Hej. Jag har följt många av er här på alkoholhjälpen. se under ett par år nu och jag är så imponerad av er och er öppenhet 💓💓 Ni har gett mig så mycket hjälp på olika sätt, när man någonstans tror man står ensam i sin situation... Trodde inte att jag någon gång skulle våga att skriva här själv faktiskt. Men nu har jag kommit till punkten då jag förstår att hur mycket jag än vill, hur många gånger jag än har försökt sluta med vinet på egen hand under flera år, så klarar jag inte av det att sluta med överkonsumptionen på egen hand.. Därför ber jag om hjälp, och hoppas att någon med erfarenhet och/eller kunskap kommer att kunna och vilja svara mig 🙏🙏
Har varit/ och är fortfarande mycket tveksam till att söka hjälp på beroendemottagning. Trots att jag verkligen tror att jag kan få bra hjälp där. Vad som har hindrat mig är att jag inte vill ha " stämpeln" missbrukare i min journal. (Jag vet att det påverkar ens vård negativt, utan att gå in på just den diskussionen här och nu.)
Så kom jag till en punkt där jag förstod att jag får ta det ganska enkelt, att ha den stämpeln i mina akter, för att jag behöver verkligen den hjälpen tyvärr...
Läser på, och blir lite fundersam då jag inser att personalen på beroende-mottagningen har skyldighet att skriva en orosanmälan till sociala myndigheter när man har barn under 18 år, vilket jag har. Tenker länge 🤔 och kommer fram till att ok då, socialen blir inkopplad, men det får jag väl ta. Mina tonåringar till barn mår bra, och vad jag vet så vet de inte om att jag har dessa problem 🤔 (dricker i smyg). Jag vet också att jag inte kommer att fråntas vårdnaden om de.
Men så läser jag vidare... Personalen på beroendemottagningen har SKYLDIGHET att informera barn under 18 år om en förälders alkoholproblem om de har sökt hjälp.. Jag vill inte det... Mina barn skulle bli så oroliga, ledsna och må så dåligt av en sån information! det vet jag. Jag vill inte att de skall ha den bilden av mig, deras mamma, och nu skall jag ändå sluta... Varför måste de informeras och involveras?🤷
En annan sak som skremmer mig, är att läkare verkar att ha skyldighet att anmäla misstänkt/ dokumenterad alkoholproblem till Trafikverket.. Att man kan bli av med körkortet , trots att man aldrig skulle komma på tanken ens att köra bil med promille i kroppen! Jag KAN inte bli av med mitt körkort, varken jobbmässigt eller privat. Jag skulle bli helt knäckt faktiskt.
Med alla dessa farhågor jag har så lutar jag till att inte våga söka den hjälpen jag faktiskt behöver. Och samtidigt vet jag ju att jag inte fixar det på egen hand.
Snälla, hur gör jag nu??

