För ungefär 6 år sedan började jag smygdricka. Det började med vin i petflaskor som jag gömde undan för att kunna dricka lite när som, dock bara på helgen och det går i perioder. Min man är en sådan som dricker för att det är gott och det blir nästan aldrig mer än 1-2 öl per tillfälle. Jag skäms för mitt drickande och är rädd att han skulle bli väldigt besviken om han kom på mig. Ändå fortsätter jag gömma flaskor. Har nästan blivit som en sport, det upptar mycket av mina tankar hur jag ska köpa alkohol i smyg och hur jag ska gömma den. Sen hur jag ska slänga flaskorna i smyg. När jag fixat så jag har ett litet gömt förråd känner jag mig lugn. Bara att veta att jag har den där gör mig lugn, behöver inte alltid dricka så mycket av den.
Min man vet om att jag har haft problem med alkoholen sedan jag var ung så därför dricker jag bara 1-2 glas tillsammans med honom så han inte ska misstänka något. Känns som jag lever i en lögn/dubbelliv. Någon som har/haft liknande problem?

@hejhej38 @första steget
Hej! Jag håller till i det ”vidare livet” och varit nykter drygt 8 månader. Såg era inlägg och tänkte jag skulle svara för jag känner så väl igen mig. Jag började smyga och smussla med vin för många, många år sedan. Drack bara på helger till en början, sedan på allt fler vardagar och på slutet typ nästan varje dag. Det var nästan ett halvtidsjobb att fixa logistiken med att handla, hälla över, kasta bort och hela tiden ha koll på om någon var hemma när jag joxade med detta. Fixade ett eget kontokort för att det inte skulle synas på min och makens gemensamma konto när jag köpte vin. Köpte tetror som jag lätt kunde gömma i soporna underst eller bränna i öppna spisen. Det värsta var att jag även började ta återställare på morgonen då och då för ångesten, skulden och skammen var så stark. Drickandet hade eskalerat från att dricka tillsammans på helgen till att börja smyga och smussla då jag ville ha mer alkohol än maken och även på vardagar och så slutligen återställare på morgonen. Beroendet var ett faktum och jag lyckades till slut att bli nykter för över 8 månader sedan. Min man märkte inte vad jag höll på men anande att det inte stod rätt till när jag ibland var lite väl rund under fötterna. Det var mitt beslut att sluta och då berättade jag om mitt smusslande. Det var skönt att göra detta, för det var att leva i en lögn och ett dubbelliv. Det tog mycket energi och kraft att orka hålla på med detta och att hålla fasaden uppe. Så risken finns att smusslandet smygande kan övergå i annat och eskalera, så var det för mig.

Ha det gott!🌺

Vår2022
Tack för din återkoppling på breven.
Så himla befriande att höra att jag inte är ensam…precis som du skriver, detta tar mycket tid och blir dessutom dyrt.
” första steget”

En till här, befinner mig också i Det Vidare livet nu. Mina två trådar hittar ni om ni klickar på mitt användarnamn.
Jag började också med Smygandet. Mycket för att jag inte tycker att man ska dricka så mycket själv heller.
Blev påkommen och slutade då i ca 11 månader med något undantag. Sen följde år av periodvis smygande ibland inget, ibland eskalerat. Precis som du skriver fick jag också nästan en kick av själva smygandet. Handla, gömma, dölja. Jag blev påkommen igen och slutade officiellt helt med alkohol. Då ska man även dölja fyllan. Så jag drack oftast när alla sov. Ibland väldigt mycket. Tappade taget om öl eller vin när jag somnade och spillde ner mig och soffan då och då. Drickandet eskalerade också och jag fick svårare att dölja. Det fanns en besatthet i att handla och jag började också må väldigt dåligt av stresspåslaget innan jag återställt det jag köpt. Fattar att man låter helt knäpp när man inte kan njuta av fyllorna och får ett extremt stresspåslag för att man måste se till att det inte märks. Jag blev såklart påkommen fler gånger. Drickandet ändrade också karaktär. Drack periodvis istället. Sökte hjälp Vid Riddargatan 1. Kom inte upp i värden som visade att jag hade ett beroende då, men fick börja där ändå. För mig var det rätt nyttigt. Eftersom jag smög med mitt drickande, förträngde jag det. Jag var tvungen att erkänna, ta fram det i ljuset, inse att det var mer än jag ville erkänna. Jag var så väldigt trött på drickandet. Fick inte ut något positivt av det, utan var bara fixerad vid smygandet. Det upptog också som du skriver väldigt mycket tankeverksamhet. Hoppas att du kan ta tag i det och sluta nu. 3 månaders total nykterhet brukar rekommenderas hörinne. När jag blev påkommen första gången blev det nästan en lättnad. Då hade jag velat sluta så länge, men hade haft lite svårt att förklara att jag inte ville dricka alls. Nu är det skönt att vara klar i knoppen istället. Lycka till!

