..

Beroendet är så sanslöst lika fastän det uppträder i så olika dimensioner.

Min dotter har varit ihop med en synnerligen instabil gök (som tur var orsakade han inga kroppsliga skador) som slutade med polisanmälan och dotter plus barn fick sitta i skyddat boende i 3 veckor medan vålsdverkaren går och jobbar som inget har hänt !! Varför är det på så sätt ????? Det är väl våldsverkaren som ska låsas in ??!!

Nåväl.....det såg ut att reda ut sig när det helt plötsligt dök upp en känd bil på hennes uppfart ! Och ja !!! Hon har tagit tillbaka honom och följer därmed en utsatt kvinnas schema vad gäller att ursäkta en våldsam man :-((

Min fru försökte idag att "tala henne till rätta" och som ni nog förstår funkar inte det. Och när jag hör argumentationen från dottern så är det en exakt kopia av mina försvarstal jag en gång rapade upp vid varje konfrontation om att jag drack för mycket. Min dotter dricker inte och hon använder inte droger...nej...hennes beroende är av mannen som förgiftar hennes liv.
Att hela tiden skjuta skulden på nån annan och inte ta ansvar själv var min paradgren och så är det även för henne nu. I stort sett samma ord som jag använde en gång i tiden.....
Varenda gång nån anklagade mig så tog jag min tröst (alkoholen) närmare mitt hjärta och hon tar mannen närmare sitt hjärta och ser ingen annan lösning alls.

Jag kom ju till insikt själv att mitt destruktiva liv bara ledde åt ett håll och där är ju pudelns kärna (vafan har en pudel med det att göra ???) : Hur ska jag kunna lotsa henne till att se det ??? Det är ju så bittert att inse att jag inte kan det.
Det är första gången jag ser beroendet i ett sammanhang där det inte finns en drog av nåt slag....förutom våldsverkaren och det känns inte alls som en erfarenhet jag hade önskat.

Och det är fruktansvärt att uppleva en spegling av mitt förra liv på det här sättet.
"Homines quod volunt credunt" Ceasar.

Hej @Onkel F, tittar in här och svarar dig lite här, möjligheten att redigera ligger nu i att dölja sitt meddelande och då skriva ett nytt, förslagsvis om en vill ändra något kopiera det befintliga och klistra in i ett nytt och ändra det en vill. Hoppas det ändå känns okej.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

@Adde Åh så sorgligt att stå och se på när nån man älskar är på väg åt fel håll. Ett riskabelt håll, men ack så vanligt. Känner igen det där (fast inte destruktivt förhållande) att man knyter sig närmre när man blir hotade eller ifrågasatta. ”vi mot världen” typ. Så är det med kärlek (eller trygghet eller ensamhet eller annat) den är inte rationell. Har tyvärr inga bra råd men skickar lite tröst och styrka!🌸

Jag har kommit in i period av maktlöshet och bedrövelse nu.
Förutom ovanstående så har en jobbarkompis förlorat sin sambo en natt då hon dog i sömnen.
Jobbarkompisen bor nära så där kan jag sitta och låta han prata av sig.
En kär vän sitter och vakar över sin döende far och sover i en säng bredvid honom.
Vännen bor långt bort och jag är så innerligt tacksam för Messenger.

Det kommer som i stim sånt här.

Jag återvänder flera gånger under dagen till tacksamheten att jag idag är nykter och kan hantera livets sorger utan att supa skallen i bitar. Idag kan jag inte ens föreställa mig hur mitt liv skulle se ut om jag tog till flaskan igen. Tacksamheten innebär också ett skydd mot ev tankar på att ta första glaset. På nåt sätt, kanske beroende på mitt hyfsat grundliga jobb med mig själv, så har mina olika kriser aldrig inneburit att jag varit i närheten av att ta till alkoholen igen.

Livet är inte alltid en dans på rosor som nykter (heller) men idag har jag bättre verktyg att klara av det än jag hade innan jag utbildade mig till alkoholist ! Min grundutbildning var ju inom AA där jag fick karta och kompass så jag kunde vandra vägen i rätt riktning och frågade jag Di Gamle som gått före mig så slapp jag att trava över stock och sten och kunde få en jämnare väg. En fantastisk skola som jag haft så mycket nytta av !!