Jag har varit med om samma sak. Det betyder inte att barnen kommer att tas ifrån dig. Jag har varit inlagd flera gånger. Det är snarare positivt då dom ser att du vill ha hjälp. Jag tror absolut att dina barn vill det också. Det är en rutin dom måste följa helt enkelt. När dom sedan ser att du fortsätter att ta hjälp. Jag vet inte vad du menar med att få en stämpel att du är missbrukare. Ingen annan vet det om du inte berättar det själv. På mitt nya jobb väntade jag till rätt läge och slank in att jag dricker inte alls längre. har du haft problem med alkoholen innan blev frågan. Ja sa jag. Jag kan inte sätta på korken om jag väl börjar. När jag säger att jag helt avstått alkohol i nästan 2 år så tycker dom att det är starkt jobbat. Även chefen sa samma sak. Så just nu dricker alla mina jobbarkompisar mer än mig, fast dom inte har samma problem med beroendet som jag. Så ser jag på det. Ingen skulle veta nåt om jag inte berättat. Men jag är helt öppen om det och jag skäms inte längre. Om det står i din journal att du sökt vård så kommer du inte att särbehandlas. Det gjorde inte jag heller efter mina återfall. Dom var så snälla och såg hur dåligt jag mådde. Fick all hjälp dom kunde ge mig trots corona och personalbrist. Du blir heller inte av med körkortet för att du söker hjälp. Däremot om du blir tagen för fylla och får sova i fyllecell flera gånger kan det finnas en risk. Men först får du ett erbjudande om hjälp mot ditt missbruk. Kör du inte onykter så rör dom inte ditt körkort. Jag har gjort hela den resan och har mina barn kvar och dom har nu en nykter pappa. Ta kontakt med vårdcentralen i första hand så hjälper dom dig dit du ska vända dig. Det blir inget konstigare än att du får träffa någon kanske en gång i veckan för att få en uppfattning om vilken hjälp och i vilken grad du behöver. Dina barn kommer att vara stolta över dig när du tar tag i detta. Dom kommer inte ens märka att du går på samtal om du inte vill det. Förklara för dom när du känner att du hittat rätt hjälp som passar dig. Du blir inte inlåst någonstans mot din vilja. Psykiatrin för avgiftning har avvisat mig flera gånger eftersom jag varit för onykter och inte haft abstinens. Du låter inte som en människa som skulle dra runt stupfull på stan och ställa till det eller föröka skada dig själv. Då kan polisen köra dit dig och du får stanna där ett par dagar. Jag har träffat alla sorter när jag varit inlagd för tillnyktring. Dom flesta har samma bekymmer. En del med droger och andra med alkohol. En del med båda. Jag tipsar gärna så mycket jag kan. Men ta steget och prata med en läkare på vc först om du är osäker. Finns admin på denna sidan som vet mer om vart man kan vända sig. Det kommer att gå bra för dig när du tar steget. Och jag lovar.... Det känns skönt att be om hjälp. Detta är inget man kan fixa själv på nåt enkelt sätt. Kram/ B

Vill även tilläga att din arbetsplats har skyldighet att hjälpa dig. Det är något som stannar mellan dig och din chef/chefer. Jag fick hjälp på Avonova. Företagshälsan. Gick och pratade med en socionom en gång i veckan för att gå igenom hur jag kunde minska drickandet i ett steg i taget. Det var väldigt bra. Har även gått på andra mottagningar på samtal. Har gått på AA möten. Det var väldigt rogivande att se att alla andra där sitter i samma båt. Ingen dömer. Där kan du vara anonym. Du behöver inte säga något om du inte vill, utan bara lyssna på hur andras vecka eller gårdag varit. Min bästa och sista hjälp jag hade var öppenvården. Där har dom inga krav på snabb framgång eller nykterhet efter ett kort tag. Allt går efter hur du själv vill och känner. Jag var även med på friskvård som dom hade varje fredag. Det brukade komma max 4-5 personer som antingen gick till gymmet eller som jag och min kontakt brukade göra. Bada bubbelpool eller gå ut och gå några kilometer och snacka om allt möjligt. Jag har fortfarande min kontakts nummer och jag kan ringa när som helst om jag skulle känna att jag faller tillbaka. Han har lång erfarenhet och har gett mig verktyg för att klara detta på ett lite lättare sätt. Saker man kan göra på egen hand mellan besöken.

När jag sökte hjälp på beroendekliniken bad jag dem att låsa den journalanteckningen så att ingen annan än den kliniken kunde se det. Det var inga problem alls! Och hjälpen jag fick var fantastik! Angående barn-frågan vet jag inget däremot. Hoppas du vågar söka hjälp, verkar helt galet och kontraproduktivt om man skulle få en stämpel för att be om hjälp för ett missbruk. Kämpa på ❤️🙏🏼

Bra tanke @helenmoonshine. Så långt tänkte jag inte när jag anmälde mig dit i måndags morse. Jag vände mig dit (i stridens hetta) för att få Antabus. Har aldrig fått det tidigare men jag kände att jag ville ha det. Första gången jag tar hjälp ”på riktigt”. Jag åkte dit nyss direkt efter jag läst ditt meddelande men ingen var där. Jag ringde och de skall ringa tillbaka imorgon vid 08:15.

Egentligen gör det inte så mycket om de informerar min dotters mamma. Jag kan berätta för henne själv om det är så att hon ändå kommer att få reda på det. Jag berättar gärna för min dotter också. Men det hade ju varit lite skönt att ta det vid ett senare tillfälle, när allt ”lagt sig lite”, om ni förstår.

