Div åsikter eller...?

..

Profile picture for user Adde

Jag har ju tidigare jämfört min alkoholism med min diabetes och det poppar upp i olika sammanhang.
Jag träffade nyligen en yngre person som har diabetes 1 och har en insulinpump som sköter behandlingen. Vi kom att prata om kostbehandling för att minska på insulinintaget och för att få bättre värden men si det gick inte !
"Jag vill leva och inte bara överleva" !!!

Och ja ! Jag kan köpa det resonemanget men det ena utsluter inte det andra !! Personen i fråga skjuter bestämt bort argumentet att livet kortas med ett antal år om inte levnadssättet ändras.
Människor av idag tror mera på mediciner än på att ändra sin livsstil med enkla medel och att ha en sjukdomsinsikt är förvånansvärt dåligt med.

De allra flesta alkoholister, ja jag hade det med !!, har inte tillstymmelse till sjukdomsinsikt och det ska rätt mycket till för att få den insikten. För mig blev det uppenbart redan de första dagarna på behandlingen när jag insåg att jag följde exakt samma schema som mina behandlingskompisar följde fast vi kom från vitt skilda delar av samhälle och familj. Det var en otroligt skön känsla att känna sig "normal" och att jag inte var ensam om mina vrickade grejer. Jag ser nu på forumet att det är fler som ser med andra ögon när de varit nyktra en tid och att de upptäcker alkoholister i olika sammahang, deras radar har gått på ! Många av dessa "nyupptäckta" alkisar är inte själva medvetna än men blir det förhoppningsvis rätt snart. Jag kommer ju ihåg att vissa tittade på mig med en speciell blick som jag inte förstod då men som jag fattar idag. Dessa personer gillade jag inte för de kom för nära mig och min hemlighet.

Jag har själv provat pillersvängen långt innan jag var på behandling och det funkade naturligtvis inte ! Ett piller kan inte göra mig frisk ! Antabus, som är ett tvångsmedel, och Campral, som ska ta bort suget, var de sorter jag testade och det var totalt meningslöst. För min diabetes tar jag standardmedicinen Metformin och den hjälper iaf rent synligt när jag kollar mitt blodsocker.....MEN....den stora skillnaden får jag när jag äter LCHF ! Det lilla problemet här är att jag gör som när jag drack : Jag tar återfall !! Båda sjukdomarna är dödliga så jag borde ju kunna hantera diabetesen så som jag har hanterat alkoholen men det största hindret är ju att jag måste få i mig föda.... Så jag är ju tillbaka på det grundläggande : Livsstilsförändring !

Jag gillar att laga mat och det finns mängder med fina LCHF-recept att frossa i men så är det där med att lära gamla hundar att sitta.... Jag har väl aldrig varit speciellt förtjust i potatis men nu kan jag helt plötsligt få jordens sug efter en bakpotatis eller potatismos och isterband !! Precis lika sjukt som när jag kunde dricka likör bara för att få i mig fyllan... (Gränsen gick vid ägglikör....så vidrigt !!)

För övrigt ser jag att antalet företagare som söker hjälp för sina medarbetare har ökat betydligt vad gäller alkoholrelaterade problem. Trist men väntat. Att jobba hemma gör ju att kollen släpper och det är lätt att hinka i sig utan att nån bryr sig. För egen del så hade jag supit mig till döds om jag öht levt fram till pensionen.
Ta hand om er !

Profile picture for user mulletant

Hej Adde! Som du vet hittade jag hit som anhörig och medberoende. När jag efter några år fick ordning på/makt över mina medberoendebeteenden började jag se hur jag använde mat som flykt, vila och tröst i alla möjliga och omöjliga situationer. Jag började läsa på och lära mig om socker- och matmissbruk och jag började ’se’ mig själv. Sockret hade jag egentligen lämnat långt tidigare i och med att jag länge haft ett starkt hälsofokus.
Småningom kom jag till dagen då jag sade tack-och-adjö till min stora drog och tröst; mackor som i sig var helt hälsosamma. Men jag överåt och i helt fel situationer, t.ex i stället för att börja laga middag. Jag lämnade samtidigt allt annat med mjöl och snabba kolhydrater (pastas, ris, potatis) och fick oväntade och stora hälsovinster. Nu lever jag ’abstinent’ som det heter bland socker- och matmissbrukare - dvs enligt personlig matplan utan snabba kolhydrater och andra triggers. Det har krävt envishet och uthållighet att klargöra vad jag fixar - men så värt. Jag hade från början enorm nytta av vad jag lärt mig här, inte minst av dig och inte minst HALT. Tack, tack🙏
Det som hjälper mig att hållas på banan är tolvstegsmöten; jag går på möten i AA, FAA, OA och Alanon. Tack zoom för alla möjligheter!
Så tacksam för allt jag fått lära mig och allt jag får i gemenskapen! Jag har fått långt mer än jag nånsin kunde föreställa mig. Lev väl 🌿/ mt

Profile picture for user Sisyfos

Väldigt intressant det där med kost och beroende också. Har funderat en del över det då jag har en yngre person i min närhet som missköter sin diabetes. Funderar över om det ger ett rus, eftersom det är lite missbrukartendenser över konsumtionen av socker. Det är svårt att stå bredvid och titta på och det gör jag såklart inte heller, men det är ungefär samma sak som att försöka övertyga någon om att den dricker på fel sätt.
Maktlösheten i att titta på när andra missköter sig och inte tar hand om sin kropp och själ är lite svår och jag undrar varför, fast jag egentligen också vet hur lätt hänt det är att prioritera fel.
Det borde vara ett så lätt val att göra även att ändra kosten men det måste ju ge nåt slags rus tänker jag även att äta fel, för annars borde väl det här problemet inte finnas?

Profile picture for user mulletant

Hej Sisyfos! Att ändra kosten - för den som har ett beroende - är verkligen inte lätt. Att vara beroende av socker, dvs snabba kolhydrater, handlar om samma mekanism i hjärnan som allt drogberoende. Dock med den utmaningen att vi inte kan sluta äta och att socker (under allehanda benämningar) finns insmuget i väldigt mycket mat som t.ex skinka och rökt lax.
Själva drogandet, alltså att äta sötsaker eller annat som förnöjer belöningssystemet, är vanligen sammankopplat med situationer och beteenden på samma sätt som alkohol. En sockermissbrukares adventsmys är lika riskfyllt och komplicerat som en alkoholists. Den sockerberoende ska avstå från också den a-fria glöggen och det mesta som serveras till. Utom möjligen mandel då. Det finns mycket att läsa och lära om detta.
Sockerberoende är ännu inte erkänt som en sjukdom vilket betyder att den som söker sig till behandling får betala ur egen ficka. Jag känner många som gjort det och anser att det är väl investerade pengar. Att leva med hälsa och sinnesro är värt varje krona.
Vänliga hälsingar / mt

Profile picture for user Adde

Och jag loggade in för att svara och finner att Mulletanten redan gjort det på föredömligt sätt <3

Kan bara lägga till att beroendet kan ta sig en mängd olika uttryck varav sockerberoendet nog är välkänt för de allra flesta nyktra alkolister. Men tyvärr så kan det ju också ta sig vägar som sex-,spel-,tränings,mat-, arbets-,tablett- mfl olika missbruk.

När jag väl lever som jag ska så försvinner det direkta sockersuget och jag mår så bra. MEN......liksom alkoholen så jobbar sockerberoendet lite i skymundan/hemlighet och försöker trigga till att äta fel och det är där jag felar trots att jag har kunskapen.
Men att förstå en sak är inte samma sak som att leva efter det, kunskapen måste ner i hjärtat för att kunna användas korrekt. Därav uttrycket "Världens längsta halvmeter" om vägen mellan hjärna och hjärta.

Profile picture for user Adde

H.A.L.T är ju en väldigt bra regel som jag använt ofta. Ibland rent av livräddande när jag ser tillbaka på det som hänt.
H = Hungrig
A= Arg
L = Ledsen (lonely)
T= Trött

De sista dagarna har jag känt av ensamheten så otroligt mycket så det har blivit en riskfaktor i sig självt. Pga omständigheter som jag väl inte kunnat påverka riktigt så har jag upplevt vilket obefintligt stöd jag har från mina barn. Jag har dessutom de sista dagarna träffat gubbar i min ålder, och äldre, som fått hjälp med tex skjutsar och de pratat om en payback-time som jag inte kan drömma om. Att då komma hem till ett helt ensamt hem utan en enda att prata med, utom lite lättsamt på fb, triggar faktiskt alkisen i mig trots att jag kan tycka att jag borde vara stabil.

MEN.....nykterheten är sannerligen en färskvara som måste vårdas ömt och med kärlek för annars slår den tillbaka. Alkoholismen är kronisk, progressiv och dödlig, jag får aldrig glömma det !!

Ta inte första glaset hörrni !!

Profile picture for user Adde

Nån dag för tidigt men vad gör det !
Lucia....och jag är på min sista efterbehandling. Den dagen jag varit så rädd för, nu ska jag stå på helt egna ben !! Visserligen med stöd av min hemmagrupp inom AA men ändå. Det var min 11e efterbehandling, på dagen 11 månader sen senaste klunken alkohol. Känslorna for verkligen runt i min kropp den dagen, alla känslor som finns rusade igenom mig och det blev en dag att minnas.
När dagen var slut infann sig en känsla av oerhörd tomhet, av nån konstig anledning ? Jag kommer inte ihåg hemresan heller ???

Det jag minns med stor sorg var efterbehandlingsvännen som uteblev denna dag :-( Han hade en efterbehandling kvar när han tog ett återfall på lucia och uteblev och därmed avförd från vidare hjälp. Jag anad redan på vägen ner att nåt hänt för han svarade inte på sms, vilket iofs inte var helt ovanligt, han var en konstnärstyp med ett lite snurrigt synsätt så en mobil var inte sååå viktig.
Han kom från en annan del av landet och meningen var att vi skulle göra en gemensam resa från Lund men det fungerade aldrig. Tyvärr. Jag har honom i tankarna och funderar fortfarande hur han mår....om han lever ?

Dagarna som kom efter denna sista dag blev lite knepig tankemässigt sett. Jag började få tankar på vem jag var, hur jag var, vart jag är på väg....frågor som inte gick att greppa riktigt. Och frågor som jag fick jobba med till första helgen i september året efter. Jag var helt off som person och hade inte en susning om min personlighet, det blev lite knepigt där...
Nu med facit i handen så vet jag ju att de allra flesta tillfrisknande alkoholister upplever samma sak och de flesta har, vad jag förstått, olika vägar att upptäcka sin nya personlighet. En del lyckas inte och blir kvar i självömkan och sorg och efter ett tag : Återfall. Jag såg en intervju med en narkoman på TV4 idag som betonade att tillfrisknandet inte kommer av sig självt utan kräver ett hårt jobb för att få resultat. Hon hade tagit sig från hemlöshet till att vara VD och det gör sig inte självt.
Att göra aktiva vägval i livet har för mig betytt allt för min nykterhet men också ett passivt levnadssätt där jag låter saker hända utan att jag ska lägga mig i. Enkelt sagt :...acceptera det jag inte kan förändra...." (Första meningen i Sinnesrobönen.)

