av Berra

Ångesten tar mitt liv...

vår2022
mån, 2022-05-09 - 08:12

@Berra Grattis på namnsdagen! Vilka fina reflekterande tankar du har. Alkoholen gjorde verkligen mig också olycklig, har mest tänkt på hur den fått mig att må dåligt på alla sätt men att kalla det för olycklig sammanfattar det så bra. Varför slutade du dricka? För att den gjorde mig så olycklig. Det sätter fingret på hur det var. Att en människa är olycklig är så sorgligt. Sedan ställer du frågan om du inte är lycklig nu då, när du längre inte är olycklig. Ställer frågan till mig själv. Jo, lyckan kommer i små portioner, inte som ett evigt varaktigt tillstånd. Små lyckostunder här och där. Även olyckan har sina små stunder här och där. Skillnaden är att olyckan inte dominerar totalt och att det går att hantera den, jag går inte under och flyr inte från det genom bedövning av alkohol. Det är lycka för mig, att kunna leva livet med alla typer av känslor, att de ingår som ingredienser i livet och att det finns en balans mellan olycka och lycka. En gråzon som man kan påverka, en träning i att hantera livet i både med- och motgång utan alkohol🌷💕

Berra
mån, 2022-05-23 - 00:51

Ännu en dag i den råbarkade Berra Berrassons liv…
Va fasiken fick jag det ifrån?
Vettisjutton, men ballt lät det i alla fall.
Råbarkad är väl det minsta jag är, mer av en tönt kanske…?

Jaha vad har flutit under mina broar sedan förra inlägget då?
Ja knappast några lik, det händer allt för litet i mitt liv…
Jo förresten, en kompis svåger slängde sig framför tåget i måndags, men bortsett från det…
Ja han fick som han ville, men inte på hans premisser, de stängde av livsuppehållande maskiner.
Just det, varför just en måndag?
Han hade en obotlig sjukdom och ville väl inte dra ut på eländet kan man tänka sig.
Han smärtor var eländiga, och på något sätt ville han få slut på det, sjukvården kunde inte lindra längre.

Nej nog med elände, så vad har hänt då…
Gått in för en snubbe på jobbet som slutade jobba kväll, vart tredje vecka jobbar jag från kl 14 till 00, tuffa kvällar men en fredag ledig, tackarrr…
Inte min melodi, men lugnare bortsett ifrån skiftbytet som alltid är skitjobbigt.
De dumpar en massa grejer de inte har hunnit färdigt med, här ett lass med dynga typ.
Ser inte frugan förrän på fredagen, vaknar själv och går och lägger mig invid ett snarkade vrak.
Känner mig som den ensammaste i hela världen, allt är så tyst de timmar jag är vaken på förmiddagen, strosar runt i trädgården och skäller på gräsmattan, kom igen nu, ligg inte där och slappa, väx upp!
Äter min färdiglagade köpta matlåda, lagom för en näbbmus, bara retar upp hungern ännu mera.
De har dessutom mage att förlägga möten en timme tidigare och vill att jag kommer då.
Vadå, räcker det inte med en tiotimmars arbetsdag, vill ni att jag ska jobba elva timmar också?
Mitt griniga beteende börjar allt mer harmoniseras med den gubben jag ser i toaspegeln var morgon, med påsar under de trötta lite blötlagda ögonen, kråksparkarna som numera är utspridda över hela kroppen känns det som, det enda skinnet som fortfarande är spänt, är det runt magen.

Men så kommer den lediga fredagen, och jag vaknar självmant tidigare än de andra dagarna.
Det spritter i benen och jag rusar upp och pussar min lilla fruga som jobbar hemma i rummet bredvid, jag är glad och känner mig som en nyutsprungen ros.
Vet att hon bara jobbar halvdag idag och jag packar snabbt ner mina grejer jag behöver till stugan.
Väntar otåligt på att klockan ska bli lunch, ska vi åka nu?, ska vi åka nu? tjatar jag som en sexåring.
Vi skiter i lunchen, det blir en burgare i bilen, och sedan plundrar vi en trädgårdsbutik på vägen ut till stugan, åja de plundrade vårat konto också för all del.
Det blev många vändor upp och ner för dessa oövervinnerliga antalet trappsteg upp för berget med vår-lårmuskler tjocka som blyertspennor, tre blöttunga säckar jord och några lådor med plantor.
Benen darrade av mjölksyra men vi kunde inte hejda oss, in med maten i kylen, på med arbetshandskarna och sedan ner i myllan.
Efter några timmar så stod de där i våra krukor och i pallkragarna, tomaterna, jordgubbarna, lavendeln, pelargonen, prickbladen och allt vad de heter.
Jorden flyttades från ett ställe till nästa, inte låta jorden bära samma frukter år från år.

