av brittney

Katten om natten
tis, 2022-05-24 - 17:07

@brittney Jag känner så väl igen mig. Det är ett och ett halvt år sedan som jag hittade tomflaskor och ett hemligt spritförråd hemma. Då hade jag känt på mig att något var fel en längre tid. Han blev så påverkad av bara en öl till maten... Det tog tid innan jag förstod att han drack bakom min rygg. Han tog det på allvar, sökte hjälp och allt gick bra. Tills för ett par veckor sedan då jag på nytt hittar tomflaskor i en låda. Den här gången har jag inte märkt något, men reagerat på att han börjat dricka mer alkoholfri öl. För att dölja lukten av starkare sort förstår jag nu. Det är också ett evigt knaprande på luktstarka halstabletter. Stor besvikelse och för mig värre den här gången. Han vet att jag inte accepterar det. Värst är ljugandet, så svårt att förstå. Nu söker han hjälp igen. Det måste komma från honom, jag kan inte tvinga honom till något. Men inte heller acceptera allt. En svår balansgång ibland. Jag får nog inse att det är ett livslångt problem eller risk, som inte går att tänka bort ens under bra perioder. Jag hoppas att han ska klara av det, att hålla sig nykter. Att bygga upp förtroende och få tillit igen kommer att ta mycket lång tid. Vad ljuger han om mer? Jag vill inte vakta, passa, misstänka, leta ... Svårt. Jag hoppas att det går bra för dig/er! Jag har sökt hjälp hos kommunen men inte fått kontakt än. Skriver med vänner på avstånd men saknar någon att prata med ibland också. Man blir ensam. jag kan tillägga att jag bestämt mig, redan första gången, att det är han problem och inte mitt och att jag aldrig ska ljuga om det för någon. Det är inte min sak att hålla hemlig. Jag har inget behov av att hänga ut honom, men tänker inte låta bli att prata om det om jag känner att jag vill och behöver. Även om det på något sätt känns skamfullt även för mig. Att han misslyckats och att jag "går på det" igen ...

brittney
tors, 2022-05-26 - 11:29

@Katten om natten hej! Ja, det finns många som vi! Nån sorts tröst ändå. Jag känner också skuld och skam, och har också uttalat nu att jag inte kommer hålla tyst om hans problem. Men- vi har 2 tonåringar hemma och jag är så osäker på hur jag skall göra där. Han är deras pappa och ibland har han varit sur o oresonlig ( full/bakfull fattar jag nu) och de har klagat på det. Tänker att så länge han håller sig på "banan" nu så tar jag inte upp det. Men om det skulle bli en gång till med tomglaskor mm så tar jag upp det framför barnen. De är 15o18 så då får de veta. Skall säga det till honom också. Jag har börjat på anhörig stödet här och fått bra insikter om att inte ta över ansvaret / gå i fällan att konfrontera osv. Jag förstår att det kommer göra ont när jag inser hur mycket han fler mig bakom ljuset osv. Men någonstans finns ändå min kärlek kvar, nu när han är nykter. Jag känner mig starkare just nu, vet att jag har en bra ekonomisk grund också om det skulle haverera.

brittney
sön, 2022-07-10 - 10:06

Ställde först frågan/ undrade om hur det var med min man vid påsken ungefär.
Har hänt en del sen dess och jo, han missbrukar eller framför allt, missbrukade, alkohol . Han har påbörjat en resa mot nykterhet och jag hoppas och tror på honom i den. Det tar tid, läkartid/ prover mm , det får man inte till dagen efter eller veckan efter utan tiden går samtidigt. Han har gjort en hel del fysiska tester och jag är såklart orolig för hans lever. Orolig att han inte skall berätta om hur illa det är, också. Min man smög med drickandet och jag tänker att vanan att hålla mig utanför kan finnas kvar länge.
Han behöver samtalsterapi också, för att arbeta med det han har i bagaget och mår dåligt över ( eller kunna släppa det, tänker jag) och beroendevården i vår kommiun verkar inte så snabb där. Jag har gått anhörig stödet online här , fått god hjälp i att sluta bråka om
Alkoholen och det har gjort vardagen bättre. Barnen vet också nu, vilket känns otroligt sorgligt på ett sätt och så skönt på ett annat. Soc blev inkopplade när han sökte hjälp och tog kontakt för en bedömning, både med mig och med barnen. Jag läste boken Skål ta mig fan och den var skrämmande men gav mig också insyn i "den sidan" han har varit på. Jag har bokat ett samtal på VC entr till mig själv , redan nästa vecka. .
Vi hade en veckas semester helt utan alkohol och det var fint. Jag vet att jag vill ge honom stöd för att klara det här och jag vill ha honom kvar i mitt liv. Så Status-OK , just nu.

