Håll i och håll ut! När som helst kan det vända och kännas lättare tror jag! Det viktiga är att aldrig sluta försöka. Som Vinäger säger. Keep at it! 🌸

@Varafrisk Hur mår du idag? Hoppas er årsdag var bra. 31 år tillsammans, i vått och torrt! ❤️ Ni har något att lära Tinder-generationen!
Av vad du har skrivit här så förstår jag att all kanske inte har varit så lätt hela tiden, men du har ridit ut stormen gång efter annan.
Du har styrkan och förmågan att hantera svåra situationer. Har du på allvar ställt dig själv frågan varför du inte kan använda dina förmågor ner det gäller A? OK, det är faktiskt så att alkohol är den mest beroendeframkallande drogen näst efter heroin. Det är inte lätt att bryta det beroendet, men du har styrkan, kraften och förmågan inom dig. Du måste bara släppa fram och använda den. Försök få med din "Husbonde" på tåget! Att umgås med människor som har, eller eftersträvar, den livsstil du vill ha gör det lättare att nå framgång.

Och kom ihåg att du kan skriva här och få stöd när du inte känner att det går bra. Det är man behöver lite tröst🌸

@Inombords Tack för din uppmuntran!

@Onkel F Ja, 31 år är en lång tid och i september är det 36 år sedan vi träffades. Visst, har det varit en berg- och dalbana och visst har jag tänkt...är det så här jag vill leva? Men...fördelarna har övervunnit nackdelarna...och vi har delat både glädje och sorg...och gått igenom svåra saker som faktiskt till slut har fört oss mer ihop än isär. När man har levt så länge tillsammans så är det som om man blir en helhet tillsammans.. Minns när min man var sjuk i cancer och låg på Sahlgrenska i två veckor....det var lite som att känna sig halv. Fast...i min kamp att bli nykter blir han lite för mycket medberoende...vilket är väldigt svårt! Jag tar till mig vad du säger om styrka och förmågor...

Veckan som har gått har varit skit sett ur alkoholens perspektiv! Har inte alls gått bra! Känns som om jag inte har orkat kämpa! Tänker att jag ska försöka ta dagen till att fundera över vad ska jag välja vad ska jag välja bort?!?! Vill förtydliga att det handlar inte om alkoholen...den vet jag att jag ska välja bort! Veckans höjdpunkt var att se Jesus Christ Superstar på Scandinavium i Gbg! Helt fantastiskt ! Vilka artister! Vilka röster! Mitt hjärta var fyllt av kärlek när jag gick därifrån.

Risken nu när jag fortsätter skriva är risken att det kan låta som om offerkoftan är på. Delvis är den kanske det och delvis inte. Hur som helst så under fredagen gick min man och jag på stan i Gbg under några timmar. Eftersom vi ska på bröllop i augusti så kollade jag lite på klänningar. Finns massvis av klänningar! Det är ju väldigt på modet nu att bära klänning! Men, jag hittar ingen som passar mig mycket beror det på min självbild....men även verkligheten...min övervikt. Grejen är ju den att det är ju verkligheten jag ser i spegeln i provrummet fast det är klart att det finns mer eller mindre modeller som klär en rund kvinna i 60-årsåldern. Provrum är ju inte heller en hit när man i princip kliver in i spegeln...små...och med dålig belysning. Och, jag tänker....hur många år till ska du tillåta dig att själv bli ledsen över din övervikt istället för att göra något åt den?? Och första steget är ju att ta bort alkoholen!!

När vi är där i Gbg ringer vår dotter till maken...nu när hon har flyttat behöver hon köpa ett modem/en router (eller vad det nu heter), köpa ett abonnemang. Men det går ju inte eftersom hon har betalningsanmärkningar...Så bipolariteten ledde till ett spelberoende som i sin tur ledde till sms-lån och skulder....Hon är fri från spelberoendet nu. Har inte heller varit manisk på ca två år eftersom tar lithium men tar inte alltid de bästa besluten vilket påverkar hennes ekonomi. Som tur är så har hon snart betalt in alla sina skulder med hjälp av oss föräldrar. Det här är slitigt och när det är lite svajigt runt henne finns alltid rädslan där om är hon suicidbenägen .....Har funderat på att ta kontakt med anhörigstödet i min kommun för att få prata. Ibland blir det övermäktigt att bära på allt detta inom sig. Jag behöver dela mina tankar och känslor med någon som inte är kollega eller vän.

