du kan välja att försvara dem, fast jag märker att du också är irriterad. Du har gjort vad du kunnat, vad du orkar och förmått. Du har inte varit perfekt, men även om du varit perfekt så kanske dina barn inte mått bra i det… alltså när man blir vuxen så får man ta ansvar för sitt eget. Man kan inte skylla på en dålig uppväxt. Min sambo vägrade upprepa sin pappas misstag. Det finns en försoning i det. Jag gör min pappas misstag. Det finns en lärdom i det. Du har gjort ditt nästa. Du är öppen och erkänner. Det finns inget mer du kan göra för dem. Det räcker så. Nu får du börja jobba för dig själv. De är vuxna. Kramar för en fantastisk VaraFrisk!

majken_r
lör, 2022-04-16 - 07:56

@Varafrisk Jag har inget att tillägga utöver @Sisyfos @Tofu på besök kloka svar. Du gör ett fantastiskt arbete, var snäll mot dig. Kram❤️

vår2022
lör, 2022-04-16 - 08:48

@Varafrisk Modigt av dig att berätta. Modigt av dig att komma tillbaka till huset och sedan berätta för sonens sambo. Modigt av din son att ta upp sin oro. Ni spräcker en elefant i rummet. Det visar på att ni har starka band till varandra, att något står fel till och det skapar massor av starka känslor och som in dins sons fall kom ut som ilska. Starkt av dig att inte bli offerkofta och skylla på annat, du tog ansvaret och sade att du försöker sluta dricka men att det är svårt. Jag tror att det skapar skuld hos er alla på något sätt. Jag kan se alla möjligheter till att ni kan reda ut detta. Att du kan sitta ned med dina barn och berätta om dina svårigheter att sluta, kanske kan de få vara ett stöd till dig i detta? Kanske försöka få din man att vara mer delaktig i detta, att stödja dig?

Har egen erfarenhet av att känna mig arg på min mamma, av andra orsaker än alkohol, men har svårt att visa detta. När jag gör det, blir hon arg på mig för att jag känner mig arg på henne och tar på sig offerkoftan, säger att jag hatar henne och att hon är en dålig mamma. Det jag känner är ilska, inget annat, ilska på att jag inte får vara arg på henne. Man måste få vara arg och visa ilska, det är sunda känslor. Dem kan man reda ut. Gömmer man dem skapas det en elefant i rummet. När hon säger så blir jag ledsen och hon berättar hur mina känslor är mot henne, hon tar bort mina äkta känslor, bättre om hon skulle fråga hur jag känner och inte projicera sina känslor på mig.

Så jag tycker att det viktigaste är att alla har rätt till sina känslor, att man får visa dem. Det kan så klart kännas tungt att någon är arg på dig, men det kan redas ut. Man kan nå försoning, få förlåtelse och medkänsla med varandra. Om man kan prata om det, visa respekt för varandra som självständiga individer och hjälpa varandra. Då kan man få bort skammen och skulden och skapa ännu starkare och tillitsfullare band till varandra.

Hoppas det reder ut sig, det finns goda förutsättningar för det, annars skulle ni inte vilja träffas. Just nu träffar jag inte min mamma, vi processar vår relation, har viss kontakt via sms, men jag tror vi kan hitta något nytt sätt att umgås på. Jag står på mig rätten till att ha mina känslor, och hon sina. Vi har tagit upp elefanten i rummet och det har varit bra för oss alla. Det finns en lättnad och försoning i det.

Du är modig, ingen offerkofta, det kommer att lösa sig, det kommer att gå bra🐥❤️

Se klart
lör, 2022-04-16 - 11:03

Tänkte också på det där med arg och ledsen. Alltså barn blir ju arga på sina föräldrar, framförallt när de backar undan från föräldra-ansvar, då ser barn inte människan mamma, utan rollen.
Att som barn behöva oroa sig för en förälder är ”bakvänt” även om detta händer precis hela tiden men likväl reagerar barn ofta med just ilska. ”Du ska sörja för min överlevnad, kan jag lita på att du gör det?” Typ. Jag tror det är basalt i relationen barn-föräldrar, jag har varit så oerhört arg på min mamma och hennes undanglidande av föräldra-skapet och det har inte främst med alkohol att göra.
Sedan är ju mammor också människor, inga stål-kvinnor. Där behöver man kanske andre vuxna att få vara liten hos. Eller mänsklig. Allt i hela katalogen.
Du fixade gårdagen, så bra. Din son tog mod till sig och tog upp en situation som för honom känns skavig, det är modigt mitt i allt. En längtan efter förändring.
Då är ni faktiskt på samma plats. Det ät någonting. Kram och hoppas din helg blir snällare nu. 🥰

