Hej!
... eller hur börjar man ens?

Jag har alltid varit jävligt dålig med alkohol, som tonåring drack alltid tills jag antingen deckade, spydde eller hade stora minnesluckor. Har nog alltid druckit ganska så illa, men idag är jag 27 år och efter alla års övning på att vara full har jag helt enkelt lärt mig hantera mig själv på alkohol så pass bra att jag kan vara ganska jäkla full utan att någon märker det.
Senaste närmare 6 månaderna har jag inte varit helt fri från alkohol mer än 3 dagar som mest.
Jag smygdricker och mina tankar letar efter nästa tillfälle att få gå in i alkoholdimman och stänga av känslorna. Jag har vetat att jag har alkoholproblem länge, så detta sjuka alkoholmissbruk har jag gått hand i hand i med Vidöppna ögon.
Dansat mellan sån fruktansvärd ångest och att ligga vaken hela nätter och vridit mig i sängen av tankarna att jag vet att jag måste ta mig ur detta. Till att nästa dag fly tillbaka till de trygga ruset igen..
Jag vill inte fly mer.

Så denna tråd kommer jag använda för att skriva om mina tankar och processen att bli av med missbruket av alkohol i mitt liv.

Detta är dag 1

@Animo Välkommen hit! Bra beslut. Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje över vardagliga saker. Livet blir en transportsträcka till nästa fylla. Allt blir bättre när man är nykter, men det tar lite tid. I början är man väldigt låg så det gäller att bita ihop och stå ut, så lättar det efter ett tag. Tre tips: 1) tro på att du klarar av att sluta dricka, 2) fokusera på alla fördelar med nykterheten, även om de är pyttesmå, 3) ge fan i att ta första glaset.

Kram 🐘 (som har varit nykter i 2,5 år och det tillhör de bästa beslut jag har tagit)

@Animo Välkommen hit! Bra beslut du tagit. Jag kan känna igen mig i det du beskriver om att i åratal vara så medveten om sina alkoholproblem med vidöppna ögon, men ändå varje dag fly tillbaka till det falska ”trygga” ruset. Man har redan passerat den första viktigaste saken, erkänna att du har alkoholproblem, men man gör ingenting åt det. Det beror på att man är alkoholberoende och det är så det fungerar, hjärnan har blivit inlärd och programmerad i att alltid vilja ha/måste få alkohol för att dämpa bla känslor av ångest och den kör över en med vidöppna ögon, varje gång.

Det enda sättet att bryta denna eviga onda cirkel och programmering av hjärnan, är att sluta dricka. Det går aldrig att återställa programmet i hjärnan, det kommer att finnas kvar för evigt och dricker man det minsta alkohol startar den onda cirkeln och programmet igen. Men, det bästa är att man kan få denna programmering att slumra och inte dominera dig, genom man att inte tillför den alkohol😁. Om man inte dricker kan hjärnan återhämta sig och komma i balans igen, det tar lite tid men man (jag) mår bra mycket bättre redan inom en vecka. Ångest, oro och stress som alkoholen åsamkar lugnar ned sig, man ser tydligt att det har med alkohol att göra. Man slutar fly.

Jag har snart varit nykter i 10 månader och jag mår så himla bra nu, det är som ett annat liv. Jag är 55+ och du är så mycket yngre, ta vara på ditt liv och vänta inte tills du blir 55, du förlorar så mycket av livets goda då. Jag gick med i självhjälpsprogrammet här på forumet, det var ett bra stöd i början. Ta till dig @Andrahalvlek råd.

Bifogar en länk till alkoholforskare Peter Wirbings youtube film om alkoholens påverkan på hjärnan, den är riktigt bra.
Lycka till och kämpa på! Livet blir ett liv, utan alkohol.💪💕

https://www.youtube.com/watch?v=8qxtDj5aVFQ

Tack alla för era svar.! Det känns skönt att kunna dela med sig och faktiskt få förståelse av andra som är/har vart i samma sits.

Jag har gått med i själv hjälps verktygen. Känns hittills asbra att ha det att jobba med, ha ett verktyg och hjälpmedel att jobba med.

Hur som helst, igår informerade mina närmsta att jag bestämt mig för att inte dricka mer och eftersom jag har en öppen och ärlig relation med mina närmsta vänner och även mina föräldrar så har dem vetat om att jag känner så som jag känner inför mig själv i kombination med alkohol. Det kändes faktiskt BARA skönt och lättande att berätta.

(dock inte mina djupaste tankar/känslor och dem vet inte heller på vilken nivå jag druckit..
Får se om jag kan släppa den skammen och skulden en dag i framtiden och vara öppen om även det )
Men eftersom jag varit på mycket sociala sammanhang med dem så vet dem också hur jag gärna är den första som börjar dricka, och den sista med att sluta. Så dem blev inte chockad över mitt beslut och tyckte det var klokt och ville stötta om jag behöver.

