av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
tors, 2011-11-03 - 01:30

Det är ju inte så där jättelivligt på forumet i dessa dagar, några ströinlägg sådär ba'h...

Så jag tänkte, några rader från en idogt nykterhetsivrare..

Jag brukar ju ganska omgående låta mina inlägg gå in på känslor, för det är därifrån jag tror vi indirekt blir beroende av alkoholen och andra missbrukbara substanser...
Så antingen tillför det en känslor, eller trubbar av dem, och jag tror vi är sådana "sökare"...
Vi har tappat lite av våran verklighetsanknytning, i det verkliga livet...
Vi vill rulla runt bland små rosa molntussar och vara så långt ifrån vår verklighet, tror jag!

Och motsatsen då, tja nykterheten blir...face it!
Och att gå ifrån ett drömläge till någonting annat, det ÄR tufft, inget snack om saken..
Så en nykterhet innebär inte bara några kortvariga abstinensplågor, utan mycket mer än så...
Det här fucking tråkiga vardagslivet utan små guldkanter...alls...

Om guldkanten är lika med alkohol, då har man väldigt snäv vidsynthet, trångsynt t.om.
Kanske man skulle ta sig en funderare om man inte har snärjt in sig ALLT för mycket med alkoholen,
den har tagit över hela kroppens belöningssystem, inget annat verkar ju vara värt något, längre...

Känns det inte väldigt toppstyrt då, att någon annan del av kroppen sätter konstiga gränser...
Du kan INTE ha roligt eller ens mödosamt trevligt utan alkoholen, fucked for life??

Näha, det går att sätta ner foten, inte för någon annan skull, utan bara för sin egna....
Vad som än händer, vilka abstinensplågor jag än råkar ut för framöver, så ska jag genomlida det,
idag imorgon och dagarna efter det, tills dess att jag känner att jag börjar få tillbaka min egna självkontroll och ett annat belöningssystem, att det är JAG som bestämmer över mitt egna liv!!!

Jag är idag en "kärring mot strömmen", eller gubbe mot alla andra, motfalls..
Jag gör inte som alla andra, utan det som jag tror på är bra för mig, om alla andra käkar hundskit, så betyder inte det att jag måste göra det också, utan jag väljer...
Vad den stora massan väljer är deras problem, det blir inte automatiskt påhängs-mitt..

Och finns det inget bra substitut???, så går det bra också med...ingenting...
Jag måste inte dricka alkoholfritt heller, utan jag dricker något OM jag är törstig, vatten också!

Men ibland orkar man inte käfta emot, eller ens orka synas att man inte är som de andra, och då väljer jag look-alike grejor, t.ex GT minus G, funkar alldeles utmärkt...

Den stora massan är också en av mina problem, ibland orkar jag heller inte analysera och kommentera vad folk bryr sig om och lägger sig i, inte i deras välmening utan av enbart nyfikenhet.
Jag har fullt av dessa på jobbet och det är ett väldans hierkiskt tänkande om att ge sig själv fördelar genteomot andra, och ligga i tankarna före alla andra...
Människor är rent av elaka, det är alltid någon annans fel (de möjligen vi), men går det bra så är det bara jag, mig och alla andras insatser sekundära...
Visar sig någon underlägsen och sårbar, så är man ett allmänt rov...

När jag visade mig sårbar i min deppighet blev jag längst ner i flocken, deras spydigheter fann inga gränser, chefen ville bara att jag skulle säga upp mig osv...
Men så tänkte jag, ånäh, har jag klarat av min pärs med nykterheten, så ska de inte lyckas att knäcka mig bort från jobbet, jag blev faktiskt starkare av mitt nyktra val...

Idag ger jag de ett mentalt finger, allihopa, ingen kommer åt mig längre, ingen!
Jag har fryst ut dem och de vet i stort sett ingenting om mitt privata liv längre...
Jag är en nobody i deras ögon, men jag är starkare än dem, jag vet vad jag vill,
men jag ställer inte upp på deras sätt att överhuvudtaget behandla sina medmänniskor...
För de är inga medmännsikor, möjligen personer som går parallellt med mitt yrkesval..