Nu skulle jag bara överleva den förhatliga julen så jag kunde få fira mitt första år som nykter men det var ju en hel månad dit !! Men jag hade planer... :-)

Ta hand om er och ta inte första glaset.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Adde ”de flesta har, vad jag förstått, olika vägar att upptäcka sin nya personlighet. En del lyckas inte och blir kvar i självömkan och sorg och efter ett tag : Återfall.”

Det där är så sant. Vem är jag? Jag har aldrig ens grubblat över sådant tidigare. I nykterheten funderar jag jättemycket över vilka värderingar jag har - vad som är viktigt för mig. Vilka sammanhang jag vill delta i, hur jag beter mig mot andra och hur jag vill att folk beter sig mot mig. Framför allt är jag hundra procent närvarande när jag interagerar med andra. Och jag blir ledsen när jag upptäcker att inte alla gör likadant tillbaka.

Jag blir också ledsen när du beskriver din upplevda ensamhet. Som du delar med så många, vi svenskar är nog världens ensammaste folk. En ensamhet som jag själv också upplever delvis, även om jag tack och lov har en hyfsat tajt relation till mina barn. Än så länge. De blir ju äldre och lever sina egna liv förstås, och deras mamma får en mer och mer perifer roll. Det är ju helt normalt, men visst är det lite sorgligt.

Jag läste om ett hotell här i min hemstad som varje år har ett tredagarspaket med julfirande, dit det kommer busslaster med folk. De flesta kommer år efter år och lär känna varandra med tiden. Har för mig att du har gjort något liknande tidigare år? Själv har jag en familj att fira jul med, men jag är så glad att det finns alternativ. Men det landar inte stekta sparvar i knät på dig, du måste jobba aktivt. Precis som du gör ❤️ Svackor kommer dock, men du kommer igen med ny energi snart.

Kram 🐘

Profile picture for user Adde

Ja det där med julfirande, och andra stora sk familjehelger, har varit svårt att hitta alternativ till men de senaste åren har fler och fler arrangörer nappat på det upplägget. Och det är drösvis med folk som slåss om platserna !! Nu väntar jag bara på att de släpper lite på lyxstuket och gör det lite enklare, dels för att det blir billigare och dels för att just den enorma köphysterin kan lugna ner sig lite. Lite kul dock är att på de ställen jag varit på så har det varit väldigt lite dricka. Jag har aldrig sett nån påverkad person vilket ju bara är positivt.

Att vara ensam är både bra och dåligt. För några år sen var jag med om en upplevelse som tog så hårt på mig så jag mådde riktigt dåligt. Jag valde själv att gå dit och jag ångrar absolut inte det, det var riktigt lärorikt, men hela upplevelsen efteråt gjorde att jag för första gången verkligen saknade nån att prata med. Men jag har också varit med om totala motsatsen där jag varit riktigt glad för att jag var ensam och kunde göra allt på mitt egna sätt !
Livet är ju inte en rak linje så det gäller att vara lite vaken på vad som händer.
Tack för att du läser och kommenterar Andrahalvlek <3

Profile picture for user Sisyfos

Jag läser också dina inlägg med storbehållning Adde. Tänker att det är viktigt det du skriver om de där ensamhetskänslorna som triggar alkoholisten i dig. Jag tänker att de är rätt vanliga… de där tankarna när vi jämför oss med andra och kommer till det korta i vårt eget huvud. Tittar och tror att gräset är grönare på andra sidan. De tankarna är riktigt farliga och där är sinnesrobönen så hjälpsam på nåt sätt. Vi har en väldig makt att förändra det vi vill. Även ensamhet om vi vill förändra den. Ensamhet är lite svårt tycker jag eftersom det kräver rätt mycket energi att förändra just det om vi inte ingår i ett naturligt socialt sammanhang. Och förövrigt är ju inte naturliga sociala sammanhang (som familj) helt okomplicerade heller. Det gäller verkligen att flytta fokus från de där ältande tankarna till något mer positivt och att fatta att vi faktiskt själva styr skutan.

Profile picture for user Adde

Ja Sisyfos, man brukar säga att det farligaste som finns är en ensam alkis. Farlig i betydelsen för sin egen del. Jag har ju efter skilsmässan valt att leva själv men jag har svårt att förlika mig med att en stor del av "vän" kretsen försvann när v i separerade. Det var som att jag blev pestsmittad (corona fanns inte då :-) ) Samma sak när jag var öppen om mina självmordstankar ( som var en effekt av skilsmässan), det blev helt tomt runt mig. Att rensa i vänlistan var inte svårt då.
Idag propagerar jag för : VÅGA FRÅGA !!
Samma sak gäller för hur jag dricker när jag har en läkare framför mig. När jag säger att jag är nykter alkoholist så tappar de allra flesta ansiktet och vet inte hur de ska fortsätta :-) Sjuksyrror fixar det så mycket bättre av nån anledning ?

Jag har vant mig vid att vara fri och kunna resa var jag vill men det är ju inte helt säkert att jag kommer hem om jag drar utomlands, gränser stängs ju så fort idag. Och Sverige har jag gnott runt på alla ledder så jag har liksom inget kvar. Eller så tryter fantasin. Men att resa och träffa människor är helt underbart !!

Tack för att du läser och kommenterar Sisyfos :-)

Profile picture for user Adde

Slänger in några rader på denna, en av flera, amatörernas afton. Veckan före jul säljs det mest alkohol än nån annan vecka tidigare på året.
Var tog helgfriden vägen ?
Var tog barnens högtid vägen ?
Hur blev den här helgen den omåttligt frossande och köpvansinnigaste helgen någonsin ?

Ni som känner mig vet att jag inte gillar julen, inte på nåt sätt. Vilket fått till följd att jag är helt ensam dessa dagar och det är "onormalt" då man SKA umgås i familjen. Det trista nu är att jag ser fler och fler ensamma dessa sk familjehelger eller så är jag mer uppmärksam på det ?

Det glädjande är iaf att det ordnas mer för oss ensamma på olika sätt, bla hotellevent som tyvärr är i överkant i kostnad för en ensamstående pensionär. Volontärarbete ? Inte riktigt min grej. Tyvärr.

Men hur som.....ta det lugnt med spriten dessa dagar, det gör inget om det blir över i flaskorna. Jag är iaf glad över att jag inte behöver dricka just idag !

Ta inte första glaset !!

Profile picture for user Adde

Jajösse vilka känslostormar det avsnittet rörde upp inne i mig !!
En dam i slutet av programmet som pratar om kontrollbehov som var precis som jag hade ! Och det blev inte bättre av att jag hade ett jobb som krävde kontroll !
Ja, det kröp fram några tårar där !

Profile picture for user Adde

Så hade då mitt första år kommit till sitt slut.
Ett helt nyktert år som jag väl aldrig upplevt på så många år så jag kunde inte komma ihåg när det var sist. För mig var, och är, den först nyktra AA-födelsedagen så stor och viktig !! Och än idag så smäller den högre än min "riktiga" födelsedag och känns fortfarande spännande.
Under första året kunde jag lära mig så mycket av de som gått före mig bla det (tror jag) viktigaste : Be om hjälp !! Och att lyssna på Di Gamle som har erfarenhet som jag kan lära mig av. En sak jag lärde mig tidigt var att kolla in mig själv om jag hade valt att ha några bakdörrar öppna till supandet. Eftersom jag hade jobbat hårt själv för att hitta en lösning bort från mitt destruktiva liv så var alla bakdörrar stängda, låsta, med stora bastanta lås och idag är jag både stolt och tacksam för att jag orkade slåss för att hitta min väg ut.

Många många jag träffat genom åren har försvunnit på ett eller annat sätt. En hel del annonserade tydligt att deras bakdörrar var vidöppna och där fanns ingen vilja att stänga dem och de klev ut med buller och bång och skyllde gärna på andra för att de återvände till drickandet. Nu är det ju så att det är jag ensam som beslutar om jag ska fortsätta vara nykter, ingen annan. Mitt egna ansvar ! Och att jag måste påminna mig om hur jag en gång hade det.

Min första AA-födelsedag firade jag med att gå på den internationella AA-gruppen i Patong, Phuket. Min egna födelsedagspresent <3 En upplevelse jag än idag bär med mig i mitt hjärta, inte minst för de fantastiska personer jag träffade där <3 Tex de runt 80-åriga herrarna som reste runt i Asien en sista gång och såg ställen de varit på via militären. Mannen från Indien som hade gjort den sk geografiska flytten (känd hos aa-människor) från Indien till Thailand för att han trodde att drickande skulle upphöra. Men tyvärr fungerar inte det. Den amerikanske killen som häpnade över att jag tordes åka utomlands när jag var så nynykter ! Varför frågade jag ? Svar : Det finns så mycket sprit här ! Jag kom mig inte för att svara att spriten inte anfaller mig utan jag väljer ju själv att dricka. Samme man kom med roligaste rådet : Om du känner sug så spring naken genom stan medan du äter en chokladkaka :-)
Sist jag var på besök i den gruppen så var det tyvärr som på så många andra platser att narkomanerna hade tagit över.

När jag kom hem kändes det oförklarligt tomt ? Mitt mål om ett års nykterhet var avklarat och det blev liksom lite vakum i livet. Varför ?? Jag funderade och vände och vred på det och anade väl att jag hade blivit en annan människa men kunde inte klura ut hur,varför,vem ????? Jag var helt vilsen och hade svårt att se en framtid med mitt nya synsätt ??? Nu vet jag ju att alla går igenom samma sak men då var det ingen som kunde/ville upplysa mig om det av nån konstig aledning. Min upptäckt, förlösning, kom ju tack vare en anhörig på avslutningsmötet på Gullbranna i september......men det visste jag ju inte då. Idag förstår jag att jag var inne på en farlig väg då det gamla invanda, säkra !!, lockade mitt i förvirringen. Som tur var höll jag mig troget till AA och jobbade någotsånär hyfsat i stegen med att reda ut mitt liv.
TV-serien Vägen ut beskriver såhär långt exakt min resa och jag blir tårögd när jag ser hur otroligt lika vi beroende är varandra. Tänk om jag hade fattat det långt innan !!!