@första steget Hej. Tack för ditt svar. Modigt av dig att gå med här och ta första steget mot ett kanske mer hälsosamt drickande. Konstigt att säga kanske men känns skönt att man inte är ensam om denna problematik.
Jag gick själv med för bara två veckor sedan då min semester började. Jag planerar att ta tre månader utan alkohol i höst men nu på semestern ska jag försöka att vänja mig av med att smygdricka för då kan jag halvera intaget bara där. Jag tycker det är jättesvårt då jag känner att jag bara mår bra om jag druckit ett par glas. Har inte erkänt mitt drickande för någon förutom här. Hoppas vi kan följas här!

@vår2022 Igenkänning på allt förutom att jag inte kommit till stadiet där jag dricker på vardagar. Stort grattis till dina åtta månader 🌷
Jag ska försöka börja med att sluta med smygdrickandet, fast det känns omöjligt just nu på semestern, jag vill bara må bra och få tiden att gå. Det är som att jag är mer i nuet när jag druckit, kan uppskatta saker mer och blir mer närvarande. Utan alkoholen är jag likgiltig till livet, känner inga upp- eller nedgångar. Har ångestproblematik och PTSD som jag får behandling för men ändå mår jag inte tillräckligt bra. Hoppas kunna ta tre vita månader i höst. Har egentligen inte varit nykter någon helg sedan jag var 14, bara två graviditeter och amning, men då mådde jag skit.
Jag tror att det är en viktig sak, att berätta för någon, helst den som står nära, om att man smygdricker. Hoppas att en dag kunna uppskatta livet utan alkohol.

@Sisyfos Hej. Tack för ditt svar. Känner verkligen igen mig och är rädd för att det kommer eskalera för mig med, det var därför jag började skriva på alkoholhjälpen.
Jag har en ryggsäck jag alltid bär med mig, i den gömmer jag min alkohol, både när jag köpt och att jag lägger petflaskor med vin där så jag kan gå och ta närsomhelst. Jag har alltid haft stor insikt i att jag dricker för mycket, sedan jag var 14 år egentligen. När jag var 14 halsade jag hembränt och fokuserade på annat medan jag drack så jag kunde få i mig så stor mängd som möjligt. Har en del psykiska problem som förmodligen bidrar till att jag inte förmår att sluta. Alkoholen får mig att må bättre, om det än må va kortsiktigt så får jag känna mig levande för en stund. Jag gick dock med här av en anledning, jag vill lära mig att leva och uppskatta livet utan alkohol.

@hejhej38 Förstår att det är tufft för dig med ångestproblematik och PTSD. Antar att det är bakomliggande orsaker till att du känner dig likgiltig till livet där du inte känner upp- eller nedgångar och att när du dricker så händer det något inom dig i hjärnan och likgiltigheten släpper. Vad bra att du får behandling och hoppas verkligen att den ska ge effekt på ditt mående så småningom. Kanske blir det då bättre förutsättningar att kunna leva ett liv utan alkohol. Hur klarar du av vardagarna utan alkohol?

@hejhej38
Hej igen,
Jag har också semester just nu och där jag är nu finns inte en gnutta alkohol i sikte, jättebra!!
Lite skraj för hur det kommer att bli när vardagen börjar igen…
Vill gärna hålla kontakten här och stötta varandra🙏🏻

@hejhej38 Jag har smugit i hemmet de senare månaderna där jag haft folkölsgömmor. Druckit på balkongen, i badrummet och i sovrummet. Och på morgonen. Visste att det var fel men det var som att det inte gick att sluta. Sen helt plötsligt fick jag nog, jag orkade inte mer, var så less på att oroa mig för min relation, min lever och den ständiga stressen. Var så less på att känna mig sliten. Fick världens sug idag och kommer befinna mig i ett alkoholstinnt semesterparadis nästa vecka, så jag kommer behöva all hjälp jag kan få. Läsa och skriva här bl.a. kämpa på nu, det blir bättre!🌸💪🏻💕

Hej, en tanke från mig är att den där likgiltigheten är abstinens. Det är ju väldigt vanligt att uppleva just tomhet och nedstämdhet utan sin drog. Och man behöver inte dricka varje dag för att få abstinenssymptom. Jag tycker det låter som att du bör bryta helt, ju förr desto bättre. Ju längre beroendet utvecklas desto svårare är det att bryta som jag förstått det. Vänta inte, sätt igång medan du har motivation och mod att se sanningen.

