av Se klart

Geggan
tors, 2022-07-07 - 09:41

Gratulationer också från mig @Se klart ! Så lång tid är fortfarande bara en fantasi för mig men jag nöter på. Ser nu fram emot en ramlösa på uteservering efter förmuddagspromenaden

Se klart
tors, 2022-07-07 - 10:34

@geggan en dag tittar man upp och inser att man slutat nöta på och själva livet har tagit över, en ofantligt stor befrielse. Alla kommer vi dit. Njut av ramlösa och promenad? Och tack för grattis! Kram 🥰

Se klart
lör, 2022-07-09 - 00:10

Inget nytt att rapportera förutom att jag är vaken efter midnatt vilket jag inte varit på länge. Jag sov två timmar på em och det är mer än vad jag tål. Jag börjar få minimalistiska ryckningar i att aktivera mig med annat än bada, läsa, promenera. Börjar även tänka på mina blommor som har vakt hemma- men ändå. Hur går det med allt tro?
Gällande alkohol har jag noll och inget att tillföra, inte en del av min värld längre, over and out. Jag vet inte om mitt liv numera kan betraktas som präktigt.
I så fall en väldigt nöjd präktis. Skönt att bli det på vägen mot 60 (några år kvar). Och det är inte för sent om någon skulle undra. Kram 🤗

Tofu på besök
lör, 2022-07-09 - 01:11

@Se klart Låter underbart. Inte präktigt snarare sunt. Är det präktigt så hittar du isf en till här.

Fick med hela familjen inklusive hund att plocka blåbär. Gick förbi grannar som satt och drack vin. Hälsade och sa några ord. Tänkte så skönt att jag kör en skogsrunda istället för att sitta och domna bort som så många gör nu under semestern. Precis som det är naturligt...
Hittade några kantareller med. Stekte och la på hamburgaren. Den fungerar! Riktigt gott tom 🤗

Sattva
lör, 2022-07-09 - 08:37

@Se klart Du är du, strunt vilket epitet! Och det är så härligt att kunna stå för den man är, känna att det fakriskt inte går att vara på nåt annat sätt, för då gör man våld på sig själv. Och det gör vi inte längre!
Fick frågan sista kvällen på resan från någon annan deltagare (jag drack apelsinjuice o de andra sangria), om jag har många "såna här saker" jag håller på med? Jag fattade först inte vad hon menade, men det var att jag är vegetarian, dricker inte alkohol, yogar o gör andningsövningar varje morgon. Jag svarade bara helt lugnt o sanningsenligt att jag gör det jag mår bra av. Hon tycker säkert jag är "präktig", Men grejen är ju att det inte är allt på en gång som kommit. Vegetarian har jag varit länge. Alla delar har ju kommit pö om pö. Det blir ett sätt att leva och inget påklistrat eller nåt påtvingat. Bara frihet att leva livet som man själv vill ha det. Eller hur? Så bort med ordet präktig, om det är ett negativt ord för dig❣
Njut av ledigheten!!!

Se klart
lör, 2022-07-09 - 13:03

Jag började skriva det här inlägget i @vårs tråd och som en kommentar kring acceptans över de val vi gjort utifrån de erfarenheter vi har och har haft.sen blev det så långt att jag flyttar inlägget hit och vill på intet sätt gå i polemik utan tvärtom tänker jag att det är ett komplement till när vi pratar om att förlåta sig själv och att acceptera de livsval man gjort.