Att sätta ett datum på när jag bestämde mig för att bli alkoholist är ju av förklarliga skäl rätt svårt ! Men nu när jag skriver detta och tankarna får flyga fritt så kommer jag på att jag nog nu har varit nykter ungefär lika länge som jag söp :-)) Inte alla som haft 3 liv här på jorden :-)) Före, under, efter !!! Lite kul faktiskt !!
Sköt om er där ute och ta inte första glaset !!

Profile picture for user vår2022

@Adde Tack för din fina berättelse och till din AA födelsedag🎉💫💐. Jag har också sett Lars Lerins första tre avsnitt och det är sorgligt och gripande men även vackert och hoppfullt. Känner igen mig främst i vilken oerhörd kraft ett beroende har och vad det kan ställa till med. Jag är idag oerhört tacksam för att det inte hann gå så långt i mitt beroende som i serien, men hade jag fortsatt dricka skulle säkert gott kunnat hända. Det hoppfulla är att alla lyckats vända och slutat missbruka men det är väl som du säger man ska aldrig tro att man är kvitt sitt beroende och säker även efter att lång tid i nykterhet passerat. Detta ska jag ta med mig på min nykterhetsresa och nya nyktra liv. Idag har jag varit nykter i 83 dagar😀.

Ha en fin lördag🌷

Profile picture for user Adde

Tack vår2022 och grattis till din tid i nykterhet !

Av olika anledningar kom jag att tänka på en bok jag läste i början av min nykterhet och som kom att betyda mycket för mig. Jag tror att jag fick den när jag skrevs ut från behandlingen...
Den heter : "Dagliga reflektioner" och finns att köpa på flera olika ställen. En bra investering i sig själv.

Profile picture for user Pi31415

Alltid lika trevligt att läsa dina berättelser Adde!

Dina kloka och tänkvärda råd stämmer väldigt bra med hur man bevarar nykterheten.
Och bland dem är just "ta inte det första glaset" både det enklaste och viktigaste.

Sköt om dig Adde, du är en klippa!

Profile picture for user Adde

Ok, jag har ju också varit en förnekare av rang men ibland häpnar jag över hur stark förnekelsen kan vara.
"En man i Bergslagen åtalas i dag för grovt rattfylleri efter att ha kört berusad till och från Systembolaget, skriver NWT.

I ett av polisens urinprov uppmättes extrema 4,65 promille alkohol i mannens blod.

Mannen som hade svårt att gå sågs av vittnen som larmade polisen när han satte sig bakom ratten.
Mannen förnekar själv brott och säger att han druckit fyra till fem glas vin och några centiliter whisky just innan polisen kom till hans hem."
Kopierat från Aftonbladet.

Profile picture for user Adde

Igår publicerade Aftonbladet en artikel om hur det känns att låsa ute sin egna son från hemmet när han blir myndig och väljer att fortsätta att droga.
Det kan kännas övergrymt att göra så men jag hävdar att det är bättre än att vara en möjliggörare ända fram till döden. Att sticka till barnen pengar som avkortat går till droger är än mer grymt.
Jag har själv inte varit i direkt samma sits men gjort likadant med knarkande bekanta. Att se nån gå under i drogträsket är så vidrigt men jag måste sätta gränser för mitt eget mående.
Inget jag vill uppleva mer....

Profile picture for user Tröttiz

@Adde
Jag är en som satt gränser till några ...
Av en beroende pendlar jag mellan att vara klok respektive en oförstående djävul.
Av en del av den beroendes bekanta är jag en som vänt ryggen, de vet dock inte vad jag gjort och hur jag mått.
Man är ingen robot, och fastän man vill göra mer måste man säga stopp - för att rädda sig själv.

Profile picture for user Adde

Bra gjort Tröttiz !!! Den viktigaste person i mitt liv är jag själv !!

En liten påminnelse till alla : I kväll, eller nu på Play, fortsätter Vägen ut med Lars Lerin !

Profile picture for user santorini

Hej! Jag har sett Vägen ut på SvtPlay och blev helt tagen. Vilka fantastiska modiga människor som ställer upp! Lars Lerin är helt underbar men också alla deltagare. Jag har själv varit nykter i snart tio år nu men det hjälper ändå att lyssna till andra. Det hjälper mot skammen som alltid finns i bakhuvudet. Det hjälper mej att förstå hur man hamnar i beroendet. Fast vi har olika bakgrund så finns samma känsla ändå.
Ha det gott!

Profile picture for user Tröttiz

@Adde
En sak jag inte begriper är dessa fyllesamtal, men svara behöver man ju inte och lägga på kan man ...
Vägen ut ger mig som anhörig också mycket, bland annat förståelse för vissa saker. Jag kan ju aldrig dock förstå kraft i ett beroende.

Profile picture for user Adde

Hej Santorini <3 Kul att se dig lite då och då :-)
För mig har det varit så viktigt att släppa ut skammen i dagsljuset genom att dela den med andra. Men det finns gömmor som fortfarande pockar på uppmärksamhet och då är det viktigt för mig att så fort som möjligt släppa ut det och då är ett bla ett sånt här program en guldgruva för mig !! Som Lars sa, om jag kommer ihåg rätt att det var han, är det så att nykterheten är en färskvara som måste pysslas om väldigt kärleksfullt. Jag får aldrig glömma det !

Men jösses Tröttiz :-) En sån öm punkt i mitt förflutna :-O Många fyllesamtal blev det och jag är så enormt glad över Messenger el likn inte var uppfunnet på min tid !!!! Jösses så det hade blivit då :-O
Jag tror att det var ensamheten som drev mig till dessa samtal och jag trodde ju att jag kunde prata "som vanligt" och att ingen skulle märka att jag var knölfull. Det var fel !!!
Idag är jag extremt känslig för om någon kontaktar mig och är påverkad, så pass känslig så jag mår fysiskt illa. En "bra" påminnelse om hur jag en gång var. Den känsligheten gäller även de som använder alla dessa lyckopiller som är så moderna nu. Jag drar mig undan för det är ju rätt bortkastad tid att försöka få en bra kommunikation.

Det händer att jag fäller tårar när någon i programmet säger just det som jag behöver bli påmind om och som jag en gång lärt mig men som knuffats ner i glömskans källare. När de pratar om att be om hjälp. att komma dit och inse att jag verkligen behöver hjälp, då är det inte bara enstaka tårar. Jag sökte nämligen hjälp 10 år innan jag definitivt ramlade igenom till min personliga botten. Den första socionomen jag träffade var mer intresserad av sin nära förestående pensionering än vad jag hade för problem. Efter den kärringen har jag en historia med ett antal socionomer som inte hade en susning om mitt beroende. Värst var de 2 sista.
I slutet av min "karriär" sökte jag ekonomisk hjälp för att åka på behandlingshem hos soc och mötte en kärring som tittar på mig och uttalar den klassiska kommentaren : "Du kan ju inte vara en alkoholist ! Du har ju fina kläder, bra jobb, egen villa och en fin familj." Kärringen kunde precis noll om oss. Ja, jag hade det bra jämfört med kollegorna på parkbänken men jag hade ju min parkbänk i vardagsrummet.
Den socionom som fick mig att ta beslut om behandling på egen hand var enhetschefen på Alkohol- och narkotikamottagningen. Hon talade om för mig att "Du har inte alkoholproblem utan du har familjeproblem!" I ren ilska började jag själv leta efter en lösning och hittade den. Jag har alltid funderat över hur många människor som dött i deras "vård" ??

Nåväl......allt detta skrivande bara för att deltagarna i tv-programmet pratade om att be OCH ta emot hjälp. Inte lätt men en nödvändighet för att återfå livet !

Ta inte första glaset hörrni !!

Profile picture for user Adde

Eftersom så många här tror att alla är helt ensamma om sin sjukdom så kan det vara bra att kika lite på Jellinekkurvan som visar vår väg ner i träsket....OCH upp ur det om vi ber om hjälp. Motsvarande kurva finns för medberoende men jag har inte lyckats hitta den på nätet.

Jag var i den absoluta botten när jag bad om hjälp. Bårhus eller dårhus var alternativen då.
https://vfsormland.se/wp-content/uploads/2014/06/Presentation1.png

Vi är inte ensamma.

Profile picture for user Nora81

@Adde så bra info med kurvan.
Är själv från medberoendesidan och ska leta efter kurvan för oss.
Tittar själv på lerins serie och inser likheter med min med min historia.
Flykten från min egna skam runt mig själv, att vilja fly, att gömma sig själv för livet och andra.
Just nu har jag bara brutit ihop själv och brutit relationen med missbrukaren.
Visserligen söker han hjälp men det handlar om mig själv plötsligt. Men när det enda går ut på vilket stöd man är så inser jag att det är omöjligt för mig, jag har ett existensberättigande jag med.
Känslan av att inte känna att man existerar, ens känslor inte räknas till förmån för en annan går inte att bli frisk i.
Tack för dina kloka inlägg, det skänker lugn och bättre förståelse.

Profile picture for user Adde

Tack Nora81 <3
Jag är så glad att jag läser att du nu ser din egna del av missbruket och att även medberoendet är en sjukdom i sig själv. Jag fick min medberoendekurva under den underbara familjevecka jag var med om på Nämndemansgården där jag gjorde min behandling. (Rekommenderas verkligen !! ) Kanske går det att ringa och be om att få prata med en anhörigbehandlare som har en kopia att maila till dig ?

Och du.....du är den viktigaste personen i ditt liv !!

Det är så svårt att inse det men fungerar inte jag så fungerar inget runt mig. Att älska mig själv var så svårt ! Jag fick rådet att stå naken framför spegeln (hjälp :-o ) och säga till mig själv : Jag duger som jag är ! Jag är värd att älskas för vem jag är !
Inte lätt för en alkis som slagit på sig själv i så många år !

Ta hand om dig och gör bra saker för din egen skull !!

Profile picture for user Adde

I efterdyningarna av Vägen ut med Lars Levin så kommer minnen från när jag skulle lära mig att förlåta mig själv och andra. Jag fick ju höra från Di Gamle att det var så viktigt att göra så för att bli av med flera ton sten i ryggsäcken som hotade min nykterhet. Det var f-n inte lätt !!

Att be andra om förlåtelse för det jag gjort under min aktiva tid var nog lättare än att förlåta mig själv. Jag var ju sen åratal tillbaka van vid att slå på mig själv för att jag drack, för att jag fick konsekvenser, för att jag skapade lidande för andra... Att då ställa om och börja gilla mig själv ??? En kille i programmet målade en vit och en svart figur som höll om varandra och sa att så var det för honom att acceptera det han inte kunde förändra. Han var tvungen att gilla den svarta fan för att kunna utveckla den vita och gå vidare i livet med sinnesro. Exakt så upplevde jag det !