De hade lovat skitväder i helgen, och det hade regnat ymnigt på fredagsförmiddagen, men min agenda var obeveklig, vi skulle till stugan, vi kan lika gärna sitta där i regnet såväl som hemma.
Och som det brukar vara i skärgården, tvärsomväder, dåligt på fastlandet, fint i skärgården.
Nu satt vi där, inget regn och heller ingen sol, lite kylslaget och det en helkväll framför teven.
Vi somnade sött i varsin ände av soffan för att på natten byta till sängen.
Fredagar är det som vanligt gamnacke, man pallar inte en helkväll, längre …
På lördagen var det ett så-där-väder, inget man ville sitta ute i heller.
Satt en stund och betraktade våra plantor, klarade ni frakten bra tomaterna?
Trivs ni jordgubbar i mina gamla potatis krukor, blev jorden bra?
Kommer på mig själv att jag sitter där och småpratar med plantorna, men vem kan höra mig?
Vi kör miniserien ”Clark” på streamingtjänsterna sitter och ugglar hela dagen framför teven.
Sex grader visar termometern ute, det är varmare i havet just nu med sina tio grader.
Grillar en köttbit på grillen kryper snabbt in inomhus igen, äter gott och gör en repris i soffan igen.
Söndagen, ja söndagen, sista dagen på helgen, sista lediga dagen, då kommer solfan.
Direkt efter frukosten sätter jag mig i solstolen, det hettar om ansiktet och kyler om ryggen.
Vi snor in oss i filtar för att skyla oss ifrån de bittra vindarna, men kvar i solstolarna ska vi sitta.
Det knäpper i tallarna, det är kottarna som öppnar sig, ett prassel skapar min nyfikenhet, en liten brunsvart koltrastunge gömmer sig under en sten och tjattrar ivrig efter sina föräldrar.
Pappa koltrast skuttar en meter ifrån mig med en klase maskar i näbben helt oberörd av min närvaro, krafsar i jorden för att fylla näbben med ännu mera mask.
De bor under vårat farstutak under plåten, där vi har haft åtminstone två kullar med ekorrar tidigare, de är inte så rädda för oss längre.
En geting surrar runt mitt huvud, jag viftar bort den, de letar nya bon inför sommaren och vartenda lilla springa i stugan undersöks väldigt noggrant.
En trädgårdsmyra släpar på en död liten fluga, jag skuggar den för solen och den byter riktning, så det stämmer att de orienterar sig efter solen, men har en inbyggd klocka eftersom solen förflyttar sig under dagen, fantastiska små kryp de där…
Ute i viken simmar en till synes grågås med sina små gässlingar, jag försöker räkna till sju stycken.
Hela världen verkar ha vaknat i denna lite kyliga morgon, jag kisar mot solen genom björkens nyutslagna knallgröna blad…

Ja du Berra tänker jag för mig själv, idag lever du Berra, idag lever du, helt ut.
Igår var det en annan dag, imorgon likaså, en vet du hur det gick för, den andra inte ett hum.
Att leva i nuet har sina fördelar, och jag vet att min bästa tid är framför mig, sommaren.
Vinterns ok har jag släppt ifrån mina axlar, den blytunga offerkoftan och manteln har fallit av.
Livet känns inte lika tungt längre, okey det är måndag i morgon, men vad gör väl det?
Mot kvällen ska jag få träffa mina två barnbarn som vi brukar göra på söndagar, när vi äter tillsammans, det kommer att skvätta med korv och potatismos, men vad gör väl det?
Jag vet att de kommer fylla mig med ännu mer energi men på ett mer barnsligt sätt, och barnet i mig kommer att få en renässans för en liten stund.
Berra snart sextio år gammal kommer att byta påsarna under ögonen till skrattrynkor medans han kryper på vardagsrumsgolvet på ömmande knän.

