av Nordäng67

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Nordäng67
tors, 2022-02-10 - 11:59

Till mig själv i framtiden....
Om jag någon gång i framtiden känner att jag nog klarar av att börja använda A igen. Om jag någonsin börjar tänka och känna att "det kanske inte var så farligt ändå". Då när den tiden kommer då livet utan vin har blivit slentrian precis som vin-drickandet blev det. Då påminner jag mig själv om detta:
DET HÄR hände med mig när jag slutade dricka Alkohol:
- Min oro för mig själv försvann och jag kände en enorm frid.
- Jag blev snabbt piggare och gladare. Oro och alkohol stjäl energi. Jag fick dubblera dagens gympapass för att det skulle kännas som samma träning.
- Min hy och kropp blev mycket fräschare, det kändes som rynkorna blev mindre framträdande. Detta kan vara en illusion :-)) men känslan av fräschör är ändå skön!
- Jag fick bättre och positivare tankar om mig själv
- Jag blev mer aktiv och fick ut mer av helgerna.
OCH FÖR att komma ihåg så drack jag på det här sättet:
- Ofta ensam och skamfylld
- Sista året drack jag vin i princip varje fredag och lördag
- Det sista året ökade också mängden, ett glas vin till maten blev ett glas vin till maten och ett efter maten. Under hösten kunde jag ibland till och med känna att det inte var nog med det.
- Jag började skämmas för mitt intag och också ibland ljuga om det.
- Jag kände mig ofta ensam och patetisk där jag satt med mitt vinglas.
- Jag kunde känna att saker och ting var lite roligare om det var förenat med ett glas vin och tvärtom lite tråkigare om det inte var det.
- På lördag- och söndagsmornar kände jag ånger, varför drack jag igår.

Jag känner mig tacksam över att styrkan och insikten kom till mig i tid. Innan jag tappade kontrollen, innan saker och ting gick över styr. 🙏

Azalea
tors, 2022-02-24 - 22:14

@Nordäng67 Så starkt att bryta när du kände att det inte var hälsosamt 🙏
Det finns bara vinster av att hoppa över det och då få energi till att göra saker man mår väl av.
Kram Azalea🧡

Azalea
tors, 2022-02-24 - 22:14

@Nordäng67 Så starkt att bryta när du kände att det inte var hälsosamt 🙏
Det finns bara vinster av att hoppa över det och då få energi till att göra saker man mår väl av.
Kram Azalea🧡

Nordäng67
tors, 2022-04-28 - 11:41

Reflektion....
Kanske är jag för första gången i mitt liv helt i kontakt med mig själv, mina känslor och mitt inre. Under hela mitt liv har jag ägnat mig åt andras problem och att försökt läka, hjälpa och förändra dom. Då slipper man vara i kontakt med sig själv. Sen slutade jag med att ägna mig åt andras problem. Då började jag att dricka för mycket. Att dricka för mycket dövar och gör också att man slipper känna fullt ut. Nu har jag inte druckit en droppe på fyra månader och känner massor. Känner mig klar i knoppen och kroppen. Det är inte odelat positivt hela tiden ska ju tilläggas men ändå en skön känsla, en känsla av renhet. När man är ledsen är man ledsen och när man är glad är man glad och man bara ÄR i tillståndet. Håller på att sortera bakåt, får än en gång gå igenom saker. Känner att jag gör det på ett bättre eller kanske annorlunda sätt nu. När det gäller min ursprungliga familj: jag är det enda syskonen av fyra som stöttar min psykiskt sjuka och alkoholiserade mamma. Har haft perioder av ilska riktade mot mina syskon som dumpar saker på mig. Efter det hade jag perioder av förståelse (modell religiös) av att dom har rätt att sätta sina egna gränser precis som jag har rätt att sätta mina. Nu känner jag att bägge tillstånden (både ilska och förståelse) är ganska naturliga och befogade. Man HAR rätt att sätta sina gränser och man HAR rätt att känna sig sviken om man är den enda personen av fyra som lämnar lite plats för sin mamma som inte klarar sig själv. Delar man på jobbet så skapar det gemenskap och en lättare börda att bära tillsammans. Vi har ett samhälle fullt med hjälpinsatser men det funkar tyvärr inte alltid i praktiken. Det förutsätter att man ber om hjälp och tar emot den. Det gör inte min mamma. Och jag vill inte att hon skall falla ända ner i avgrunden. Jag svävar allt längre bort från min ursprungliga familj och allt som varit. Dom som betyder något i ens liv är ju dom som verkligen finns i ens liv. Inte dom som en gång har funnits i ens liv. I många familjer stärks banden av svåra saker. I vår familj är det (tyvärr) motsatsen. Vi har splittrats, vilket är en sorg, och banden mellan oss finns inte längre. Jag har känt att det typ finns osynliga band som binder oss samman, går man för långt bort håller dessa band tillbaka en. Försöker känna och förstå att dessa band faktiskt inte finns. Band mellan människor är något man tillsammans skapar genom handlingar.
En lite summering av hur mitt liv är just nu.

