Jag skriver för första gången här. Aldrig i hela mitt liv sökt hjälp för något, är en ”duktig flicka” som alltid klarat mig själv. Men nu är jag skör. Har varit på ett kalas, sagt något (som jag egentligen menade och det var inte fel i sig) men alldeles för bryskt till en ung människa, som blev ledsen. Flera blev besvikna på mig, inklusive min son (ung vuxen), vilket smärtar mig mest. Enligt honom var jag inte mig själv, pga att jag druckit, personlighetsförändrad. Hade jag inte druckit hade jag förmodligen använt en annan ton och framförallt inte envisats med att ha försökt ställa allt tillrätta direkt, vilket gjorde situationen ännu värre… Jag hade (under loppet av kanske 7-8 timmar) fått i mig 2 öl, en drink och 3.4 glas vin, var inte jätteberusad och syntes förmodligen inte mycket på mig för övrigt, men uppenbarligen omdömeslös. På senare år, efter att jag fyllde 50 har det hänt allt oftare. Jag blir lättare emotionell, har starkare åsikter om allt och alla, driver på min egen agenda, säger ”sanningar” som inte behöver sägas, upprepar saker. Får också otäcka minnesluckor, fast jag på intet sätt är ”däckad”. Kan komma upp nästa morgon och undra vem det var som diskade och städade undan så fint och förstår först när någon berättar att det var jag! Undviker att ställa frågor nästa dag bara för att få höra att det avhandlades ju kvällen innan! Är rädd att ställa till det ordentligt med en sån här minneslucka, inte göra vad jag lovat eller liknande. Hur är det möjligt att utåt sett vara så fungerande när hjärnan är så utslagen att den inte har förmåga att lagra korttidsminnen! Jag blir rädd för mig själv…
”Däckad” så att jag mår illa och måste lägga mig har hänt max 2-3 gånger senaste 10 åren och då har jag bara tackat för mig och smugit iväg, ingen större skada skedd. Men detta med minnesluckorna och aggressiviteten, omdömeslösheten oroar mig.
Har alltid tyckt om att dricka, främst vin. I tonåren hjälpte det mig med min (lindriga) sociala fobi och mina besvär med sjuklig handsvett och fortfarande ger de första två glasen mig en obeskrivligt fin, festlig känsla av att jag är bra och att livet är härligt. Jag dricker aldrig till vardags utan uteslutande fredag och lördag. Alkoholen har aldrig hindrat mig från jobb eller privata aktiviter hittills, inte ställt till det för mig med polisen. Har ett väldigt bra liv för övrigt, inga större bekymmer. Gift med en man som för 15-20 år sedan blev berusad för ofta (på helgerna) men dragit ner ordentligt på egen hand och har inga problem nu. När min son nu uttrycker att han är orolig och ledsen för min skull istället och dessutom sårats av mitt beteende - då brister det….. och jag inser att jag måste ta tag i detta och be om hjälp. Det är konstigt att jag ska behöva be om hjälp dock - jag är för sjutton själv utbildad inom detta område!! Men hur jag än försökt med de vanliga råden - dricka sakta, räkna glasen, varannan vatten, späda ut vinet med läsk etc etc - så funkar det inte! När jag väl sitter där och har det härligt så är alla kunskap puts väck borta!
Jag har inga andra psykiska besvär eller annat som triggar detta beteende, jag är bara alldeles för förtjust i känslan som vinet ger mig. Älskar smaken, avkopplingen, euforin i början…Och jag vill absolut inte sluta helt. Mitt mål är max 3 standardglas fredag och lördag. Tror ni att jag kommer att fixa det? Jag tänker att det enda som kan hjälpa är att jag nu är öppen med allt och att det finns andra som har ögonen på mig och utkräver ansvar.
Jag mår uselt just nu, skamsen och rädd. Detta är inte värdigt..
Jag kommer att bli så tacksam för era reaktioner och inlägg, behöver all hjälp jag kan få!