Det finns så mycket här i livet som jag inte skulle ha upptäckt om jag varit drucken.
Då hade allt kretsat kring när nästa glas skulle intagas…

Frihet i en liten ask…
Berra

Berra
sön, 2022-05-29 - 22:21

Mors dag 2022

I dag åkte vi hem ifrån stugan direkt efter frukosten, många timmar tidigare än vad vi brukar.
Anledningen hette mors dag, min och mina barns.
En helg som innehållit så mycket av både hårt jobb och för en gångs skull en hel slappardag.
Vi fick äntligen regn, en natt massor, och en hel dag med lite, då satt vi inne och gjorde ingenting.
Jo vi andades och så där, men bara streamade en massa filmer under våra filtar och godisskålar.
Solen sken på vår lediga torsdag så då låg vi också under filtar men på solstolarna, lite kyligt.
Vi har umgåtts endast vuxna på vuxnas vis med svåger och svägerska , fikat och ätit middag ihop.
Lite pansjovarning men ändå lättsamt och lugnt.
Trädgården har fått sig ett rejält lyft, och regnet hjälpte till, hoppas det överlever lite torka senare.

Men som sagt, vi åkte hem tidigare för att träffa min gamla mamma och mina syskon och att vi skulle få träffa våra barn.
Min gamla mor fyllda 90 år, sliten av tidens tand och sjukdomar, med tunna och bräckliga blodkärl under ögonen såg hon ut som om fått två blåklockor.
Hela hon känns spröd och skör med lite simmig blick och dålig hörsel, men ändå piggare än på länge.
Kanske mest för att hon fick sina närmaste samlade hos sig, inga tankar på var hon hade ont längre.
Det kändes gott att få uppvakta henne, det kommer hon att leva på länge.
Vi skyndade oss hem för att möta upp våra barn, men det blev lite av en besvikelse.
Dottern med familj på väg ifrån andra landsänden fastnade i milslånga köer, fick ställa in.
Sonen fullbokad av först fotboll på teven, och snart därefter sin egna match.
Vi lyckades locka hem honom på en snabb middag, och hoppades på en fika efter matchen.
Men sedan upptäckte vi att vi fick äta upp våra inköpta kaffebröd själva på kvällen.
Är vi besvikna, ja kanske lite, vi skulle ju inte behövt åka iväg så tidigt ifrån stugan.
Vi kunde ju suttit kvar i solen många timmar till, solknarkare som vi är.

Att leva lite I hopp och förtvivlan där barnen kanske inte prioriterar som vi äldre gör.
Kanske kanske får vi igen för de gångerna vi var yngre och prioriterade på vårat vis.
Att bli äldre ökar förståelsen för de som blivit ännu äldre, på något sätt så närmar vi oss dom.

Hurra för alla mammor idag...
Hurra för alla nyktra idag, som inte förtog mors dag med en praktfylla.
Hurra för alla som vill och kan uppvakta sin mödrar idag.

Hurra för att jag fick uppleva alla tre, jag känner en tacksamhet för det.

Berra

Se klart
mån, 2022-05-30 - 19:14

Hej @berra
Jag log lite igenkännande åt det där med förväntningar och hur de kan gå fel. Och som du skriver, närmandet till de som är äldre är glasklart.
Men som du också sammfattar det mot slutet. Att vid the bottom line finns mycket att vara tacksam över. I detta får man vara. Det som är och det som ger glädje. Inte dröja för länge i det som inte. Då fastnar man. Måste se ljuset, och hoppet. Det blir så mycket enklare, nykter!
Tack för fin uppdatering 🙏🏻🌱🌸

Berra
mån, 2022-07-11 - 00:26

Har åter sett alkoholens fula nuna!