gros19
lör, 2022-04-30 - 11:23

Du skriver Nordäng mycket tänkvärt och om att känna sina känslor oavsett vad det är för känsla. Känslorna är vägledande tycker jag och förnuftet är rodret sa någon. Det stämmer för mig och vad gör man utan känslorna, hur ska man då veta var man ska ta vägen.

Jag är inte speciellt intresserad av alkoholen däremot sötsaker och dom är verkligen sinnesförändrande. Minns en gång när min son varit försvunnen och när jag efter flera dagar fick kontakt (på hans födelsedag). Vi kom överens om att jag skulle hämta honom och jag väntade i timmar men han dök aldrig upp. Jag mådde fruktansvärt dåligt och på hemvägen köpte jag en påse godis. Efter att jag ätit den mådde jag inte dåligt, mådde inte bra utan jag mådde ingenting och det var väldigt obehagligt. Detta bär jag med mig men har därför inte slutat helt med sötsaker.

Det är väl fint att du inte vill att din mamma ska falla ända ner i avgrunden. Förmodligen kan du hantera det bättre än dina syskon. Vill inte säga att du är stark för det är för mig inget bra ord. Att vara sårbar är att vara stark tycker jag. Lycka till på vägen du valt.

Nordäng67
sön, 2023-03-19 - 10:55

Länge sedan jag skrev här nu. Livet rullar på i ganska lugn och stabil takt. Inga stora känslostormar åt något håll. Det kommer någon liten svacka som man tar sig igenom, problem som man löser och lägger bakom sig. Och så kommer det många glada stunder som man passar på att njuta av men inte förväntar sig skall vara för evigt. För det mesta är det bara typ lugnt och normalt. Jag mår bra...tror jag, det är väl så här ett stabilt liv är. För några år sedan hade jag inte klarat av att ha det så här. Jag hade hittat bra och dåliga saker att gå igång på antingen upp eller ner i berg-och dalbanan. Bra saker blev euforiska och dåliga saker blev bottenlösa. Jag har fortsatt med ett liv utan alkohol och det är en enorm trygghet. Det är otroligt skönt att slippa oro för att jag är på väg mot den där punkten när alkoholen börjar styra, inte jag själv. Att inte använda alkohol var en ganska stor grej i början men numera är det bara det normala som man inte tänker så mycket på. När jag ser en berusad människa kan jag känna att det kanske var dit jag var på väg. Känner då en sådan tacksamhet över att jag klarade av att välja bort det i tid. Har dom senaste åren distanserat mig till min ursprungliga familj (mamma, pappa och syskon). Vi var en dysfunktionell samling människor, iallafall tillsammans. Idag har jag i princip ingen kontakt med min pappa och mina syskon. När det gäller mamma hjälper jag henne med handling en gång i veckan, resten har jag lagt över på hemtjänsten och sjukvården. Känns okej att ha något litet lagom uppdrag att uträtta tillsammans men mer än så vill jag inte ha med henne att göra. Alla mina barn har nu flyttat hemifrån och det är en stor omställning. Lite kluvet det där, både skönt och sorgligt på en och samma gång. En epok är över, sorg. För första gången på många år kan jag lägga upp livet lite hur jag vill, skönt. Det är min stora glädje i livet att vi har det så fint tillsammans När det gäller förhållanden har jag varit helt avhållsam sedan jag lämnade mitt ex som var alkoholist. Det är fem år sedan nu, känns både som en evighet sedan och samtidigt alldeles nyss. Avhållsamhet har varit nödvändigt känns det som för att få ordning på mig själv. Nu skulle jag nog må bra av att träffa en trevlig man. Men nu när jag har kommit till rätta med mig själv så blir det ju också på något sätt svårare att träffa någon. Man är mer rädd om sig själv och vet mer vad det är för person man vill ha i sitt liv. Jag söker en person, inte ett känslotillstånd. När jag ser tillbaka förstår jag att jag knarkade kärlek och det rusaktiga tillstånd som följer med det. Det var också förhållanden med mycket drama, drama som var min drog. Inget som jag för mitt liv skulle vilja vara i nu. Den stora skillnaden med mig nuförtiden är att jag har bra balans mellan "hjärta och hjärna", dom samarbetar så att säga. Tidigare var jag känslostyrd, jag var tvungen och agera direkt på känslor och hjärnan slutade liksom att fungera. Jag upplevde ochså känslor väldigt starkt. Nu klarar jag av att vara i känslotillstånd, rida ut stormen, se lite hur det känns om en dag eller en vecka och sedan agera. Jag är också bra att "fälla ner grinden" direkt på ett lugnt och tydligt sätt när något händer som jag absolut inte vill vara med om. Jag är mycket mer rädd om mig själv och känner väldigt mycket omtanke om mig själv. Tidigare var jag en prestationsmaskin,. Nu kan jag känna mig så nöjd med mig själv om jag tagit det lugnt en hel helg....för att jag behövde det. Jag vet mina behov och tar hänsyn till dom. Har en ny känsla i mitt register: acceptans. Jag har accepterat saker som hänt i det förflutna, det går inte att förändra. Jag är också bättre på att acceptera människor som dom är och göra mina egna val utan att försöka förändra någon annan. När det gäller det förflutna så kan jag se det mer nyanserat, man har haft bra och dåliga stunder.Förr om åren tänkte jag tillbaka antingen i rosenrött eller i nattsvart vilket i sin tur gjorde att jag pendlade mycket i känslor och tvivlade på beslut jag fattat. Nu kan jag acceptera att jag måste välja bort något eller någon trots att det finns bra saker som väljs bort på köpet. Jag kan sammanfatta på ett bättre sätt. Och så får man komma ihåg att allt som hänt tidigare i livet har fört mig till den plats där jag är idag, en bra plats.