Jag vet vad äkta vänner är, många av dem finns på forumet,
vänner utan ansikten, men med ett stort hjärta...

Hjärta på er!

/Berra

walleman
tors, 2011-11-03 - 08:50

Hej på er

Känner igen mig mycket av det ni skriver.

Jag klarar av att inte dricka i veckorna samt klarar ganska ofta att dricka lagom på festerna. Efter ett par "lagom" fester kopplar man lätt av och faller dit. Blir helt enkelt för full och får minnesluckor. Jag får då otrolig ångest i nästan en hel vecka. Detta trots att inget speciellt har hänt. Kan även få lite ångest när jag druckit lagom.

Varannan vatten osv är förstås jättebra men inte så lätt när det väl blir "skarpt läge". Pratar en del med min fru och morsan ang detta. De upplever det inte som något stort problem, men jag sover mycket extra pga ångesten och det påverkar förstås alla runt mig inkl mina 2 barn.

Har testat med att bara dricka det lilla jag har med mig, sätta minneslarm på mobilen och även bett min fru ringa och påminna mig. Fungerar ofta men ibland, framför allt när kunder eller vänner bjuder, faller jag för frestelsen.

Vore roligt att kunna se fram emot en fest och gå dit med 4 öl och ha roligt. Som det är nu, tänker jag bara på att inte dricka för mycket vilket förstör det roliga.

Vore väldigt tacksam för lite bra tips. Ska på Halloween fest i morgon !!

Berra
tors, 2011-11-03 - 10:35

För mig finns det inga genvägar, allt eller inget.
En öl är för mycket medans hundra är för lite...
Bara självaste tillåtelsen till dig själv kan vara tillräckligt, har jag varit otrogen EN gång utan upptäckt, så kan jag prova flera!
Frågan man kan ställa sig, vill jag det ?

Paralellen med otrohet kanske inte är solklar, utan självaste tanken.
En öl blir sällan ensam, har jag väl börjat rulla utför?
Så vet jag att har hela ekipaget kommer att öka i hastighet, det blir likt en naturlag, min naturlag!

I mitt fall, sätt aldrig något i rullning jag inte kan stoppa.

Och det bli bättre, jag KAN ha det roligt/ bekvämt utan alkoholen,
Det någonting som kommer utav den inre självsäkerheten, och den ökar med den nyktra tiden...

Och en annan sak, duger inte min nykterhet i deras sällskap?
Då kan de dra åt hel... Ett varmare ställe!

/Berra

Berra
fre, 2011-11-04 - 00:01

..går det liksom tusen tankar genom mitt huvud, på en och samma gång...

Får nästan lite panik så där emellanåt, hur ska jag lyckas sortera dem..?
Och hur ska jag ens kunna prioritera dem, och jag kan dessutom bli stressad av dem, självklart!

Någon sorts inre balans känns rubbad, en inre stress som byggs upp på enbart ..känslor...
Eller så är det jag som är rubbad?

Varje dag... varje sekund så faller mina tankar på hur jag förhåller mig till min omvärld..
Hur ser folk på mig?, vad tänker de när de ser och pratar med mig?
Jag sträcker på mig för att orka vara alla till viljes, men det duger inte alla gånger..
Min ambitionsnivå är hög, alltför hög och självkritisk.....

Önskar man vore populär och rik och kunde kosta på sig att vara lite blase',
folk skulle vilja umgås med mig ändå, men kanske inte under de rätta förhållanden...

Är jag rädd för att inte vara tillräckligt inställsam hos alla de andra?
Att inte få vara omtyckt???

Ibland blir jag förbannad på mig själv, för att jag är så jäkla jobbig med mig själv...
Och förbannad på de andra för att de inte uppskattar min närvaro bättre...

Jag blir till slut bara en bitter medelålders man, någonting jag inte vill vara...

Önskar jag kunde radera bort en bit av mig själv, den bittra sidan...