Och på tal om vänner så...är känslan av ensamhet inom mig väldigt stark....den blir ofta det när det närmar sig storhelg och semester. Midsommarafton firar min man och jag ensamma. Det känns lite tomt. Jag är tacksam över att jag har honom men det känns ändå jobbigt. Om jag inte hade min man...hur himla ensamt skulle det inte vara...har några vänner....men inte som hör av sig så ofta...det är alltid jag som tar kontakten.

Så för att inte drunkna i alla känslor som inte fyller på utan som mer tar min energi, tar min glädje, som späder på känslan av ensamhet, späder på allt som är svårt...så måste jag sluta att tänka så...bara sluta! Inte så himla enkelt och för mig är det verkligen skitsvårt men det blir bara offerkofta utav alltihopa! Och om jag inte slutar nu med alkoholen så kommer jag dricka även på semestern för jag jobbar endast två veckor till innan jag går på fem veckors ledighet! Imorgon ska jag åka och blåsa...på fredag träffa kuratorn. Jag har haft lite otur där för hon har varit ledig i omgångar så jag har inte träffat henne på länge. Socialsekreteraren har jag inte heller hört något ifrån...hon har varit mycket sjuk.

Orkar inte läsa igenom vad jag har skrivit innan jag sparar...kanske lite hoppigt och otydligt men det är väl så det är för mig idag..

Kram:)

Vad kämpigt det låter Varafrisk. Förstår att det känns tungt. Jag vet inte om jag har några bra tips men jag kan skänka lite medkänsla💕. Jag har också sett Jesus Christ Superstar, den var fantastisk!

Hej. När jag läser din beskrivning av känslan av ensamhet kan jag känna igen mig. Jag undrar också vem jag skulle vara utan min man som jag varit tillsammans med i 43 år i år (jag var väldigt ung när vi träffades). Jag har inte heller så många vänner och de jag har bor på annan ort än mig. Jag funderar över om man på något sätt tröstar sig med alkohol för att man känner den där ensamheten? Jag har också alltid känt mig annorlunda än andra, att jag liksom inte passar in. Jag dricker inte dagligen men till helgen, ofta både fredag och lördag, och inte enorma mängder men så pass att jag tycker att det påverkar mitt liv för mycket. Jag gruvar mig också lite för semestern som kommer efter midsommar. Just för att jag då har en tendens att ta något var och varannan dag även om det bara är en öl eller två men det är så himla onödigt.

@Smörblomma Ja….den där ensamhetskänslan kan vara väldigt tärande. Många på forumet skriver om sociala sammanhang där det kan vara svårt att säga nej t alkohol. Jag är sällan i sådana sammanhang. Så när jag dricker försvinner ensamhetskänslan lite grann men före jag börjar dricka tänker jag inte att jag dämpar ensamheten.

Hej @varafrisk
Tänker på detta du ofta skriver om känslan av ensamhet.
Jag tänker på mig själv och att jag har haft ganska knackiga relationer när jag har druckit varje dag. Det är svårt att vara en tillförlitlig kompis när man ibland är onykter, säger saker som man ångrar, i vissa fall- har bråttom hem för att dricka mer.
Många här på forumets vittnar om vänskap som bygger på alkohol. Att det är så många umgås. Så småningom slutar man umgås med vissa, i takt med nykterheten.

Jag har en väldigt kär vän, men hon dricker. Mer och oftare. Det händer att hon ringer, eller smsar när hon är berusad. Ser berör mig illa numera och jag brukar inte svara. Jag har sagt till henne att jag gärna stöttar i hennes önskan att bli nykter. Och jag är såklart hennes vän! Men vårt sätt att umgås har förändrats.

På midsommar ska jag och min man inte ha en enda gäst på landet. Vi ska äta lunch med våra grannar, sen blir det väldigt stillsamt. Ingen stor grej för mig- inte minst som nykter. Jag gillar att vara ensam men är fullt medveten om att det är den ”lyxiga” ensamheten, helt frivillig.

Det är lätt att tro mycket om hur alla andra har det. Vad gäller sin egen insats kan man bara föregå med gott exempel. Vara en god, tillförlitlig och ärlig kompis. Att räkna med.

Ensamheten är inre alltid den man tror även om jag förstår din känsla.

Men ta en sak i taget. Alkoholen. Vikten.
Två saker du behöver fokusera på.
Du pratade för några månader sen om att köpa en drömklänning till bröllopet.
Det är inte försent, kram 🤗

@Varafrisk Nej jag tror inte att man tänker att man ska dricka för att dämpa ensamheten men någonstans tror jag att det ändå påverkar ens förhållande till alkoholen. Jag tänker att jag måste jobba med att acceptera att jag är en människa som inte har många vänner och att det är ok men det är svårt, mycket svårt.

