av Se klart

Varafrisk
fre, 2022-06-03 - 08:59

@Se klart Vad klokt att du valde att vila! Det är så lätt att glömma av de där stunderna. För egen del så är jag är inte så bra på att ta pauser fastän jag borde.
Låter härligt med Italien! Det var SÅ länge sedan jag var i Italien men jag minns hur mysigt det var. Skulle gärna åka dit. Min man och jag åker väldigt ofta t Skåne. Min mamma kom fr Österlen. Har massa kusiner där men har endast kontakt m ett par av dem. Åker gärna t Mormor och Morfars hus och tittar. Fast vi åker inte endast t Österlen, Skåne är ju stort.

Önskar dig en fin fredag☀️

Kram💕

Tofu på besök
fre, 2022-06-03 - 19:03

@Se klart Härligt med vila. Visst är det befriande när man faktiskt lyssnar på kroppen? Önskar dig en finfin helg. Nu kommer ju snart fina vädret. Då får vi njuta av alla vackra blommor 🤗

Se klart
fre, 2022-06-03 - 20:09

Hörni det är ju något väldigt fint och friskt i att få så mycket hejarop för just vilan! Vi är många som slarvat genom åren- min främsta insikt under första året nykter var som jag skrev- detta aldrig sinande behov. Jag hade under så många år- druckit då jag istället var trött. Det har varit en stegrande process där jag till slut aldrig visste vad som var baksmälla- eller trötthet- så jag drack.
@torn- ja ett jäkla surr var det kring dessa pauser, av nostalgi kan jag så berätta att jag även idag (och igår) somnade raklång på soffan på eftermiddagen. Höneblundens återkomst 🐓🐓😍
Helt enkelt därför att jag varit mer observant- så tack alla för viktiga påminnelser 🙏🏻
Vi kom iväg sent till landet men när vi körde vår lilla väg fram till huset, solen sken och fåglar i skyn, tänkte jag att om jag varit präst skulle jag sett detta som en hälsning från gud. Jag är bara halvreligiös, jag tänkte att det är som en stor fågel från himlen dyker ner här och doppar sin vinge och liksom förtrollar allt här och nu.
Nu sitter vi ute, läser tidningar, tar ett glas (cola) Hällregnet har gjort att mina växter frodats- och mitt exklusiva snigelgift tycks ha gjort det som var tänkt. Inte ett enda spår av dem. Dahliorna- växer, mina små sådder inomhus av olika vallmo- mår toppen. Pelargonerna har börjat blomma i köksfönstrena.
Fåglarna har fest, sånt snack!
Och så är luften hög och stilla.
Fint som bara den.
Njut av er kväll! Kram 🥰🌸🦄

Se klart
sön, 2022-06-05 - 00:29

Vilken rörig dag, den stors fågelns vinge hade lyft. Stressig morgon, iväg på lunch + firande av vän. Människor och långbord, musik, mat. Trevligt och allt men också tröttande. Hem för att imorrn hjälpa barn med flyttbestyr, som sedan visade sig inte skulle bli av. Irritation.
Mitt i detta hörde jag av min tidigare, ja vad säger man om nån som jag varit allt mellan besatt och förälskad i. Men också så arg och vansinnig på- och det under många år. Opålitlig, kanske skulle jag idag tolka hans beteende som en störning. En sån som vill mest när man tröttnat på att vänta på besked.
Han hör av sig ibland. Nu ville han ses. Som NU. Så ser inte mitt liv ut. Dessutom har jag slutat med otrohet. Jag tror inte han ville fika 19:30 en lördag.
Han kanske var; ensam hemma (högst troligt) full- nej det är han sällan. Uttråkad, antagligen.
Men även om jag säger; nej vi ska inte ses nu, men kanske fika nån dag.
Så rör det upp gammalt jox. Och min puls. Det stressar mig. Gör mig osäker.
Men ändå är det som jag i det här fallet tror att jag kan ”ta ett glas” för grejen är att jag INTE vill bli full på honom, för det är jag på det klara över.
Är jag det?
Ja men jag är det.
Har varit på det klara över så många - år.
Vi har blockat varandras telefoner i åratal. Gjort slut tusen gånger på ALLT- inte setts, inte hörts.
Men så denna vår: dessa flera gånger störningar i min atmosfär.
Kan inte gå till botten med det här mer, all kraft att gå till botten behöver jag till annat och jag vill inte ha min atmosfär grumlig. Av hans; vilja ses nu? Går ej. Vill inte.
@annabell brukar komma ihåg att jag i vintras brukade kalla min man, för min ”stegehållare”
Han är det. Och allt det andra.
Jag skulle säga att denna man som kommer farandes i mitt liv och pratar språk jag inte förstår- är en sån som puttar stegen ut från bryggan innan man ens hunnit känna hur kallt det är i vattnet.
Jag vill inte ha det med vad är det då som gör att jag så många år senare inte får ut mig:
Ring mig aldrig mer, stäng av mitt nummer, inga sms eller vita meddelanden i tråden som är dold.
Hör inte av dig, det distraherar mitt liv.
(Vill människor ha sina liv distraherade? Det verkar så ibland.)
Denna feta valnöt till tankenöt ska snarast knäckas. Nu godnatt! 🌺