Varafrisk
lör, 2022-04-16 - 12:09

@Tofu på besök @Sisyfos @majken_r @vår2022 @Se klart Har läst era inlägg och är tacksam för dessa! Men...vad som hände igår...det var så mycket mönster i det. Jag började att skriva...för att sedan att radera ut...för det blir så utelämnande för min son och man. Även om man vet att de gör fel vill man helst inte utelämna dem för man älskar dem. Man vill inte försvara deras beteende men ändå gör man det för även om det inte är ok att bete sig på olika vis så har det alltid funnits en förståelse för mig varför det är så. Jag förstår att min son känner sig lurad och att han är rädd. Jag sa till honom att naturligtvis berättar man inte det första man gör för sina nära eller andra om att man har ett beroende...det är ju så otroligt skamfyllt! Jag har berättat tidigare men det är svårt att ta till sig det som man helst inte vill se. När jag säger att hans pappa är medberoende så skrattar han...när jag berättar om hans pappas beteende...så vill han absolut inte se problemet. Hans pappa är värd att ta en öl. När min son skäller på mig och hans pappa inte säger något då är vi tillbaka till vad som hände för sju-tio år sedan. En olycklig arg tonåring som skickade ut all sin ilska på sin mamma. När tonåringen hade druckit blev det hotfullt....men som mamma så behåller man sina familjehemligheter. Vi gick på familjebehandling min man och jag...och familjebehandlaren sa till min man..om du inte sätter gränser till XX kommer du snart vara gift med XX. Jag älskar min son över allt annat precis som med min dotter. Och, jag förstod hans beteende och jag förstår hans beteende idag...allt är inte rätt...men jag har hans historia med mig. När min dotter har varit manisk..så har all ilska riktats mot mig....så är det.

Min man är en otroligt snäll man men svårt för konflikter och hade svårt att sätta gränser till barnen...jag säger inte att jag alltid kunde göra det men jag gjorde det i alla fall i större utsträckning. Min man är lugn och sansad och jag är väldigt upp och ner...även innan beroendets inträde i mitt liv. Och det brukar/brukade vara så att ju mer lugn han var desto argare blev jag och ju argare jag blev desto lugnare blev han. Så det är klart att våra barn har ju sett den lugna pappan och den arga mamman. Ja nu berättade jag ändå en del....men mina barn har liksom inte varit rädda för att säga sanningen...och inte hållit inne med sina ord. Och, orden gör så jäkla ont ibland....dessutom har aldrig känslan av att vara en betydelsefull person för mina barn varit grundad till 100% utan när de har dragit iväg...har alltid rädsla funnits att de inte ska komma tillbaka. Det var utifrån alla dessa konflikter, aggressivitet, hotfullhet som jag började dämpa all min rädsla, ledsenhet med alkohol.

Min son är nuförtiden aldrig ute på fest för jag tänker att han vet att han kan inte hantera alkoholen utan det blir väl en öl el två till helgen. Så igår kände han väl för att ta en öl innan han kom till oss för han visste att vi inte skulle bjuda på något starkt. Hans sambo har inte körkort. Och eftersom han tänker att jag inte dricker så frågade han mig om jag kunde hämta. Min man hade inte druckit något. Jag ville inte att min son skulle dricka för jag vet att med lite alkohol i kroppen så kan det bli fel. Det är en lång historia.....det har varit otroligt många tuffa år.....och jag har tappat bort mig själv...min man och jag har tappat bort oss själva för att ALLTID finnas till för våra barn.....Även om det gjorde jäkligt ont igår så var det på något vis bra att det ändå hände. Jag begär inte att mina barn ska köpa allt vad jag säger...men jag skulle en dag vilja ge dem min berättelse om de orkar lyssna eller kanske inte min berättelse....men ge dem kunskap om hur ett alkoholberoende fungerar. Innan jag blev beroende trodde väl jag aldrig någonsin att jag skulle dricka i smyg när mina barn fanns hemma....det tror man väl inte ska hända ens i sin vildaste fantasi....min likförbannat händer det.

Jag vaknade nykter efter en dålig natts sömn...tog en promenad med vår hund vid Vänern som var alldeles alldeles stilla...satte mig på en bänk...och försökte få kroppen att landa...axlarna...skinkorna...fötterna...och jag bad Sinnesrobönen...