@Se klart Tack för du tittade in🤗

Min ensamhet beror inte på alkoholen. Jo..jag har ju berättat att jag hade en fd kollega/vän som skrev t mig att hon inte längre kunde vara min vän. För någon vecka sedan hade jag kontakt m henne, vi har totalt olika uppfattningar om varför vi inte längre har kontakt. I hennes värld berodde det på att vi var olika och gled isär i min värld var anledningen ngt helt annat….men vi ska träffas och prata.

Många av min mans och mina vänner försvann när vi var tvungna att fokusera på våra ungdomar…att finnas t hands för dem…att finnas för gamla föräldrar…..samt under min mans sjukdomstid. Vi varken orkade el hade möjlighet att vara med fester mm. Dessutom när min syster dog blev det väldigt ensam. Hon höll ihop oss syskon.

Jag vet inte om du förstår min ensamhet @Se klart även om du vill. Men du förstår att när du är ensam med din man på Midsommarafton är det mer en ” lyxig” ensamhet. Du har ju beskrivit en vecka som var full av socialt umgänge. Jag tänker att om jag visste att jag hade ett nätverk omkring mig så är det inga problem med att vara ensam på Midsommarafton men när man inte har det så blir känslan starkare vid högtider. Den självvalda ensamheten är något helt annat än den icke självvalda.

Så vad alkoholen bidrar till är att jag orkar inte ta itu med att engagera mig i nya aktiviteter, nya platser med möjlighet att träffa nya människor. De vänner som jag har där har jag alltid varit/är drivande i kontakten för dem har inte samma behov av mig som jag har av dem beroende på att de har vänner som de under lång tid har haft en nära kontakt med.

Alkohol och övervikt kommer först dvs hälsan. Fokus på mig själv. Känslan som finns i mig nu på morgonen är väldigt låg. Och det krävs idag en enorm styrka för att vända den. Så är det… och @ Se klart jag vet att du vill mig väl och jag lyssnar t vad du säger. Ibland är dock verkligheten att man är ensam och då gäller det att inte ta fram vännen alkohol för att ta bort ensamhetskänslan utan stå ut i känslan .

Kram🥰

Alkohol! Denna eländiga drog. Jag är övertygad om att den bidrar till ditt dåliga mående på flera sätt. Näringsupptaget funkar inte som det ska. Du skriver om ont i magen. Det blir svårt att hitta ”jävlar anamma”. Det är så lätt att skylla allt på alkoholen och den bidrar säkert på många plan även till dåligt mående, nedstämdheten du beskriver och oförmågan att hitta drivet - men jag tror allt samspelar här, magen, sömnen och måendet.
Du känner inte för att testa ITrim eller Wellobe? Kanske har du redan gjort nån sån där pulverdietbantning, men annars kan du ju testa det i tre månader. Då ryms ingen alkohol. Man vet vad man ska blanda ihop för läckerheter att äta/dricka. Astråkigt, men rätt enkelt ändå. Maten lagar sig självt och man kan fokusera på träning, blommor eller annat.
Oron för din dotter och maktlösheten du känner i det är viktig tror jag och jag håller med om att du skulle behöva någon att prata med om det. Fokus på vad du kan göra. Det som är så trist i det här är att det är att de flesta av även såna där känslor blir svårare att hantera för mig när jag dricker. Det ÄR lättare att styra om tankar när man är nykter.
Du skriver så här:
” Och om jag inte slutar nu med alkoholen så kommer jag dricka även på semestern för jag jobbar endast två veckor till innan jag går på fem veckors ledighet! ”
Här har du redan bestämt dig. Jag tänker att semestern är ett mycket bra tillfälle att sluta om du inte lyckas under de här två veckorna. Jag drack inte på semestrarna när jag drack, eftersom jag ville vara en närvarande och bra mamma. Så det är ingen sanning att man måste dricka på semestern. Den där visionen om att alkoholen skulle tillföra något positivt har vi inte längre, eller hur? Det blir ingen guldkant.
Så NEJ om du inte slutar nu behöver du ändå INTE dricka på semestern. Jag tror (och hör) dessutom att SÅ många är SÅ trötta nu inför semestrarna. När man är trött går autopiloten på. Det är svårt att hitta energin till förändringar då.
Men du kan skapa en målbild för en nykter semester.
Du klarar det här VaraFrisk! Jag tror att du klarar det!