@vår jag håller med dig i nästan allt. Att acceptera sina snedsteg i livet, att se att man”gjorde sitt bästa” och inte ångra mer än nödvändig. Den devisen funkar ju allra bäst om man så småningom tar sig i kragen- ser till att förändra sitt liv. Bli en partner, vän och förälder att räkna med.
Men jag har tex i min närhet en person som jag har två barn ihop med. Många många år sedan vi skildes. Idag är han alkoholist. Hans svek gentemot barnen är för mig nära oförlåtliga. Jag är säker på att han ”gör sitt bästa utifrån givna förutsättningar” men alkohol förvränger hjärnan på människor. Jag har ingen aning om vem han är längre, jag ser bara konsekvenserna av hans agerande. Det kan mycket möjligt vara så att han om ett antal år kommer till rätta med sitt missbruk men då är det för sent. För sent för de här åren med barnbarnen. För sent för de här viktiga vuxen-åren med hans barn (som nu axlas av min man och av mig). Ibland pratar vi här som om vi har alla chanser i världen. Det är möjligt att vi har det men människor runtomkring oss ger upp hoppet. Sveken blir för många, för ofta.
Jag tycker att det finns ett värde i att ha en förlåtande inställning till sig själv, men rätt vad det är har åren gått och människor gått hem och vi är ensamma kvar. Förlåtna eller inte. Vi har begränsad tid. Det är ett verkligt mått. Vi har begränsade chanser. Jag vet inte hur många personer som passerat här under åren som varit riktigt riktigt illa däran. Kanske har de tillfrisknat- kanske är de döda, kanske fortsätter de ge sig själv nya chanser och kring dem finns barn och barnbarn, syskon, vänner, som tvingats ge upp.
Det här är också verkligheten för denna sjukdom. Liksom bröstcancer, alkoholdemens och hjärnblödningar. Levercancer, övervikt och minnesproblem.
Allt det här vet du ju mer än väl men ibland har jag ett behov av att också skriva ner vad det här också handlar om, oavsett hur många chanser vi ger oss så är det verkligheten som löper på parallellt och obönhörligt. Jag tänker ibland på min ex-exman och jag känner inget försonligt längre. Jag ser hans livsval, känner sorg för mina barns skull. Känner ilska- även om jag mer än väl känner till mekanismerna bakom missbruket. Har svårt att acceptera- eller acceptansen handlar mest om att tvingas se en person fu**a upp hela sitt liv trots så mycket som är honom givet.
Jag har ingen anständig plats att ta vägen med de tankarna, de är stränga och handlar helt och hållet om människors personliga ansvar för sina liv och livsval.
Snart ligger vi sju skovlar under jorden. Att inte göra allt - och då menar jag allt- för att hedra sitt lilla ynka liv är nästan oanständigt. Samtidigt brottas jag med känslor av just ”förståelse för”.
Det här är inga enkla saker, nånstans handlar det ju om det existensiella egna ansvaret- för sin egen person. Och jag kan känna mig hård som granit i de tankarna, känslorna. Samtidigt som jag nog inte är en hård person.
Snårigt svammel från mig men jag ville på något vis få det skrivet! Kram alla 💞☀️

Tofu på besök
lör, 2022-07-09 - 14:22

@Se klart Det är inte ett snårigt resonemang. Det är snarare kristallklart. Du har rätt att uttrycka din vy. Här finns ju inga rätt eller fel.

Den fråga jag försöker knäcka i allt detta är varför lyckas vissa och andra inte? Vad är haken? Varför har vissa det där stoppet i sig och andra inte? Det kan i min värld inte vara så otroligt skillda penseldrag. Det måste finnas några nämnare som är avgörande här. Jag tror jag kokar ner i skam, självförtroende & livsgnista.

Skam för att man måste kunna syna skam så man kommer vidare och inte ramlar in i offerroll. Självförtroende för att stampa av och lita på sin egen förmåga. Livsgnista för att få till det där lilla jäklar anamat. Det där nu kör jag.

Inte vet jag... Fattar att även mitt ovan kan skapa reaktioner. Dessa behövs ju dock ibland för att komma vidare. Det går ju som du säger inte i all evighet ursäkta allt. Tillslut måste ju saker koka ner i action.