Idag vet jag ju att jag har en sjukdom och det jag gjorde under min aktiva tid var ju en konsekvens av att sjukdom fullständigt tagit över mitt liv och att jag inte kunde göra på annat sätt med den kunskapen jag då hade. Det är absolut ingen bortförklaring utan bara att konstatera fakta.

Det där med att klappa mig själv på axeln när jag gör nåt bra, att se sig själv i spegeln och säga till mig själv att jag duger precis som jag är, att lära mig själv att jag är värd att älskas för den jag är och den där sköna insikten efter några år i programmet att det har ingen som helst betydelse om jag klantar mig för jag är inte den första som gör det är värd så mycket !!

Jag är i ett tillfrisknande som varar mitt liv ut om jag gör bra saker för min egen skull och det blir bara bättre med åren ! En av killarna i tv-serien säger att han har inte längre till alkoholen än nån annan och det har ingen betydelse hur lång nykterhet jag har så gäller det fortfarande !

Så jag tar inte det första glaset !

Profile picture for user Adde

Av en ren händelse såg jag en av grundarna till Stockholm12 bli intervjuad i Nyhetsmorgon.
Så rakt på, så bra <3 Jag hoppas att det läggs ut på deras fb-sida !!

Profile picture for user Sländan

@Adde Jag såg oxå de på Nyhetsmorgon, de låter ju väldigt bra. Men jag undrar lite om kostnaden, på deras hemsida står de 25 tkr i månaden 🤔 de är nog många som inte har råd med de.
💕sländan

Profile picture for user Adde

Ja jag har också sett den prislappen men jag har inte satt mig in i vad som ingår i den ? En 12-stegsbehandling med helinackordering i 28 dagar kostar väl nånstans runt 120-150 000:-..... TROR jag. Låter mycket men kollar man vad som faktiskt kostar så är det inte farligt. Mycket personal är det.....
Men de har väl dagträffar också där man träffar folk med samma problen och även AA-möten som ju är gratis.

Profile picture for user TappadIgen

@Sländan @Adde Det är förstås mycket pengar ändå. Men det är klart att om det fungerar så är det värt varenda krona.

Nu är jag ju nykter, men om jag lägger upp ett hypotetiskt tankeexperiment där jag endast får behålla en sak: Mina besparingar eller min nykterhet så är ju valet väldigt enkelt.

Profile picture for user Sländan

@Adde @TappadIgen jag ska ta reda på mera av nyfikenhet på Stockholm 12
Jag tror att en del behandlingshem är subventionerad så man inte behöver betala allt själv 🤔 jag undrar om de som har alkoholproblem kan få någon ekonomisk hjälp även här på Stockholm 12
Jag håller med om att nykterheten är viktigare än pengar. Men jag tänker på dom som inte har ekonomi till 25 000 varje månad till en behandling. Det gäller väll många månader framöver.
Jag själv behöver tack och lov ingen behandling, men jag tycker att de låter intressant att gå dit på föreläsningar mm
💕sländan

Profile picture for user Adde

En hel del kommuner ( eller företag) inser vitsen med behandlingshem och betalar för en månad. Tidigare var kommunerna i södra Sverige väldigt på med att använda den vägen. Jag vet inte hur det är nu. En del kommuner tror att de kan fixa det själva, bla min, och det fungerar nästan aldrig. Skillnaden har varit att terapeuter på 12-stegshem har egen erfarenhet vilket gjort att det inte går att finta terapeuten.....alla lögner är redan användna.
Vissa stora företag har egen beroendevård med väldigt goda resultat. Bla Tetra Pak som jobbar ihop med Nämndemansgården, https://docplayer.se/4551493-En-livsstilsforandring-som-ger-vinst-for-a…, där en eldsjäl har räddat många medarbetare undan avsked och ruin.
När jag gjorde min behandling var det en del som ifrågasatte priset så vi satt oss ner och gjorde en kalkyl på affärsmässigt sätt. Lokaler, personal, mat, kaffe :-O (Ja det går åt mängder på ett behandlingshem!!) , läkare, sjuksyrra, psykolog, präst och inte minst de 11 efterbehandlingstillfällena, familjeveckan som ingår, mm mm.
Och visst är det så att en del inte får den hjälp de önskar MEN om du har en seriös önskan om en nykterhet så brukar man hitta en lösning. Bara den enkla vägen att regelbundet gå på AA har räddat så många.
Jag själv hade den enorma fördelen att vara stadd vid kassa när jag letade en utväg och kunde betala själv och jag är väl medveten om att det är få förunnat. På den tiden tog det ca 1,5 år innan jag gick med vinst....om jag nu kan säga så. Den absolut största vinsten är ju självklart att hela min kropp och knopp återvände till det riktiga livet <3

För alla medberoende så rekommenderar jag starkt att göra en Familjevecka !! Jag fick ju förmånen att få vara med under den sista tiden på behandlingen och det öppnade mina ögon så mycket. Och jag har ju mött medberoende som direkt efter veckan bytt sin titel "Medberoende" till "anhörig" och påbörjat jobbet med att återta sitt egna liv utan påverkan från sin alkis. Det är så gott att se det !!! Be soc om hjälp till ett riktigt behandlingshem eller spara ihop under några månader. Återigen är det viktigt att möta personal med egen erfarenhet !

Ta hand om er därute !!

Profile picture for user Adde

Och jag hatar att jag inte kan redigera min text :-((
*Efter att vi gjort vår kalkyl så insåg vi att det då inte fanns nåt utrymme för vinst på själva behandlingen. Pengar måste tas in på andra vägar som typ föreläsningar och liknande.

Profile picture for user Adde

Som vanligt efter Lars L's tv-serie så snurrar det runt i mitt huvud hur det var en gång som nynykter !
Det blev en del tårar efter en del av deltagarnas vittnesmål om hur de hade jobbat med sig själva och haft svårt att se framtiden. Precis så hade jag den första tiden, närmare bestämt 1,5 år !! Det är så mycket som händer i huvudet efter de första rosa molnen så för mig var det stundtals rena kaoset ! En del förståsigpåare säger att jag gick igenom posttraumatiskt stressyndrom men jag köper inte det fullt ut. Vissa saker håller jag med om : svårt att koncentrera mig och vara lättretad. Lättretad var nog bara förnamnet ett tag då fru och barn nästan var på vippen att köpa sprit till mig för att få mig "normal" igen :-))

Jag har aldrig varit mycket för att måla och "tavlor" har jag ju gjort så det räcker....Men för vissa kan det absolut vara en väg för att få ur sig jobbiga tankar. Tjejen som målade en väg med ett hjärta i slutet fastnade jag för.....tavlan alltså :-))

Killen som såg deltagandet som en livräddning tog mig också så direkt i hjärtat. Han trodde ju att hade han inte följt med så hade han tagit ett återfall så för honom blev detta en räddning !

Jag vet inte om jag inbillar mig men nog verkar det bli mer och mer uppmärksammat i olika media allt det här med beroendet? Bra i så fall !! Det ÄR en sjukdom så vi måste kunna prata om den utan skam !!

Jag kom på mig själv under programmets gång att längta tillbaka till tiden som nyfräsch nykter alkis <3 Även om många tankar var jobbiga så var det, med facit i handen, en väldigt skön tid med massor av upptäckter i ett nytt liv och ett så mycket bättre mående. Och som de påpekar i programmet : Att lära mig att göra bra saker för min egen skull !! Så oerhört viktigt !!

Ta hand om er och, ja ni vet, ta inte första glaset !

Profile picture for user Adde

Ibland känner jag att jag lever i nån sorts ärlighetsbubbla eftersom jag själv inte ljuger längre och på nåt konstigt sätt förväntar mig att andra gör samma sak.
Och blir grymt besviken när en nära vän ljuger för mig.
Och det rakt upp och ner utan att skämmas. Först blev jag häpen, sen sur och nu bara förkrossad.
Lögnen är så uppenbar så han måste ju själv inse att jag ser det men det kanske kommer senare ? Han mår inte bra så jag inser att det kan vara ett sätt att fly undan jobbiga saker men han liksom jag har ungefär samma utbildning, jag med mitt beroende och han med sitt medberoende. Jag vet ju hur jag skulle känna mig idag om jag ljög för nån och det vore hemskt !

Att byta viruset mot krig och dessutom pissväder gör ju ingen människa glad. Nu när jag börjat planera lite resor igen så blir det i praktiken stopp :-(( Ljusglimten är ju att Eldfesten i år går av stapeln på Skansen den 15e mars ! Lycka !

Profile picture for user Adde

Redan från dag ett har jag fått lära mig att göra saker som är bra för min egen skull och fylla på med må-bra-grejer !
Just nu så blir jag så innerligt glad över svenska folket vilja till att hjälpa flyktingar från Ukraina <3 Att se hur många som är villiga att upplåta ett lite rum, en del av sin lägenhet, som erbjuder skjuts, mat, kläder ja, allt som tillhör livet fyller på mitt måbra-konto !! Helt egoistiskt kanske men till mitt försvar måste jag säga att även jag erbjuder boende ! Och det känns bra även för min egen del och förhoppningsvis även för nån framtida flykting fast de inte kommit till Sverige än. OM de nu kommer.....
Detta hade definitivt inte hänt om jag fortfarande hade druckit ! Då var egot lika stort som hos Putin....

Profile picture for user Adde

Lite hjälp efterfrågas.
Jag har ända sen min första nyktra dag lärt mig att det absolut bästa för min egen skull är att vara helt öppen med hur jag känner och tänker. Att få ur mig frågor och tankar har varit helt avgörande för att få sinnesro i min nykterhet. Inga troll ska få en chans att ta över mitt tänkande.
MEN....nu får jag höra att jag ska vara försiktig med vad jag säger om kriget när barnbarn är närvarande. Ungarna är ju inte korkade utan de tar ju in info via en mängd olika kanaler och att höra närstående vuxna snacka om FAKTA, inte vad jag tror, anser ju jag vara av stor vikt för barnen. Jag gillar inte hymlandet som var en viktig del av mitt liv när jag var aktiv.

Rätt eller fel ?

Profile picture for user Annja

@Adde jag vet inte vilken ålder dina barnbarn är men oavsett är det viktigt att prata med barnen även om krig och död. Det gäller att hitta rätt nivå och försöka svara på deras frågor utan att linda in det i krångliga omskrivningar. De snappar upp det mesta och vet säkert att det pågår krig i världen. Om inte vettiga vuxna pratar med dem är risken att de tar till sig en falsk och skrämmande bild om att bl a Ryssland snart går in i Sverige. Jag har jobbat i en stödfunktion för barn och ungdomar de senaste 20 åren och ovanstående är min erfarenhet.