Har varit på en 60-års fest….
Åldern gör ingen skillnad, påverkan är densamma, men beteendet kanske förändrat.
Vet inte riktigt var jag ska börja, men kan berätta delar av den.
Vi blev bjudna till en 60 årsfest med ett tema, en maskis där vi skulle klä ut oss.
Svårt att finna gamla kläder, ingen av organisationerna sparar på gamla kläder längre.
För oss herrar finns bara kostymer och möjligen långbyxor att inhandla, kvinnokläder var det nog lättare att finna.
Mamma har ju kastat alla pappas alla gamla kläder, vem sparar på sådant längre.
Det fick bli en halvmesyr med accessoarer istället.
Vi åkte de dryga trettio milen söderöver till en en gård långt in östgötaskogarna.
Vi kom fram i ett biltåg och parkerade på ängen framför ladan.
Alla hade inte heller fått tag på tidsenlig utstyrsel och det verkade som vi alla försökte ursäkta oss.
De bjöds på bubbel för oss nyankomna, jag som drack alkoholfritt fick själv gå och hälla upp min egna alkoholfria cider ur en petflaska, glad ändå att de ändå hade tänkt på mig.
Det bjöds strax därefter på en liten hutt ur små plastglas, vinden tog tag i de tunna lätta plastglasen och jag som då satt på gräsmattan fick min rygg nedstänkt av en klibbig mintu.
Det blev klistrigt på mina underarmar och det var väl lite typiskt, jag som inte dricker stinker nu av alkohol.
Kylarna var fyllda av dricka, och det var bara att förse sig under tiden vi väntade på den helgrillade spädgrisen som sakta roterade runt på ett spett över glödande kol, det tog tid, en evinnerlig tid.
Maten blev färdig runt tiotiden och många hade hunnit dricka sig rätt präktigt påverkade.
Samma sak där, vinden hade tagit tag i de tunna plastglasen och det var många rödvinsfläckar och utspilld öl i gräsmattan runt omkring oss, ölburkar som rulllade runt i kastvindarna.
Naturligtvis så sprack den lite pinsamma tystnaden och artighetsfrasens övergick i skratt.
Människors blyghet ändrades med rosigheten på deras kinder och man lärde känna nya personligheter.
Som vanligt så brukar många göra sig mer intressanta än andra, har ett mer intressant jobb än andra, känner fler kändisar eller har ett finare sommarställe på en bättre plats än andra.
Kan inte sluta irritera mig på att vissa måste ständigt hävda sig gentemot andra, varför kan de inte bara erkänna att de har ett lika miserabelt liv som oss alla andra.
Man går upp tidigt på måndagen för att gå till ett trist jobb och försöker uthärda fem dagar till innan de får en möjlighet att disponera sin egna tid igen.
Maten serveras till levandes ljus på uppdukade bord i den gamla ladan, nu är grupperingarna helt annorlunda än den tidigare sittningen vi hade, folk tjattrar i mun på varandra och avbryter de som försöker hålla tal till födelsedagsbarnet, det är högt i tak och volymen likaså.
Men jag saknar respekten för de som försöker hålla det lite mer högtidligt, det bli lätt flamsigt.
Det skålas och sjungs, men att leda allsång till nyskriven text lät helt enkelt förjävligt, falskt och i otakt.
Bordsdukarna börjar nu få alltmer sjöar av utspilld dryck, det rinner ner mellan stolarna och allt oftare glömmer man bort att torka upp dem med pappersservetterna som nu ligger som geggiga högar på borden mellan papperstallrikarna.
Musiken går igång och nu det ständiga tjafset om det ska vara dansant musik eller hårdrock.
Kvinnorna sitter på stolarna och skriker att det inte går att dansa till den här jävla musiken, medans männen sitter kvar på sina stolar och försöker överrösta varandra när de konverserar.
Det byter musikstil om vartannat och försöker till slut göra en kompromiss om att köra vartannan hårdrock sch vartannan dansvänligare 80 tals musik.
Men intoleransen blir allt kortare vartefter promillen stiger i rummen.
En kille som passerat femtioårsåldern dricker rödvin i en allt mer okontrollerad hastighet.
Han bytet samtalspartner ofta för de verkar inte förstå honom, han pratar okoncentrerat och sluddrigt och springer ut på dansgolvet varje gång en ny rocklåt kommer ur högtalarna.
Han verkar må bra och vara glad, men på något sätt verkar han ändå vara ensam i sin egna lilla bubbla.
Med tiden bli hans rörelser allt mer yviga och han försöker sätta armarna i kors för att inte flänga runt med armarna som en lealös fågelskrämma i en storm.
Jo det verkar storma där han står för han lutar sig i alla möjliga vinklar för att kompensera viktbalanseingen.
Andra skrattar åt honom när han flänger sunt bland stolarna.
Efter en stund kommer folk in ifrån dansgolvet, han har ramlat och slagit i huvudet och är medvetslös, någon påstår att han har slutat andas.
Många sitter kvar på stolarna, äh!, han är bara full, låt han ligga.
Frugan tjatar på mig, ska du inte gå och kolla, du som kan HLR?
Jag kollar, det finns en sjuksköterska bland oss som är van med fyllon på akuten, hon kan knepen hur man väcker personer med vissa obehagliga tryckningar på kroppen.
Han andas men är som sagt, väldigt full.
Det blir inte bättre av att hans fru som är nästan lika full blir hysterisk och börjar skrika och ska minsann ge honom, ligga här på golvet och skämma ut oss…
Jag suckar, nykter får man uppleva en massa dramatik som egentligen inte alls behövdes.
Allt framkallat av den där jävla alkoholen, först roligt och avslappnade, men nu bara elände.
Inte alls speciellt avslappnande, skapar bara en massa draman som egentligen inte behövdes.
Vi sitter kvar länge, folk börjar droppa av, oftast i åldersrang, har vett att säga tack och adjö innan det blir allt försent.
Det paret som bokat hotellet tre och en halv mil därifrån får plötsligt lite panik, hur får man tag på en taxi så här ute på vischan?, ingen framförhållning alls.
Som tur fick de lift av min blodsbroder vid den alkoholfria ölen, han och jag som delade på en back.
Efter att ha lyssnat på en massa fyllpladder från en av mina bordsgrannar så upptäcker de nog hur ointresserad jag egentligen är, för det är just inget annat än just, fyllpladder…
Oftast ingen sanning alls, och ibland alldeles för mycket sanning, sådant som de i nyktert tillstånd aldrig skulle vilja berätta för någon levandes själ.
Jo man får sitta på många av andras hemligheter när man är nykter, ett förtroende som jag egentligen inte velat få.
Nu börjar klockan närmar sig halvtretiden på natten, folk har börjat lägga sig i andras sängar, även värdfolkets sängar, värdinnan siktar in sig på nyinköpta soffan i vardagsrummet istället.
Men se där ligger fyllot ifrån dansgolvet, honom flyttar man inte på så lätt.
Nu blir det tjafsigt och lite besvärande problematik var ska alla sova.
Vi som har bilen full av nyinköpta uppblåsbara madrasser blir tilldelade uterummet, men ska vi börja härja med dessa grejer nu?
Frugan och jag tittar på varandra, hur kommer glädjen vara imorgon bittida när alla vaknar med baksmälla och huvudbank?
Antagligen inte lika glada som de var på eftermiddagen, utan lite mer ansträngd samvaro.
Frugan kollar lite oroligt på mig, pallar vi allt detta?
Nej fan, svara jag, jag är hyfsat pigg, vi åker hem säger jag, här och nu.
Men orkar du frågar hon, jodå inga problem, vi körde ju hem midsommarnatten för några veckor sedan och det var ju mysig, håll dig vaken bara och håll mig sällskap.
Sagt och gjort, vi åkte efter att fått högljudda kommentarer om att inte åka hem så här sent.
Tack och bock, vi lät bilyktorna vägleda oss genom de smala grusvägarna där tallarna hängde över oss i mörkret ut till de större vägarna.
Väl ute på motorvägen möttes vi upp av en guldsprakande soluppgång bland molntussarna.
Vi stannade vid gyllene måsen och intog nattvickning vs frukost kl fem på morgonen.
Aldrig har en hamburgare varit så fel men smakat så gott medans vi satt på en öde parkering och tittade hur måsarna länsade sopkorgarna på kvarvarande pommes.
En timme till på nästan helt bilfria vägar svänger vi in på en sömnig gata i vårat bostadsområde.
Tömmer bilen på allt oanvänt bagage, täcken kuddar madrasser väskor m.m.
Letar febrilt upp tandborsten och vässar bissingarna till fåglarnas morgonserenad.
Husfasaderna färgas gult av de första solstrålarna och vi lägger oss helt utmattade men nöjda med dagens begivenheter.