Jag kunde det med alkoholen, om ens bara för en liten liten stund...
Bytte ut det mot ångesten istället, ledsamhet gör att man inte kan vara arg längre, eller?
Så jag gjorde fel då också...

Idag tänker jag fel, på ett självdestruktivt sätt..
Tar nykterheten för givet, och alla problem likaså..

Stora skillnaden är att idag så ser jag problemet, jag förnekar det inte ens...
Men finner inga bra svar på mina tunga funderingar...

Är jag en deprimerad själ?, fortfarande???
Kanske, kanske inte, men med en djup oro i alla fall, för saker jag inte kan få färdigfunderade...

Det enda jag har kommit till klarhet med är att livet är fortfarande väldigt komplext,
något lättare utan alkoholen och ångesten, men inte svar på alla livets svåra frågor...

Och en annan sak, man kanske skulle sluta fundera så himla mycket..

Jag har redan gått igenom alla tänbara alternativ, så föga ting förvånar mig längre...
Får inga plötsliga överaskningar eftersom jag har funderat ut allt på förhand...
Massor av tankar upptar hela min energi, och jag får väldigt lite kvar till spontana kickar..
Hela framtiden känns redan utstakad för mig...

..och jag söker fortfarande efter mina kickar och spontanitet..

Jag vill ju egentligen vara fri som vinden, men känner mig instängd i mitt egna liv...
Jag är nog inte missnöjd, mer håglös, få saker kittlar mina sinnen just idag...

/Berra

denial
fre, 2011-11-04 - 05:15

hej har inte skrivit på ett tag
behövde förnya mig ännu mer
ser människor leva i alkoholens dogma ?
berra stämmer dina önskningar med dina uppfattningar ?
skriver nog inte mer här
men kollar lite ibland
vänligen denial

Fenix
fre, 2011-11-04 - 10:47

ännu en natt, ännu en dag utan alkohol. Ännu en morgon utan ångest och skräck inför tvånget att dricka. Ännu en dag framför mig som är blank och med många möjligheter att göra bra saker. Och i kväll ska jag gå på personalfest, äta gott och dricka nåt. Men med 0% alkohol i. Ska gå hem tidigt, och i trivas i min ensamhet framför datorn eller teven utan alkohol. Kanske unna mig lite salta nötter och ett glas iskall läsk. Är gräsänkling och njuter varje stund av att vara det nykter. En omöjlighet tidigare. Och i morgon har jag en ny oskriven dag, då jag ska unna mig att ägna mig åt min hobby musiken på ett mer planerat sätt, börja komponera.
Så kan det gå när korken är på...
Tack Berra för alla delade tankar,
/Fenix

Berra
lör, 2011-11-05 - 02:19

Ikväll kunde det ha gått illa..!

Vi var fullständigt lata och handlade hem lite kinakäk, dottern är under helgen utbytt till kusinbarn.

Frugan frågar mig vad vi vill dricka, och jag säger gärna en öl,
och tänker då på de där gröna glasflaskorna som stod så prydlígt uppställda efter förra helgens garagestädning, de såg inbjudande ut...

In kommer hon med drickan till oss alla, jag hör svosh'p och en kapsyl träffa golvet bakom mig.
Hugger in på de rykande heta anrättningarna jag införskaffat, och är precis på väg att hälla upp glaset med ölen..

-Men jävlar!, utbrister jag..
-Vad är det?, säger hustrun...
-Men vad fan, du har ju plockat fram en Urguell-öl!
-Ja!, svarar hon...
-Men den här är ju alkoholbesmittad, säger jag...
-Nämen satan..! svarar hon, det hade jag inte en tanke på, de är ju fasligt lika...
Jo svarade jag, jag såg dem i veckan och blev liksom sugen där de stod, men tänkte vänta till helgen.
Men varken hon eller jag hade reflekterat på detta, det är ju för bövelen svågrarnas dricka!

1,5 sekund ifrån att bli ofrivilligt alkoholintoxierad, jädrar vad nära det var...

Fort som ögat drog jag ut i garaget och hämtade en av de MINA ölen,
det fick bli en Norrland Alkoholfri...

