Jag saknar ord!@Axianne och är tårögd av att läsa om din resa. Vilken urkraft du är och en fantastisk förebild. Att du lyckades vända ditt liv på det sätt du skriver är en enorm bedrift och jag skulle så gärna vilja ge en varm innerlig kram speciellt till den kvinnan du var innan du lyckades vända ditt liv. ❤️

@Axianne Instämmer med Kebne, blir också tårögd när jag läser. Wow, vilken fantastisk resa du gjort 💪 och vilken inspiration du är för många här inklusive mig själv. Du är så värd det ”braiga” liv du nu åstadkommit åt dig själv och du ska vara så stolt över dig själv. Jag tror att de problemdrickare som övervinner alkoholen blir en fantastisk tillgång såväl i jobbet som privat - vi har empati och förmåga att känna in stämningen i kombination med kämparglöd utan dess like. Önskar dig en fin sommar och hoppas du fortsätter skriva om hur bra det går och hur bra du mår! 🥰

Hej på er! Tack för fina hälsningar och värmande ord! ❤️
Jag tänkte bara kika in här och ge ett litet livstecken ifrån mig. 10,5 helt nyktra månader har gått och jag vet inte om det finns så mycket att kommentera egentligen. Jag njuter av sommaren och av mitt liv. Nykterheten känns så stabil att jag faktiskt helt glömmer bort att jag är alkoholist. För att inte helt låta mitt hemska leverne falla i glömska ska jag tvinga mig att minnas lite, så här inför min stundande semester.

Jag minns för ett antal år sedan när jag gick i öppenvård och satt i ring flera gånger i veckan med de övriga i beroendegruppen. Det var alltid ångest och farhågor från alla håll inför ledigheter, storhelger, semestrar och högtider. Det var då som terapeuten pratade mycket om återfallsprevention och hur man skulle förhålla sig till ledigheten och minimera risken för att trilla dit igen. Jag var nog också väldigt rädd för att jag skulle börja supa igen under semestern eftersom jag inte visste något annat sätt att fira min ledighet och spendera all den tid då jag inte jobbade. Och semestersöp, det gjorde jag med råge.

När jag fyllde 50 bokade jag in en all inclusive till Mallorca. Där spenderade jag en hel vecka vid poolbaren och söp konstant dygnet runt. Helt ensam var jag. Inför kollegorna låtsades jag att jag reste bort med familjen, men jag åkte själv för att kunna supa ensam. När jag kom hem behövde jag en vecka för att nyktra till för att jag hade sån enorm abstinens. Jag sjukskrev mig och skyllde på att jag blivit magsjuk på semestern, men i själva verket var det alkoholnedtrappning på hemmaplan för att kunna återgå till jobbet sedan.

Sommaren 2016 när jag gick på semester var jag någotsånär okej. Jag kvälls- eller helgdrack när jag kom åt, men var ganska fräsch eftersom jag tränade mycket och hade träffat en underbar man som jag försökte dölja mitt drickande för. Jag hade gått i behandling i närmare två år och var inne på eftervården med bara glesa kontroller. Under sommaren skulle jag inte blåsa i alls i min IBAC heller. Detta var den fjärrutlösta alkoholmätaren som begärde slumpvis utandningsprov och rapporterade till företagshälsovården.

När förhållandet kraschade under sommaren gick jag rakt in i dimman. Jag söp så hårt och jag minns inte mycket av de veckorna. När jag skulle tillbaks till jobbet var jag definitivt inte nykter trots att jag slutat dricka några dagar innan. Jag var i den värsta fasen av abstinens och den första arbetsdagen efter semestern slutade med att jag fick åka taxi till psykakuten #redigerat# där jag blev tvångsintagen för avgiftning. Nu snackar vi dropp och mediciner för att jag skulle komma ur kramperna, kräkningarna, darrningarna och svettningarna. I tre dygn blev jag kvar där.