Vi kom, vi gick, vi segrade.

Har fått tagit del av alkoholens både för och nackdelar, men slapp undan baksmällan.
Jag får fortfarande ta en del smällar av alkoholen, men undslipper det värsta, min egna smäll.

Berra

Sisyfos
mån, 2022-07-11 - 23:37

Alltså Berra, du skriver så bra. Det är så lätt att se det här spektaklet framför sig. Tänk om du skulle skriva en bok. Du får ge ut den under pseudonym annars blir nu aldrig bortbjudna igen. Men du är en betraktare, det är så intressant att läsa.

Rehacer
tis, 2022-07-12 - 10:44

@Berra
Gillar dina inlägg mycket! Det är som man ser allt framför sig! Du kan det där med att skriva!
Vad skönt att ni kunde åka hem på natten, en liten seger i sig att kunna det bara för att man är nykter. 🤗

vår2022
ons, 2022-07-13 - 07:48

@Berra Du är verkligen en bra berättare och jag fick också massor av bilder i huvudet när jag löste din text. Skönt att ni kunde åka ifrån hemåt och slippa vakna på den platsen. Ha det gott!💕

Andrahalvlek
mån, 2022-07-25 - 13:43

@Berra Himmel så skönt att kunna köra bil hem efter en sådan baluns 😱 Tänk att förr tillhörde vi dem som blev ”för fulla” på den typen av fester. Så otroligt skönt att slippa det nu för tiden! Den 9/8 firar jag 2,5 år som nykter - och att bli nykter tillhör de bästa beslut som jag har tagit i mitt liv.