Kanske har jag väckt en björn som sover och överreagerat? Anmälde mig också till öppenvården och dit skall jag redan imorgon fredag för en första träff. Det ser jag verkligen fram emot.

Jag kände ändå att kapitulera och ta hjälp var och är helt rätt. Så mycket skit alkoholen dragit med sig (av mitt drickande) under alla år känns det som jag står vid ett vägskäl. Jag är helt säker på att jag tagit rätt beslut, men jag vill ju gärna ha kontroll över det som händer runt en också när jag tagit detta beslut.

Må gott och önskar en fin torsdag 🙏🏼☀️

@BEATNGU Tack så jättemycket för ditt engagerade svar!🙏 Jag har också läst din tråd, och jag förstår att du har haft det riktigt tufft och har fått kämpa! 💪 Jag är verkligen tacksam över att du nu vill dela med dig av dina erfarenheter, och hjälpa andra genom att svara och peppa här bl a! 🙏👏
Som svar på ditt svar i min tråd vill jag säga: Jag är någorlunda insatt och vet att barnen kommer inte tas ifrån mig iallafall. Det är mycket strikta regler för det! Frågan är om de MÅSTE informeras om mitt alkoholproblem 🤔när de inte skulle gagnas av det.. tvärtom..( tror jag som mamma i detta fallet). Är det ett absolut krav! att personalen måste involvera barnen?
Angående frågan " stämpel som missbrukare" menar jag ju såklart att vart man än söker vård kommer det upp i journalen att du vårdas/ har vårdats för beroende. Det borde verkligen inte få några som helst konsekvenser, men undersökningar visar att stigmat fortfarande är utbredd tyvärr! Bara ett exempel: Blir man sjuk med t ex smärtproblematik så begränsas ens smärtbehandling i allmänhet drastiskt med en historia av missbruk. Som jag skrev i inlägget så tar jag det, det får framkomma i min journal, eftersom jag verkligen behöver hjälpen.
Mitt bekymmer är inte alls att vårdpersonalen vet om mitt problem., det är såklart helt ok och nödvändigt. Jag vill däremot inte att mina barn skall involveras i det här! De skulle bara må dåligt av det! Kan jag inte få bestämma det själv!? Konsekvensen blir ju att jag inte söker hjälp, och elendet bara fortsätter 😔

@helenmoonshine När jag blev inlagd för avgiftning frågar alltid personalen om dom får meddela att du finns där för vård om någon skulle ringa dit eller söka efter dig. Då har du all rätt att säga nej. Nu talar jag om att bli inlagd i max 3 dagar som blev standard för mig när jag hade så svår abstinens att jag behövde benso medicin för att förhindra krampanfall, vilket man kan få om man slutar dricka tvärt efter en längre tid. Man får b vitaminer, man får stesolid så skakningarna håller sig i chack. Sen kommer aptiten tillbaka och man träffar alltid en eller flera som kom dit på samma sätt som du. Jag har haft kontakt med flera efter mina besök där. Redan efter två dagar kanske ditt blodtryck och hälsa är så pass bra att läkaren bedömer att du inte behöver vård där längre. Jag har nog legat inne 3 dagar som mest. När man kommer ut mår man prima. Jag hade inga tankar på alkohol då utan snarare att kunna äta normalt igen och dricka kaffe som vanligt. Jag vet att dom måste göra en orosanmälan till socialen om man har minderåriga barn. Det kommer in över 300 000 såna varje år av olika skäl. en bedömer dom om dom ska gå vidare och starta ett ärende. Vilket dom aldrig gjorde när jag var inlagd. Jag var ändå där 4 gånger. + att jag och min fru fick en orosanmälan anonymt en gång så vi fick gå dit och prata utan barn. Någon feg jävel skrev i ett brev att min son som har svår adhd har tagit stryk av mitt drickande och att jag och frugan grälade ofta angående mitt drickande. Det stod saker som vi inte kände igen eller ens märkt att det hade hänt. Att jag fick plötsliga raseriutbrott och skällde på barnen och tog hårt i armen på dom osv. Jag har aldrig nånsin blivit våldsam när jag druckit. Skällt på barnen som alla gör när dom gjort någon dumhet har både jag och mitt ex gjort, men vi var inte värst i kvarteret på det heller. När vi satt där som fågelholkar och inte fattade vad detta kom ifrån förstod även hon på socialen att detta är någon bitter människa som vill hämnas för något eller kanske inte mådde bra själv. Det blev ingen vidare utredning då heller. Nu vet ju inte jag vad du har tänkt ta för hjälp. Vill du lägga in dig på ett behandlingshem? Vill du kanske testa öppenvården som är mitt starka tips. Är du själv med barnen? Vi börjar där sen har jag fler saker jag vill fråga.

