Jag är en tjej på 37 år. Sedan jag var ungefär 14 år har jag druckit mycket, oftast varje helg och mycket. Mobbning i högstadiet. Har dessutom PTSD från en våldtäkt i 20 års åldern samt tvångssyndrom sedan jag var liten. Kämpar med ångest varje dag. Medicinerar och har psykologkontakt i psykiatrin. Vågar dock inte ta upp mitt alkoholberoende med rädsla att socialen skulle kopplas in. Dricker kanske 2-3 l vin på en helg.
Jag dricker både för att bli av med tristess en och för att minska ångest.

@Inombords ja det var lustigt med namnen haha. Vad glad jag blir av att läsa hur du upplever känslan inför semestern i år. Det peppar mig mycket! Det är just det där med planerandet jag HATAR, att jag hela dagen undermedvetet går och längtar efter att ta mitt första glas vin. Eller ”kommer på”’att vi ska äta lunch på nåt ställe och inte på stranden så jag kan passa på att ta ett glas. Har inte förens nu erkänt för mig själv att det är så här. Självbedrägeri är min sport. Och ändå inte eftersom jag får sån ångest och har det i huvudet konstant. Ja du förstår. Är det något man upptäcker på de här forumen så är det att man inte är särskilt unik vilket jag verkar ha trott😂. Vill verkligen slippa den där stressen i år, att vara så fixerad vid alkohol och låta det bli centrum. Av dom 40 år jag har levt vad har jag att förlora på att testa en sommar utan. Känns nu som att enheter mest kommer stressa ännu mer. Jag kommer fixera mig vid dom där enheterna och inte kunna njuta av nåt. Hur länge har du hållit upp?

@hejhej38 jag relaterar så mycket. Har också lätt för att hamna i en ätstörning och även överträning. Ska missbruka allt verkar det som. Men i grunden tror jag det handlar om kontroll och såklart ångestdämpning. Vad skönt att du ändå kan hålla det på en nivå som funkar för dig. Jag tror inte jag kommer klara att dricka på enheter utan att bli besatt. Det är denna besatthet jag blir så dränerad av. Nu dricker jag ju inte alls sen någon vecka (midsommardagen blev droppen denna gång) och då är jag besatt av att jag inte dricker. Att det ska vara en sån stor grej! Sist jag höll upp med vin så la sig besattheten efter 2 veckor. Men så bara jag tar 1-2 glas vin börjar fixeringen om. Klarar oftast det, dricker inte så jättestora mängder, men det spelar ju ingen roll när man tänker på alkohol flera dagar i veckan.

@Hejsan40 jag har varit nykter i 17 dagar så inte kommit så långt än. Jag tänkte på alkohol första och andra veckan men nu när jag går in i tredje helgen så tänker jag på ett annat sätt. Typ jaha alla dricker alkohol nu men inte jag, jag slipper. Känner mig lite speciell och stolt och så skönt att vakna nykter imorgon också. Jag vet däremot att jag kommer bli frestad så småningom och att jag då måste försöka hitta strategier. Ett glas kommer leda till fler och sen till katastrof. Jag orkar inte vara så så trött bakfull och skamsen hela tiden som jag varit senaste tiden. Nu får jag välbehövlig vila. Vet inte om jag skriver så inspirerande nu men för mig tror jag den värsta besattheten klingar av snabbt nu. Jag håller tummarna för dig!🌸

@Inombords jag känner verkligen igen mig i beskrivningarna, dock har jag det bara i perioder, vilket jag är glad för. Måste va jätte jobbigt att ha såna drömmar x flera på en natt. Lider med dig. Har du skrivit upp drömmarna? Kan bli film 🙂 Ibland drömmer jag drömmar som är som en film som skulle kunna vinna en Oscar 🤗🥳
Vi är nog ganska unika med att ha den typen av detaljerade drömmar, som man dessutom minns dagen efter, som också hänger kvar. Ibland om jag haft en bra dröm och vaknar kan jag lyckas komma tillbaks till samma dröm om jag somnar om.

@hejhej38 Jo det tipset har jag fått många gånger, att typ skriva skräckfilmer/krigsfilmer. Eller skräcknoveller. Har tillräckligt med material för att kunna måla en del episka mörka tavlor också. Gjorde en för några år sen ”Kötträdet”. Ett stort pulserande rödsvart träd som består av köttslamsor senor och blod. Som är varmt klibbigt och pulserar. Som jag behövde klättra i i en dröm. Nån som vill ha😂? Jag kommer också tillbaka till samma drömmar ibland, eller vaknar till och går på toaletten och sen drömmer fortsättningen. Har massor av platser inom mig som återkommer och som inte finns. Ett 20-årigt drömlandskap liksom.

@hejhej38 Hahaha jag drömmer också riktigt coola intrigerande saker som skulle bli utmärkta oscarsfilmer! Trodde jag var ensam om det. Jäklar vad vårat undermedvetna sliter när vi sover! Ofta blandas det in nåt sjukt trivialt i mardrömmarna som att jag köpt mjölk eller missat ett Mail som ställer till det i verkliga livet sen när jag inte vet om jag gjort det eller inte. Min sambo vet om min problematik så ofta frågar jag honom om X har hänt eller inte.