Ta hand om i värmen och drick mycket.....vatten !!

Hej Adde!

Jag vet inte om vi "snackat" förut, men jag brukar läsa, du skriver mycket bra!

Ville nu mest säga att jag känner med dig, för visst är det så att elände kommer i stim och det är ofta tufft att hantera.
Och ändå, trots maktlöshet och bedrövelse (jag hoppas du tar det här på rätt sätt nu ...) så bjöd du på ett hjärtligt skratt!!
@Adde skrev:"jag utbildade mig till alkoholist"
Tack för den formuleringen! En klockren beskrivning av det arbete vi gör när vi vill nyktra till. För ... bland dem som fortfarande dricker för mycket, de som saknar ambition att sluta/minska, bland dem finns ju (nästan) inga alkoholister ...

Ta hand om dig och dina nära nu!

Varm kram!

Tack Soffi !
Kul att du upskattade formulering !
Jag har ju själv märkt att iom en stabilare nykterhet så kommer även en ökad självkänsla där jag kan pendla väldigt mycket mellan alla mina känslor som sorg, glädje, ilska, ledsenhet så att skämta om aktiva alkoholisttid ingår numera i mitt liv. Och det underlättar i vardagen !! Jag klarar idag bra mycket bättre att släppa saker som på den gamla onda tiden hade ätit stora hål i mitt mående. Det finns många bra grejer med att vara nykter !

Jag har ju förmånen att kunna åka omkring på olika stadsfester, prideparader och andra event i Sveriges fina land ! Det är verkligen en givande upplevelse på alla ställen med fantastiskt roliga och trevliga människor som, hör och häpna, utan undantag är NYKTRA !!! Jag är ju lite till åren så mina kvällsaktiviteter består mest av att puffa till kudden och sova skönt !

Jag har dock ett kristallklart minne från mitt första nyktra år då jag var på ett event i min hemstad och där ser en man tillsamman med sin yngre son, 7-10 år ?, och mannen är knölfull. Sonen stöttade pappan, såg till att han stod upp, visade vägen......och det var så tydligt att grabben hade gjort det där tidigare. Hans onormala liv hade blivit normalt.

Det svider så i hjärtat och jag många gånger funderat över vad som blivit av den grabben när han växte upp ? Idag hoppas jag att jag har kurage att ingripa och kanske få grabben att hamna på ett bra ställe med kärlek och omtänksamhet ? Tyvärr bor jag i en stad där vårdnaden om barn i dysfunktionella familjer är bland de sämsta i landet så ett ingripande här hemma är inte på nåt sätt en garant för att barnen får det bättre.

Men idag är jag nykter och jag planerar för fler event i Sveriges vackra sommarland <3

Hej!
Nu tror jag inte att det var min sambo och hans pappa du såg, men kunde ha varit. Så vi får hoppas att det gick för den grabben som för min sambo. Han bestämde sig för att hans barn aldrig skulle behöva se honom full och det har de sluppit. Han gick helt enkelt inte i pappans fotspår. Jag drack ju också väldigt sparsamt när vi träffades och när barnen var små. Förmodligen hade det sett annorlunda ut om vi druckit tillsammans. (Nu smög ju jag istället).
Jaja, nog om det.
Jag funderar på det du skrev om din dotter. Som du vet tycker jag att flera härinne borde rannsaka sig själv om VARFÖR de dricker. Tror inte att hela sanningen hos alla ligger i beroendet och alkoholens skrift, åtminstone inte i början av karriären.
Men jag har funderat mycket på vilka mekanismer som gör att vissa vänder sig till de där personlighetstyperna. Och som du skriver är det likt ett beroende i mycket. Jag läste en mycket bra bok för några år sedan ”Du tillhör mig”, minns inte författarens namn, men de beskrev just tillvägagångssättet de här personerna har och jag kände såväl igen det hos några personer i min närhet som träffat den här typen av män. Total uppmärksamhet av honom initialt och sen gradvis något annat. ”Tala tillrätta” funkar ju inte, men tänk om ”tala själv” funkar. Min syster använde den taktiken när hon frågade och frågade om varför jag tyckte att jag kunde fortsätta att dricka. Mina argument var så ihåliga. Jag hörde det själv. Villkorslös kärlek och uppbackning är värt ett försök tycker jag. Inget ifrågasättande kanske, utan bara backa upp hennes goda sidor. Jättejobbig situation, jag förstår det!
Hur som helst, har missat din tråd lite. Det var så många år som du sällan skrev, men jag har ju sett dina inlägg på sista tiden och din berättelse om din ”karriär”. Intressant att ta del av det du skriver! Kul att du är mer aktiv (😂 på ett positivt sätt). Du behövs!