@andesh79 öppenvården har hjälpt mig väldigt mycket. Dom finns alltid där om du behöver dom via telefon när det inte är öppet. Hoppas att du får en som är lika bra och lätt att snacka med som jag fick. Men jag tror att dom är bra allihop. Skriv gärna hur det gick till mig sen. Öppenvården är nog det jag tipsat mest om här på sidan.

@helenmoonshine Tror att du dricker för att du kan och ingen ska tala om för dig vad du ska eller inte ska göra. Den djävulen sitter på din axel och triggar. Klart du ska belönas! Du bestämmer osv.

@BEATNGU Är själv osäker på vilken hjälp jag behöver.. Tänker att det kanske är Antabus. 🤔 Att jag då inte ens kan börja diskutera med mig själv om jag skall skall ta det där första glaset vin eller inte. Ofta kommer jag ju då tyvärr av någon anledning fram till att jag skall det.. Och ett glas räcker oftast inte för mig tyvärr.
Jag mår för övrigt bra, jag är nöjd med mitt liv, både med min familj ( man och barn) och mitt jobb, mitt hem. Jag saknar inget.. Så varför i h-vete dricker jag då? Tycker det är gott, tycker om känslan, ger mig energi och känsla av kreativitet.. Men det är ju inte värt det..

@Kebne1 Ja, det är en bra möjlighet man har att ingen annan vårdenhet kan läsa journalerna från beroende enheten om man väljer det. Men vad jag vet så kan alla enheter se att man är patient där iallafall.. Och ja, man skall inte skämmas ! Men ibland vill man inte att andra skall veta ganska enkelt! Frustrerande att det inte kan respekteras.

Hej, jag sökte hjälp genom företagsvården. Det kanske kan vara lite riskabelt beroende på vad man har för yrke men erfarenhet sedan en månad tillbaka är positivt. T.ex. mina chefer tyckte att det var väldigt bra att jag bad om hjälp och har verkligen ställt upp och stöttat.

@helenmoonshine Om du träffar nån bekant där så är det ju lika läge för er båda. Ingen av er lär ju skvallra att den mött den andre där. Chansen är minimal. Jag lyckades bli kompis med en hygglig kille när jag var inlagd första gången. Han är läkare och har/hade problem med opiater, alkohol mm. Han kunde ju allt när det gäller både droger och mediciner. Nu vet jag inte om jag får skriva detta men jag skriver inget utförligt. Jag gick på antabus ett tag och samma dag när jag var hemma på eftermiddagen så pratade jag och honom i telefon. Jag råkade nämna att jag skulle ge allt för att dricka lite. Det visste han ju med ganska enkla medel hur man kunde kringgå. Testade efter en stund att dricka och inget hände. en var det bara att köra på som vanligt. Nu ska tilläggas att jag tog antabus av egen fri vilja så jag hade inget krav av att fortsätta med den om jag inte ville. Tänker inte skriva hur man gör för att sabba för nån annan som den kan funka bra på. Har aldrig upplevt hur dålig man blir om man dricker på den. Men nån sa att du gör det bara en gång. Så dåligt mår man.

@Darthgrå Jag gick dit regelbundet ganska länge till Avonova för samtal och pet prov för att se hur mycket jag druckit den senaste helgen. Det var ett krav från min arbetsgivare.