Jag jämför inte. Vi har en sak gemensam här och det är alkoholism som berövat oss ÅR av att leva livet som vi önskar.
Testa nya grejer, skaffa nya intressen eller skapa nya relationer. Vara de föräldrar, partners och vänner vi vill- och skulle kunna vara.

Alkohol gör en massa saker mer vår självbild och vårt självförtroende. Alkohol hindrar oss från att växa- ofta stannar vi- simmar i samma lilla sjö, där utveckling blir nästan omöjlig.
Så jag tror visst att jag kan prata om hur mycket hela livet påverkas av alkoholen som sätter ett tungt lod i våra dagar.
Idén med forumet är ju att vi kring vissa frågor är väldigt lika- men sen kan våra liv se ut hur som helst. Det berikar iaf mig att få ta del av hur andra lever sina liv. Kram.

Hej Varafrisk! Jag tänker att myrsteg kanske vore nåt. Vet att du kämpat länge och fortfarande gör och jag tror knappast jag kan svepa in och komma med nåt bra tips som du inte redan tänkt på, men känner att jag vill hjälpa dig så gärna! Jag känner mig också ensam. Har en nära vän men vi umgås mest i festsammanhang och knappt alls de senaste åren. Har några från jobbet som ses ibland men inte på nåt djupt plan. Umgås med mannen och hunden. Jag känner så väl igen känslan av att vilja och vilja och bestämma sig och sen sorgen, besvikelsen och självhatet i att inte lyckas med det jag föresatt mig. Jag har ju försökt sluta/dra ner och kontrollera väldigt många år. Tror du att det finns någon förändring (i görandet) som du skulle kunna göra just idag, bara idag, som kan ge lite stolthet och självkärlek? Typ ett glas mindre, ett svagare vin (finns ju 8 procent) eller att du går och lägger dig tidigare eller om du drack som vanligt lägger till en kort promenad och ett glas resorb innan läggdags. Nånting litet som du kan klara, just idag, som gör att du kan känna dig lite bättre? Jag tror det är självkänslan som måste byggas upp först. Vad tror du om det?
💕

@Sisyfos Nej, så är det...visionen att alkoholen ska tillföra något positivt finns egentligen inte....vad jag behöver är att jobba med gamla visioner som kommer fram och spökar egentligen oavsett stämningsläge....visioner som vill få mig att tro att det är mysigt med bubbel, med rött till grillen osv...Visioner som inte överensstämmer med mig! Jag behöver och jag ska plocka bort dem!

@Se klart Jag menade inte att du inte kan prata om hur alkoholen påverkar våra liv...det tänker jag att du kan! Vad jag menade är att du kanske inte förstår min känsla av ensamhet....och att den i grunden inte är bottnad i alkoholen.
Jag tänker att den är bottnad i att nätverket har ändrat sig av olika anledningar men även att jag har förändrats...att jag vågar mer stå för den jag är. Många av de vänner som vi har umgåtts med/umgås med har så olika värderingar/livserfarenheter. Jag minns när min man hade varit sjuk i cancer. Han var färdigbehandlad och opererad...allt vad sjukvården skulle göra var över. Prognosen var god. Och omgivningen tänkte att nu var allt bra...men det var då det tuffa jobbet började...inget var som vanligt. Jag sökte en kuratorskontakt...och jag sa till henne...att jag trodde att man skulle förstå hur jag skulle kunna känna efter vad jag hade gått igenom. Hon svarade mig....att nej...man kan inte förstå om man inte har varit med om detsamma. Och det är lite så jag tänker kring ensamhet...men ensamhet kan vara olika för oss alla...jag tänker väl att det även kan vara detsamma med beroende/alkoholism...har man inte varit där så är det svårt att kunna förstå hur svårt det är att vara beroende...även om vi har olika upplevelser av av det.

@Inombords Tack snälla du för dina tankar...tar till mig och funderar!

Kram till oss alla som kämpar men även till er som har landat lite mer på andra sidan:)

@Varafrisk Min man har också haft cancer och precis som du säger alla tycker att när behandlingarna är över och allt är klart då är väl allt frid och fröjd. Dessutom upplever jag att jag har en förändrad man efter allt han gått igenom samt att han fått skador av den behandling han fick som påverkar både honom och mig. Man är väldigt ensam i det där och det är svårt att prata med någon som inte varit med om det hela själv helt klart.