Kram 🐘

Berra
ons, 2022-08-10 - 00:15

Zmstr

Ja så var den här, sent men likväl efterlängtad.
Klok av tidigare år, så valde jag frivilligt att ta stängningsveckorna 29-30 på jobbet.
Min parhäst Patrik som jag tidigare delade veckorna med, han har slutat, gick tidigare i pension efter att ha lackat på jobbet.
Han är lika gammal som jag, men eftersom han alltid har levt ensam så har han kunnat sparat pengar och nu tar han ut dom, avundsjuk jo visst, lite, men inte på att leva ensam.
Veckorna på jobbet var de tuffaste på mycket länge, alla hade fyllt min tid med en massa leverantörsbesök, flera stycken varje dag, hela veckan, och veckan efter.
Samtidigt som jag fick ta emot en massa trälårar med utrustning, flera ton fick jag packa upp.
Aldrig har jag längtat så mycket efter min semester, men den kom till slut, och jag också (slut).
Ni har hört lite om våra resor, upp till Norrland och sedan till Öschöttaschlätten.
I norr var det mest fysiskt arbete, vi byggde en 45 kvm stor uteplats åt våran favoritfamilj, rejäla doningar som tog hela veckan i 34 graders värme, men älven svalkade oss vid bastun på kvällarna.
Men det fräste i gräset när man kissade, det var en stark koncentration på kisset.
Betalningen var enkel, fri öl, men det verkade bara som det bara gällde öl med alkohol i.
På dagarna brottandes jag med bromsarna som tog stora tuggor ur mitt skinn, kvällarna kom kvällsskiftet med mygg och knott.
En natt hade jag enbart på en fot 31 st bölder efter att haft den utanför täcket, t.om mellan tårna.
Det skvalpade i kroppen efter blodförlust på vägen hem, och jag trodde kroppen skulle vänja sig vid myggbetten efter detta, men så fel man kunde ha…
Strumporna fastnar fortfarande i sårskorporna efter sönderkliade myggbett.
Sista arbetsveckan hade vi frugans kompis med man ifrån Holland här boende hos oss.
Trevligt men jobbigt att vara värd vid gott mod när det var kämpigt på jobbet.

Men nu, i början på min andra semestervecka av fyra totalt, kan inte minnas hur länge sedan vi hade fyra veckor sammanhängande.
Vi har varit vid stugan i skärgården, lite glad att den är på en ö, ingen kan komma oförhappandes.
Dottern med familj och svåger/svägerska har hållit oss sällskap, och jag har fortfarande inte fått lugnet inom mig, ni vet som Norrlandsreklamen, en stund för sig själv.
Vaknar till barnskrik och somnar till det, en treåring och en ettåring, och två hundar som älskar morfar.
Leksaker överallt och blöjor som stinker, fönsterna fulla med hand/nos/munavtryck.
Vällingflaskor som surnat, matskålar som man trampar i ett alldeles för litet kök.
Intorkade matrester på, under och på sidan av matbordet och en svärson som inte kan plocka bort sina ölburkar och flaskor efter sig, handdukar och badkläder som hänger överallt.
Tro nu inte att jag hatar dem, jag älskar dem men ibland blir det för mycket, för ofta och för länge.
Jag har lite av en ensamvarg inom mig, måste få tid för mina egna tankar, tid för reflektion.
Jag kan anstränga mig ett tag, men nu har det blivit för mycket av allt, allt flängande hit och dit, alltid vara tillgänglig och trevlig, uppmärksam och tillgiven.

En stund idag låg jag på vår brygga, kikade upp mot himlen i en bländande sol och små vita molntussar, hörde havsörnparet gälla skrik mellan varandra, och såg siluetterna av dem två högt högt däruppe, seglade fria utan ett enda vingslag, det såg vackert ut på något sätt.
Duns!, skvalp så tömmer treåringen en gul leksakshink med vattenblandad sand på mitt bröst…
Iiiiih skriker jag till högt och sätter mig upp blixtsnabbt medans sandgeggan sakta rinner ner på mina badbyxor, något mossliknande slem fastnar i min navel…
Treåringen kiknar till i ett skräckblandat skratt, är morfar arg eller med på leken?
Ögonen plirar till i henne, och morfar kan inte ens för en sekund vara arg, fast helst i reaktionens första fas skulle jag vilja knuffa ner henne ifrån bryggan…
Jaha ja, så var det med lugnet, några sekunder hade jag ändå för mitt drömläge.
Drömläge av, morfarläge på, och det enda som återstår är att doppa sig i det kalla havet ännu en gång, min hy som precis fått sin solvarma hetta, ja ni vet precis hur den luktar, sommar..