Jag fick svettdroppar i pannan redan innan jag hade inmundigat kvällens heta måltid, pfuuuiii!

Där måste jag medge att jag faktiskt blev lite rädd, tänk om jag inte hade reagerat på detta,
utan druckigt upp den och sedan känt igen en gammal (o)vän, helt oinbjuden!

Jag hade skämts ögonen ur mig, för min egna skull..

Och jag vet inte hur jag hade reagerat, tänk om känslan hade varit jätteskön, och alla mina
spärrar hade släppt, och jag hade åter kommit in i mitt beroende, 3 fucking år!

Straffet för frugan blev att HON fick dricka upp Urkeln, det tog henne fyra timmar...
Men så är hon ingen ölpimplare heller, för här snackar vi om proffsen...

Ännu en fredagskväll att minnas, och shit vad nära det var...

Mors Berra

viktoria
lör, 2011-11-05 - 08:13

Denial, vill bara att du ska veta att du inte är, eller kommer att bli glömd : ) Om du bestämmer dig för att inte skriva mer så tackar jag dig för allt. Du har stor del i mitt tillfrisknande. Kram

Berra
lör, 2011-11-05 - 19:32

Nu får du förklara dig lite närmare, jag hajjar inte fullt ut...
Vad behöver du mer att förnya?

Forumet för mig är att jag har en kontakt med mig själv både i nuet och i historien, och får nya inputs ifrån er andra,
Er som jag känner men inte till utseendet...

Forumet har varit som en länk till mitt inre, en närkontakt i skriven form, lixom...

Mina önskningar?...hmm.

Min allra första önskning jag hade när jag loggade in här första gången var att...
Slippa ångesten från bakfyllan...
Kunna få ett kontrollerat drickande...
Fortsätta leva det liv jag hade, men med alkoholen kvar...

Men det blev inte så, för mig...
När alkoholen försvann, försvann också det livet jag hade rutat in med just alkoholen, min "napp" var borta!
Livet i ett helnyktert format gav mig svåra nya motsättningar jag inte hade förväntat mig.
Min trygghet var borta, och jag fick bygga upp något helt nytt, ett liv förutan alkoholen...
Och på den vägen är jag...

Mina önskningar idag är att fortsätta utveckla det liv som precis har börjat för mig, vidare...
Jag känner mig fortfarande helt lost, men det är ett liv som jag trivs mycket bättre med, känns mer naturligt, mindre falskt...

Jag vill bli mycket starkare psykiskt och vill veta vad jag vill med mitt fortsatta liv, det förutom alkoholberusningen...
Jag vill också att bli "erkänd" som någon som bryr sig om det inre och de andras inre, inte bara det glassiga yttre som de yngre tycker är så viktigt.
Själen är så mycket vackrare.

En stark person till sitt inre behöver inte alkoholen att hävda sig med, det är vad jag tror...

Jag vill klara mig utan alkoholen, och vill veta varför!

..och min resa....ja den fortsätter, i varje stund och tillfälle...

/Berra

Berra
mån, 2011-11-07 - 00:26

..en liten söndagsnattreflektion, in tid är....nu!

Vi har haft storstädning hela helgen, med lite avbräck för en glutt på gravarna i Lördags kväll.

Det är enormt "mysigt" att gå denna helg på gravgårdarna och se allt ljus...
Jag skänker mina förfäder en tanke och hoppas att de har det bra var de än må vara.
Funderar mycket på hur döden är, vad händer sen, typ!
Inte släcker man väl bara ljuset, och ..thats it?

Tror på någon form av efterlevnad i någon annan sorts dimension, andeväsendet finns nog kvar...
Kroppen må gå i föruttnelse, men vad händer med alla själar, all livserfarenhet?
Någonting måste de ju bidra till evoltionen, det kan ju inte bara stanna av, eller?

Har en känsla av att min pappa finns med mig häromkring någonstans,
det är dryga 14 år sedan han lämnade jordelivet nu, jag "känner" hans närvaro på något sätt.
Kanske klingar hans ord och tankar inom mig, ett arv?
Han borde vara stolt nu när jag har slutat dricka alkoholen, han var ju absolutist, hela livet.