@MadeUpMind det intag av alkohol du beskriver ovan det är dit jag också vill komma. Undvika berusning och dricka något glas eller två, kanske tre, för att det är gott och under utdragen tid.

@Smörblomma Ja precis - tiden tror jag är en nyckelfaktor, för mig iallafall. Dricka sakta, tänka på och beskriva i ord hur det smakar, prata med andra om vad det är man dricker. Härma måttlighetsdrinkarna och bara sippa. Bubbelvatten vid sidan om. Titta på klockan, minst en timme mellan glasen. Akta sig för ”påfyllarna”.
Plötsligt har kvällen gått och jag har haft ett gott glas i handen nästan hela tiden, utan att ha blivit berusad!
Hur långt har du kommit och vad är hjälpsamt för dig? Ska läsa mer i din tråd.

@MadeUpMind .Är bara I början av förändringsarbetet. Försöker skriva någon slags känslodagbok för att se om det finns någon koppling där till varför jag ibland släpper taget och dricker för mycket. Jag har en måttlighetsdrickande man och tänker att jag ska försöka anamma hans vanor så att de blir mina vanor.

@Smörblomma Känslodagbok kanske är en bra idé för mig också. I vanliga fall brukar jag varken kunna äta eller dricka, (inklusive alkohol) när jag är riktigt ledsen eller orolig för något. Men igårkväll när jag var ensam med min man släppte jag medvetet taget, drack 3 enheter på två timmar. För att jag var ledsen.
Min son har som sagt förlåtit mig och vi pratar mycket, men hans flickvän är kylig. Det var hennes syster som jag röt till åt på midsommarafton och de är jättetighta. Hon vill inte prata med mig utan är bara artig, inte alls så varm som hon brukar vara. Tydligen är hon ”långsint” av sig enligt min son och behöver lång tid på sig innan det blir bra igen. Innan detta hände hade vi en fin relation. Min son säger att hon tidigare tyckt om mig mycket och inte retat sig på något (inklusive alkoholen - jag har nog hållit igen när de två varit närvarande, eftersom de är mycket måttliga, vegetarianer, allmänt hälsosamma och medvetna). Känns lite orättvist just nu och jag har svårt att stå ut med tystnaden, är av den sort som vill ”ta tag i” problem och prata om dem direkt. Men får nu försöka låta tiden göra sitt och hoppas vi kan hitta tillbaka till varandra. Hennes mamma - min sons ”svärmor” är mycket snäll och förstående, har ”strukit ett streck” över alltsammans och vi umgås, så det känns iallafall väldigt bra.
Ursäkta den långa utläggningen om mina relationer, som väl inte intresserar någon.. Men det känns bra skriva om det. Vad jag ville säga är att jag får se upp med att dricka när jag är ledsen. Igår fick jag ledsenheten ur mig, pratade mycket med min man. Idag väntar en fin dag på stranden. 😁 Och ikväll vet jag att jag kan nöja mig med en IPA folköl vid grillen. Har köpt alkoholfritt Ginger Beer också - en ny favorit om man inte gillar söt läsk.

@MadeUpMind Jag förstår din frustration. Det är svårt när man är så där olika, en vill lösa allt på direkten och någon annan måste man vänta ut. Med tiden bleknar ju sådana här händelser. Det är väl lite för aktuellt i tiden för att hon ska bara släppa det som hänt, speciellt om hon är tight med sin syster. Jag tycker överlag att man får tänka sig för vad man säger, nykter eller inte för det är så lätt att saker missuppfattas och sedan har man ju olika syn på saker och ting beroende på en massa orsaker. Risken att "trampa i klaveret" ökar ju dock med alkoholintag.

Hej @madeupmind
Har läst din tråd och det finns många likheter mellan våra liv, och flera andra här på forumet. Kvinnor 55+, högpresterande, bra jobb och varma, goda familjer och relationer. Jag brukar kalla oss ”fixar-allt-personer” men är oftast kvinnor. Finns många män här också som jag lär mig minst lika mycket av, men det finns något intressant med oss som
1) överrumplas av en allt högre konsumtion
2) överrumplas av de reaktioner som alkoholen orsakar - dels i form av minnesluckor som du beskriver, samt hur vi uppfattas

Jag var 54 när jag slutade dricka. Det är 2,5 år sedan. Jag gjorde ett uppehåll för att bevisa för mig själv att det var möjligt- jag var nämligen så SKRÄCKslagen av tanken att tvingas bli en sån som inte dricker.