@Hejsan40 jag tror också att det handlar om kontroll för jag har märkt att jag blir väldigt fokuserad på vad jag äter när jag är stressad, får inte äta frukost och äter väldigt lite lunch, blir en ond spiral. Ingen mår bra av för mycket stress.
Har du någon kontakt i vården gällande ditt mående med GAD och ångesten?
Jag kommer ta några vita dagar i nästa vecka, känner verkligen att det blivit för mycket, usch så jobbigt det är.

@Inombords ibland drömmer jag att jag vaknar i drömmen och minns drömmen i drömmen när jag sover, typ som filmen Inception. Så sjukt konstigt men för det mesta har jag ganska okej och snälla drömmar, där vardagliga saker som att köpa mjölk ingår.

@hejhej38 Nej det vill man verkligen inte veta. Jag tror mig veta hur en massa sjuka saker känns. Att bli skjuten och skuren och sånt. Eller trycka in nåns öga. Får påminna mig ibland om att jag faktiskt inte vet. Hah nej jag kan inte måla för mitt liv men jag betspetsade mig på den en gång och då blev det störda mardrömsgrejer. Skulle verkligen vilja kunna måla dock, har noll talang men kanske ska prova nån kurs. Finns ju mycket kul att göra istället för eviga cykler av vinpimplande och bakfylla.

Jag har också inceptiondrömmar! Kul att vi är två (den här konversationen kanske skrämmer livet ur andra på forumet…, förlåt i så fall). Jag frågade en psykolog en gång om hon tyckte jag var galen men hon sa att det räcker inte att vara sjuk på natten för det. Att jag är normal på dagen tack och lov. Blir dock väldigt provocerad när nån annan säger att dom haft en otäck dröm (som aldrig har det annars) och den är helt vanlig. För mig alltså, rena petitessen. Men har lärt mig hålla tand för tunga. Det är såklart läskigt för dom och det är knappast deras fel att jag har det jobbigt. Drömmer du att du tappar hud hår eller tänder? Det har jag hört är ganska vanligt, men ändå läskigt.

Så tråkigt att ni har problem med maten också. Hade ätstörningar när jag var tonåring. Det är bra nu men kan inte börja kontrollera lite för då går jag all in och straffar mig själv och går till överdrifter och allt blir väldigt jobbigt och mörkt. Det är som med alkoholen, jag kan inte göra något lagom, det är alltid extremt åt nåt håll.

@Hejsan40 Jag tycker det verkar som ett gemensamt personlighetsdrag här på forumet, att man lätt blir besatt av saker. Jag är hopplös på det, allt går till överdrift. Om jag börjar springa så springer jag tills jag har sönder nåt (och måste sluta). Om jag lägger ett litet pussel så köper jag ett 5000-bitarspussel och lägger över hela golvet. Om jag ska banta så svälter jag mig tills jag svimmar. Om jag ska vrida på en fläkt så är det alltid max eller min (aldrig nåt emellan, driver min sambo till vansinne i bilen). Inget jag påbörjar blir liksom kvar. Hopplöst, vet inte vad man gör åt det.

Hänger på ert drömtåg lite. Jag hade under många, säkert 15, år återkommande mardrömmar. Det började alltid med att jag fick ett surrande lud som kom i vågor medan jag fortfarande var vaken, och sen kom drömmar som gick ut på att en stor ondska fanns i min närhet, typ djävulen, och jag var tvungen att vakna för att undkomma. Jag försökte skrika för att väcka mig, eller skaka på mig, men det var otroligt svårt, jag kunde inte styra kroppen. Ofta trodde jag att jag vaknade men insåg sen att det onda var kvar och att jag fortfarande sov. Ett återkommande inslag var också att jag kände en mask under huden, och på olika sätt försökte få ut den. Nu har jag inte drömmarna längre, de försvann, och det konstiga surrande. Två förändringar skedde ungefär samtidigt- jag upptäckte att jag var glutenintolerant och slutade med gluten, samt att jag slutade snusa. Så här i efterhand tolkar jag drömmarna som mitt undermedvetnas, eller min kropps försök att få mig att förstå att jag utsatte den för fara, att den inte mådde bra av gluten och nikotin. Gluten kan i och för sig ha en del skumma symptom, så kanske var det något kemiskt. Hoppas det lugnar sig för er, kanske kan nykterheten bidra?

@Inombords jag skulle nog kalla mig självlärd eller autodidakt som det då fint heter. Började 2010 och en ny värld öppnade upp sig för mig. I början målade jag bara med akryl men övergick sedermera till olja. Nu målar jag akvarell mest då det är enklast att plocka fram i och med tidsbristen pga barnen.

@Inombords tanken har slagit mig också, jag tog till och med bort en kommentar hehe.
Alltså drömmar kan vara så otroligt komplexa, att man ibland vaknar och tror man löst ett stort världsproblem 🤣
Tappat tänder och hår har jag gjort massor med gånger, är så skönt att vakna då och inse att man sörjt i onödan. Sånt kan man ju läsa i drömtydningsböcker men jag har inte läst så mycket om drömtydning, vet inte om jag tror på sånt.

Jag har sällan mardrömmar, men en gång drömde jag att jag vaknade i sängen och det kom in en gammal tant som var helt grå i ansiktet. Hon gick inte, hon gled fram till mig. Sen tittade hon på mig och sa mitt namn högt och började försöka strypa mig. Jag fick panik. När jag vaknade på riktigt så viftade jag i panik på min sambo som låg jämte. Hon fattade inte vad som hände. Men jag tror att det var hon som sa mitt namn från början, för att jag pratade i sömnen och var orolig.