Hursomhelst, vi gjorde en räd i vardagsrummet idag, allting åkte ut och vi verkligen gjorde det fint, tom oljade parketten...
Frugan tog hand om bl.a vitrinskåpet med alla flaskor, vad ska vi göra med alla dessa gamla pavvor?
Ja, fråga inte mig, svarade jag...jag dricker inte skiten, den där Bols'en är minst 20 år gammal!
Hon slängde nog bort 1/4 del av allt gammalt mög, och sparade sådana flaskor som var fina att titta på helt enkelt, bort åkte den superäckliga Thai-wiskey'n, två flaskor t.om...
Gjorde det ont, näe knappast, jag minns hur dåligt jag mådde av den dära Mekonghwisky'n!
Så släng på du bara gumman!, spara lite bjuddricka bara tyckte jag...
Jag var aldrig någon riktigt spritdrickare heller, när jag drack, det gick alldeles för fort...

Saknar smaken av ölen, och självaste uppslaget runt vindrickandet..
Groggandet går bra med alkoholfria grejor, så det lider jag ingen nöd på,
alkoholfria ölen är okey, men inte mera, kall och nyöppnad, inget annat..

Så slutsummeringen av helgen?
Gott, manöver! (för att prata militantspråk).

Ny vecka med början i morgon, jag har givit den det bästa av förutsättningar, inte bakfull!
Så får vi se hur den fortskrider, ska inte döma ut måndagen till minst halva har passerat.
Om mindre än 50% varit kass så kan jag inte säga att den har varit dålig i alla fall...

Det finns en sak till jag kan göra för att ge den en god grodd, sova!
Och det ligger närmast i min planering nu..

Så sov gott llla forumet, syns i morrn!

/Berra

santorini
mån, 2011-11-07 - 17:36

Åh jag är så avundsjuk på er som klarat nykterheten så länge. Önskar så att jag vore där. Men jag har ju själv makten att välja att följa er väg. Jag ska också dit igen.

Berra
mån, 2011-11-07 - 20:31

Det finns nog inget annat sätt än att vara helt (jävla) övertygad om att jag SKA fixa det häringa, en stålsättning som betyder att man måste stå över sig själv,
Hela hela tiden vara på sin vakt, och att förstå att hjärnan är verkligen skadad av det tidigare missbruket, det kommer att sitta en liten osynlig papegoja och kraxa i ditt öra, ..men så farligt var det väl inte, visst är du värd det, efter allt vad du har varit igenom senaste veckan, dagarna, förmiddagen, timmen...
Allt är förlåtet bara jag får ta mig en sipp, ett glas till, en flaska till, en bib till...

Problemen förminskas, och tycka synd om sig själv känslan växer...
Det får vara hur förbannat synd om mig som helst, men jag får INTE trösta mig med alkoholen..
Glass, godis, läsk, choklad, varma bad, långa promenader, armhävingar...ja vad som helst, men absolut inte en gnutta alkohol, no matter what!
Jag kan käka 3 liter glass om jag vill, men inte ens slicka på vinkorken..

Tankarna kommer att accelliera i en enda uppförsbacke, plana ut och sedan sakta sakta gå ner igen, under en ganska lång tid, en månad?

Alla tankar kommer att vara fel, så det är bara inse', hjärnspöken!
Och det är alldeles förbannat synd om mig som inte får dricka, JA verkligen, men ingen ursäkt..
Och alla andra KAN dricka alkoholen och verkar ha det så himla trevligt och mysigt, ja de har de säkert, och du med om du slutade tänka på alkoholen!

Så det finns ett sätt att slippa tanken på alkoholen, och det är att släppa sina tankar fria, tänk nytt och skapa nya rutiner...
Varje gång du känner ett sug, ta ett tuggummi, hela munnen kommer till slut vara helt full, och det var dina sugtankar, äckligt många..
Tänk tacksamhet varje gång du vaknar och inte har fylleågren, du borde ha mått dåligt nu, eller hur?
Varje gång du kan köra bilen utan att oroa dig för pliten som kommer att ge dig böter och ta lappen av dig....