brittney
ons, 2022-07-13 - 16:59

Idag är det en tyngre dag igen. Prata med psykologen på VC men han tyckte jag "lät klok" och gjorde "allt rätt" så behövde inte honom, kanske skulle jag söka annat stöd , nån annan stans... jaha ja ,så borde jag ha skrikgråtit istället? Blir så trött och känner mig så ensam och så ledsen. Har ett stort stort hål inne i mig, som gör så ont, känner an min magkatarr och har svårt att fokusera på jobbet, sover dåligt osv.
Står i kö för kommunens stöd o råd,men tidigast september. Ingen rolig dag idag!

Backen123
ons, 2022-07-13 - 21:08

Jag känner med dig och minns min egen känsla av panik när jag inte visste vad jag skulle göra med det som gjorde så förbannat ont. Och det råd jag kan ge dig är prata, skriv dagbok, skriv här. Läs på om sjukdomen, har du möjlighet så hitta en alkoholterapeut, privat är dyrt men jag gick 3 gånger tror jag och det var värt det. Jag sökte även upp alanon och köpte en bok där som man skulle läsa i varje dag, den hade 365 stycken och det var vilsamt. För mig var jobbet ett ställe jag behövde för annars tror jag att jag hade blivit galen, jag kunde stänga av för en stund.Stor kram, kämpa på och hoppas du får lite sinnesro för återhämtning. ❤️

Tröttiz
tors, 2022-07-14 - 10:27

@Tackohej
Nu "kapar" jag lite, besvarar även Brittney. Vill inflika att åtminstone jag uppskattat inlägg från "andra sidan" gör att kunna förstå lite mer. Har dock fått insikten att kunna förstå på djupet en missbrukate/alkoholist funkar inte, då man inte varit där själv.

Allt gott! 💕

Tröttiz
tors, 2022-07-14 - 10:44

@brittney
Hej, mycket upp och ner för dig. Håller tummarna. 💕
Har inte läst alla inlägg, så kanske du skrivit om det. Har du möjlighet att vara med i en anhöriggrupp om du skulle önska? Där finns flera som är i samma sits som en själv, vad gäller t ex känslor såsom hopp, förtvivlan, frustration ...

Det här med att sätta gränser och ställa ultimatum tror jag att gör man det ska man hålla dem. Och att man gör det för en själv, vad man mäktar med liksom. Att man inte begränsar den andra, åtminstone min erfarenhet är att säger man vad den andra ska göra blir det inget bra ... Exempelvis, du väljer att ringa mig, men gör du det onykter lägger jag på och förklarade också lugnt varför.

Under ett år hade jag kontakt med nykter alkoholist och fick ökad förståelse, samtidigt som jag skrev här och läste inlägg både från beroende- och anhörigsidorna. Stärkte mig.

Sköt om dig. 🌹🌹

brittney
tors, 2022-07-14 - 19:41

@Tröttiz
Tack, ja, det är ingen mindful period i livet precis! Allt betyder plötsligt så mycket, och jag kommer på saker som hänt, som varit konstiga, och nu gissar jag att det var pga att han var påverkad /bakis. Har funderat på vad jag behöver, är inte så lätt att veta. Träning vore säkert superbra, få ut allt adrenalin , men orkar inte precis just nu. Om ett tag! Skulle behöva förlösa allt det ledsna men KAN inte gråta- konstigt nog! Det ARGA - men vart? Min man kämpar på- det går"bra" ,"bättre" och han är mera som förut. Vi pratar även om vi inte tagit upp de mest brännande sakerna. Vet inte om jag behöver veta"allt" bakåt, vad tjänar det till? Tänker framåt istället. Lite osammanhängande men- tack för att så skriver! Och jag väntar på kommunens insats, i sept. Finns personlig, par, grupp.