Sisyfos
sön, 2022-06-05 - 05:33

Ja, jag tror kanske att vi vill ha våra liv distraherade. Att vi söker ruset på nåt sätt - för att vi då känner oss extra levande. Man ska nog inte underskatta de där dophamin-och endorfinkickarna och längtan efter dem. Särskilt inte i perioder när man känner sig lite låg. Jag tror inte alltid det är så enkelt med balans. Du trappar ner ssri, det är en viktig pusselbit. Tänker på Andra Halvlek som också trappade ner och gjorde allt rätt. Det är helt enkelt inte så lätt att må bra jämt och jag tror att man kanske ska fundera över de där ”rus-tillfällena” också. När får man ruset? Vid kallbad, när man drar upp en stor fisk, när man träffar en förbjuden man?
Stress, vila etc är också viktiga pusselbitar. Mina järnvärden svajar. Jag känner av när de ”kickar in”. Dvs hamnar där de ska. När hjärnan funkar som den brukar igen. Och jag vet att jag då ligger en bra bit över gränsvärdena. Det är helt enkelt så många pusselbitar som ska vara på rätt plats och vi har lärt oss en del Quick fix på vägen. Kanske är den här mannen din Mr A. Han som får pulsen att öka, endorfinerna att frigöras. Eller får och får förresten… han som en gång haft den effekten.
Troligtvis blir du vid er fika lika besviken på honom som jag blir på Mr A. Och den bitterljuva insikten om att det här inte alls vad du söker Mitt förhållande med MrA har ju innehållit en del smygande… ibland har jag undrat om smygandet i sig har gett en del kickar. Kicken av det förbjudna.
Inget av det här behöver ju vara sant för dig. Men jag tycker att det är lite spännande att fundera över sånt här (kickar, balans och återfall) så det är intressant att du skriver ur ett helt annat perspektiv som kanske ändå kan appliceras på beroende.

Sattva
sön, 2022-06-05 - 06:28

@Se klart Ja vilken dag!
Jag fattar att det inte är så enkelt, men i min värld där jag aldrig upplevt det du beskriver, är det väl bara det enda rätta att bryta helt. Vissa saker får man bara välja bort för att inte skada sig själv o andra. Denna nöten går nog inte att knäcka. Det skav det efterlämnar vet du ju vad det kommer ifrån. Med tiden försvinner det, eller minskar. Och om inte, så är det så som ditt liv ser ut, med ett gammalt skav. Det överlever du. Tänker att du inte behöver rota så mycket i orsaker kanske, bara klipp kontakten. Du vill ju inte ses. Gör inte det då...
❣🌟🌷🌸

Tofu på besök
sön, 2022-06-05 - 08:37

Antar att sättet du beskriver saken ovan skiljer från tidigare? Du har kommit långt på din resa. Du vet hur du vill ha det. Du kan lita på dig själv nu. Det tror jag är den viktigaste pusselbiten i dina val framåt. Valet du fattar kommer vara väl grundat. Kanske inte så konstigt att det valet kommer nu? Du är i fas för det 🤗

Torn
sön, 2022-06-05 - 09:06

@Se klart Godmorgon!🤗 Jag håller med Sattva, du vill inte träffa honom, så gör inte det! Glöm inte, bara göra det man själv vill i sådana situationer. Det man vet att man mår bra av i det långa loppet.