Byt mönster, och gör det nu, bestäm dig för att inget kommer att vara som förr, backa ut genom ytterdörren nästa gång för att bevisa den här dagen är inte som andra!

Det finns ett annat alternativ, det är bara din hjärna som är för tillfället förgiftad, resten av kroppen funkar ju, eller hur?

/Berra

Berra
lör, 2011-11-12 - 02:12

..jag hade min senaste fylla, ja och alkoholförtäring överhuvud taget...

Tre år....tre jävla sketna år, ungefär 10% av hela min dryckeskarriär...
Och här sitter jag, och är varken en bättre eller sämre människa, men vid ett bättre liv...

Det har varit tre mardrömslika år, först med vanans makt, sedan abstinensen, sedan kontaktnätet.
Insikten om att jag inte är som alla andra, jag kan inte dricka alkoholen på ett "normalt" sätt.

Idag börjar jag undra exakt hur många de är...som kan dricka normalt, ni vet bara ett par glas i veckan typ i genomsnitt, 10, 20%???
I min bekantskapskrets dricker ungefär 40-50% för mycket, en del i genomsnitt, några vid flertalet tillfällen, de andra knappast alls...
De jag har diskuterat dryckesvanorna med under de här åren, de verkar alla vara helgalkisar,
men med den inre övertygelsen att det är normalt, och att alla gör det...!

Är det en bra ursäkt, jag helgkrökar för mycket för att de flesta gör det, jag märks inte???
Man vill vara som genomsnittet, inte sticka ut...

Mer än halva svenska befolkningen tror jag har ett osunt förhållande till alkoholen,
"jag dricker väl inte mer än vad de flesta gör?", man känner alltid någon som brukar alltid vara fullast på tillställningarna, men tänk om det är dig de tänker på då?

Istället för att jämföra sig med andra, och försöka se på centilitrar hit och glas dit,
så borde de vända sina tankar och känslor inåt, mår jag bra av min alkoholkonsumtion?
Finns det saker som jag ångrar efter en kväll med alkohol?, inte bara till det fysiska,
utan allra helst ännu mer till hur jag mår innerst inne...
Skrapsår och blåmärken försvinner med tiden..., men en själ med ångest, får den vila någon gång?

Mitt alkoholdrickande (och tänkande för all del..), hade drivit in mig till en återvändsgränd!
Jag skulle tappa den mentala kontrollen i vilket fall, och bli deprimerad...

Jag drack för att glömma det liv jag aldrig hade, och fick ett liv jag aldrig hade önskat..

Mitt stressiga liv kunde jag dämpa med alkoholen, jag drack mer för att kunna hålla tempot...
Jag hade kört mitt liv på 110% allt för länge, så oavsett om jag hade fortsatt dricka eller inte,
så skulle det sluta i ett kaos, ett totalt nederlag, och en raserad fasad som jag hållit så länge..

Det var bara att ge upp, och tag i de små resterna av mitt forna liv jag hade..
Helt otänkbart att ens kunna försöka bygga upp det med alkoholen som anhängare...

Jag blev djupt deprimerad, och mitt liv utan alkoholen saknade helt substans..
Jag hade inget värde kvar, och var markens smuts och grus..
Det fanns ingen glädje eller glöd kvar, inte utan alkoholen, mitt livs glädjerus...
Jag blev alltid större och starkare, verbalare och charmigare, ett ökat självförtroende..
..med alkoholen vid min sida, min stöttepelare..

Jag visste att den inte var sann, men känslan dög gott åt mig...

Men att den tog bort allt annat i livet som var värt att leva för, det hade jag ingen aning om...
Livet i nykterheten var först förhatlig för mig, jag hatade mig själv för att jag hade låtit mig luras, och att tankarna fortfarande malde inom mig, så farligt var det väl inte???

Klart att du är värd en bira nu efter en lång arbetsvecka, så duktigt som du har varit,
och sååå synd det är om dig...