För många går det fint att hitta sätt att balanserat drickandet. Jag gillade 2-3-4 glas vin-berusningen och lättheten, behövde den så väl, knäppa upp en knapp i mitt tajta liv- den korsett som mitt liv stundtals var.
Mina tre månader går mot tre år.
Min ”mardröm” - helnykter, har blivit ett rikt och utvecklande liv, fint att leva, ärliga relationer, stor närhet och trygghet till mina vuxna barn och deras partners.
För att inte nämna barnbarnen.
Roligt och härligt! Jag är frisk och jag vill göra det jag kan för att leva länge.
Håll i vilket beslut du än tar. Det kommer att betyda mycket, för ditt förtroende för dig själv! Kram.

@MadeUpMind Jag tänker att du kanske kan vänta in henne lite, ge henne tid. Vi är ju så olika och om hon är långsint också. Kanske sedan ställa en öppen fråga om hon fortfarande är arg på dig. Låta henne berätta hur hon känner och ta emot det. Säga att du är ledsen och be om ursäkt för det. Mer än så kan man nog inte göra. Alla gör vi fel ibland, man kan säga att man är ledsen för det som man gjorde och be om ursäkt för det och såklart inte upprepa misstaget. Gör man det så blir man inte trovärdig. Det löser sig nog på något sätt❤️

@Se klart Tack för stöd både Se klart och vår 2022! 🌸 Ja, jag ska vänta in min svärdotter.
Överrumplad var verkligen vad jag blev ! Såklart insåg jag någonstans långt inne sedan länge att det inte var hälsosamt att dricka vid 56 som när jag var 26, men insikten och motivationen att agera kom plötsligt över en natt. Inget ont som inte för något gott med sig!
Jag älskar formuleringen ”knäppa upp en knapp i mitt tajta liv” - mitt i prick - exakt min situation! 😂
Igår kväll blev vi sent på kvällen spontant bjudna över till grannarna i sommarstugan på en drink. Det gick så bra att be om bara en centimeter gin i glaset och sedan massor med härlig tonic med granskottsmak! Och det var allt. Inget mer girigt drickande, sommarkvällen var härlig nog som den var. Liksom denna morgon.

Hej!

Så snyggt jobbat och jag fastnar för din formulering ”inget mer girigt drickande”. Det där beteendet man (jag) har hamnat i av att dricka som om det vore den sista dagen på jorden.

Kan inte minnas att det alltid har varit så, även om jag aldrig har spottat i glaset.

Tack för inspiration ☀️

Hej alla!
Imorgon är det en månad sedan den dagen då jag bestämde mig, tog signaturen MadeUpMind och började skriva här. En månad är inte lång tid i detta sammanhang, det förstår jag, men i mitt liv har den månaden gjort stor skillnad. I och med ”skrämskottet” på midsommarafton tog jag äntligen tag i situationen och gick från tanke till agerande. Jag har analyserat mitt beteende och gjort förändringar. Era kloka och stöttande kommentarer har hjälpt mycket och gett mig nya perspektiv. Under månaden har jag haft semester och flera gånger i veckan anledning att dricka alkohol, tillsammans med vänner och familj, på resor och hemma. Det har gått bra. Jag planerar alltid, räknar glasen, aldrig mer än 3, dricker sakta och har sluppit minnesluckor, pinsamheter och huvudvärk. Så otroligt skönt. Jag tror ingenting kan få mig att falla tillbaka i gamla vanor, nu när jag inser hur illa det kunde ha gått om jag fortsatt som förut.