Sattva
lör, 2022-07-09 - 17:01

@Se klart Nej hård person elker hårda tankar tycker jag inte. Men ser man en person som man en gång älskat så mycket att man valt att bilda familj med den, gå ner sig i alkoholen så måste man nog bli lite hård för att klara av att stå ut med att se det ske. Främlingar kan man ju förhålla sig till på ett annat sätt. Även medlemmar härinne, där man visserligen tycker väldigt mycket om många. Men det är ändå en annan sak om någon härinne väljer att "ta nya tag" imorgon, igen o igen.
Men jag fattar vad du menar tror jag. Jag kände det så starkt på slutet, att hur många chanser har jag kvar? Man kan inte stoppa huvudet i sanden hur länge som helst, tro att allt blir bra o förlåtet bara för att jag äntligen vänder skutan. Och samtidigt är det aldrig försent, för sin egen skull, att göra förändringar. Men man ska inte ta andras lojalitet för given.
Jag tänker ofta på en patient jag hade för några år sedan. Han hade bränt alla broar i sitt narkotikamissbruk. Han var ung när jag träffade honom. Då var han ren, men hade fått en hjärnskada sista gången han knarkade. Han sörjde oerhört att han bränt allt. Och det hade han. Ingen litade på honom, ingen ville ha med honom att göra. Fast han nu var ren och ville börja om. Jag vet inte vad som hände honom faktiskt efter avslutad behandling.
Så nej, du är inte hård. Det är sant det du skriver.❣

Kennie
lör, 2022-07-09 - 18:37

Jag tycker att du har en viktig poäng. Det är aldrig för sent att lyckas bryta ett missbruk, men under den tid man fortsätter missbruka så skadar man dem man älskar och riskerar att mista dem. Men jag tror inte man kan ta in det så länge hjärnan är alkoholberoende, att man verkligen riskerar att förlora livsviktiga relationer, beroendet gör allt för att mörka det faktumet..

Se klart
lör, 2022-07-09 - 19:27

Tack @tofu @sattva och @kennie 🙏🏻 Era tankar och reflektioner berikar mig. Ja det är som du skriver @tofu- finns det något gyllene snitt för när eller av vilket skäl man lyckas? Jag vet verkligen inte. Ibland tycker jag något så ”simpelt” som skräck eller rädsla kan vara nog så verksamt för många att bara bestämma sig. Tänker på hur jag blev en löpare (inte värst mycket nu men jag fick en gång från att aldrig ha sprungit till att springa en mil tre gånger i veckan)
Hade inget med hälsa att göra- bara fåfänga. Blev omsprungen av en riktigt snygg och stark tjej när jag var ute och gick med stavar… då jävlar satte jag igång.
Jag har bestämt mig för att klara svåra jobbgrejer av rena konkurrens-tävlingsskäl, och jag har liksom noll vinnarskalle.
Tänker att vi alla- var och en har lyckats med saker i livet. Och att den vetskapen går att plocka fram. Att alla har det ”i sig”. Det gäller att skotta fram- hur tänkte jag då? Vilka egenskaper hittade jag den gången?
För jag går heller inte med på att det är ”så lätt för vissa”. Det är det ju inte! Ingen skulle vända sig till ett anonymt forum och be på sina bara knän om stöd- ifall det var lätt.
Och @sattva du har helt rätt i att det finns något som skevar i perspektivet när det är någon som man skulle behöva räkna med. Som inte går att räkna med. Då inser man.
Klart att han vill vara alla rätt för sina barn. Men om han gör alla fel?
Lägger oerhört mycket ansvar nån annanstans- nån annan (jag!) får lösa.
Lite svirrigt blir det av dessa tankar. Och @kennie, jag tror som du att det ÄR beroendet som gör att man inte kan se klart.
Så blev mitt namn här, för det var vad jag längtade efter mest av allt. En ynnest varje dag.
Tack för tid och tankar, ni smarta och kloka. Kram 💕

vår2022
lör, 2022-07-09 - 19:53

@Se klart Precis som du säger pratade jag i mitt inlägg om att förlåta, försonas och ha acceptans med mig själv och mina handlingar. Sen är det en annan sak att förlåta, försonas och acceptera någon annan för dennes handlingar. Jag förstår dig mycket väl att du inte kan förlåta eller acceptera din ex man och känner ilska mot honom. Hans beteende drabbar även andra än bara honom själv, och som far illa. Att han kan förlåta sig själv eller få förlåtelse från andra torde vara svårt då hans handlingar inte är goda. Det är först när/om han får insikt och tar ansvar för sina handlingar som förlåtelse är möjligt. Att han missar barn/barnbarns uppväxt och att det är svårt/försent att reparera denna skada är sorgligt, någonstans plågar det honom säkert. Det enda man själv kan göra är att ta ansvar för sina egna handlingarna och sina relationer med andra.

