Hej på er alla som kämpar där ute, på båda sidorna.
Efter många år, känslor, tankar, planer, besvikelser, sorg, ilska. Ja listan kan göras lång. Men för tre veckor sedan fick jag den där känslan som många väntar på (inklusive jag) att nu har jag bestämt mig, jag lämnar. Jag har kämpat så länge med att försöka förändra och att acceptera. Men nu är det nog. Orkar inte mer och är så förstörd. Samtidigt som jag känner en stark inre styrka, nu ska jag ta ansvar över mitt egna liv och framförallt barnens. Denna process tog tid. Längre än vad jag trodde och än är den inte slut. Det är inte bara min sambo/pappan till mina barn som jag lämnar. Jag lämnar mitt förflutna med att växa upp med en pappa som var narkoman och kriminell och allt vad det livet innebar. Det tog tid innan jag verkligen fattade hur det faktiskt påverkade mig idag och mina relationer. Jag vägrar låta mina barn växa upp i samma. Från och med imorgon bryter jag den onda cirkeln. Jag har sjuk mycket ångest och oro. Men det ska bli bra! Det har jag bestämt och jag ska göra allt jag kan för skapa det bästa liv jag kan för mina barn. Jag hoppas ni kan skänka mig en extra styrkekram och tanke imorgon. Behöver det. Jag hoppas att alla ni där ute gör så gott ni kan för skapa era bästa liv och eran sanning! Ta hand om er och stor kram❤️🙏