Det var två exempel på hur jag betett mig när jag fått ledigt och gått under radarn för en tid. Man kan tro att jag är rädd för den kommande semestern nu med dessa erfarenheter (och fler därtill) i bagaget? Men nej. Jag har verkligen ingen som helst tanke på att dricka igen, och det som skiljer mest är att då, när jag var aktiv som alkoholist, så var alltid tanken på alkohol lockande och en morot för mig. Att få unna mig att dricka var målet. Jag härdade ut under torra perioder och behandlingar för att jag innerst inne visste att jag sedan skulle få dricka igen. Jag plågade mig igenom AA-möten och gruppterapier för att jag hade ett datum framför mig när allt var över. Jag räknade alltid ned till nästa tillfälle att äntligen få korka upp.

Jag hade total ångest inför att behöva spendera någon längre tid någonstans där det inte fanns alkohol och det enda jag egentligen längtade efter var möjligheten att supa. Jag minns att jag inte kunde förstå hur jag någonsin klarat mig utan alkohol och fick ångest vid blotta tanken på att t.ex. spendera en hel dag på utflykt utan att det fanns möjlighet att gå in på en bar eller att jag hade bunkrat med vin i väskan. Inte så konstigt att jag nästan alltid rest ensam de senaste 10 åren.

Nu när jag ska ha semester ser jag fram emot ledigheten utan minsta ångest eller tvivel. Jag har jobbat hårt detta året och behöver ta det lite lugnt nu. Det kommer att vara en tid för återhämtning, sömn, motion och umgänge med familjen. Jag ska läsa, fixa hemma, se på TV-serier jag sparat och kanske börja simma lite om jag får lust. Jag har inte en tanke på att dricka annat än mina favoritläsk eller kaffe. Jag ser fram emot ledigheten och inser att om 1,5 månad har jag varit nykter i ett år. Jag funderar på hur man firar det? Kanske unna mig något fint smycke? Tårta lär det inte bli, dock. Jag har ju slutat med socker också och det är månader sedan jag frossade i godis. Den resan är också helt fantastisk och har kommit på köpet när jag börjat leva sundare.

Och nu har kollegorna börjat kommentera att jag ser ut att ha tappat i vikt. Jag har ingen våg, så jag vet inte men mina kläder börjar sitta lite löst tycker jag.

Jag är så grymt tacksam och lycklig över mitt nya liv! ❤️

@Axianne Så härligt att läsa att du mår så himla bra nu😄. Ett helt nytt liv och en skön, nykter semester i antågande. Vad roligt att det går så bra med nyttigheten också och att kilona börjar släppa.

Ha en fin och skön semester🌞🌸💕

Hej Axianne, vad fint det är att läsa om din resa, tack för du delar med dig, detta är säkerligen något som kan kännas igen och vara hjälpsamt för flera här inne. Du har verkligen gjort en helomvändning på flera plan, imponerande arbete du lagt ned!

Jag redigerade bort namnet på sjukhuset du nämnde på grund av att vi värnar om anonymiteten, kanske var det ett gränsfall men för säkerhetsskull. Hoppas det ändå känns okej för dig.

Fortsätt gärna uppdatera oss på hur du har det och hur det går!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

För första gången på många år har jag gått på semester utan att fly. När jag gick på ledighet för lite mer än en vecka sedan var det inte som förr. Inte som det alltid varit då jag kämpat in i det sista på jobbet med att försöka rafsa undan allt icke-akut som jag visste skulle jäsa och kväva mig när jag någon gång i en framtid jag inte önskade tänka på skulle komma tillbaks igen. Jag har haft god tid på mig att ordna med förberedelser och se till att inget hopar sig under semestern. Det har varit några sköna dagar av jobb-nedtrappning när jag utan stress kunde ställa om mig inför ledigheten. Inte sopat under mattan, skjutit upp och förhalat för att kunna dra iväg och äntligen få "slappna av och festa".

För mig har ALLA tidigare ledigheter i alla år så långt jag kan minnas inneburit alkohol i stor mängd direkt när jag klev ut från jobbet. De senaste 20 åren har tanken på semester utan alkohol varit helt omöjlig. Jag har målat upp ett scenario av tristess, lidande, ångest, sorg, längtan och vanmakt om jag i någon vidrig skuggtillvaro skulle tvingas vara ledig utan tillgång till drickandet. Att ha ett ständigt intag av vin och öl samt ofta groggar och starkare sprit under en ledighet har varit en självklarhet. Inget annat alternativ har ens varit tänkbart för mig.