Den krassa verkligheten är att alla inte har/får/tar chansen och att livet är orättvist. Många drabbas mer av olyckliga omständigheter i livet än andra. Vissa klarar av att ta sig ur olyckliga omständigheter än andra. Det är sorgligt och svårt att acceptera. Det är svårt att ta till sig allt detta, det är så stort och för att överleva måste man nog titta i det lilla, till sig själv emellanåt för att orka. Och vara tacksam för det liv man fått och vårda det väl❤️

Tofu på besök
lör, 2022-07-09 - 21:11

Alltså det där med skilsmässor och även när man verkligen satsat för att hjälpa någon msn bryr sig om som inte trycker på den gröna knappen är ju svårt. Den där ilskan man kan känna av det. Är inte just den ilskan ofta grundad i förtvivlan och sorg? Hur mycket man än irriterar sig på motparten så grundas den känslan egentligen i sorg och kärlek? I så fall kanske det är sorgen man ska vårda och acceptera istället för ilskan som mer är ett symptom på sorgen.

vår2022
sön, 2022-07-10 - 14:27

@Se klart Jag tycker att du är en vinnarskalle😁. Lite lustigt för jag har alltid tänkt att jag inte har en vinnarskalle i mig, men min man menar annat. Han säger att jag hela tiden lägger manken till att göra bra ifrån mig eller göra bättre ifrån mig och därmed vinnarskalle. Jag har tänkt på det som en person som till varje pris måste vinna, gärna armbågandes fram, med negativ klang. Eller i positiv klang om det gäller en idrottspersonlighet som aldrig ger sig med att tjockt pannben. Min uppfattning av vinnarskalle har förändrats. Så nog har du en vinnarskalle i dig💪🏆🥇💕

Se klart
sön, 2022-07-10 - 22:23

@tofu jag tänkte på det du skrev och visst är det så. Jag har nog bara inte orkat närma mig de där känslorna av sorg utan faller mer in i ilskan. Men allt får väl lov att finnas. Är nog arg och sorgsen.
Dock upptar detta längre inte mkt av min tid och mina tankar. Jag har slut på båda delarna tror jag men det var en viktig påminnelse 🙏🏻 @vår - min man (och även min mentor) brukar också säga att jag är vinnarskalle 🤗🤗 vi har mycket gemensamt… när jag gör såna här chefstester brukar jag få resultat som är svårtydda då jag är så lite fokuserad på prestation- och så mycket på relationer. Har inte tidigare setts som ”chefsämne” men jag tror det håller på att ändras. Relationer och byggande av gemensamma erfarenheter - blir så småningom bra på sista raden- också. Och der bryr jag mig om, men ”roligheten” med teamet överträffar vida den halvroliga glädjen över marginaler och miljoner (inte mina pengar eller mitt företag).
@geggan tack för att du peppar in! 😍

vår2022
sön, 2022-07-10 - 22:56

@Se klart Jag har också gjort chefstester, blivit uttagen och även påbörjat ett chefsprogram. Jag kände att jag inte hade en bra mentor, han skulle stötta mig under ett år och vi såg på ledarskap på olika sätt. Jag tänkte att om den organisationen ser på ledarskap och att vara chef på det sättet, så kan och vill jag inte bli sådan. Jag är både relations- och prestationsorienterad, men att gruppen funkar är viktigast. Det uppfattningen delades inte, eller så pratade vi inte samma språk eller förstod inte varandra, så jag hoppade av. Jag har istället haft roller som projekt- och processledare vilket passat mig bättre. Då har jag kunnat leda den på mitt sätt, men inte haft personalansvar som en chef, men som ledare närmast gruppen och det har varit roligt. Jag tror som du att relationerna i en grupp är A och O, fungerar de så är det så mycket lättare och roligare att ro något i mål, tillsammans. Hoppas du hittar en roll som passar dig framöver, det är jag säker på att du gör🌸💕