Kram

vår2022
sön, 2022-06-05 - 09:06

@Se klart Kan det vara så att den passionen/besattheten som fanns och att ni gjort slut tusen gånger på allt, kommer att se ut så i din historiebok om ditt liv. Det var inte ett vanligt uppbrott, nu gör vi slut och går vidare åt varsitt håll. Att det inte var ett avslutat kapitel på så sätt med totalt avslutade känslor för varandra. Lågan släcktes inte helt och glöden pyr där i den svala askan. Ni kunde inte leva med varandra, men något gör att ni ändå dras till varandra, fast du inte vill. Du har insett omöjligheten att leva med honom och att det endast skadar dig och du har gått din väg från honom. Ni gick åt varsitt håll, startade om nya liv och du med din nuvarande man och steghållare. Men ni stöter på varandra då och då och nu senast ville han träffas NU och som du förmodar handlar om otrohet. Den där glöden som inte helt slocknat ännu. Han vill peta in mer ved och försöka få ny fyr på den svalnande glöden och hoppas att du ska kasta in en vedpinne och skapa värme igen i passionen. I ditt minne finns passionen lagrad, du minns den härliga känslan av yrsel, den väcks till liv av hans kontakt med dig. Du vacklar till men du minns också smärtan och det omöjliga. Dina känslor är dubbla och förvirrande. Rationellt vet du att du ska svara nej och gör det, men de dubbla känslorna stänger inte inbjudan helt och du ger det en utväg med, kanske en fika någon gång. Rationellt är allt glasklart för dig om honom, han är historia. Men känslomässigt i passionens minne, kommer det alltid att finnas en dragning till honom när han tar kontakt, även fast du inte alltid mått bra tillsamman med honom. Det minnet är svårt att sudda ut och lever sitt eget liv. Antar att det bästa vore att inte ha någon kontakt alls, för att slippa återuppväcka passionens minne, för det är inte bara skönt det är även störande och energikrävande. Kanske är det som med alkohol tidigare, man drack för att få känna ruset en stund, men man visste också att det kostade en bakfylla, med ångest och ågren. Det var värt det.

Du skriver ”Jag vill inte ha det med vad är det då som gör att jag så många år senare inte får ut mig:
Ring mig aldrig mer, stäng av mitt nummer, inga sms eller vita meddelanden i tråden som är dold.
Hör inte av dig, det distraherar mitt liv.”

Kanske är det som med att vilja avstå att dricka, men man klarar inte av det och dricker fast man egentligen inte vill. Kanske är det att bara göra det, alltså att bara ha fokus på att inte ha kontakt, att inte ha kontakt för att komma vidare och leva sitt liv i lugn och ro. Att säga, jag vill inte ha med dig att göra, jag vill inte, du förstör mitt liv, försvinn ur mitt liv!

Hoppas du får en fin söndag!🌞🌱💕

Kennie
sön, 2022-06-05 - 09:40

Hej Se Klart. Känner igen den där känslan av att det finns en person man aldrig blir färdig med. Kanske har ens känslor för den personen mer att göra med vad hen representerar, jag vet inte. En längtan man har efter en förhöjd närvaro. Min sådan person är död sedan länge, men han finns alltid i min hjärna som ett skav, en aning om något annat, en frihet man söker, en kurvigare väg i högre fart... Fastän jag vet helt säkert att mannen jag lever med är den allra bästa för mig, på alla plan. Joan Baez har skrivit en fin låt som jag tycker sätter fingret på den sortens relation, den heter Diamond and rust, har du hört den?

Se klart
sön, 2022-06-05 - 09:58

Men alltså tack @sisyfos, @vår @kennie @sattva @torn @tofu
Kan liksom inte härbärgera allt detta fina + omsorgsfulla. Säger upp alla terapeuter.
Ska läsa igen (och igen) och som så ofta med komplexa ting i livet behövs många olika synsätt. Det är ju det vi håller på med här, vänder och vrider.
Det sjuka är att jag i kontakt med denna person kan känna mig- full. Vaknade i morse - nykter i skallen.
Jag har ofta tyckt att den relationen påminner mig om mitt alkoholmissbruk. Jag undrar ofta varför han hänger i- jag hänger i, om än så sällan och i de allra flesta fall kring jobb. (Det börjar alltid där; Han: ”kan du hjälpa mig med en jobbgrej”)

Nu har min barista och stege-hållare bjudit på frukost och nybakade croissanter från bageriet. Landar (igen) i detta mitt liv.
Förunderlig är människan och det är både jobbigt och fint!
Tack för er kloka input, betyder allt ska ni veta. Kram 🥰