Ett annat liv, känns det som. Det har gått lite mer än en vecka av min semester nu och jag är full av positiva känslor. Främst är det lycka och stolthet. Jag upplever en form av avslappning av en typ jag inte minns alls från tidigare år, och så förstås ett mycket ovan men väldigt befriande lugn i hela kroppen. Jag sover gott och har inget molande dåligt samvete. Jag har inget att dölja för någon. Jag är utvilad och mår fysiskt fantastiskt bra. Jag har eoner av tid att lägga på sånt jag vill göra, och det innebär allt från trädgårdspyssel, bakning och garderobsröjning till något så ovant som shopping. För nu har jag plötsligt en semesterkassa. Det har jag inte haft på många år. Jag har unnat mig lite småsaker för bekvämlighetens skull till hemmet. En portabel luftkylare och nya köksredskap samt lite nya trädgårdsverktyg och utemöbler har jag spenderat lite pengar på. Lite saker till ungdomarna också. Endast på rea, dock. Jag är fortfarande sparsam.

Det är drygt elva månader sedan jag drack sista gången. Nu skriver jag "sista" och hoppas att det kommer att förbli så. Om jag tittar på snittförbrukningen av alkohol och räknar lågt, alltså bara systembolagspriser och inte all det dyra krogdrickandet, så är det nästan 50 000 kronor jag sparat på att inte dricka hittills i rena Systembolagsinköp som inte skett. Dessutom har jag fått cirka 25-30 000 kronor mer i månaden efter skatt i plånboken genom mitt jobb jämfört med när jag gick på bidrag sista tiden. Vips så var alla skulder betalda och tjoff - så hade jag pengar på banken. Jag har höjt amorteringen av mitt bostadslån och ökat mitt sparande ordentligt, och ändå finns det många sköna tusenlappar kvar på kontot varje månadsskifte nu. Jag som var skuldsatt upp över öronen och lånade pengar av mina barn till räkningarna senast i augusti förra året ... Jag känner mig som att jag har vunnit högsta vinsten. Och på sätt och vis har jag det, eftersom jag vunnit min frihet från alkoholen!

Jag tycks ha vunnit en seger mot sockermonstret också. Det är flera månader sedan jag åt godis, chips eller kaffebröd nu. Under en övergångsperiod när jag slutade dricka vin så var det ju min nya last, men efter ett tag har jag kunnat släppa den snuttefilten och gå mot ett hälsosammare liv på flera sätt. Jag saknar det inte och lägger i stället lite extra krut på att power-walka när jag kan. Jag är starkare och friskare på många sätt. Eftersom jag levt ett liv med både ätstörningar, främst bulimi, sedan tonåren och dessutom alkoholismen som följt mig samtidigt så är det en dubbelseger för mig att vara fri från bägge dessa fruktansvärda gissel.

Jag vill inte ropa hej för tidigt. Jag vet att det är väldigt lätt att ta återfall både i matmissbruk och alkoholen, men för varje dag som jag är nykter från bägge dessa sjukdomar (som ju hänger ihop) är jag så innerligt tacksam. Jag ska inte plåga mig med att tänka på allt lidande jag kunnat slippa om jag klarat av detta tidigare, för just nu är det största problemet för mig att jag har sorg över alla förlorade år. I stället ska jag försöka göra det bästa av de åren som finns kvar och hoppas att jag får leva så här lycklig och sund länge till.

Tack för att ni finns och jag önskar er en fortsatt toppenfin söndag! 💖💖💖

Tack för era kommentarer och tankar!

Jag sov lite dåligt i natt. Svettades floder, hade mardrömmar och vaknade med huvudvärk, svettig och nästan illamående. Innan huvudet klarnat till ordentligt kändes det närapå exakt som det brukade göra varje nyvaken morgon när jag drack aktivt. En känsla jag förr var helt van vid och brukade nonchalera men blev mäkta förvånad över idag. Det var skrämmande att plötsligt kastas tillbaks fysiskt till denna tid och jag var faktiskt tvungen att stödja mig mot väggen när jag haltade in på toaletten och tog Ibumetin mot huvudvärken. Sedan tog jag mig till köket på stumma ben och gjorde en jättebalja med kaffe. Efter att jag druckit den så kändes det nästan omedelbart bättre. Alldeles för snabbt tillfrisknande för att det skulle vara huvudvärkstabletten som hunnit verka.