Se klart
mån, 2022-07-11 - 08:06

Vaknar ännu en dag till vågornas brus och röster på terassen. Kaffet är på, och den dagliga semester-croissanten inhandlas.
Jag har inte tröttnat utan tankar in i alla kroppens förråd. Det är också oerhört härligt att ha nästan två veckor här- då får dagarna ”slarvas bort” istället för den där känslan av hur snabbt en vecka går.
En dag ska vi hem, men inte idag. Däremot droppar några familjer av lite i taget- vi ska dock lämna sist och ta med två barnbarn hem, då föräldrarna ska vidare på bröllop i en annan del av Europa.
Läser det sista ur en bok som är fruktansvärt bra, ska tipsa om den lite senare. Ha en fin dag alla forum-vänner 🌸☀️
@vår jag tror faktiskt synen på vad en chef ska vara har ändrats och ändras löpande- helt logiskt förstås. Människor är det enskilt viktigaste. I alla sammanhang. 💞

Varafrisk
mån, 2022-07-11 - 13:33

@Se klart Jag är kanske helt ut och cyklar nu när jag tänkte skriva några rader. Både du mfl jobbar förmodligen i en annan verksamhet än den jag jobbar i så som jag uppfattat det. Jag är inte heller i en ledande position. Jag vill prestera men kanske inte på samma vis som våra landstingspolitiker vill…jag vill inte heller kalla patienter för produktion. Men jag vill prestera på så vis att jag vill hjälpa, stödja människor t ett bättre mående, bättre situation…till förändring. Och för mig handlar allt om relation för att få t förändring. Som tex stökiga ungdomar…det behövs relation. Och, jag tänker att relation är viktig i de flesta verksamheter i synnerhet om man vill till förändring om man vill t ngt bättre.

Kram💕

Se klart
mån, 2022-07-11 - 22:16

Såklart du inte är ute och cyklar @varfrisk! Även om vi jobbar med olika saker så finns säkert gemensamma nämnare, relationer är viktiga- i alla sammanhang. Jag jobbar ju inte så mycket med stöd kanske, men utveckling- och de sakerna hänger ju ihop.
Mycket handlar om att våga gå sin egen väg i klimat som ibland känns hårda. Värna om sånt som är viktigt. Sedan är ju de allra flesta branscher pressade- inget får kosta- allt ska slimmas. Och det behöver man ju ha insikt om, samtidigt som man inte får begå våld på sig själv. Då får man hitta på något annat. Att ta alla strider är oftast för tufft (enligt min erfarenhet). Att vara ledig, som både du och jag är, ger ju lite skönt perspektiv. Kram 😍

Se klart
mån, 2022-07-11 - 22:32

Inget spännande att berätta om (skönt nog)… alla friska, ungdomarna ute på ”stan”, barnen sover, maken har somnat i en mkt obekväm position… jag är otroligt glad att han dricker så lite. Jag är allt mer ointresserad av allt s k ”mys” som kopplas till alkohol, jag är gärna med en stund. Blir rastlös efter ett tag och gör mitt, och lägger mig ganska tidigt. Vaknar vis 07 och är utvilad
Barnen dricker öl eller vin mest varje dag. Jag har nog inga större synpunkter på det, och propagerar inte för vit semester. På 12 dagar har de varit ute-ute två kvällar och då varit bakis men jag tror det är normalt. Eller- inte för mig men för de allra flesta. Läser då och då om begränsnings-taktik här, och jag kan inte längre fatta vad som är grejen? Meh- sluta bara om det kräver så mycket möda att inte bli stupfull. Men det är ju mina erfarenheter och inget jag behöver förmedla till alla.
Minns att jag lyssnade mycket på en podd som handlade just om att begränsa sitt drickande. Idag känns det patetiskt, men självklart lukrativt då väl halva Sverige är oroliga för om de dricker för mycket… minns att de tankarna fanns tidigt hos mig, kring 35. Sen kom livet som tur var emellan men när livet drog sig tillbaka växte det där begäret som handlar om att man skapar sig ett liv som är för svårt att stå ut i. Geggan runt fötterna av skam- oro-rädsla för sjukdomar- allmän molande ångest- uppskjutarbeteende (har vi pratat om det?)
Kan fortfarande känna mig helt mallig om påminnnelde för nån försenad räkning trillar in och jag hanterar det som en helt normal människa: ojdå, den här måste visst betalas idag.
NU ni ska jag äntligen läsa klart min bok + väcka den djupt sovande mannen, sittande med huvudet i handen, med armen lutad mot en rätt skranglig gammal regissörsstol. Han är robust! Kram på er 😘