Se klart
mån, 2022-06-06 - 11:42

Tack @varafrisk
Det känns faktiskt rätt naturligt att dela med mig av lite små-modiga saker här.
Jag skäms inte. Jag tänker att om vi alla var rationella varelser som bara tog klok beslut så skulle forumet inte behövas.
Och vad man än landar i det nyktra livet-så vet vi alla- att vi haft många perioder av att agera mycket motsägelsefullt. Såna är vi.
Våra behov är inte alltid synliga för oss själva, våra drivkrafter kan ligga djupt under trädens rötter. Så småningom, och med lite livsmod- som behövs för att leva- brukar vi få syn på oss själva och förståelsen för vilka vi är.
Men ansvaret likväl ligger ju hos mig.
Det kan man aldrig förhandla bort.
Så en mjukhård linje mot mig själv, och alla fina inlägg här i min tråd gör att jag har enklare att säga det som måste sägas.
Önskar er alla en fin dag! 🤗❤️

Rehacer
mån, 2022-06-06 - 20:04

@Se klart
Oj vad jag känner igen mig mycket i detta! 🧡
Det går att jämföra med ett rus, en berusning - det där förbjudna som är passionerat och ljuvligt. Men som med åren blir mer och mer tydligt hur osunt det är. Som efter några år inte alls är lika tilltalande men som man ändå har svårt att säga nej till. Man minns känslan, att bli sedd och att bli vinglig bara av den andres beröring. Men man kommer oxå ihåg bakfyllan, skammen och att inte vara värd något efteråt.
Så varför lockar det?? Varför är det så svårt att säga tack, men nej tack när man vet att det skulle röra upp ens liv och ställa till det? Varför är det viktigt att få just den personens uppmärksamhet?
Jag känner med dig & förstår hela grejen. Vi vet båda att personen inte är bra för oss, men ändå får han oss att vackla i vår övertygelse.
Precis som Mr A…
Ge han kicken en gång för alla, avsked pronto!
Kram 🤗

Se klart
tis, 2022-06-07 - 00:58

Avsked pronto, ja nu verkar vederbörande inte vara på jobbet, han kanske sagt upp sig @rehacer 🙏🏻 Ska åtminstone inte ringa in honom på något enda pass…

Men apropå pass. Har jag haft ett par ordentliga såna i trädgården denna helg, så skönt. Rensat och rensat. Satt ner alla återstående dahlior, planterat nytt i min ”rabatt under ombyggnad”, två ledsna rosor (nyplanterade) dessvärre men hoppas att de tar sig. Rensar i perennrabatterna, och även där satt lite nytt samt inspekterat sånt jag satte förra året och som verkar ha överlevt kalla vintern.
Satt ner gurkor och tomater, några tomater väntar jag med tills jag vet att jag kan vattna ordentligt. Vattnat små träden i mina ekfat.
Förra sensommaren hade jag en timme med en duktig trädgårdspersom som tipsade om några av de här sakerna.
När jag och min man åt en ganska spartansk middag innan vi åkte hem sa jag att det är häftigt att sätta upp mål, och sen göra. Så har det varit också på mitt jobb de senaste åren. Att jag kan få ett uppdrag - som först låter nästan omöjligt, men sen vet jag numera- hur man gör saker en bit i taget. Och att det blir coola, fina eller ibland oväntat bra saker. Det är på många sätt ett nytt sätt för mig att- göra. Att ha en målbild. Att ta mig dit. Jag har hela mitt liv levt utan några som helst uttalade mål eller målbilder. Att jag alltid strävat på, men aldrig riktigt vetat åt vilket håll.
Ska använda mig av denna lite nya kunskap, se hur kan kan tillämpa den på annat.
Nu ska jag tillämpa förmågan att gå och lägga mig. Min förmåga att somna är inte den bästa just nu. Jag kämpar på.
Allt är inte perfekt, inte som nykter heller.
Men jag slipper somna i soffan, vakna med ångest över hur många extra glas det blev för att somna. Om jag återanställt the real tjatterfjanten.
Allt det slipper jag. Det gör mitt liv i någon mening uppriktigt och ärligt. Och det räcker för nu.
Kram 🌱