@Smörblomma Så sant…så är det! Och det var då när min man blev allvarligt sjuk som det blev så påtagligt att livet är skört, att en dag så finns man inte längre vid varandras sida. Det var då ensamhetskänslan blev så stark……

Tisdag…ny dag..nya möjligheter och solen skiner. Bokade tid h anhörigstödet igår känns skönt! Känner starkt behov av att träffa kuratorn på Rådgivningscentrum, skönt att ha tid på torsdag. Fick kallelse t sjukgymnast på rehab…även om jag kan träna på egen hand ska jag se vad detta kan innebära…stöd med att sätta igång få kontinuitet.

Min son m sambo åker iväg t Dalarna över midsommar. Vår dotter jobbar. Hon brukar få sluta tidigare så då kan vi äta tillsammans på kvällen. Hoppas på fint väder för då kan man göra utflykter. Min man och jag är bra på utflykter. Har bokat ett boende andra helgen i juli. Ska först se Tomas Ledin i Varberg och nästa dag The Ark i Gbg. Ska bli kul! Biljetter fr 2020!

Nu in i duschen. Det kommer bli en tuff dag! Teamkonferens på fm. Flera nyremisser. Helt inbokad i em. Bla hjälpa en familj m att söka fonder. Både hitta en fond och fylla i ansökan. Skriva intyg. En familj m skuldsanering. Inga utflykter eller semesterresor för den familjen. Så många familjer som har det så! Så många barn som har det så tufft! Känns så gott i mitt hjärta när en familj blir beviljad fondmedel.

Ha en fin dag☀️

Jag tänker att ensamhet inte är detsamma för alla. Sen tänker jag att ens egna tankar om ens eget liv ibland kan vara lite farliga. Förra våren hade jag en rejäl dipp i den typen av tankar. Vi skulle fira min dotters student hos min syster och jag projicerade alla tankar om att vårt liv inte skulle duga på min syster. Inte tillräckligt fina kläder, inte tillräckligt fin mat, inte tillräckligt fina vänner, inte tillräckligt fina presenter. Tills jag fattade att det där satt i mitt huvud, inte i någon annans och för mig räckte det till. För dottern räckte det till. Det var ändå huvudsaken. Jag tror att det räckte för min syster - det var verkligen inte hos henne som det låg utan i gamla känslor hos mig om att inte passa in, inte vara tillräckligt bra. Det var en fin student i Covidtider. Man kan inte jämföra, särskilt inte med Instagram presentationer. Och det mesta sitter på insidan.
Jag har skrivit det många gånger att jag tycker att du är modig som skriver här VaraFrisk och jag tänker att du inte är modig bara i att du vågar skriva om när det inte går bra utan även i att du skriver när det inte KÄNNS bra.
Du äger din story och du skriver om det svåra. Men även din historia skulle se annorlunda ut om du skrev om allt positivt. Det här är ingen känga till någon, utan ett krasst konstaterande om att man kan lyfta fram olika saker och jag tror egentligen att man mår bättre när man lyfter fram det positiva och att man kan ha olika bild av vad som är positivt. Jag pustade och suckade förra året om att jag behövt jobba och fixa på landet och min bästa vän sa till mig ”det är sånt där jag älskar att göra”. Man får sig en tankeställare. Din story skulle kunna vara fylld av utflykter, konserter, framgångssagor på jobbet, middag med dottern och sonen med sambo. Du skriver om det svåra. Du skriver om otillräcklighetskänslorna som många av oss har.
Sen är det också en fråga om inställning. Det skrivs mycket om tacksamhet här och jag tänker att det är bra att fokusera på det som är positivt. Jag säger inte att det är enkelt alla gånger men väl värt att öva. Det finns många historier som skulle kunna se helt annorlunda ut om man bytte fokus. Tänker på Torns historia om när bilen gick sönder i ganska dåligt väder och hur han hanterade det. Och jämförde med hur det var när han drack. Det är tänkvärt och viktigt! Det går att ändra bilden av sig själv.

@Varafrisk Det är kul att ha något att se fram emot och jag tänker att man ska peppa sig själv att när man ska på konsert att det är bra att vara klar i huvudet för att verkligen minnas upplevelsen man varit med om.

@Sisyfos Jag vet att du alltid stöttar mig men hänger inte riktigt med i ditt senaste inlägg. Jag vet att jag inte har den bästa självbilden/självkänslan. Men tänker du att jag fokuserar mycket på det negativa?? Kan inte du utveckla?

@Smörblomma Men eller hur…så viktigt att vara klar i huvudet på konsert👍🏻