Ja, jag tänker också att du bör ge avhållsamhet en chans. Alkohol är en väldigt farlig drog och beroendet eskalerar. Belöningssystemet blir helt fucked up.
Sen får man ibland andra brister när man dricker så se till att vitaminer och mineraler är på en bra nivå. Hjälper säkert inte mot all typ av nedstämdhet, men man kan optimera förutsättningarna att må bra.
Väldigt bra första steg i alla fall.

Idag hände det jag väntat på och befarat. Maken tog hem dotter och konfronterade mej! Det var bara att erkänna. Jag har inte kontroll över mitt drickande. Det blev faktiskt ett väldigt bra samtal. Jag kände en stor befrielse och nu ska vi tillsammans försöka klara av att jag blir fri från beroendet. Nu är jag alldeles utmattad men ville skriva här där man känner stöd o förståelse. Vi kämpar tillsammans! Sov gott vänner.

Hej,
Nu har det gått 9 dagar sedan jag drack vin i smyg hemma och redan känns det att sömnen har blivit SÅ annorlunda…minns inte när jag sist vaknade upp och kände så här!
Jag är på semester och där vi är finns inte tillgång till alkohol.
Men till helgen åker vi hem och jag är så skraj för att åka dit igen. Finns det någon som har något tips om hur man kan tänka/bete sig?
Vore jätte tacksam för svar.
Ha det gott där ute i sommar Sverige.

@NanneHe
Hej,
Vi är många som tyvärr har detta problem
( bla jag) det kan bli en befrielse även om det är SÅ jobbigt att faktiskt erkänna, jag vet!
Vi kämpar tillsammans och kanske kan vi följas åt och peppa varandra här i tråden?

@första steget Så bra gjort med 9 dagar!💪. Och härligt med effekten du fått och sover så mycket bättre, skönt! Mitt tips är det som fick mig att sluta smygdricka, och även dricka då jag blivit beroende, är att berätta det. Det är verkligen tufft och jobbigt att göra det, men det ger en sådan befrielse att vara sann och ärlig. När man berättar så stoppar man möjligheterna att smygdricka, det jag undvek i massor av år och kunde fortsätta. Men man måste först själv ha tagit ett beslut om att man verkligen vill sluta smygdricka och ha motivationen till det, annars går det inte. Det egna beslutet är absolut det viktigaste, ingen annan kan sluta åt en. Det kan istället bli en massa krav utifrån som man inte är villig att gå med på och då fortsätter man att smygdricka i alla fall. Men om man beslutat sig så är det bra att berätta för sin partner. För mig och min man blev relationen ännu thightare, det skapade tillit mellan oss. Vi kämpar med andra saker ihop och det är ju i nöd och lust vi ska göra det. Han stöttade mig och fick en annan förståelse för hur det var för mig. Om relationen för övrigt känns trygg, så är det mitt bästa tips. 💕

Tips för att inte åka dit- identifiera vilka som är dina risksituationer och ha en plan för dem. Tex att ta med gott alkoholfritt om ni ska till vänner ni brukar dricka med, och ha en replik klar om någon kommer med ett glas bubbel och vill ge dig, tex "tack, men jag kör alkoholfritt idag". Och se till att njuta av annat- snacks, mat, vinden, solen- känn att det är ditt val att skippa alkohol och att din kropp och hjärna är fräschare utan.

Tack för tipsen!
Det dummaste jag gjorde innan vi åkte iväg på semestern, var att jag gömde vin tetror både i garderoben och i bilen så det skulle finnas när jag kom hem, om jag ville…
Riktigt knäppt gjort av mig😩

Hej! @hejhej38
Att ta steget att erkänna var för mig det tyngsta steget. Jag droppade bomben om mitt mående och mitt missbruk till min mamma för Ca 1.5 år sen. Har haft ett beroende av amfetamin under flera år. Som jag på något sätt lyckades dölja för många. Alkoholen har alltid funnits där. När jag lyckades bli av med beroendet av Amfetamin. Så blev alkohol intaget större. Och jag har inte förstått riktigt hur beroende jag har varit av alkohol under alla år föränns en tid tillbaka. Det här är min första dag här på Alkoholhjälpen. Har alltid haft en rädsla för att jag ska bli dömd för mitt missbruk har alltid funnits.

Tack

@hejhej38
Jag tror att många som vill dölja sitt missbruk lever dubbel liv. Jag dolde mitt alkoholmissbruk med att dra i mig en kvarting Jägermeister i bilen innan jag gick upp till lägenheten där jag levde med en kvinna under 6 års tid. Den flaskan visste hon aldrig om. Hade ju alltid vin hemma som jag kunde sitta och låtsas att jag njöt av, inge konstigt med ett par glas vin efter jobbet. Inte nog med det så svepte jag ett glas samt hann fylla på ett till medans hon var på toa. Tack för att du delar med dig.