Det var då det slog mig. Jag drack inget kaffe igår. Jag brukar dricka minst 8-10 muggar nybryggt kaffe varje dag på jobbet, och här hemma har det blivit rätt mycket snabbkaffe förra veckan när jag var ledig eftersom jag köpte några 200-gramspåsar Gevalia väldigt billigt på det nyöppnade "Normal" där jag bor och priset legat nära 20 kr billigare per påse än på ICA. Jag tror det blivit minst lika mycket kaffe hemma som på jobbet men igår blev det en mugg på morgonen och sedan inget mer på hela dagen eftersom jag föredragit kalla drycker i den kvalmiga värmen. I vanliga fall dricker jag rätt mycket Cola Zero eller Pepsi Max, men just igår drack jag Portello Zero och Päroncider Light som jag hittat på ICA och köpt hem som omväxling. De är ju koffeinfria jämfört med coladryckerna.

Jag insåg att jag troligen fått koffeinabstinens. Inte så illa så att jag fått skakningar eller liknande, jag tror inte kaffeabstinens gör att man mår fullt så dåligt, men tillräckligt för att jag skulle känna mig ganska risig frampå morgontimmarna. Jag vet inte vad jag ska göra med den här känslan nu. Jag har sakta men säkert tagit bort mycket av mina laster från mitt liv och det finns inte så många saker kvar som ger mig njutning längre. Alkoholen slutade vara en del av mitt liv för cirka 11 månader sedan. Sex eller kärlek har jag inte haft på flera år. Mat har jag skurit ned på då jag slopat alla goda snabba kolhydrater för att få ordning på min fylleövervikt. Sockret gav jag upp samtidigt för några månader sedan av samma anledning och det har gått bra trots viss övergångsabstinens, men att avstå kaffet? Det känns nästan omöjligt.

Nu när jag mår lite bättre och fått tänka några minuter inser jag att jag inte måste avstå koffein helt som med alkoholen. Under dagen när jag inte får kaffe så tänker jag inte på det alls, utan det var ju först när jag upplevde de fysiska symtomen efter ett drygt dygn som jag insåg vad det handlade om. Det var inte förrän jag fick i mig den första dosen som jag förstod sambandet mellan koffein och mitt illamående, vilket är en stor skillnad mot både alkohol och socker. Dessa två gifter kan ju kidnappa ens hjärna totalt och tillåter inte att man avstår. Vi som levt med många års missbruk vet hur man blir om man ens tänker tanken att avstå. Abstinensen börjar ju inte fysiskt utan smygstartar redan i hjärnan långt innan man ens blivit nykter genom att man agerar helt maniskt och hamstrar sin drog. I alla fall gör jag det när jag dricker eller befinner mig i en matfrossa. Mina enda stunder av lugn under alla års supande och hetsätning har varit när jag haft ett påfyllt lager och vetat att det jag köpt hem kommer att räcka länge. Så fort jag började räkna igenom vad jag hade kvar så greps jag av ångest och började planera för att få hem mer. Detta gällde både mat och alkohol, även om nojan efter vinet var värre än längtan efter kolhydrater och socker.

Det kan dock inte skada att dra ned lite på intaget av koffein kan jag dock tycka. Jag kanske inte ska dricka så mycket cola och försöka dra ned på kaffet en aning. Jag är ju vetgirig av naturen och var tvungen att googla koffeinhalten i drycker. Detta är från en sida jag hittade:

Filterkaffe: 96 mg / 250 ml
Espresso: 63 mg / enkel shot på 30 ml
Snabbkaffe: 46,5 / portion på 170 ml
Svart te: 27,1 mg / 125 ml kopp
Grönt te: 20,12 mg / 125 ml kopp
Red Bull: 80 mg / 250 ml
Red Bull Zero: 80 mg / 250 ml burk
Monster Energy: 160 mg / 500 ml flaska
Monster Energy Ultra: 145 mg / 500 ml flaska
Coca Cola: 33 mg / 330 ml burk
Coca Cola Zero: 33 mg / 330 ml burk
Pepsi: 35 mg / 330 ml burk
Pepsi Max: 64 mg / 330 ml burk
Kakao: 7 mg / 250 ml glas

Kan siffran för Pepsi Max verkligen stämma? Med tanke på att jag kan få i mig både kaffe från maskinen som mal bönorna direkt (ibland med en extra shot espresso) och ganska mycket Pepsi Max varje dag så har min koffeinförbrukning legat väldigt högt. Jag visste faktiskt inte att Pepsi Max innehåller nästan dubbelt så mycket koffein som Coca Cola Zero.