Se klart
tis, 2022-06-07 - 20:48

Lite skoskav- livs-skav. Lite sådär som jag varit ett par veckor men eftersom forumet bjuder mig på gratis rådgivning tänker jag på det ni klokt skriver. Det tar mig tillbaka till verkligheten.
Ibland är det som mitt glad-glada är en liten ettrig hund som står innanför ett staket och ändå inte vågar sig ut fastän grinden står öppen.
Kanske är jag den ettriga hunden som inte begriper att gå ut och se mig omkring (nu pratar jag inte om tjatterfjantar)
Se mig omkring i livet.
Jag VET att den här känslan är en sån jag hade hinkat vin på. Det säger jag inte för att jag över huvudtaget överväger tanken- utan för att jag liksom- stora delar av mitt vuxna liv har jag hållit på och ”piggat upp”.
Varannan dag- motgång- vin, smålåg- vin, lite tråkigt- vin.
Jag har konstaterat det förr men just idag känner jag mig rätt provocerad av mig själv.
Smålåg, tråkigt, mellandagar. Varför har jag trott att de sakerna inte gäller mig att hantera? Varför jag jag tyckt att ett rimligt sätt att hantera känslorna- är att dricka mig halvfull.
Det gör mig arg, retroaktivt.
Såklart att så småningom blev det mycket tuffare saker att hantera. Det var lite smålåg utan svindeppig.
Allt förvrängt. Och jag kan inte riktigt förstå, varför jag hamnade i det.
Nån sorts ovilja att stå ut, fastän jag är rätt så bra på att stå ut.

Idag uppenbarade sig också en känsla av att ledigheten snart är här. Många grejer innan dess.
Middag med hela mitt jobbgäng- hemma- imorgon. På lördag tar min dotter examen och ska firas. På kvällen är det en stor fest.

Jag vill sitta under mitt äppelträd och dofta på min kaprifol. Jag vill också- ta på mig en fin klänning och en väska jag sparat till ett ÅR, och gå på fest, vara fin, dansa- ja det längtar jag också efter.
Blir inte klok på mig själv och det är lite skönt för även om jag kan känna mig arg på mig - för det här jävla drickandet- så har jag inte direkt tråkigt.

Idag ringde min dotter och frågade om jag kunde rycka ut och hämta ett av barnbarnen. Det var så fint. Att sjunka ner i den där närvaron. Gå på Ica en halvtimme. Laga lite mat. Lukta i håret på en pinnsmal 8-åring som har hela kroppen fullt med spring.
Ja, då strömmar allt meningsfullt genom mina igenkorkade ådror och, ja det blir stilla och lugnt och bra.

Kram 😍och jag säger inte förlåt för det är ju min tråd, så jag skriver på bäst jag vill.
Något med det här behövde skrivas. ✅🥺

Geggan
tis, 2022-06-07 - 21:22

Tack för jättefina reflektioner @Se klart ! Precis så har jag också gjort. Och idag har verkligen varit småtråkig- viktigaste uppgiften att boka flyg till Portugal i oktober och det visar sig vara omöjligt! Då blir man ju mer än låg. Ujuj.

Se klart
tors, 2022-06-09 - 00:53

Bra dag idag, lagat stor middag för många, det gillar ju jag. Väldigt små mängder vin gick åt, skönt, och disken gick på nolltid, minns att jag hållit på med disk och städ efter middagar- som tog en evighet.
Drack alla slattar, så äckligt.
Haft en period av väldigt svårt att sova. Uppe i varv. Mailade min gulliga doktor på 1177 som nu skrivit ut ett recept imovane, så att jag får sova de här veckorna innan semestern. Ska hämta ut imorgon.
Blir lite låg av gamla mönstret svårt att komma till ro- och vad det brukade innebära. Men jag känner också- på något lite ogripbart sätt- att jag behöver komma igenom och att det har någon mening och betydelse som jag inte riktigt ser just nu.
Jag är så uppe i mitt på något sätt.
Mitt jobb, mina blommor.
Mina kollegor. Barnen och vänner såklart. Jag hittar inte riktigt in i den här två-samvaron som jag brukar och då tänker jag inte på sex utan på den där vardagliga närheten. Teamkänslan, vara två om allt.
Jag tänkte försöka att inte kasta mig snabbt igenom den känslan eller det tillståndet utan utforska vad det kan vara. Jag tänker att det handlar mycket mer om mig, än något annat.
Växlar ner lite inför sommaren nu. Tankarna trögar sig lite och det är okej. Okej okej, som @andrahalvlek brukade trösta oss med.
Kram alla kämpar 🥰

Sattva
tors, 2022-06-09 - 07:57

@Se klart Det är säkert som du säger att det är något du ska jobba dig igenom. Tänker att vi kanske inte alltid behöver se allt klart o tydligt, men att det (den mentala inre utvecklingen) jobbar för oss ändå, så länge vi är sanna o ärliga o gör så gott vi kan. Känslan av distans till maken kan ju också hänga ihop med det där sms:et du skrev om härom dagen? Allt passerar, allt förändras. Ibland är det bara att sitta lugnt i båten o ha tillit. Allt kommer bli bra!❣🌸🌼