Profile picture for user Adde

Tack för svar och jag håller med dig helt ! Fakta, inte tro, och att förklara enkelt ! Absolut inte ljuga eller försköna för det kommer de på efter ett tag. Tack Annja !
Och att kunna prata om döden på ett bra sätt vilket har tryckts undan på ett uselt sätt i Sverige.
Jag kommer ihåg när jag var liten och mina mor-farföräldrar dog och skulle begravas så var det helt tabu att prata om. Och att vara med på begravningen var av en outgrundlig anledning inte bra för mig.....
Ärlighet och öppenhet vinner i längden !

Profile picture for user Adde

Att göra bra saker för min egen skull är så otroligt bra för mitt mående ! Att känna att jag är med i livet, att jag kan göra nånting, att jag är värd ett leende från nån annan...

Just nu är jag i total eufori efter att ha tillbringat gårdagskvällen på Skansen och den stora Eldfesten <3 Så mycket mänsklig värme, hjälpsamhet, leenden, glädje, nöje...allt som gör livet värt att leva koncentrerad på en och samma plats <3

Ni vet hur det känns när ni uppnått ca 0,8 promille då ni är kungar/drottningar på dansgolvet och sjunger med i allt och livet är så jävla gott........så är hela kvällen fast jag, och att döma av hur folk är, är helnyktra !!! Den stora skillnaden nu är att känslan av 0,8 sitter fast hela kvällen och det blir ingen baksmälla bara en enorm trötthet och kvarsittande glädje ! Hela programmet finns på SVT Play men känslan av att befinna sig på plats går inte att sända via nätet !

Prova nästa år att vara med och NJUUUUT !

Profile picture for user Adde

Jag är så tacksam för att jag är nykter och kan ta vara på mig själv !

Jag blev påmind igår om hur det kunde ha sett ut för mig om jag fortsatt mitt destruktiva drickande. Jag pratade med en anhörig till en svårt alkoholiserad man som även är tablettberoende av tunga mediciner om hans resa mot livets slut.

För vilken gång i ordningen vet jag inte men jag häpnar återigen över hur stark en kropp är och hur mycket det går att misshandla den med kemiska preparat utan den ger upp.
Nu börjar han verkligen försvinna i alkoholdemens och har som morgonrutin att ta ett par rejäla supar och det räcker typ hela dagen för hans motståndskraft mot alkoholen är på absoluta minimum nu. Toleransnivå är mer eller mindre helt borta.
Musklerna har mer eller mindre helt förtvinat eftersom han aldrig rör nämnvärt på sig.

Ett tragiskt människoöde men, helt egoistiskt, ett väldigt bra utropstecken för min egen del !
Jag var ju på god väg med nerv/muskelstörningar, taskigt minne, en ekonomi i fritt fall och ett evigt uselt mående.

Jag klev av karusellen i absolut sista sekunden !

Och jag vill inte på villkorsvis tillbaka dit om jag på nåt sätt kan hindra det !!
Genom att exvis inte ta det första glaset !!

Profile picture for user Adde

På första gången på 2 år så fylls min almanacka nu med aktiviter iaf under april månad.
Och det känns så bra då jag har haft en känsla av klaustrofobi under en längre tid. Jag har ju under de senaste 6 år skämt bort mig själv genom att pricka av på min bucketlist vad gäller resor och njutit rejält av det ! Och jag är fanimig värd det !!

Tyvärr är det väl så att ålder och bekvämlighet numera hindrar mig att resa längre sträckor men det är ju inget mot vad som hindrade mig när jag krökade som värst. Bakfylla och urusel ekonomi var ju effektiva hinder för ett utsvävande liv. På den tiden gick det ju inte ens att få till en inre resa i min hjärna....

Jag har ju flera gånger jämfört mina 2 livslånga sjukdomar, alkoholismen och diabetesen, och sett så stora likheter med hur jag hanterar dessa störande moment i livet. På en del sätt så är alkoholismen "lättare" att hantera då det "bara" är att inte ta det första glaset. Mat är jag ju tvungen att ha och för att hålla diabetesen på en hyfsad nivå så måste jag ju äta rätt och för en som är sockerberoende och matglad är det inte lätt. Jag försöker att använda mina erfarenheter från det jag lärt mig om hur jag ska agera vad gäller spriten och överföra det på mitt matintag.
Och JA ! Det går suveränt....ett tag :( Sen kommer beroendepersonen fram igen och jag tar ett återfall vad gäller helt felaktig mat/sockerintag. Det funkar ju inte att göra som jag gör med alkoholen och låta bli att äta.... Ett evigt slagsmål mot livets nycker....

Nu ser jag fram emot en live-träff i Alkoholhjälpens lokaler igen för det var ju ett bra tag sen !!

Ha det bra därute hörrni !

Profile picture for user Li-Lo

Hej på dig Adde

Så glad för dig och tack för fint inlägg, volley (tillbakakaka) på din önskan om träff i våra lokaler. Vi i admi talar om det och återkommer i frågan. För tillfället är det mycket som pågår här. Forskning, nya rutiner, tjänstledigheter med mera...

Ta hand om dig,
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Profile picture for user Adde

Tack Li-Lo <3
Ibland kommer verkligheten och slår mig i huvudet med en klubba i skallen !!
Läste ett inlägg om att det är 20....TJUGO...år sen Kent kom med sin skiva Vapen och Ammunition !!! Var fan tar tiden vägen !!!! Så mycket som hänt uder dessa år som jag noterat, fasta över, mått riktigt uselt över, skrämts av, massor av hårt jobb......mao ett vanligt liv men just mitt liv som verkligen rusat fram !
Kent har vandrat ut och in i mitt liv i takt med min sinnestämning, stundtals bortglömda, stundtals djupt i mitt hjärta men lika bra oavsett vad som än händer. Skivan Du och Jag och Döden med låten Den Döda vinkeln passar alldeles utmärkt i vissa känslolägen.
Det är märkligt, eller inte, hur musik kan upplevas och fånga min upplevelse av livet. När ungdomens liv var som störst och starkast, när livet verkligen lekte, var reggae och det som kallas "Nigeria Music" min absolut största drivkraft i mitt välmående ! Jag drogs med av discoeran, alla fina musikaler, nya influencer som techno, rap mm mm och mådde gott av att njuta av allt. Och så gör jag fortfarande !!
Och jag har också konstaterat att hade jag varit ung idag med alla dessa partydroger så hade jag nog använt dem och drogat ihjäl mig. Suggestiv musik är underbar och jag kan tänka mig att upplevelsen blir än bättre med uppåttjack i kroppen och kunna dansa i ett dygn.
Baksmällan blir inte lika underbar.....

En sån här helg är inte lika kul att vara ensam under men jag har fördelen att jag är nykter och kan göra i stort sett vad jag vill utan att vara låst vid flaskan eller knotande partner. Jag är lite engagerad som volontär för flyktingar och jag glädjer mig åt att öht kunna vara det idag. En liten smolk i glädjebägaren är dessa jävla råttor till sk män som utnyttjar ensamma kvinnor som flytt för sitt liv. Det drabbar även mig eftersom det i vissa lägen kan vara lite känsligt och jag måste tänka på hur jag uppför mig. Ibland behöver de skjuts och jag ser alltid till att jag inte åker ensam med en kvinna som behöver hjälp. Jag hatar att det har blivit så sunkigt i samhället :(

Så.....ett rätt spretande inlägg men ibland behöver jag bara skriva av mig ! F'låt för det !

Ta inte första glaset hörrni !

Profile picture for user Adde

Och jag saknar att kunna rediger !!! Jag har inte "fasta över" utan "fasat över" !!! Iofs skulle jag behöva fasta....det är ju rätt populärt i dessa tider :D

Profile picture for user Adde

Och det heter "redigera !!"

Inte aktuellt för mig i år men värt för andra att besöka kanske ! Jag ser att paketresorna redan är slut och det beror nog självklart på att många legat i startgroparna efter virusets härjningar ! Men det går finfint att boka resa själv !
Absolut en rekommendation från mig att besöka detta event ! Så mycken kunskap samlad på ett ställe !!!
https://www.gotlandskonventet.se/konvent-2022#30-%C3%A5rsfest

Och jag fortsätter att titta i kalendern och ser att det möte som betydde mest för mig i så många år också är tillbaka <3 Åk dit !!
https://www.aa.se/medlemmar/kalender/hostmote-gullbranna-1

Profile picture for user Adde

"Hur var det igår ? Ett svart hål ?"
Text på ett kort som bästa Li-Lo har designat :) <3

Frågan kommer helt osökt upp i min skalle nu såhär på förmiddagen dagen efter (!!) en av årets suparhelger. Solsken, ok....liiite kallt ute....men jag är nykter och inte bakfull och mår på det stora hela hyfsat bra ! När jag kom ut som nynykter så gjorde jag ju det i mitten av februari och hade denna fantastiska årstid framför mig ! Naturen och jag gick i samklang och blev pånyttfödda i samma takt som vårens alla underbara tecken visade sig ! Vi växte ihop, naturen och jag !

Med åren har vi blivit lite distanserade genom att jag åldras och naturen gör det inte ! Jag är självklart avundsjuk ! Jag vill också förnyas varje år och blomma upp på nytt ! Men jag beundrar och njuter i varenda fiber av min kropp när jag ser hur naturen fortsätter sitt eviga kretslopp och bjuder på så mycket skönhet !

När jag var aktiv hade jag aldrig ögon för nåt vackert överhuvudtaget, ja...om det inte var en obruten flaska vodka förstås. Fyf-n för de sista åren då jag envist försökte få i mig morgonens första sup och den kom lika envist upp i retur ganska omgående. Tills jag kom på att det gjorde susen om jag grundade med några klunkar 10,2 % öl först. Supen landade mycket mjukare då.
Jag bjuder på tipset.....

Jag har så många gånger under åren funderat på hur, var, när jag skulle ha supit mig till döds ? Jag hade nog inte så långt kvar skulle jag tro. Grå ansiktsfärg, underviktig (kan man inte tro när man ser mig idag :D ), skakningar och darrningar, stundtals nervblockad i ena benet så jag gick med sk klumpfot och ett psyke så långt nere i botten som det är möjligt att nå.

Idag har jag bara vanliga ålders/gubbkrämpor och jag är fortfarande lika överraskad över hur fantastisk kroppen är och hur den klarar att reparera mina oförlåtliga misstag och misshandeln (jag trodde ju seriöst att jag skulle få lida av att jag drack så mycket dålig hembränd sprit så jag luktade aceton). Jag är fullt medveten om att alla inte har en sån förlåtande kropp som jag har men ta hand om er så långt det är möjligt. Njut av våren ! Lukta på blommorna ! Se, verkligen titta på, alla olika färger som naturen slösar med !