Jag har ju förmånen att kunna vara ute och röra på mig i det avlånga land som Sverige utgör. Och tidigare även mycket utomlands men det fick ju ett tvärstopp iom viruset och paniken där....sista utlandsresan avslutades dagen innan den sista fysiska träffen på Alkoholhjälpen.
Och ja !! Jag saknar dessa träffar !!
Men nu när jag åker omkring här hemma så slår det mig att det är väldigt sällsynt att jag ser nån fylla eller att folk sitter och krökar här och var ? När jag var aktiv drogs jag som en nattfjäril mot ljus och i mitt fall...mot sprit. När jag gick in i nykterheten försvann allt sånt !
Jag hade ju inget behov av att söka mig till såna ställen och jag vet inte ens om de finns kvar ?

Numera är det en del barnfamiljer men mest äldre som jag som kuskar runt i landet och de är de mest trevliga att umgås med. De som liksom jag far omkring själva är vana vid att ta egna beslut och har stor kunskap om var de är och vad som finns att upptäcka och det leder ju mig in på nya spår. Lärandet är en evig process som jag alltid tyckt om och det har nog accelerat under min nykterhet. Och tack vare bristen på supande så har jag ju enorma möjligheter att upptäcka det som finns runt mig ! Och eftersom mina pengar inte går till alkohol så blir det enklare att tanka bilen även med det höga bensinpriset som är idag.

Konstaterade nyss att augusti för mig blir en rätt stressig tid :P Men kul ! Så underbart att kunna planera utan att räkna in alkohol och hur länge det ska räcka och dessutom veta att jag tar vara på det liv som erbjuds mig i detta nu !

Jag är nykter idag för min egen skull och jag är värd att få njuta av den tid jag har kvar i livet !

Utan omsvep så erkänner jag att mina tårar rinner när jag läser denna berättelse jag bifogar !
Det är exakt så jag upplevde min instängdhet och ovilja till kompromisser innan jag fick göra min Life Story inför gruppen. Hur jag upptäckte mina väl dolda, "svaga", delar i mitt liv....hur skyddet och vapnen inom mig hindrade mig från att leva ! Jag hade svårt att fatta att gruppen var min väg till livet och att gruppens samlade kunskap skulle leda mig rätt om jag lyssnade på mina medpatienter. Jag fick som uppgift att sitta ensam en dag i det som kallades Bubblan och känna på ensamheten. Jag klarade väl ca 2 h innan jag kände att det var verkligen inte min väg att gå utan jag tillhörde gruppen !! Ett stort uppvaknande för mig !!

Jag kommer så väl ihåg hur fjantig jag kände mig när jag första gången stod framför spegeln hemma, helnaken, och sa till mig själv : Du är bra som du är och är värd att älska just för den du är ! Genom alla år hade jag ju slagit på mig själv och sett ner på det jag åstadkommit så det var ju en total omsvängning i mitt liv ! Inte helt lätt !!