@helenmoonshine Kan du inte kontakta öppenvården? Bara säg att du känner en risk med ditt drickande och vill göra något åt det. Det kan ju bli nåt samtal i veckan dina barn är i skolan. Fixa en tid som passar. Att börja med antabus enbart känns inte rätt. Jag lovar att öppenvården är helt fantastiska. Dom anpassar sig efter dig. Du kanske kan börja med en timma varannan vecka tex och känna dig fram. Du kommer att få så många förklaringar till varför man gör som man gör. Min kontakt använde whiteboard tavla väldigt mycket. Ritade upp mitt huvud och belöningssystemet och hur det funkar kommer jag ihåg. Det var en cirkel som blev större och större ju mer man drack. Den blir sin egen normala storlek, men den kan inte vara så stor. Den måste krympas ner igen och efter en tid är den mycket mindre och det är det nya normala. Mindre tomrum att fylla med alkohol. Typ så berättade han. Sen fick jag lite hemläxor att göra i smyg innan nästa möte. Tex gå ut en viss motionsträcka och räkna hur många gånger alkoholen kom upp i huvudet. Tex om man såg en gren som såg ut som en flaska eller gick förbi en grillplats där man normalt skulle kunna sitta och dricka lite. Man får massor med tips. du kan alltid säga stop om det inte känns som att du vill göra nåt som känns fel. Det kostar inget och kaffe får man. Dom har friskvård en gång i veckan. Iaf här där jag bor. Allt sker i din takt. Skulle du lägga in dig nånstans så har du ett schema som ska följas varje dag. Det kanske är mer stressigt vad vet jag. Jag har testat AA. Jag gick några gånger. Du behöver inte säga något utan bara lyssna på vad andra berättar hur det går för dom. Där jag gick var det ett par stycken som gick varje dag. Dom hade gjort det länge och vågade inte släppa den rutinen. Nu skrev jag en halv roman igen, men så blir det när jag väl börjar.

@BEATNGU Tack igen snälla du för dina informativa svar, som får mig att fundera mycket på vad som faktiskt finns för hjälp att få🤔 Att jag KAN få hjälp, trots att jag helst vill vara helt anonym.. Problemet är ju att jag vill absolut inte att mina barn skall involveras! Och att just det hindrar mig från att söka hjälp.
Blev dina barn involverade? Kontaktade? Mot din vilja? Fanns det någon orosanmälan till Trafikverket, bara för att du deklarerat dina problem? (Du har ju egentligen svarat på det sista, men frågar iallafall..😉)
Tack också för att du frågar hur det går med mig 🙏 Har semester som
" firas" hemma i dessa tider av Corona mm, och i ärlighetens namn så innebär det för mig mycket vin tyvärr, dagligen..😔 Smusslande och döljande för min familj blir det, och jag känner mig oärlig. Det vill jag inte egentligen, för att vara öppen och ärlig är i normala fall väldigt viktigt för mig. Jag blir själv förskräckt på något sätt HUR jag kan kringgå denna princip 🤔Och jag förstår att det handlar om ett missbruk som jag inte har kontroll över..
Jag har vissa planer om att ringa till alkohollinjen för att prata, och se vad de kan ge mig för råd. Erfarenheter av det?
Eller lokala beroendemottagningen kanske? Kan man ringa anonymt dit till att börja med?

@helenmoonshine Nej mina barn blev inte inkopplade. Inte mer än att dom hade en pappa som inte var så aktiv hemma. Ingen anmälan till trafikverket. Anonym är ju svårt att vara om du ska få bra hjälp. Men alla instanser inom sjukvården eller öppenvården, beroende mottagningar har sekretess. Dina barn kommer inte att bli kontaktade för det. Det är bara om en orosanmälan kommer in och dom väljer att genomföra den. Då kan man få gå med barnet eller barnen och prata med en handläggare på socialen. Enda gången ett av mina barn fick följa med var för att utreddes för adhd. Jag rekommenderar dig att kontakta öppenvården. Kolla upp vart man ringer eller mailar. Säg att du vill ha info och vara anonym tills du bestämt dig om du vill prova. Dom har tystnadsplikt och ingen vet att du är inskriven där för samtal ibland. Sluta oroa dig för allt det där. Nu är det ju dig det gäller. Och om du är orolig för dina barn så är det väl prio 1 att du får ordning på dig själv? Kolla runt lite på nätet om nåt du skulle kunna tänka dig. AA möten tex. Där är du anonym. Du behöver inte säga nåt om du inte vill.