Imorgon åker de hem, det är dags för invänjning på dagis nästa vecka och min dotter ska jobba för första gången på dryga ett och ett halvt år, men nu med en ny tjänst, chef.
Hon tror att hon är för snäll att vara chef, men tiden med barnen har lärt henne att ta i ton och bestämma en hel del, jobbet kommer att passa henne alldeles perfekt.
Nästkommande vecka blir vi ensamma vid stugan, det ser jag fram emot, äntligen min tid för återkoppling och harmoni, men vi kommer att ändå göra en del utflykter tillsammans.
Sista veckan har vi planerat att ta en bilsemester i södra Sverige precis som förra året, det gav mersmak.

Så det där med alkoholen då…
Ja den florerar i min närhet hela tiden, det dricks både högt och för det mesta lågt.
Varje dag och i olika valörer och färger, det har blivit en vana och jag smakar ofta på hur drinkarna är, vissa goda, några efterlängtade och många alldeles för starka i alkoholsmak.
Mest saknar jag ett riktigt gott rödvin i dessa grilltider, med en bra fyllighet och hetta i smaken.
Tyvärr har jag inte funnit något ännu som klarar av att möta sig med ett riktigt rödvin.
En smak som jag får fortsätta längta efter, det finns så många andra goda drycker och som faktiskt hela tiden förvånar mig över att de också finns i alkoholbefriade smaker.
Väl värda att pröva sig fram med…

Varje dag prövas min beslutsamhet, ska jag fortsätta vara nykterist?
Jag vet vad jag har, och jag vet också vad jag får, panikångest över ett liv som jag inte längre behärskar.
Jag väljer det förstnämnda, ett liv med större kontroll och självbehärskning, ett liv som jag kan stå för och vara stolt över.

Jag är Berra, och jag är nykterist, vad ni väljer att göra med era liv, är erat beslut.
En fras jag kan leva med, ett tag framöver…

Berra

Andrahalvlek
ons, 2022-08-10 - 06:48

@Berra Det låter som om du och frugan verkligen behöver er ensamvecka på ön. Och en veckas roadtrip i sköna södern på det låter toppen. Själv bor jag nästan så långt söderut man kan komma, och det är en härlig bit av Sverige. Förstår verkligen att det är slitsamt med småbarn omkring sig, men när barnbarnen närmar sig tonåren så är du nog innerligt glad över att ha de minnena.

Jag har kommit på att det är med gamla människor som med små barn - det krävs kvantitet för att få kvalitet. Sen kan jag verkligen förstå att det kan bli för mycket med småbarn ibland. Själv försöker jag träffa både min mamma och mina ex-svärisar varje vecka, och jag märker att vår relation blir bättre och bättre. Relationen till min mamma har haltat i många år, mycket eftersom jag flyttade 30 mil i 20-årsåldern. För 6 år sedan flyttade jag henne till min hemort och sen dess har vår relation piggat på sig rejält.

Det låter både tråkigt och jobbigt att din beslutsamhet prövas varje dag. Jag uppnådde igår delmålet 2,5 år som nykter och för mig är alkohol en ickefråga numer. Men jag har inte så många i min omgivning som dricker massor. Att min kompis har prosecco i sitt glas och jag alkoholfri öl, när vi äter på restaurang ihop, stör mig inte ett dugg tex. Jag ser mig som allergisk mot alkohol och ser därför till att alltid få ett schysst alkoholfritt alternativ istället.

Dåligt att de inte hade ett helt gäng med kalla alkoholfria öl till dig under trädäcksbygget! Min närmaste omgivning ser alltid till att det finns alkoholfri öl eller alkoholfritt vitt vin till mig när det är middagsbjudning eller kalas. De anstränger sig verkligen. Min ex-svärmor sa nyligen: ”Jag hittade ett nytt alkoholfritt vitt vin till dig som har fått jättebra omdöme”. Hon vet också att röda alkoholfria viner är odrickbara. Visst sörjer jag mitt rödvin, men vår relation var enbart destruktiv mot slutet. Som om det vore en destruktiv älskare, på samma sätt får rödvinet hålla sig borta för gott.

Kram 🐘

Berra
sön, 2022-08-28 - 23:45

Semestern slut, jag borde ha hybris….
…men icke.

Skulle nog våga påstå att jag har haft mitt livs bästa semester, fyra veckor med allt i perfekt harmoni.
Vi har haft det både lugnt och stundvis också hektiskt, men aldrig för mycket åt något håll.
Jag och frugan har kunnat slappa i hängmattan och hon i loungen i paviljongen.
Läsande ikapp några magasin, gör så här och min favoritserie Pondus, jag känner så väl igen mig i hans situationer.