Maria i texten skriver om sitt steg att presentera sig själv på mötet på AA från "...jag heter Maria. " till den lilla ändringen som betyder så mycket även för mig : "Jag ÄR Maria" !!!
Den förändringen kom för mig 1.5 år in i nykterheten på ett avslutningsmöte i Halmstad när en anhörig delade sitt uppvaknande som fick hela min värld att förändras !!
Jag hade en längre tid försökt att hitta mig själv i min nya situation utan nån större framgång då denna anhörige sa precis det jag behövde höra !!
Från den dagen gjorde jag samma förändring i min presentation som Maria i texten : Jag ÄR "Adde" och jag lade till "Jag är nykter idag för min egen skull" !! Där och då föddes min insikt om att jag idag är en egen person som är värd att älskas och att jag idag är en stolt, nykter, alkoholist !!
https://www.namndemansgarden.se/personlig-berattelse-jag-ar-alkoholist/…

Tittar in och säger hej! Jag har ett helveteshalvår bakom mig, och det verkar som om du haft det svintufft också, med dottern om inte annat 😢 Men vad som än händer så har vi bästa möjliga förutsättningar att rida igenom svårigheterna om vi är nyktra. Punkt. Jag traskar vidare i dina nyktra fotspår.

Kram 🐘

Så kul att se dig här Andrahalvlek !!! Har saknat dig <3 Visst underlättar nykterheten när livet tar plats på scen och vill styra !
Känns så bra att vi kan slå följe på den nyktra vägen !!
Jättekram !!

@Adde Hej! Jag är lite nyfiken på Gullbranna men är ju inte medlem i AA och tänker att det kanske är för andra som har ”värre” situationer än jag. Jag skulle vilja lära mig mer om mig själv och tror att det skulle vara givande. Men jag tvekar. Vad tänker du? Om du orkar svara alltså. Viljestark men nervös Inombords

Hej Inombords !
Kul att du är intresserad av att besöka Gullbranna ! Du behöver inte alls vara medlem i AA för att besöka konventet. I alla möten är anonymiteten strikt och vi presenterar oss med enbart förnamn och om vi är beroende eller medberoende/anhörig/vän.

För mig var det en riktig skjuts på helgen med att vara med på Lägerbålsmötet på fredagskvällen. Och jag lärde mig massor genom åren jag besökte konventet. Väl investerad tid !

Åk absolut dit, ta en fika på torget, sitt och känn in hela platsen med folket ! I början var jag så enormt förvånad när jag satt och spanade in folk och såg att de var synnerligen normala människor som jag inte kunde tänka mig att de var i samma situation som jag själv !

Du behöver inte anmäla dig, bara att åka !

Ha en bra helg !!
https://www.aa.se/sites/default/files/filarkiv/pdf/evengemang/aa_hostmo…

Vissa dagar börjar mycket bättre än andra !
Sprang på en bekant nu på morgonen innan träningen och han var redan klar med sitt fast han brukar komma efter mig. Vid fråga om varför så svarade han att skulle hem och steka pannkakor :-)) Och så visade det sig att han firade med barnen lite i tysthet att det var ett tag (några år) sen han senast använde droger.
Det är lycka att höra om såna födelsedagar och se att det faktiskt fungerar om jag gör det som är bra för mig ! Han hade fått frågan om hur det känns att numera hjälpa andra beroende och han svarar : Jag hjälper inte andra ! Jag hjälper mig själv genom att berätta om hur mitt liv en gång varit !
Så sant !!!
Att alltid påminna mig själv om hur mitt liv en gång såg ut och komma ihåg den psykiska misär jag levde i är min nyckel till ett fortsatt nyktert liv. Han påminde mig om hur smaken av alkohol som rann nerför strupen kändes med riktigt detaljerade ord och det blev som kväljningar i min egen strupe när muskelminnet drog igång :-(
Jag behöver såna käftsmällar ibland och efteråt känns livet så otroligt mycket bättre igen !

Såna här små snack på kanske en halvtimme själsfränder emellan är så otroligt mycket värt för mig ! Ibland kan jag sakna det ! Och när det händer blir jag så euforiskt glad <3 Jag känner ju att jag verkligen behöver detta i mitt liv !

Ta hand om er !!

Jag såg precis nu minnesprogrammet över Sven Melander.
Tårarna är väldigt nära när han beskriver sin resa mot nykterhet med bla kommentaren från hans fru, tankarna, förtvivlan, hur han tar sig ut från det akuta beroendet.......så var även min historia och jag tror det är så många som känner igen sig.
Vi är alla så lika....