brittney
sön, 2022-07-17 - 00:01

@Backen123 tack för ditt svar! Du sätter fingret på det- det gör helvetets ONT- och med honom vill jag inte ta ut det. Vi samarbetar, gör saker, pratar, bearbetar men min egen sorg/ ilska varken vill eller kan jag ta där. Skall söka på det du ger råd om; alanon ,har de speciella anhörigträffar?
Tack och hoppas att det går bra för dig/er. Jag tror verkligen min man/ vi kommer fixa detta! God natt!

liNy
mån, 2022-08-01 - 10:06

Hej! Registrerade mig här nyss. Min man sen 20 år dricker alltid när han är ledig. Minst 10 öl om dagen! Vägrar se det som ett problem.
Spelar ingen roll vad jag säger, hans svar: det gör väl inget.
Han har haft semester i 18 dagar nu och druckit varje dag.
Vet inte hur jag ska nå fram 😔

BEATNGU
ons, 2022-08-03 - 04:10

Det gjorde jag också. Svarar för att jag känner igen mig i honom. Varje helg och varje semester drack jag öl. Det höll i ett antal år. Sen kom återställaren på söndagen. Kanske bara nån folköl eller i smyg på promenad i skogen. För mig blev det så att toleransen ökade sakta men säkert att jag tillslut inte bara kunde hålla mig till helger eller ledighet längre. Det blev sjukanmälan till jobbet och smyg drack hemma när jag var själv. Jag vet ju inte om han har samma benägenhet som mig, men jag känner folk som faktiskt klarar att hålla sig till stora mängder enbart på lediga dagar. Hur är han på söndagen? Pigg och som vanligt? Jobbar när han ska eller korta sjukskrivningar lite väl ofta? det var så det började för mig på helgerna. 10 små öl var helt normalt för mig. Ett antal år senare kunde jag dricka 20 stora öl under en hel dag tills mitt i natten. Jag klarade inte att hålla min gräns längre, men tillslut går man över gränsen kanske. Som jag. Har han alltid druckit samma mängd i 20 år eller har det ökat?

Snödroppen
ons, 2022-08-03 - 09:41

@liNy
Det verkar som att du är den som upplever att det är problem.
Jag har själv levt I samma dränerande situation där jag var fullständigt medberoende. Allt handlade om honom och hans mående.
Tillslut förstod jag vad folk menade när de sa att du har nyckeln i din hand och du är fri att välja om du vill leva kvar i relationen eller inte.
Ett tips kan vara att fundera över vad är för och nackdelarna för dig med er relation? Hur mår du? Hur påverkas du?
Hur skulle du vilja ha det?
Kan du tänka dig att fortsätta leva så i 10 år till?
Tänker att oavsett om han är alkoholist eller, så verkar han inte se problem med sitt drickande.

brittney
sön, 2022-08-07 - 00:37

Så har sommaren nästan gått. Det har varit rätt lugnt hos oss, han har inte druckit alls- vad jag vet- och vi har varit en del på landet. Jag har låtit bli också, för att underlätta. Snart skall han äter till läkare o sen, sent i höst, få samtal. Vi har haft det ganska bra, men jag kan känna mig utanför fortfarande. Kommer troligen få samtal via l kommunen i september, längtar. Ska kanske våga gå på nåt öppet möte innan. Ja, så är läget! Osäker på hur allt ska bli men...

brittney
fre, 2022-08-12 - 14:11

Igår var det födelsedag för vårt äldsta gemensamma barn. Han hade lagat mat och förberett jättefint men jag tyckte han var så"på" . Lite nån annanstans. Dansade och sjöng och välte ut en flaska vatten. Var kramig o gullig mot mig ( på ett annat sätt än vanligt, han är ganska lågmäld i sin kärlek) gick ut med soporna flera gånger och även med hunden... la sig tidigt och snarkade högt- ser ju när jak skriver att det är som jag tänkte- han hade druckit såklart.
Fattar inte varför- eller- vi köpte, jag köpte, en flaska rött tö maten, till grytan. Idiotiskt!
Så nu- inte fråga, inte anklaga, inte bråka. Men meddela att jag inte vill att det upprepas
( nästa barn om en månad) och att i så fall ,om, så går vi, barnen och jag, ut.
Är det ett tydlig och bra kommunikation? Vad säger ni?