Backen123
sön, 2023-03-19 - 22:17

Nordäng, vad fint att läsa, du var en av dom jag tog rygg på och som förde mig framåt i min resa. Jag är ca 3 år efter dig och jag tycker stundtals att allt är sorgligt och förbannat orättvist att jag skulle drabbas av alkoholdjävulen i mitt liv, offerkoftan var bitvis tung att bära.
Just det ni skriver att man lär sig av erfarenheter och det gör en till en bättre människa, minns jag från den tiden och jag minns min inställning att just den här erfarenheten kunde jag vara utan, jag ser inte nyttan än men förhoppningsvis kommer den. Jag läser här inne ibland och jag känner en sorg för alla dessa dom som börjat sin resa bort ifrån, där drömmar och minnen ska börja blekna i kampen mot den sjuke, det är så märkligt att det följer ett mönster. Men vi Nordäng och många med oss är igenom och vi vet det blir bra till slut ❤️

Nordäng67
tis, 2023-03-21 - 10:15

Tack för era reflektioner 🙏 Backen 123 det där med offerkoftan och att saker och ting känns orättvist känns igen. Känns som det är nyss jag fick ordning på den biten. Det kom först med känslan av acceptans. Då först kunde jag ta mig bort från känslan av att jag hade "råkat ut för all möjlig skit här i livet, stackars mig". Jag har gjort mina val (för jag hade möjligheten att välja) och det får jag leva med och acceptera. När den känslan föll på plats kände jag mig först lite bitter på mig själv. Men sen klarnade det och la sig tillrätta. Önskar er all lycka på vägen ❤️

Självomhändertagande
tors, 2023-03-23 - 12:24

@Nordäng67
"Nu skulle jag nog må bra av att träffa en trevlig man. Men nu när jag har kommit till rätta med mig själv så blir det ju också på något sätt svårare att träffa någon. Man är mer rädd om sig själv och vet mer vad det är för person man vill ha i sitt liv. "
När du träffar en trevlig man så har säkert han också erfarenheter som gör att han är rädd om sig. Men jag hoppas att du vågar ge dig ut och träffa den man som också blir glad av att träffa dig.
Det är fint att du sätter ord på önskningar. Jag tror att de är så de slår in.
Ta fortsatt hand om dig!
Lycka till!