Jag ska försöka hålla mig till bättre drycker ett tag nu och se om mina morgnar blir lite mjukare än den jag upplevde idag.

Kram!!

@Axianne Intressant! Tack för listan. Dricker rätt mycket kaffe när jag räknar efter. Två stora muggar kaffe på morgonen och en till två stora mugg efter lunch. Sedan dricker jag helst inte efter kl 15, då jag riskerar att inte kunna sova. Detta är höjdpunkter, mycket mer nu än vad det var när jag drack. Är som tur är inte så sugen efter att dricka zero drycker, rädd att det ska trigga sug på sött, dricker mest bubbel från min sodastream, ibland med funlight i. Provade en ginger beer, gott men väldigt sött. Min största last nu är nikotin, snusar påssnus. Låter det får vara, det triggar inte alkohol, men få se hur det blir framöver.

Ska bli intressant att höra hur du upplever detta framöver. Ha en fin måndag och semester!🌞💕

@Axianne Jag får i alla fall inte riktigt ihop siffrorna. Med filterkaffe avses vanligt bryggkaffe får jag förmoda. Med de mängder som anges måste jag förmoda att de har mätt på amerikanskt kaffe.

Jag vet inte hur stor en kopp jag dricker på jobbet är, men inte kan det väl vara mer än 2 dl? Det skulle i så fall ge mig 154mg koffein om jag drack två koppar, vilket jag ibland gör direkt på morgonen. En halvlitersburk energiburk skulle alltså ge mer än det med sina 160mg och en 1.5 liters pepsi max skulle ge hela 291mg.

Nu är jag inte någon som dricker energidryck vanligtvis, och inte läsk särskilt ofta heller, men jag har sölat i mig en tockendäringa Monster vid tillfälle och just Pepsi Max har man ju druckit en en och en halvliters. Det jag kan säga är att jag aldrig har känt av koffeinet från Monster eller Pepsi Max, men ibland känner jag av två koppar kaffe. I min värld finns det inte att en 1.5l pepsi Max skulle innehålla ens nära på lika mycket koffein som två koppar kaffe. Men enligt den här listan så gör det ju det.

Koffein är för övrigt något man ska undvik på eftermiddagen även om man kan somna för koffein påverkar sömnen ändå. Inte lika störande som alkohol, men ändå. Att man somnar och känner sig utvilad på morgonen är inte i sig ett kvitto på att man fått den återhämtande sömnen man behöver, även om det är en del av det förstås.

@Axianne Stort grattis till dina 300 nyktra dagar 🥳🥳🥳 Det är verkligen en helt makalös förändring som du har genomgått. Själv har jag varit djupt deprimerad i ett drygt halvår och det är först den senaste veckan som jag mår liiite bättre. Men inte en enda gång har jag tänkt att alkohol vore lösningen på mina problem. Den 9/8 har jag varit nykter i 2,5 år. Heja mig!

Kram 🐘

@Axianne Din resa har varit och är fantastiskt inspirerande att läsa och jag fortsätter följa dig vilken del av forumet du än väljer❤️🙏!
Men håller med dig om ditt resonemang men kan också förstå de (du) som kommit längre i nykterheten också vill kunna diskutera och ventilera saker som man upplever och som inte direkt är förknippade med att lära sig hur man ska kunna bli nykter/nå sin målsättning. Många ”gamlingar” kommenterar och hjälper i oss nyas trådar och då brukar jag själv läsa också den första tråden för att ta del av resan.
Tack försatt du fortsätter skriva och dela med dig! Jag hoppas följa i dina 👣! 🥰