Bakfull...

Jag har haft 3 veckor av nykterhet. Jag har sparat pengar och gjort annat jag aldrig tagit mig råd till eller brytt mig om att göra. Spenderat mer tid med min partner och allmänt mått bättre.

I förrgår tog min bästa vän en öl efter lika lång tid och det gick bra för henne - men jag är ju inte henne. Igår drack jag lite vin med en vän. Supermysigt, alldeles lagom. Men efter lite ville jag åter igen ha mer.

Så kvällen blev lång och dyr. Slutade hemma med mat som aldrig åts på diskbänken, hinken brevid sängen, alldeles för lite på sparkontot (pga bjuder hela tiden på fyllan) med ångest och huvudvärk.

Ville ju inte vara här igen, varför i helvete intalade jag mig att det skulle vara annorlunda den här gången bara för att jag mått så bra nykter i 3 veckor?

Så besviken men det är bara att börja om. Från vad som skulle vara dag 1 på vecka 4 till dag 1 av vecka 0 igen.

Vad trist att du tog dig ett återfall efter 3 veckor. Det är bara upp på hästen igen, det är ju bara du som kan styra över situationen.
Bra att du såg vad nykterheten kan ge dig, för mig är det exakt det samma. Sparar pengar som aldrig förr, unnar mig saker jag inte haft råd med tidigare, slappnar av mer gällande ekonomin som varit en sjuk stress tidigare, utöver den fysiska och mentala vinsten är ekonomin verkligen en av de högsta vinsterna som också är riktigt konkret.

Jag har förstått, under min resa, när jag läst här på forumet, att det där med första glaset är en riktigt farlig grej. Att tänka att "det går nog bra med ett glas nu när jag varit nykter x antal veckor/månader, för jag kan ju uppenbarligen vara utan det" Det tog inte jättelångt tid innan jag fattade att jag aldrig kommer kunna dricka igen. Det är en rätt ångestframkallande tanke så jag väljer att inte låta den ta upp mer tid i mitt huvud än nödvändigt, de enda gångerna jag tänker på mitt livslånga beslut är egentligen stunder som denna, där jag skriver det såhär.

Du har sett de positiva sidorna mer än väl - mental hälsa och ekonomi, så nu är det nya tag och total nykterhet som gäller för att vinna denna kamp och det kommer du att fixa om du har fokus på belöningen!!
Har du något stöd från någon nära vän eller familj?
Det kan vara bra att vara öppen med detta till folk du litar på, och umgås med dom ett tag framöver för att läka ihop och hitta den inre styrkan så du kan gå ut och dricka alkoholfritt när dina vänner dricker alkohol!
Heja dig!
/Dee

Du har ju så rätt.

Den vän jag har mest och bäst stöd av är också den jag lättast tar återfall med, haha. Men jag måste nog börja involvera fler i det här även om jag inte riktigt vill.

Att kunna skriva och läsa här hjälper också, eller att bara veta att jag kan öppna mig till jämlika som inte dömer eller känner mig.

Med nya insikter och krafter tar du ett nytt kliv idag! Genom åren har jag gjort många bakslag som jag där och då ångrade djupt. Idag tror jag att man får samma läxa om och om igen, tills man lär sig. Då får man nya test på nästa nivå!
?

Hej igen Kattskit!

Lustigt att du nämner detta med att den vän du har är den du får mest stöd av men som också funnits med i bilden vid dina återfall.
Jag har en, som jag räknar till skaran vän som känner mig bäst. Vår relation har alltid inneburit massor med vin. Jag har aldrig gått hem nykter när vi setts. Vi pratar om allt och hon är den jag först erkände för att jag hade alkoholproblem (redan för 2-3 år sedan, blev nykter i december 2018...)
När jag bestämde mig för att vara nykter, tog jag hjälp av det internetbaserade programmet här på forumet (rekomenderar det verkligen) En av de sakerna jag fick fundera kring var platser eller personer som jag behövde undvika för att klara av den första tiden nykter.
Jag förstod att jag skulle leda in mig själv på ett återfall om jag träffade henne, eftersom hennes sätt att så lättvindigt normalisera alkohol och fylla på glaset förmodligen skulle kunna övertala min hjärna att ta ett återfall, därför klippte jag med henne under en period. Det var absolut inte så att jag på någotvis berättade detta för henne, att jag skulle bli nykter och att jag inte ville träffas, jag slutade bara vara anträffbar när hon ringde på kvällarna och jag hörde inte av mig.
Nu har vi börjat höras så smått, inte ofta, men pga vissa jobbuppdrag vi haft ihop.
Ikväll ringde hon, vi pratade en stund, sen frågade hon: "Hur går det med vindrickandet och sådär då?"
Jag berättade om min nyktra resa, hon tyckte det var bra men lät lite besviken, jag vet att hon nu undrar vem hon ska bjuda över för att få en rejäl karatefylla med.. Så jag tror jag vågar säga att jag förstår vad du menar med det du skriver.
Jag tror kanske ett gott råd kan vara att klippa med personen i fråga och involvera andra - uppenbarligen funkade det inte att ha denna person som stöd i och med det att det blev ett återfall. Dumt att prova en andra gång när det inte funkade den första liksom.

(jag kan vara helt ute och cykla med mitt råd och ber isf om ursäkt på förhand, mitt råd är helt i vänligt sinnat syfte och med omtanke formulerat, kände att kopplingen med det du skrev låg så nära till hands med det samtalet jag haft ikväll med min dryckeskompanjon.)

@Dee Hej tusen år senare. Kom här om dagen tillbaka. Tror jag är mer redo nu och jag ser vad du säger. Så kan det verkligen vara och att riskbedöma situationer och annat tror jag är en grundförutsättning för att man ska klara av något sånt här, om inte annat för att man ska vara förberedd och inte tas på sängen om något triggar en.

Gällande just den vännen är vi båda medberoende men också idag väldigt i förstådda i vad som behöver göras för oss båda. Vi måste båda bli nyktra. Vi kommer inte prata om alkohol, fest eller dyligt oavsett om någon tar eller vem av oss som tar återfall eller dylikt vilket jag tror är smart. Vi har kännt varandra i snart 10 år och även om alkoholen varit ett förekommande sätt att umgås så har vi inte bara det som gemensam ungängesform iaf. Annars vet jag inte om det hade funkat iaf just nu och en tid framöver.

Tack för ditt fina svar

Åhhh jag har också lönt så efter en tids nykterhet... Att varför 🙄

Jag brukar tänka att man bör räkna med lite återfall, vet att det känns jätte jobbigt o man skäms o känner sig dum o ångrar.
Och jag vet hur svårt det är att inte vara hård mot sig själv.
Jag hoppas du kan finna nåt i dig som är snäll mot dig och kan känna nån slags lugn och förståelse.
Kram 🌟

@Wind Tack för orden, jag gör mitt bästa för att vara snäll mot mig själv. Det är något jag tack och lov redan behövt lära mig tidigare i livet men skam och ånger är svåra känslor ändå.

Ang återfall så är man ju bara människa, vi ska inte se på återfall allt för lätt, men att banna oss själva om det händer leder ingenstans. Man får resa sig igen, se framåt och se tillbaka på det som en påminnelse om varför man jobbar med att vara eller bli nykter tror jag. Eftertänksamt upp i sadeln igen så att säga, men nygamla/färska erfarenheter och insikter i bakhuvudet.