Önskar er alla en fin Påskafton:)

Varafrisk
sön, 2022-04-17 - 11:04

Påskdagsmorgon eller kanske rättare sagt förmiddag…och jag känner att jag vill skriva men vet inte riktigt var jag ska börja🤔 Eller det är så många tankar som spretar som jag vill försöka få ihop men jag försöker…

Jag är fortfarande fylld av vad som hände i fredags.. jag känner mig lite ensam…och jag känner mig som jag befinner mig i en bubbla….jag känner stress😰

Jag vill verkligen förtydliga att jag förstår att mina barn kan vara arga, besvikna, ledsna på mig. Och rädda…och jag insåg efter endast några år att jag hade ett riskfyllt drickande…jag har aldrig förnekat att jag har ett beroende. Jag har dock varit väldigt duktig på att tala om för vårdpersonal, vissa av systemets anställda, barn, några vänner saker som jag ska göra för att visa att jag förstår allvaret i mitt beroende. Jag har försökt men inte lyckats så bra…

Jag har alltid varit den i vår familj som ska ordna och ställa saker tillrätta om det har hänt något. Rätta till. Analysera. Förstå. Till stor del beroende på att jag tycker inte om ifall vi inte är sams. Känner verkligen att jag är så beroende av kontakten med barnen. Navelsträngen är inte riktigt klippt…Fast denna gång ska jag försöka att inte rätta till…det är inte endast mitt ansvar vad som hände. Barnen är vuxna. Fortfarande fast de är vuxna kan vi nästan klona oss för att vi alltid vill stötta och hjälpa till. Och jag tror att en anledning till att vi alltid finns nära t hands är att våra barn har haft en tuff tonårs- och ungdomstid. Och varit ganska ensamma. Det ligger mycket i vad du skrev i ditt senaste inlägg t mig @Sisyfos.

Jag håller med Adde att när det är högtider kan det kännas ensamt. Då är jag ändå lyckligt som har min familj🙏🏻
Men avsaknaden av vänner känns. Ibland skulle det kännas så kul om ngn frågade efter en därför är jobbet ett så viktigt sammanhang att vara del av ngt. I onsdags frågade jag en fd kollega om vi kunde ses och hade som förslag på några olika dagar. Hon skulle höra m familjen. Nu är det söndag och jag har fortfarande inget hört. Så knepigt att det ska ta så lång tid…jag tycker att det är inte respekt för andras tid.

Har nyheterna på i bakgrunden. Herregud vad är det för fel på människor?? Kasta sten på polisen🥵Sätta eld på en buss som är fylld med passagerare🥵

Snart ska vi ut och gå en annan tipspromenad som ordnas av Team Rynkeby…även den en insamling t Barncancerfonden. Solen skiner☀️

Önskar Er alla en fin Påskdag 🐣

Varafrisk
mån, 2022-04-18 - 08:57

Längtar faktiskt till morgondagen. Brukar längta till att vara ledig men nu längtar jag till jobbet, till ett annat sammanhang...kanske släpper ångesten lite grann då. Så mycket ångest som denna helg har bestått av...så mycket tankar på barnen...på varför saker och ting blev som de blev....på ensamhet...idag gör ångesten så ont att tårarna kommer. Min bror med fru skulle komma i em men jag skrev ett sms igår kväll att vi får ställa in middagen idag. Visserligen hade jag druckit vin men jag fixar inte att sitta och hålla en låtsasfasad att allt är bra. Min man är expert på det...fast i och för sig...han är nöjd med det mesta...det går inte lika djupt in i honom. Och nu känner jag liksom ångest för att jag skrivit till min bror att de inte kan komma. Var på restaurang igår...lurar mig själv ..genom att dricka vin till maten. Kan dock se alla människor runt omkring mig som är väldigt påverkade...stökigt. Restaurangen ligger på en Camping. Tänker att det är många barn som får klara sig själva när de vuxna dricker alkohol.

Skulle inte druckit igår men ångesten var så stark. Fast den är definitivt inte bättre idag. Är så trött på detta liv. Vad är det för liv egentligen? Återigen har jag tappat bort mig själv. Tänker på barnen, på mannen, på vänner. Söker kontakt med vänner som visserligen vill träffa mig men söker de mig? Varför håller jag på? Varför sätter jag mig inte främst genom att äntligen ta itu med det här nykterhetsarbetet som kommer att ta mycket energi så jag inte hinner tänka på någon annan än mig själv? Jag måste sluta fly nu....jag måste stanna upp...ja så är det. Ska bli så himla skönt att träffa socialsekreteraren imorgon, att få svara på massa frågor. Skönt att träffa kurator på onsdag...att få berätta.

Kram:)

Vinägermamman
mån, 2022-04-18 - 12:51

Kära @Varafrisk. Så jobbigt du har det❤️‍🩹
Skulle du kunna försöka vara lite snäll mot dig själv😌, tänka snälla saker om dig själv?
Det kommer att bli bra med barnen.
Tycker att det var jättebra att du ställde in middagen med din bror. Det blir fler tillfällen att träffas. Du behöver vara snäll mot dig själv. Lyssna på din kropp. Kan du se det som varit bra de senaste dagarna? Om jag förstått det rätt har du minskat din konsumtion de senaste dagarna. Ge dig en klapp på axeln för det. Du härdar ut med din ångest. Ge dig en klapp på axeln för det. Snart får du träffa kuratorn och prata av dig. Ta en stund i taget. Du fixar detta. Du är stark💪🏻.
Stor kram från mig🥰

Natalia
mån, 2022-04-18 - 21:30

@Varafrisk

Hej!

