av helenmoonshine

BEATNGU
ons, 2022-07-20 - 22:51

Orosanmällan görs bara om du själv lägger in dig på vuxenpsyk för avgiftning. Och det gör du bara när du har så svår abstinens att du behöver medicin och övervakning av blodtryck osv. För att inte riskera skador på hjärnan osv. Jag har varit där 4 gånger. Även om dom gör en orosanmälan då så har mina inte blivit kontaktade. Dom lägger inte ens in dig om du blåser och har alkohol kvar. Eller en puls över 100 om jag minns rätt.

helenmoonshine
ons, 2022-07-20 - 23:18

@BEATNGU Ok, tack igen. Jag blir lite mindre rädd när jag läser vad du skriver om dina erfarenheter. Och det att jag är så rädd! för att ringa ett sånt samtal överhuvudtaget egentligen...🤔 Är visserligen inte så extrovert av mig , men pratar då utan problem om jag måste.
Hmm, jag ringer till alkohollinjen för råd på fredag eller måndag faktisk!

Kennie
tis, 2022-08-02 - 10:50

Förstår att det är jobbigt... Jag tror det bästa är att säga något när ni ses nästa gång, typ "ursäkta för igår, ville skoja lite men kände att det landade fel"... Hur tänker du kring drickandet i övrigt, försöker du sluta? Ringde du alkohollinjen som du skrev om tidigare?

Kennie
tis, 2022-08-02 - 17:22

Ja gör det, och läs och skriv här. Det är skönt att veta att det är fler än man själv som har samma problem. Och att det faktiskt går att sluta. Alkohol är ett beroendeframkallande gift som lurar oss att tro att vi behöver det för att kunna känna livsglädje eller slippa oro. Men egentligen är det tvärtom, alkohol dödar livsglädjen och håller liv i oron. Efter några månader nykter märker man att det är sant.

helenmoonshine
tis, 2022-08-02 - 18:53

@Kennie Tack för uppmuntran! Jag behöver hjälp att hitta strategier för att tackla att stå emot när suget sätter in. Just idag t ex är det lätt att vara motiverat, när man är lite illamående efter igår..Men jag vet hur man gång på gång lurar sig själv på olika sätt att det är okej att dricka lite sen när man får lust. Ändå jag vet att det sällan räcker med ett glas.

BEATNGU
tis, 2022-08-02 - 22:48

Testa nån enkel grej som att ha nån kall kolsyrad dricka "alkoholfri" hemma som du gillar. ta några rejäla klunkar när suget kommer så det river lite i halsen. Sen är det bra med nåt sött. Behöver inte vara 500gram choklad. Men jag hade alltid nån form av halstabletter på jobbet som det var lite go eller stark smak på för att dämpa suget. Funkade med sockerfritt också för att lura hjärnan Nu efter så här lång tid har jag alltid en livlina. Sugen liknar varandra socker och alkohol. Särskilt vin, för det är det mycket socker i. Jag köper alltid några påsar med hårda grodor. Lite större modell som räcker länge i munnen. Finns i lite olika fruktsmaker och alla har pulver inuti. Inte särskilt starkt. Men som hockeypulver ungefär. Har alltid en påse hemma. En i bilen och en i hjullastaren på jobbet. Det är nog inte alkoholen i sig jag vill åt, bara fylla tomrummet där den var en stund. Glass tycker jag funkar bra också. Just kalla eller hårda saker. Finns massor av alternativ. Nötter i blandade former. Tuggummi. Nu till en annan fråga. Vad är det som sätter stopp för att göra det där samtalet för ett steg till hjälp? Är det vad som kommer att hända sen? Målar du upp att dom kommer och hämtar dig och burar in dig nånstans? Du behöver verkligen ta det lilla steget som känns som ett jättekliv det förstår jag. Jag var livrädd första gången jag skulle prata med någon också. Som om jag va den enda med detta problem. Men det känns så skönt med framsteg. Du har redan gjort flera här. Du är anonym skriv, ring. Sen när du har gjort det så kanske du har fått några bra tips att köra vidare på. Har du nån kompis eller närstående som kan sitta med dig om du ringer? Hade det varit lättare om du redan tagit nåt glas? Har du nån social fobi eller annat hinder? Det har jag haft i många år men lyckats träna bort. Kunde vara skitsvårt att bara ringa nån man inte brukade ringa eller gå till affären mm. Har du funderat på att prata med dina barn? Säga att något gör att du dricker ibland för att medicinera mot något. Min dotter gick i mellanstadiet när jag var tvungen att flytta ifrån henne och hennes lillebror för att jag drack såna mängder. Hon förstod mycket väl vad alkoholist var. Eller att vissa drack när dom inte skulle osv. Jag har aldrig skämts eller gråtit så mycket som när jag kom hem från min första avgiftning. Hade inga nycklar hem så jag gick till hennes skola så jag kunde låna hennes. Hon var ute på rast och började gråta när jag kom gående och kramade mig länge. Hon var så glad att jag var nykter och hade fått hjälp.
Tyvärr visste hon inte att min fru hade bestämt sig för att lämna mig och att jag fick flytta. Det är inget man vill berätta för sina barn. särskilt inte när jag själv är orsaken till det. Det krävdes 3 gånger till på avgiftning efter det innan jag kravlade mig upp ur skiten. Nu tar det en kvart med bil till barnen, jag och exet har bra kontakt. Vi är inte ovänner och jag träffar barnen när jag vill eller när dom vill. Barn förstår och märker mycket mer än du tror. Är dom lite äldre så kan det vara en ännu bättre grej att prata med dom. Visa att du är villig att förändra dig. Jag tror dom förstår det. Och jag tror att dom stöttar dig. Det kan även vara en sporre för dom när blir äldre och alkoholen börjar bli en del i deras liv. Hade det inte känts skönt att börja med ett samtal. Smygandet kommer inte hålla i längden heller. Ursäkterna kommer att ta slut dom också. Jag har pratat ut och gråtit med en som körde mig i taxin till bolaget en gång. Det ville bara ut, och jag hade ingen hemma. Jag bodde ju själv då. Men hen förstod och lyssnade och jag fick en kram t.om kände inte ens människan men fan vad skönt det var att lätta på tycket när man redan visste att det syntes på mig hur sliten och nersupen jag var. Du kan göra nåt åt detta nu. Är det nåt som hindrar dig så be admin här om dom kan hjälpa dig ytterligare. Jag ger inte upp varken på dig eller nån annan här om ni inte ber om det. Kram/ B