Och ni som ännu inte tagit steget än : Oavsett vad som än händer idag så ta inte det första glaset !

Glad vår !

Profile picture for user Adde

En nyhetsflash från Al Jazeera : I Zimbabve har ungar kommit på att man blir hög av att koka blöjor och dricka den grå sörjan som blir resultatet. Myndigheterna håller med om att det är ett problem.....
Den där dåliga hembrända sörjan jag drack ter sig ju som champagne i jämförelse.....

Profile picture for user Ny dag

@Adde Tack för att du fortsätter skriva här, att läsa dina funderingar och betraktelser som genomsyras av tacksamhet över att vara nykter med anekdoter om hur ditt liv kunde sett ut inger hopp, i alla fall för mig! Jag vill också vara i det ”mindset” som du är och jag ska dit! Idag inget första glas👍💪! Ha en fin dag🌱🌺!

Profile picture for user Adde

Ibland tar livet så konstiga vägar ?
Nu är jag inne i nåt som var fullständigt otänkbart för 10 år sen ! Det fanns inte på kartan öht.

Egentligen är jag fascinerad över hur jag hanterar detta som så fullständigt oplanerat smög sig på mig och som jag lite nyfiket tillät mig att dras in i ?? Nu lägger jag tid på detta utan att ha nån egen vinning, jo liiiite har jag, men framförallt för att jag känner att jag kan ! I början var viljan sådär, men som sagt så var jag nyfiken, och så har det ramlat på några dagar nu.

Jag löste en fråga idag och det känns bara självklart att jag har gjort det och det gagnar en annan person helt, till 100 %. Borde jag känna mig glad ? Eller är det ok att jag bara konstaterar att jag hjälpt till med detta ? Jag tror jag föredrar att konstatera.

Nåväl, denna situation är en del i min egen utveckling av min egna person och jag är spänd på hur detta kommer att utvecklas för mig personligen ??!! Behöver jag sätta gränser ? Nej, ivf inte nu, men vad som sker senare vet jag ju inte. Sedär! Där fick jag in "endagitaget-tänket" :D Tänk att jag har nytta av programmet i alla mina angelägenheter och det helt automatiskt ! Och om jag har det som en bas så kommer detta också att gå bra ! Jag är inte orolig för vad som komma skall !!

Vad jag däremot är orolig för är en väninna som skurit bort 2 stora, ca 15-20 mm, knölar i ett bröst :( Och hon får besked först på fredag om det är cancer eller inte. En veckas väntan och jag inte ens kan tänka mig oron den skapar inom henne. Alla aa's råd och hjälp funkar inte riktigt för mig här. Oron tar över även om jag vet att bröstcancer inte är en dödsdom idag.

Hur det än är med överraskningar på alla sätt så är jag oerhört glad för att jag har aa's program som grund. Så hjälpsamt på alla sätt och vis.

Ta hand om er och ta inte första glaset !!

Profile picture for user Se klart

Adde!
Jag läste ikapp och skrattade åt ”fastandet” som du ägnat dig åt under 20 år… ja jag saknar också redigeringen- och att hjärta inlägg bara för att visa; jag har läst och det berikade mig!
Nu vankas ännu en solig helg.
I min stad verkar det vara halvdag ty uteserveringarna fulla med lunchflanörer som dricker vin.
Men inte vi. Kram till dig och ❤️

Profile picture for user Adde

Ibland ramlar minnen in från början av min alkiskarriär ! Både roliga/tråkiga/ tankeväckande sådana.....
Nu kom ett minne från den tiden när jag drack finsprit för jag var ju inte alkis....minsann...
Då köpte man alkoholen över disk från en kvadratsur kärring på andra sidan disken. Och man var livrädd för att få röd lampa med allt vad det innebar med koll av leg och ännu mer sura blickar och känslan av att vara utpekad.

Nåja, jag skulle ha en flaska Grants och hon bakom disken frågade om jag skulle ha en stor.
Och jag skulle ju skämta till det lite världsvant sådär med motfrågan : Finns det små ? Och skrattade till lite :-)
Det gjorde inte kärringen. Hade hon kunnat döda med blicken så hade hon gjort det.

När jag sen var utbildad alkoholist så insåg jag ju att hon förmodligen på nåt sätt var insyltat i alkisbranschen antingen som medberoende eller alkis själv. Man skämtar inte om alkohol...

Idag har jag inga som helst problem med att skämta om alkohol för den finns överallt och ger både nöje och sorg och inget kan jag påverka. Jag har ju utan tvekan haft mycket skoj med spriten innan den tog över mitt liv och det kan jag ju inte förtränga. Skulle jag ta ett återfall idag så skulle det vara allt annat än roligt så jag tänker på att inte ta det första glaset.

Gör gärna samma sak hörrni !

Profile picture for user Adde

Idag stjäl jag helt friskt från Vara Frisk's tråd där Vill Bara Sluta skriver detta :
"Idag har nog hjärnan klarnat lite för nu börjar jag tro att det här är vad AA kallar första steget, att kapitulera inför både alkoholen, sina krav och sig själv och erkänna att man är maktlös.
Aldrig tidigare har jag haft denna känsla, utan tidigare har jag omedelbart satt igång och skriva ner scheman och planer för att lyckas."

Det är väl ingen hemlighet att jag haft så mycket hjälp av AA's program och jag blir så glad över att se denna beskrivning av första steget som jag själv upplevde !

Att jag erkände min maktlöshet är starten på mitt nyktra liv !!

Tack Vill Bara Sluta !

Profile picture for user Vill Bara Sluta

@Adde
Tack för en fin bekräftelse på att den här känslan är rätt🙏
Jag har gått på en del AA möten och att tidigare säga "Hej, jag heter XXX och är alkoholist" har bara varit en läpparnas bekännelse. Det här är en känsla som genomsyrar hela min varelse, ett steg in i det okända, utan rädsla. Jag vet inte vad som kommer härnäst, men det kommer att bli okej 😊
Kram🤗

Profile picture for user Se klart

Hejar också på dig @villbarasluta
Har aldrig varit på AA men känner igen känslan: jag lägger ner mina vapen.
Och som Karin Boye skriver: jag vill möta livet vapenlös.
Kram till er båda 😍

Profile picture for user Adde

Jag har under åren mött många män på olika möten som bekänner att de våldtagit och misshandlat kvinnor. Alla har skyllt på alkoholen eller drogerna.
Jag kan inte mekanismerna bakom hur våldet fungerar men jag har iaf svårt att förlåta såna gökar då jag tror att dessa våldstendenser finns i hjärnan hos dem från början men som släpps loss under påverkan av ruset. Mäns våld mot kvinnor eskalerar i samhället och idag lever var 3e kvinna under miserabla förhållanden där nån typ av våld alltid är närvarande.
Enl kvinnoorganisationer lever nånstans runt 15 000 gömda från sin förövare.

Hos männen verkar det vara en utlösande faktor att de själva varit sexuellt utsatta som barn och att de senare i livet tagit till droger för att lugna ner det invändiga kaoset. Hos kvinnor finns inte det egna beroendet med i sammanhanget däremot så följer de ofta schemat för medberoende.

Att alkohol, droger och våld ÄR intimt förknippat därom är alla överens ! HUR man ska åtgärda det är nästan alla oense om ! MEN en sak är gemensam : Det är män som äger problemet ! Med eller utan alkohol eller droger !! Och det är solklart att man alltid har ett val !

Idag på Mors Dag blir detta extra tydligt för mig. Min far utövade aldrig nåt som helst våld mot min mor eller mot mig själv och för det är jag evigt tacksam ! Jag är bekant med flera som inte har den sitsen i livet. Det finns sen 5 år tillbaka en organisation, Orange Day MC, (googla !!) som jobbar för att ändra våldsspiralen och där de flesta har egen erfarenhet och som kommer från machokulturer som typ MC-gäng. Journalisten Maria Andersson har skrivit 2 tunga böcker om det och de är så läsvärda ! Tårar tillsammans med eftertanke ! "Innanför västen", där det visas hur machokaraktären skapas, och "Mellan väggarna" där våldsutsatta kvinnor berättar sin historia som den aldrig berättats tidigare.

FB-gruppen "Gömda kvinnor" har nu en egen fond dit man skicka in pengar för att dessa kvinnor ska kunna köpa de mest basala grejer som skor till barnen, leksaker, skolmateriel, hygienmateriel till kvinnorna......mm mm. De har ju fråntagits rätten att själva äga betalkort, konton eller andra för oss så alldagliga saker för allt är ju spårbart idag.

Alkohol och droger förstör så otroligt mycket mer än jag kunde ana för några år sen ! Då trodde jag bara att det var en personlig tragedi.

Idag ska jag vara nykter !!

Profile picture for user Adde

Jag stjäl helt fräckt från Aleforsstiftelsens nyhetsbrev denna undersökning som visar vad andra undersökningar visar (prenumera gärna på deras nyhetsbrev !!) :
"Hur går det för patienterna?
Till att börja med vill vi rikta ett stort tack till Kristina
Berglund, lektor och forskare vid Göteborgs Universitet,
som deltog vid vår nätverksträff den 25 maj. Vi har ett
långt samarbete med universitetet. En fråga som kom upp
är hur det går för patienterna efter en behandling hos
oss.
Frågan är komplex då återfall förekommer, men att det
inte betyder att personen ändå med stöd kan återgå i sitt
tillfrisknande och hitta en stabil nykterhet/drogfrihet med
återgång till arbete. Hos oss ingår alltid ett års eftervård
när man lämnar behandlingshemmet.
I en artikel från Göteborgs Universitet så redovisar
Kristina att hela 76% av patienterna hade uppnått
helnykterhet eller en låg till måttlig konsumtion. Studien
byggde på intervjuer med våra patienter fem år efter
avslutad behandliing.
Intressant med studien var också att man jämfört vår
tolvstegsbehandling med behandling som utgick ifrån att
man istället försökte hjälpa patienten till ett kontrollerat
drickande, vilket ledde till ett sämre resultat.
### redigerat bort personuppgifter /magnus###

Profile picture for user Adde

Har nog skrivit det här förut men det tål att upprepas !
Min nykterhet bygger helt på den dagen jag seriöst bestämde mig för att göra något åt min situation, den dagen jag letade efter nån/något som skulle "göra mig frisk" från spriten.
Jag hade ju försökt få hjälp flera år tidigare men bara sprungit på en massa okunniga som trodde att de visste hur vi aökisar fungerade.
Jag hade bestämt mig, jag letade, och jag fann en väg.....
Jag åkte på behandling ! 4 veckor som gjorde att jag hittade min väg ut från skiten.
Jag tror att den viktigaste lärdom är att jag måste tömma ur den gigantiska ryggsäck jag bar omkring på som innehöll alla skämsiga saker jag samlat på under alkoholisttiden och så är det fortfarande ! Jag kan inte låta irriterande saker stanna kvar i mitt huvud utan jag måste rensa med jämna mellanrum eller så fort tillfälle ges. Trollen spricker när de släpas ut i dagsljuset.
Alla kan inte åka på behandling men att gå på AA klarar alla av och då få den stöttning av Di Gamle som kan vara livsavgörande. Det är en rätt "enkel" väg till en stabil nykterhet men det är ju ett val att göra.
MEN......det viktigaste är att inse att jag är maktlös inför alkoholen och att jag behöver hjälp för att hitta, och behålla, min nykterhet.

