av 3-barnsmamma

3-barnsmamma
ons, 2022-06-15 - 23:16

Hej!
Jag behöver råd angående min partner sen 21 år tillbaka. De senaste två åren har mängden alkohol ökar drastiskt och nu finns det knappt en dag under en vecka när han inte dricker. Det är inte bara ett vinglas/kväll utan mycket mer. Det kan gå en stor tetra med vin i veckan. Säkert 20 öl och en whiskyflaska. Han gör saker som han sedan försöker förklara bort med att det var någon annan, som exempelvis satt sönder dörren. Han somnar på soffan och vaknar när det är dags för mig att stiga upp och få alla redo till skolan. Då får han till sovrummet och lägger sig. Sover sedan till kl 11 och har inte hjälpt mig med något morgonarbete.
Vi jobbar båda skift och han kan vara ledig uppemot en vecka i streck. De nätter jag jobbar är hemska eftersom jag inte vet vad som sker, om de är vakna i tid på morgonen osv. Många gånger kommer jag hem och får börja med att väcka upp alla 3 för att få dem till skolan som då börjar på 45 min. Det spelar ingen roll om han ska jobba eller inte förutom att han så försöker komma sig i säng tidigare. Dricker gör han ändå. Det är jag som skjutsar och hämtar till aktiviteter. Under sommaren är jag tränare i 2 av barnens lag samt lagledare i ett barns lag. På vintern är jag engagerad i deras vinteridrott. Det enda jag hör är att allt tar tid, man hinner aldrig något annat osv. Men jag orkar inget annat just nu. Jag flyr till detta eftersom jag inte vill vara hemma och se på drickandet. Känns aldrig som en liten speciell helg med ett vinglas till maten. Jag vill inte ha något alls, känner bara avsmak. Det känns inte roligt att hitta på något på högtider tillsammans med någon eftersom det bara blir en massa alkohol för honom. Jag vill finnas där för barnen, de ska inte behöva ha två fulla föräldrar vid sin sida. Jag har inga nära vänner att prata med detta om. Ingen familj att ta upp det med heller. Hade det inte varit för att jag inte klarar mig utan barnen varannan vecka hade jag ställt ultimatum att jag lämnar om du inte slutar. Barnen säger att jag är surare när pappa är hemma än när han inte är hemma. Men det är för att jag mår så dåligt när han är hemma och jag vet vad som väntar. Jag får aldrig uppskattning. Aldrig fått en sovmorgon sen vi fick barn (12 år sedan), aldrig fått en grej som är ”mig”. Inte fått ett morsdagskort eller blomma. Jag är inte otacksam, men jag får grejer som han o själv verket är mest intresserad av. Pengar gör han av med på en massa dyra köksprylar som jag egentligen inte tycker vi ska prioritera att ha råd med. Jag hade vela att vi sparade till en ny säng eftersom kg börjar få ont i ryggen av den vi har, men det är inte aktuellt. Det är bara svindyra knivar, pannor etc etc och alkohol. Mat är han duktig på att laga, om man får alkohol till.
Hjälp vd långt detta blev. Men jag har verkligen ingen att prata med och känner att jag har så mycket inom mig som aldrig fått luftas.
Hälsningar från Skåne

Meddelande

gros19
tors, 2022-06-16 - 09:58

Barnen ska inte behöva ha två fulla föräldrar skriver du, men det är så att barnen ska inte behöva ha en full förälder. När jag läser det du skriver så blir den spontana tanken, som utomstående, varför finner man sig i det här och det verkat har pågått mycket länge. Själv skriver du att du inte klarar dig utan barnen och förutsätter att barnen kommer att bo varannan vecka hos dig och varannan v3cka his sin pappa. Vi har ofta skräckscenarie inom oss. Min erfarenhet är att det enda man kan förutsäga är att det inte blir som man tänkt sig. Förr eller senare måste en förändring ske på något sätt är min uppfattning och mitt råd är ring socialförvaltningen och be om hjälp. Då tar du ditt föräldraransvar. Socialförvaltningen har kontroll möjligheter vi ett eventuellt umgånge eller boende hos pappa. Det krävs nykterhet för att han ska vara tillsammans med barnen. Nu vill jag inte skrämma dig men om det kommer till kännedom hos socialförvaltningen att barnen lever med en pappa som dricker en den omfattningen du beskriver så kommer man infråga dig varför du inte agerat och därmed tagit ditt föräldraransvar. Be om hjälp, berätta hur du kämpat för att barnen ska ha det bra, men att du klarar inte att se till att deras pappa är nykter och du vill inte att dina barn ska växa upp under såna omständigher. Det är mitt råd. Som jag ser det har du allt att vinna.