Tack till er som svarat mig och jag önskar er varmt lycka till! Kommer förmodligen inte skriva mer men tittar nog in i forumet då och då, för att inte glömma vad jag lovat mig själv och er. 🌸

Härligt att du hittat balans! Jag tror det är bra att hänga kvar här och påminna sig om att det fanns en anledning till förändring. I alla fall för mig känns det som att det hjälper mig att hålla rätt fokus. Har hållit mig på den nivå jag önskar i två år nu. Den är ett (1)glas någon enstaka gång. Jag är väldigt glad åt att ha upptäckt att det går lika bra att göra en massa saker nykter. Dessutom gillar jag att gå emot strömmen och inte dricka när alla andra gör det.

Har under sommaren bara läst i forumet, inte skrivit själv. Men nu måste jag skriva av mig och be om råd.
Det har gått bra för mig att dricka måttligt, hela sommaren, trots många tillfällen att dricka för mycket. Men i fredags ”åkte jag dit”. Släppte garden, planerade och räknade inte så noga som jag brukar. Det var så trevligt med gäster, det fanns en box med gott vin, jag fyllde på lite här och där när jag sprang fram och tillbaka mellan gästerna och köket. Inget tråkigt hände, jag gjorde inte bort mig och det märktes inte att jag var berusad enligt min man - men dagen efter - ont i huvudet och minnesluckor från mitten av kvällen (då promillen var som högst), inte från slutet av kvällen konstigt nog. Då minns jag alla detaljer om hur jag fixade sängplatser, visade hur kaffebryggaren fungerar och allt man måste göra som värdinna. Men detta att knappt våga öppna munnen till frukost med risk för att avslöja att jag missat allt vi pratat om under middagskonversationen, det är SÅÅÅÅ hemskt och pinsamt. Varför gör jag detta mot mig själv?? Varför släppte jag garden? Trodde jag att jag var av med problemet? Hur ska jag förlåta mig själv nu? Gästerna var kvar ytterligare två dagar och jag gjorde inte om misstaget iallafall, det är en tröst. Nu är det bara att bryta ihop och gå vidare….
En sak vet jag - ska inte släppa kontakten med Forumet iallafall, behöver läsa oftare och kanske skriva mer själv.

Du kanske är en välfungerande alkoholist?
@kennie som svarade dig här sist är den enda mig veterligen dricker endast ett (1!) glas då och då.
Med skrämskott som du beskriver på midsommar och minneslucka nu, så skulle jag testa att vara nykter 3 månader för att se hur det känns! Lycka till.

@MadeUpMind Det är tyvärr så det ofta fungerar när man inte har en automatisk stopp mot alkohol. Min erfarenhet är att jag kunde hålla mig måttlig ett tag, höll räkning och garden uppe. Det tar mycket energi att hålla räkning och garden uppe. Till slut orkar man inte och har man då druckit alkohol så får man helt andra tankar i huvudet. Kontrollen försvinner och man dricker på. Håller med, det är verkligen pinsamt och jobbigt att mötas vid frukost när man inte minns vad som hände. Har hänt mig många gånger och man vill bara försvinna. Ja, det är bara att bryta ihop och gå vidare. Har du någon plan på hur du vill gå vidare?

@MadeUpMind Usch, minnesluckor är hemskt. Alla dessa mornar då jag vaknat och tänkt ”hur fan kom jag i säng?” Aldrig mer. Usch, vidrigt.

Minnesluckor är ett tydligt varningstecken har jag läst. Jag kunde också sköta mig långa perioder tills jag ”bam” blev apkalas. Inte så jag raglade eller sluddrade. Inte mycket i alla fall. Inte så jag själv märkte det. Men alldeles för full kunde jag bli så fort jag sänkte garden.

Skämdes som en hund, trots att jag oftast inte hade något att skämmas för. Jag hade gått, stått, pratat, och funkat hyfsat normalt men kom inte ihåg ett jota. Läskigt.