Snödroppen
lör, 2022-08-13 - 12:27

@brittney
Jag skulle säga lämna honom och ta med dina barn, har läst din tråd och han verkar inte ha kommit till insikt.
Det är inte en frisk relation att behöva gå runt och undra om ens partner dricker eller inte, beter sig oförutsägbart eller att du ständigt ska vara upptagen av han.
Barn är kloka och förstår mer än vad vi tror.
Att sedan gå tillbaka om/när han på riktigt börjat jobba med sin nykterhet först då har ni en chans att ha en frisk relation.
Ursäkta mig om jag låter hård, det ärnav omtanke.
Barn som växer upp i hem där missbruk förekommer blir påverkade, ibland hela sina liv .
Anhöriga blir hårt åtgågna och sjuka i detta med.
Era barn behöver friska föräldrar och om han inte väljer att göra något åt sitt liv så är du den enda friska föräldern de har.
Det låter som han själv haft en otrygg uppväxt, det är ju det han utsätter sina barn för.
Som sagt, förlåt mig på förhand om det känns för hårt det jag skriver.
Jag har själv upplevt och sett konsekvenserna av att leva med missbruk som barn och vuxen, jag önskar ingen annan det helvetet.

Åsa M
lör, 2022-08-13 - 15:06

Jag tycker det är bra att du funderar på gränser och är tydlig med dem. Räcker denna gräns för dig? Han verkar pusha dina gränser och konsekvenserna kan behöva bli lite mer kännbara för honom för att han ska förstå allvaret.
Håller också med ovan, barn ser mer än vad vuxna tror. Det är den nyktra föräldern som måste skydda barnen från alkoholisten.

brittney
sön, 2022-08-14 - 10:07

@Snödroppen hej och tack för ditt svar och dina tankar! Jag förstår hur du tänker och att det säkert är bra på många sätt- att lämna. Men jag är inte där, inte alls där. I efterhand kanske det kommer vara fel val men just nu är det ändå mitt val. Våra barn är lite äldre, ena blev myndigt nu. Jag pratar med dem, efter att de fick veta nu i vår. Har läst många s berättelser och även läst på beroendesidorna , för diversitet. Jag tror på honom, även om jag förstår att han kanske kommer köra i diket flera gånger på vägen, så tror jag på honom. Och på oss.

brittney
sön, 2022-08-14 - 10:12

@Åsa M tack Åsa, ja det kändes viktigt att tänka efter nu. Jag har gått anhörig stödet digitalt här och det har ju hjälpt mig bli mindre reaktiv. Så nu vet han att jag inte tycker det är okej och att jag /vi kommer gå ifrån om det händer igen. Som jag skrev ovan är våra barn lite äldre, en är ju tekniskt sett vuxen tom! Vi har bra öppen dialog upplever jag. Mellan mig och honom är det ändå fint, jag älskar honom men inte hans beroende.

brittney
ons, 2022-08-31 - 21:38

Idag har jag ÄNTLIGEN- HALLELUJA- fått prata med en egen psykolog , om mig och vad jag känner och hur jag har det! Väntat sedan juni, så kändes så skönt! Kände när vi pratade- hur mycket det betyder att bara få dela. Lite som här. Att bara få berätta lättast så mycket på"trycket". Ska gå 4 ggr till, sen får vi se.
Annars är det som det är, inget missbruk vad jag vet, men jag oroar mig. Känner att jag slits ner mentalt av oron, och fantasierna av hur det skulle kunna bli... behöver jobba med det, att inte hitta på hemska möjliga skeenden. Bara vara här och nu, där det är bra, just nu. Har tyvärr lite tecken på utbrändhet, som jag känner igen. Vet inte om jag ska försöka gå ner i tid på jobbet eller ta ut all resterande semester. Åka till landet och zooma ut. Har någon annan gjort nåt sådant?