Vill bara skicka ett ❤ till dig och säga att det kan vända till det bättre. All hjälp är bra hjälp och blir glad att höra att du har en kurator. Även om det nog inte är till stöd just den här dagen. Ångest är inget trevligt tillstånd alls. Känner också mycket ångest idag efter många påskdagar med för mycket alkohol. Försöker distrahera mig med mobilspel, serier, mindfullness och att skriva av mig. Vet att jag får mycket ångest efter att ha druckit för mycket. Det slår aldrig fel.

Imorgon är en ny dag.
Ta hand om dig 💝

Varafrisk
mån, 2022-04-18 - 23:14

@Vinägermamman Tack för dina värmande ord💕 Kanske jag inte har minskat direkt på intaget av alkohol🙈men mer snäll mot mig själv borde jag nog vara. Det där med att ta en stund i taget är något som jag förstår betydelsen av mer och mer🙏🏻

@Natalia Tack för att du tittar in hos mig. Ja ångest är inget kul och det blir definitivt inte bättre av alkohol. Vi får ta nya tag imorgon.

Idag har min dotter varit hemma några timmar. Hon sprang tillsammans med sin pappa/ min man i spåret efter det följde hon med honom hem till oss. Vi pratade om vad som hände i fredags. Vi pratade om hur det hade varit för länge sedan före hon visste att jag drack. Saker som jag sa då hon inte visste att jag inte var nykter…men märkte av mina humörsvängningar. Att hennes bror/min son inte vill prata om det svåra utan mer vill släta till det. Blir för jobbigt att veta att ens mamma är alkoholist och lätt att bli arg istället i synnerhet när han själv hade druckit alkohol.

Pratade med en fd kollega/för mig min närmaste vän. Vi har känt varandra i 17 år och hon vet hur det har varit i vår familj. Berättade om vad som hände i fredags och hon lyssnar. Hon säger sedan hur hon tolkar det hela med min ryggsäck som bakgrund. Jag lyssnar och jag tar in. Grejen med min vän är att hon kan ge mig sina tolkningar utan jag behöver ställa mig i försvar och jag kan lyssna och ta in. Hon säger inte att vad hon säger är det rätta utan frågar mig vad jag tror om hennes tolkning. Och jag tänker att jag levt med alkoholen som bästa vän i ca tio till tolv år. Min son fick reda på det för ca tre, fyra år sedan. Och har nog inte velat ta in den bistra verkligheten att mamma är alkoholist utan kanske han börjar nu. Samtidigt brottas han nog med sin egna relation till alkoholen. Tänker att vi ska prata en dag om han vill då han kan få ställa sina frågor t mig.

Somnar iaf nykter..Godnatt😴

Varafrisk
tis, 2022-04-19 - 06:57

Vaknar oerhört trött men så skönt att vakna med vetskapen av att jag var nykter igår. Måste påminna mig om den känslan när jag förhandlar med mig själv under dagen…det är något trösterikt med att veta att jag inte druckit kvällen före. Blir på något vis lite rakare i ryggen. Världen utanför får en annan färg.
Idag har jag med mig vår pyttelilla el-grill t jobbet. Festkommittén bjuder på grillad korv t lunch. Så mysigt💕

Efter jobbet blir det iväg t soc…lite pirrigt men ändå skönt.

Ha en fin dag☀️kram

majken_r
tis, 2022-04-19 - 08:08

@Varafrisk Det för att vakna efter en alkoholfri kväll är min största motivation. Låter som det kan bli en fin dag för dig. Lycka till hos soc🙏🏼💓

Varafrisk
tis, 2022-04-19 - 21:24

@majken_r Blev inget soc för mig idag…sekreteraren var sjuk. Blir på fredag i nästa vecka istället. Hade varit skönt att ses. Träffar kuratorn imorgon istället.

@Natalia Mår sisådär😔

Lär mig hela tiden mer om mig själv och min omgivning. Även om jag inte agerar utifrån mig själv….är så dålig på det…så måste jag göra det…för att kunna hålla ihop…för att kunna bli nykter.

Kram🥰

Varafrisk
tis, 2022-04-19 - 22:00

@Tofu på besök Att inte drcka söndagar beror på den enkla sanningen att Systemet är stängt.

När du skriver att jag berättar för fler i min omgivning vilka syftar du på då?

Kram