Profile picture for user Adde

Ibland händer det.......
Mitt i stan, där det var ett stort event, stod jag vid ett rödljus vid ett övergångsställe då jag tyckte jag kände igen en profil snett framför mig ! Klev fram och tittade framifrån....och JA.....det var en legendar inom alkisbranschen som stod där !!
En man jag ser upp till ,beundrar och respekterar <3
Han hade föreläsningar när jag gjorde min behandling och satt igång mäktiga tankar i min hjärna! Ibland så blev det konflikt när jag inte fattade vad han menade !! Det är ju så enkelt så jag kan ju bara ta emot det jag är mogen för och under behandlingen så var det en hel del kollisioner i min hjärna.
Just den grejen vi tvistade om som jag minns bäst var att vi alkisar skulle bli värsta egoisterna och jag menade att det var ju just det vi varit i många år ! Han försökte få in i min arma skalle att det är skillnad på alkoholisten före och efter jag hade gått ut i min nykterhet !
Idag fattar jag vad han menar !!
Jag måste alltid, i alla situationer, prioritera mitt egna mående före precis allting annat !
"Det viktigaste först" "Lev och låta leva" "Ta en dag i taget" mfl olika deviser hjälper mig att prioritera mitt mående. Detta innebär INTE att jag ska bortse från att hjälpa andra och vara medkännande med deras situation. Men jag ska INTE uppmuntra till att tycka synd om sig själv utan försöka hjälpa med den erfarenhet jag har.

Jag beundrar den käre legendaren som haft så enormt mycket tålamod med oss färskingar men han har ju själv erfarenhet och vet ju precis hur våra invändningar låter eftersom han använt dem själv. Det är inget man lär sig på nån skola.

Jag är enormt glad för att jag såg honom på ett övergånsställe i en helt normal situation och att jag tog beslutet att ta kontakt <3 För några minuter blev jag återigen den färska nyktra, osäkra, alkoholisten som hade påbörjat mina första nyktra steg i det riktiga livet <3

Det nyktra livet bjuder på överraskningar av alla slag <3

Profile picture for user Adde

Blir några rader en gammal bekant idag igen.....
Jag liksom de allra flesta nynyktra nojar sig över kroppen och vad som tagit skada av drickandet men min erfarenhet nu säger att det förhållandevis få som druckit sig till skador OM de kliver av det destruktiva livet i tid. Med tanke på min tid tillsammans med usel hembränd sprit och annat som inte höll bästa klass så är ju min hälsa strålande !! Ålders/gubbproblem hör ju till men kan ju knappast kopplas till min alkoholism.

Igår såg jag en bekant på fb som jag faktiskt trodde var död men uppenbarligen är vid liv :O
Han har så länge jag träffat honom gått ut och in i drickande som man går i en svängdörr. Jag var otroligt less på hans berättelser när han kom till aa-mötena och tjatade om exakt samma sak varenda gång. Han är väl nånstans 80+ nu och jag har ingen susning alls om han beter sig på samma sätt idag. Dagarna efter han tog sig ur senaste fyllan såg han för bedrövlig ut men piggade på sig alltefter de nyktra dagarna gick. Sen när han stod på topp och en del började hoppas på han så var det dags igen. Hur en människokropp pallar med att svinga sig mellan så svåra dalar och toppar är för mig en gåta.
Men som sagt...kroppen tål mer än vad vi är värda !

Låt nu bli det första glaset i morgon på amatörernas stora afton !

Profile picture for user Annja

@Adde En av mina vänner har levt på samma sätt som du beskriver din 80-åriga vän. Totalt nedgången efter sina fylleperioder, tog sig tillbaks till livet i små steg gång på gång för att åter supa ner sig när han var på topp. Jag var rädd att han inte skulle leva länge till, så illa var det. Men plötsligt hände det som man kallar solskenshistoria. För fem år sen blev han nykter, började styrke och löpträna. Idag är han 58 år och springer maraton. Det är helt omöjligt att fatta att hans kropp klarat att hämta sig så.
Han säger att träningen är hans nya drog och att han hellre dör under ett träningspass än i sina egna spyor.

Önskar en trevlig midsommar. Ingen alkohol här (inga maratonlopp heller för den delen)😊
🌞🌞🌞

Profile picture for user TappadIgen

@Adde skrev:" men min erfarenhet nu säger att det förhållandevis få som druckit sig till skador OM de kliver av det destruktiva livet i tid. "

Per definition har du ju rätt i att det är relativt få OM de kliver av i tid. För har de druckit sig till skador har de ju per definition inte klivit av det destruktiva livet i tid.

Min erfarenhet är precis tvärtom. Det är betydligt fler som dricker sig till skador än man tror. Skrumplever ligger globalt på, är det plats 11 som dödsorsak i världen? Tidigare var alkohol största orsaken till skrumplever men nu är det ju i vissa fattigare länder hepatit C och i länder som USA är det övrig kost och stillasittande som börjar ta över alkohol som vanligaste orsak.

Här på forumet nämns det ofta hur levern är tålig och så vidare, och det är den ju generellt, men det är också väldigt individuellt. De flesta verkar tro att skrumplever är för parkbänksalkisar och de flesta klarar sig bra, men det blir ett bryskt uppvaknande för många som plötsligt upptäcker att de har end stage liver disease.

Självklart är det inte alla som hamnar där, men rent statistiskt så är det ju en handfull av de som skriver på forumet som kommer att dö i skrumplever. Många av dem kommer att ha haft en period av nykterhet där det gått och tagit ett blodprov och där det sett bra ut och de trott att det betyder att de inte har några skador alls och gått tillbaka till att dricka för att en dag spy blod och plötsligt är det lite oåterkalleligt.

Profile picture for user TappadIgen

@Smörblomma Det har du såklart rätt i. Det är ju inte endast i just leversjukdomar som problemdrickare går bort i utan det finns ju en massa andra orsaker, vissa som kan gå väldigt fort som akut pankreatit t.ex.

Jag tycker bara att det är oansvarigt att ge bilden att alkoholskador inte skulle vara vanligt. De är vanligare än man tror och jag är säker på att just den okunskapen i sig bidrar till att folk inte tar steget till att sluta. Det stämmer som sagt att det finns gamlingar som druckit massor hela livet utan att tyckas ha tagit så mycket skada. Det finns ju rökare som röker hela livet och blir gamla också. Det beror ju på genetik. Har man t.ex. alpha-1-antitrypsin brist så kommer man inte leva länge som missbrukare. Det finns problemdrickare i 20-årsåldern som går bort av drickandet.

Skillnaden här är väl att när vi jämför så känner vi till gubben på parkbänken som vi vet druckit mer än oss som fortfarande, om än något sliten, lever och frodas. Men det är ju en survivor bias vi ser. Samtidigt ser vi inte den i övrigt skötsamma småbarnsföräldern med fast jobb som de sköter och familj, som yngre än vad vi själva är söp ihjäl sig. Detta för att det såklart är ett gigantiskt tabu kring detta och familjen kommer, förståeligt nog, ange andra orsaker för att det är belagt med skam.

Det finns säkert de som läser detta som tycker att jag är alarmistisk av mig. Här har vi ju den klassiska hälsooroparadoxen med alkohol.

Det är oerhört vanligt att få oerhörd ångest för vad vi HAR gjort med våra kroppar när vi har druckit. Men väldigt ofta omsätts inte den oron till att handla annorlunda i framtiden.

Jag ville absolut inte att folk ska sitta med ångest för det som de redan har gjort. Oftast om man slutar innan man får några symptom så kommer man att klara sig bra, men det är när man fortsätter som man inte gör det. När man inte tar varningstecknen på allvar. Då är det riskabelt när man tror att man måste bli en parkbänksalkis innan det blir tal om några fysiska konsekvenser.

Profile picture for user Onkel F

Tja, jag har ingen statistik och kan inte svänga mig med tjusiga termer, men vi kan konstatera 2 fakta:

Alkohol är, förutom Heroin, den mest beroendeframkallande drogen av alla.

Alkohol är den enda drogen som bryter ner ALLA organ i kroppen.

Vad som är alkoholrelaterat när det gäller sjukdomar och död är nog svårt att veta, men i tillräckliga mängder under tillräckligt lång tid blir drogen (kom just på att alla kallar det alkohol, inte drog som det faktiskt är) din död.
Upphör man med sitt intag av drogen i tid kan kroppen bibehålla sin status, eller till och med återhämta sig.
Det här är saker jag fått inbankat i mitt huvud av läkare och "min" sköterska på beroendemottagningen. Människor med utbildning och erfarenhet som det inte är möjligt att argumentera mot.

@Adde Du är lite av en idol för mig. Du vågar erkänna att livet utan drogen inte, per automatik, blir ett paradis. Ändå är du bergfast i ditt beslut att aldrig dricka mer. En ledstjärna! 👍🙌

Profile picture for user TappadIgen

@Onkel F Jag vet inte om det var menat som ett svar eller invändning till något som någon skrev. Jag håller ju med dig om de två fakta som du skriver. Dock har jag några små invändningar mot det du säger sen.

@Onkel F skrev:"Vad som är alkoholrelaterat när det gäller sjukdomar och död är nog svårt att veta," Ibland ja, men ofta nej. Visst, om någon dör av strupcancer så kan du ju inte peka på en enskild orsak. Men för många som är problemdrickare går det ju definitivt att veta att det var alkoholen som var orsaken.

@Onkel F skrev:"Upphör man med sitt intag av drogen i tid kan kroppen bibehålla sin status, eller till och med återhämta sig." I och med att du har med ordet "kan" där i så stämmer ju det du säger, eftersom en utsaga med ordet "kan" inte säger särskilt mycket. För det kan ju lika gärna gå på ett annat sätt också.