En enda lockelse och jag vet, jag hade åkt dit igen, för lång tid framöver...
För vad?, att återigen hamna i detta självömkningsträsket...
Man ger den ett finger, den tar hela handen, hugger av armen och fängslar resten av kroppen..

Så länge jag dricker alkoholen, har den mig i sitt våld...
Och man pratar bara om den fysiska nykterheten, inte dricka, inte göra något!
Vad man borde göra istället är just att GÖRA NÅGOT, kanske TÄNKA nyktert...
Att det finns inget med alkohol som kan förändra mitt sinnesstånd LÅNGSIKTIGT till det bättre...

Om jag vill ha en förändring, så måste jag göra den helt och hållet....själv!
Man kan få stöttning och artificiell hjälp, men beslutet, ja det ligger bara hos mig själv..
Det finns inget utanför min kropp som kan bestämma/få mig till att ta ett annat beslut...

Är jag rädd för att jag inte klarar av sociala sammanhang där alkoholen finns?
Istället för att fly bort ifrån den, pröva den, utsätt dig och bli starkare för varje gång du klarar det och VÄX som människa..!

Jag är idag en mycket starkare person inombords, för att jag har vågat visa mig svag...
Jag gav upp och erkände inför mig själv, ja jag är en alkis, och jag behöver förändra mig...
Förnekelsen var det som var det svåra att bryta loss ifrån min ryggrad, stoltheten bedrog mig!

Idag är jag stolt över att jag har en livserfarenhet mer, och att jag har lärt känna den där skådespelaren som emellanåt driver sitt drama med mig när jag inte vet vad som är beslutsamhet.

Jag bestämmer mig här och nu så slipper jag veligheten, om jag inte gillar färgen grön så bestämmer jag mig för det, här och nu...
Vad jag tycker imorgon?, ja det är morgondagens problem, det beslutet tar jag imorgon,
och man FÅR ändra sig, tjurighet/envishet utan anledning är en rädsla i sig...

Man ska inte vara rädd för en förändring, chanserna kommer inte dagligen...

När jag ligger som ett vårdkolli på ålderns höst, ska jag inte ångra mig för att jag var för feg i alla fall, och inte tog för mig av de erbjudanden som delgavs mig...

Ett av de större kan jag redan säga nu, att jag inte valde att fortsätta kröka bort mitt liv...

Och jo...jag mår faktiskt mycket bättre idag än vad jag gjorde för tre år sedan,
alkoholen tog en våldtäkt på mitt inre vid varje tillfälle...

Det får den inte nu, och för en tid framöver, men som sagt, jag tar nya beslut hela tiden...
Men jag är fortfarande övertygad om att den skapade i stort sett ALLT elände jag hade då...

Med det som upptog en hel flaska med bekymmer tidigare, ryms i en kapsyl idag...

Och idag...så har JAG kontrollen...

/Berra

Berra
tis, 2011-11-15 - 14:42

Handlar förvånadsvärt mycket om att sluta nedvärdera sig själv,
En form av medvetet självdestruktivt sätt att plåga sig igenom livet...

Man vet att man gör fel vartenda gång man låter törsten ta överhand.
Man vet att man kommer att må piss efteråt, ändå gör man det.

Man blir en sorts självplågare, jo visst man blir lycklig först när berusningen kommer till en..
Men det räcker ju inte på långa vägar hela vägen, man vet ju vad som händer!

Ångest, självkritik, varför gjorde jag så där? osv...

I nykterheten handlar det mycket om för min del att ta mitt egna parti,
Jag måste helt enkelt hjälpa till att må bättre genom att stå över mina egna tankar,
Sätta mina egna regler eller förbud, för MIN skull, ingen annans...

Varje dag varje minut tar jag för mig besvärliga beslut...

Men det handlar om mitt välmående och då finns inget viktigare.

/Berra

Vildvuxna rosor
tis, 2011-11-15 - 21:47

Du har så rätt, man e trygg i att vara en looser,svårt som fasiken att ta sitt egna parti då. Fast de e väl det enda viktiga, sitt eget välmående...Om man nu vågar sig å att tro det om sig själv.