Vi har hunnit umgåtts ikapp med alla vänner precis så där lagomt, inte för mycket och inte för länge, ett par dar här och där, en middag och någon övernattning, aldrig längre än tre dagar.
Det finns ett gammalt talesätt som säger att efter tre dagar luktar besökare och gammal fisk illa.

Vi har farit runt i hela landet, sparade en bild ifrån Google Maps, vi har varit ifrån Skellefteå till Karlskrona på östkusten och snuddat västkusten också denna sommar.
Även Dalarna fick en släng med sleven också.
Ett par hundra mil bakom ratten och vi har hunnit uppleva en massa saker, Öland med ett besök uppe i långe Jan, vi såg massor av fåglar och knubbsälar som vilade på stenarna intill stranden.
Jag besökte ubåten Neptun i år igen på marinmuseet i Karlskrona då jag inte fick gå in i henne förra året pga den där uttjatade coronan, nu upptäckte jag att jag ändå skulle varit för lång för henne under lumpen, men häftig är hon, älskar ubåtar och filmer om dom.
Vi har bott på ruffiga hotell och luxulösa andra, smakat av stadslivet i småstäder och alltid nära vatten, såsom Kristianopel.

Vi åt en avsmakningsmeny med 7 rätter som tog fyra timmar att ta sig igenom, rätter var pyttesmå och som små konstverk, tur att de var små, annars hade vi aldrig kunnat äta oss igenom den.
Vi firade vår bröllopsdag och var helt ensamma i restaurangen med egen servitör och egen kock, vi var de enda som hade bokat den kvällen, servitören var en serb som kunde prata engelska i en hel kvart om bara just ett vin, frugan tog det dyra vinpaketet med lika många viner.
Jag smakade av alla och just rödvinerna fick mig att vilja ompröva mitt beslut om nykterheten.
Men det alkoholfria paketet var helt okey han hade verkligen jobbat hårt att försöka anpassa alla drycker till maten, och han sa att det var det svåraste med att vara sommelier.
Gården var känt för sitt vilt, och det funkade alldeles utmärkt för min del som brukar bara känslig för allt för mycket viltsmak.

Vi har haft ett vansinnigt fint väder hela semestern, enbart några droppar vecka två, och nu ikväll sista semesterkvällen var det första gången vi fått regn, och ganska så rejält dessutom.
Det behövdes för allt grönska skriker efter vatten, mitt slit med gräsmattan vid stugan har varit förgäves, den ser ut som tilltrampad halm, gul trött och torr.
De flesta planteringarna är utdöda vid stugan precis som dinosaurerna, man kan finna några uttorkade skelett om man gräver lite i myllan.
Visst är det tråkigt när man har haft sådana förhoppningar, men samtidigt måste man ducka för vädret och säsongerna som kan komma som de vill, ibland går det, ibland inte…

Vi har gjort väldigt mycket denna sommar, har gått i shorts nästan hela sommaren, det har nog inte hänt sedan jag var väldigt liten, både jag och frugan har fått en gyllenbrun solbränna som sitter djupt och som kommer att sitta kvar länge.
Min hy mår bra av solbrännan, inga finnar som poppar upp längre.
Mitt hår är så blekt att det nästan blivit vitt, kanske har det andra orsaker än solen, vem vet?

Jag borde ha världens hybris inför morgondagen, måndag och allt, men fyra veckors semester har verkligen gjort mig gott, känner mig stark i kropp och sinne, undrar hur många dagar vid jobbet det kommer att ta att bryta ner den känslan?
Har inte hunnit tänka så mycket på jobbet under semestern, en lite felglutt i tankeverksamhet ibland men har tänkt, du har ju semester för sjutton Berra, tänk om, tänk rätt.

När vi åkte runt i förra veckan såg vi skylten om Gullbränna, och då tänkte jag på dig Adde.
Berättade för frugan om dig och dina tolvstegsprogram på just denna plats.
Forumet följer mig genom livet, precis som min nykterhet.
Kanske just därför jag anser att det är ett livsforum, man gör vägval här i livet som påverkar en för livet och framtiden.

Jag lever, och gör det väldigt bra också, utan alkoholen, funkar för mig…

Berra

Adde
mån, 2022-08-29 - 09:36

Ja, AA's konvent på Gullbranna är ju nu till helgen. Men just nu är det så mycket annat som pockar på uppmärksamheten. Tex flygdagen på gamla F 11 på lördag :D