Sen tror jag att de flesta som slutar och på riktigt slutar återhämtar sig tillräckligt för att leva ett bra resten av sitt liv. Problemet jag har med detta är bara när man börjar tänka att "Det har ju inte fått några fysiska konsekvenser än så jag väntar med att sluta till senare för då kan ju kroppen återhämta sig ändå". Den tanken, eller en variant på den, har lurat väldigt många som har upptäckt att det inte stämde och att det krävs mindre alkohol än vad man tror för att åka på en kronisk sjukdom.

Profile picture for user Onkel F

@TappadIgen Det var ingen invändning, snarare en kommentar. Jag håller med dig till fullo. Jag ville bara göra klart att jag inte sitter inne med någon expertis. Mitt "kan" är ungefär som ditt "tror".

Drogen alkohol (eller egentligen Etanol, som fungerar som ett nervgift) påverkar alla organ i kroppen. Eftersom drogen bryter ner alla organ kan vilken dödsorsak som helst vara drogrelaterad. Det var det jag menade.
Drogen /alkohol dödar dig förr eller senare. Drogen kan accelerera eller initiera vilket sjukdomstillstånd som helst. Minsta sipp eller klunk påverkar. Dessutom blir man "Blarig" 🤣 Varför tar vi ändå drogen? Fullkomlig idioti.

Söker ingen polemik, vi verkar ha en fullständig samsyn. Vi bara utrycker oss lite olika.

Ha en fortsatt bra midsommar🌞!

Profile picture for user TappadIgen

@Onkel F skrev:"Söker ingen polemik, vi verkar ha en fullständig samsyn. Vi bara utrycker oss lite olika."

Ja, det verkar så. Det är väl bara det att jag alltid oroar mig för min förmåga att förmedla mina egna tankar kring ämnen så att de förstås.

Trevlig midsommar! :)

Profile picture for user Adde

Beroendet är så sanslöst lika fastän det uppträder i så olika dimensioner.

Min dotter har varit ihop med en synnerligen instabil gök (som tur var orsakade han inga kroppsliga skador) som slutade med polisanmälan och dotter plus barn fick sitta i skyddat boende i 3 veckor medan vålsdverkaren går och jobbar som inget har hänt !! Varför är det på så sätt ????? Det är väl våldsverkaren som ska låsas in ??!!

Nåväl.....det såg ut att reda ut sig när det helt plötsligt dök upp en känd bil på hennes uppfart ! Och ja !!! Hon har tagit tillbaka honom och följer därmed en utsatt kvinnas schema vad gäller att ursäkta en våldsam man :-((

Min fru försökte idag att "tala henne till rätta" och som ni nog förstår funkar inte det. Och när jag hör argumentationen från dottern så är det en exakt kopia av mina försvarstal jag en gång rapade upp vid varje konfrontation om att jag drack för mycket. Min dotter dricker inte och hon använder inte droger...nej...hennes beroende är av mannen som förgiftar hennes liv.
Att hela tiden skjuta skulden på nån annan och inte ta ansvar själv var min paradgren och så är det även för henne nu. I stort sett samma ord som jag använde en gång i tiden.....
Varenda gång nån anklagade mig så tog jag min tröst (alkoholen) närmare mitt hjärta och hon tar mannen närmare sitt hjärta och ser ingen annan lösning alls.

Jag kom ju till insikt själv att mitt destruktiva liv bara ledde åt ett håll och där är ju pudelns kärna (vafan har en pudel med det att göra ???) : Hur ska jag kunna lotsa henne till att se det ??? Det är ju så bittert att inse att jag inte kan det.
Det är första gången jag ser beroendet i ett sammanhang där det inte finns en drog av nåt slag....förutom våldsverkaren och det känns inte alls som en erfarenhet jag hade önskat.

Och det är fruktansvärt att uppleva en spegling av mitt förra liv på det här sättet.
"Homines quod volunt credunt" Ceasar.

Profile picture for user Rosette

Hej @Onkel F, tittar in här och svarar dig lite här, möjligheten att redigera ligger nu i att dölja sitt meddelande och då skriva ett nytt, förslagsvis om en vill ändra något kopiera det befintliga och klistra in i ett nytt och ändra det en vill. Hoppas det ändå känns okej.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

Profile picture for user Inombords

@Adde Åh så sorgligt att stå och se på när nån man älskar är på väg åt fel håll. Ett riskabelt håll, men ack så vanligt. Känner igen det där (fast inte destruktivt förhållande) att man knyter sig närmre när man blir hotade eller ifrågasatta. ”vi mot världen” typ. Så är det med kärlek (eller trygghet eller ensamhet eller annat) den är inte rationell. Har tyvärr inga bra råd men skickar lite tröst och styrka!🌸

Profile picture for user Adde

Jag har kommit in i period av maktlöshet och bedrövelse nu.
Förutom ovanstående så har en jobbarkompis förlorat sin sambo en natt då hon dog i sömnen.
Jobbarkompisen bor nära så där kan jag sitta och låta han prata av sig.
En kär vän sitter och vakar över sin döende far och sover i en säng bredvid honom.
Vännen bor långt bort och jag är så innerligt tacksam för Messenger.

Det kommer som i stim sånt här.

Jag återvänder flera gånger under dagen till tacksamheten att jag idag är nykter och kan hantera livets sorger utan att supa skallen i bitar. Idag kan jag inte ens föreställa mig hur mitt liv skulle se ut om jag tog till flaskan igen. Tacksamheten innebär också ett skydd mot ev tankar på att ta första glaset. På nåt sätt, kanske beroende på mitt hyfsat grundliga jobb med mig själv, så har mina olika kriser aldrig inneburit att jag varit i närheten av att ta till alkoholen igen.

Livet är inte alltid en dans på rosor som nykter (heller) men idag har jag bättre verktyg att klara av det än jag hade innan jag utbildade mig till alkoholist ! Min grundutbildning var ju inom AA där jag fick karta och kompass så jag kunde vandra vägen i rätt riktning och frågade jag Di Gamle som gått före mig så slapp jag att trava över stock och sten och kunde få en jämnare väg. En fantastisk skola som jag haft så mycket nytta av !!

Ta hand om i värmen och drick mycket.....vatten !!

Profile picture for user Soffi

Hej Adde!

Jag vet inte om vi "snackat" förut, men jag brukar läsa, du skriver mycket bra!

Ville nu mest säga att jag känner med dig, för visst är det så att elände kommer i stim och det är ofta tufft att hantera.
Och ändå, trots maktlöshet och bedrövelse (jag hoppas du tar det här på rätt sätt nu ...) så bjöd du på ett hjärtligt skratt!!
@Adde skrev:"jag utbildade mig till alkoholist"
Tack för den formuleringen! En klockren beskrivning av det arbete vi gör när vi vill nyktra till. För ... bland dem som fortfarande dricker för mycket, de som saknar ambition att sluta/minska, bland dem finns ju (nästan) inga alkoholister ...

Ta hand om dig och dina nära nu!

Varm kram!

Profile picture for user Adde

Tack Soffi !
Kul att du upskattade formulering !
Jag har ju själv märkt att iom en stabilare nykterhet så kommer även en ökad självkänsla där jag kan pendla väldigt mycket mellan alla mina känslor som sorg, glädje, ilska, ledsenhet så att skämta om aktiva alkoholisttid ingår numera i mitt liv. Och det underlättar i vardagen !! Jag klarar idag bra mycket bättre att släppa saker som på den gamla onda tiden hade ätit stora hål i mitt mående. Det finns många bra grejer med att vara nykter !

Profile picture for user Adde

Jag har ju förmånen att kunna åka omkring på olika stadsfester, prideparader och andra event i Sveriges fina land ! Det är verkligen en givande upplevelse på alla ställen med fantastiskt roliga och trevliga människor som, hör och häpna, utan undantag är NYKTRA !!! Jag är ju lite till åren så mina kvällsaktiviteter består mest av att puffa till kudden och sova skönt !

Jag har dock ett kristallklart minne från mitt första nyktra år då jag var på ett event i min hemstad och där ser en man tillsamman med sin yngre son, 7-10 år ?, och mannen är knölfull. Sonen stöttade pappan, såg till att han stod upp, visade vägen......och det var så tydligt att grabben hade gjort det där tidigare. Hans onormala liv hade blivit normalt.

Det svider så i hjärtat och jag många gånger funderat över vad som blivit av den grabben när han växte upp ? Idag hoppas jag att jag har kurage att ingripa och kanske få grabben att hamna på ett bra ställe med kärlek och omtänksamhet ? Tyvärr bor jag i en stad där vårdnaden om barn i dysfunktionella familjer är bland de sämsta i landet så ett ingripande här hemma är inte på nåt sätt en garant för att barnen får det bättre.

Men idag är jag nykter och jag planerar för fler event i Sveriges vackra sommarland <3

Profile picture for user Sisyfos

Hej!
Nu tror jag inte att det var min sambo och hans pappa du såg, men kunde ha varit. Så vi får hoppas att det gick för den grabben som för min sambo. Han bestämde sig för att hans barn aldrig skulle behöva se honom full och det har de sluppit. Han gick helt enkelt inte i pappans fotspår. Jag drack ju också väldigt sparsamt när vi träffades och när barnen var små. Förmodligen hade det sett annorlunda ut om vi druckit tillsammans. (Nu smög ju jag istället).
Jaja, nog om det.
Jag funderar på det du skrev om din dotter. Som du vet tycker jag att flera härinne borde rannsaka sig själv om VARFÖR de dricker. Tror inte att hela sanningen hos alla ligger i beroendet och alkoholens skrift, åtminstone inte i början av karriären.
Men jag har funderat mycket på vilka mekanismer som gör att vissa vänder sig till de där personlighetstyperna. Och som du skriver är det likt ett beroende i mycket. Jag läste en mycket bra bok för några år sedan ”Du tillhör mig”, minns inte författarens namn, men de beskrev just tillvägagångssättet de här personerna har och jag kände såväl igen det hos några personer i min närhet som träffat den här typen av män. Total uppmärksamhet av honom initialt och sen gradvis något annat. ”Tala tillrätta” funkar ju inte, men tänk om ”tala själv” funkar. Min syster använde den taktiken när hon frågade och frågade om varför jag tyckte att jag kunde fortsätta att dricka. Mina argument var så ihåliga. Jag hörde det själv. Villkorslös kärlek och uppbackning är värt ett försök tycker jag. Inget ifrågasättande kanske, utan bara backa upp hennes goda sidor. Jättejobbig situation, jag förstår det!
Hur som helst, har missat din tråd lite. Det var så många år som du sällan skrev, men jag har ju sett dina inlägg på sista tiden och din berättelse om din ”karriär”. Intressant att ta del av det du skriver! Kul att du är mer aktiv (😂 på ett positivt sätt). Du behövs!