Kram 🐘

@vår2022 och Andra halvlek - tack för stöd!
Det är säkert rätt att jag egentligen hade slut på energi efter att ha ”skött mig” en längre tid. Fast det kändes inte så just då - tvärtom kände jag mig duktig, befriad, lättad över att det gått bra så länge. Och tyckte väl omedvetet då att jag kunde släppa på kontrollen. Det funkade inget vidare.. Måste fortsätta ha stenkoll. Min plan är alkoholdagbok eller eller någon app att registrera i. Till helgen som gick hade jag för första gången på länge köpt vinboxar, för att det är så praktiskt och vi var många som skulle vara tillsammans flera dagar. Det funkar inte heller för mig, spärrarna släpper när jag inte ser att innehållet minskar. Endast flaskor får det bli i fortsättningen. Jag ger detta ett en tid, misslyckas jag så kapitulerar jag för total vithet i flera månader.

Klappar mig själv på axeln - tillbaka på banan!☺️ Hade gäster igen hela helgen. Det gick bra. Drack inte för mycket, ingen huvudvärk, inga minnesluckor. Har kommit på att en sak jag måste tänka på är att helt enkelt inte köpa för stora mängder på en gång när jag är på Systembolaget. Som jag gör när jag handlar mat. Storpack, storkok, välfyllda kylskåp och frysar, alltid lite ängslig att maten inte ska räcka till gästerna. (Men sen får familjen äta rester hela veckan…)
Precis så tänker jag när jag köper vin också. Lite bökigt och knepigt parkera vid vårt Systembolag. Tänker att jag ska ”passa på när jag ändå är där” och ”det går alltid åt”. Och det gör det ju. Det tråkiga är ju om det är jag som gör slut på det och inte gästerna…
I helgen som gick köpte jag bara PRECIS så mycket som som jag tyckte var rimligt för välkomstdrink och middag. Inga boxar. Inget överflöd att gå och hälla upp av. Fick stå ut med oron att det inte skulle räcka. Men det gjorde det såklart.
Denna rutin ska jag fortsätta med. Det jag inte har hemma kan jag inte äta eller dricka - så simpelt är det! Samma sak gäller ju för övrigt för choklad.😆

Stor igenkänning@MadeUpMind . Började hänga i samma ålder. Hade hänt flera jobbiga saker på fyllan. Förändrat drickande med åldern och friheten, inga småbarn bättre ekonomi mm. Har så länge försökt styra upp med antal glas mm mm men faller till slut allt ändå. Nu har jag tagit ett break igen. Sjunde vecka nu och det känns så skönt att slippa planera och att slippa vakna tre på natten efter för stort alkoholintag. Var ute med ett gammalt vinglig igår och drack pepsi Max till maten.blev lite kommentarer. Vi planerar en gemensam resa och det pratade mycket om alla drinkar som ska avnjutas. Själv känner jag mig fri när jag slipper ens tänka på det. Är dock ff lite rädd att verka tråkig och dra ner på stämningen. Läser just nu Annie Grave bok Tänka klart och börjar så smått ifrågasätta hela alkoholkulturen. Ser fram emot att följa dig i tråden och tackar alla ah veteraner för så många bra inlägg här också. Det känns så tryggt att ha er här

Stor igenkänning@MadeUpMind . Började hänga i samma ålder. Hade hänt flera jobbiga saker på fyllan. Förändrat drickande med åldern och friheten, inga småbarn bättre ekonomi mm. Har så länge försökt styra upp med antal glas mm mm men faller till slut allt ändå. Nu har jag tagit ett break igen. Sjunde vecka nu och det känns så skönt att slippa planera och att slippa vakna tre på natten efter för stort alkoholintag. Var ute med ett gammalt vinglig igår och drack pepsi Max till maten.blev lite kommentarer. Vi planerar en gemensam resa och det pratade mycket om alla drinkar som ska avnjutas. Själv känner jag mig fri när jag slipper ens tänka på det. Är dock ff lite rädd att verka tråkig och dra ner på stämningen. Läser just nu Annie Grave bok Tänka klart och börjar så smått ifrågasätta hela alkoholkulturen. Ser fram emot att följa dig i tråden och tackar alla ah veteraner för så många bra inlägg här också. Det känns så tryggt att ha er här