Så.. Dag 1 igår alltså hade vi långresa vänner över som var planerat sedan tidigare. Vi åkte till en restaurang/var och kollade en spelning, jag erbjöd mig glatt att köra och det gjorde att det faktiskt var lätt att motstå alkoholen trots att alla andra drack.

Men självklart var tankarna där och pocka på uppmärksamheten.. Många gånger under kvällen.
Framförallt när vi kom hem efter kvällen och en av vännerna ställde in ett helt flak med öl i vår kyl.
Tankar som att bara sno med mig en öl in på toan och klunka upp den utan att nån skulle behöva veta något. En enda bara. De gör väl ingen skillnad?

Men jag höll mig! En dag är inga problem. Har ju klarat det förut. Men en fredag, på en bar, med vänner jag älskar att ha kul med, komma hem vid 21.30 och veta att det finns gott om kalla öl i kylen.. Ärligt tror jag aldrig att det har hänt tidigare att jag tackat nej.
Nu när jag skriver det blir jag faktiskt lite stolt och glad att jag kunde släppa begäret och ändå ha en rolig kväll

(även om offerkoftan var på då och då och jag tyckte synd att inte jag ksn va som dem och dricka måttligt, utan att jsg måste "ha tråkigt" )

Mina vänner har inga problem med alkohol, vad jag vet iaf. Alla dricker två öl och är nöjda. Har sett dem fulla endast nån enstaka gång under alla åren.
Så det känns ändå bra att veta att jag har just dem runtom mig..

Idag är dag 2.
Den har vart mycket värre, det började såklart redan imorse lär jag öppna kylen och såg flaket med kalla öl stå där. Genast började tankarna snurra.
Hade det vart förra lördagen hade jag nog smugit undan iallafall 2 av ölen nånstans i huset (oftast inne på toan eller i min garderob) så jag kunde smygdricka dem under förmiddagen. Ingen hade märkt något som vanligt och jag hade fått en go liten lullig lördag.
Men nej,
Jag höll mig.
Dagen rulla på i långsam fart. Frukost och lunch avklarad. Blicken gick automatiskt till klockan (som alltid gör att hålla koll så inte systemet stänger snart och att jag inte hinner fylla på med mer alkohol inför dödsöndagarna när dem har stängt)

Var lite grinig på sambon som ville att vi skulle åka iväg och göra nått med vännerna, mitt dåliga humör pga saknad av min vanliga rutin gick ut över honom och hade inte direkt lust med något alls. Kände mig plötsligt otroligt otroligt trött.
Gick och la mig och sov 2 timmar mitt på dagen.

Vakna och det var dags att åka ner och handla till grillningen ikväll. Som tur var hade klockan redan hunnit bli 4 så jag slapp iaf kriga mot den tanken mer.
Men flaket..
Det står ju kvar där orört sen igår (det hade det inte gjort om jag hade vart i farten. Då hade jag säkert redan druckit 3-4 av dem redan vid 17.

Men nu hela kvällen så har jag behövt kämpa för att slå bort tanken kring att knycka en öl när ingen ser och alla andra gått ut till grillen och jag vart ensam inne i köket..
Men jag stoppade mig två gånger när jag stod med kylskåpsdörren i handen. Och jag avböjde också två gånger när jag fick förfrågan om någon ville ha en öl.

Jag klappar mig själv lite på axeln..
Dag 2 alltså. Jag kommer klara denna dag också.
Härligt måste jag säga..
Och lite tråkigt, och ledsamt och trist och onice och Gråaktigt att inte få va lite lullig just nu.
Eller nä förresten.. Jag byter dem tankarna mot att jag kommer få slippa kämpa mot dessa tankar och känslor om tids nog.

Frågan är bara hur länge det kommer behöva slåss i tankarna innan de nya tankemönstrena fått fäste..

Idag är dag 2.
Den har vart mycket värre, det började såklart redan imorse lär jag öppna kylen och såg flaket med kalla öl stå där. Genast började tankarna snurra.
Hade det vart förra lördagen hade jag nog smugit undan iallafall 2 av ölen nånstans i huset (oftast inne på toan eller i min garderob) så jag kunde smygdricka dem under förmiddagen. Ingen hade märkt något som vanligt och jag hade fått en go liten lullig lördag.
Men nej,
Jag höll mig.
Dagen rulla på i långsam fart. Frukost och lunch avklarad. Blicken gick automatiskt till klockan (som alltid gör att hålla koll så inte systemet stänger snart och att jag inte hinner fylla på med mer alkohol inför dödsöndagarna när dem har stängt)

Var lite grinig på sambon som ville att vi skulle åka iväg och göra nått med vännerna, mitt dåliga humör pga saknad av min vanliga rutin gick ut över honom och hade inte direkt lust med något alls. Kände mig plötsligt otroligt otroligt trött.
Gick och la mig och sov 2 timmar mitt på dagen.

Vakna och det var dags att åka ner och handla till grillningen ikväll. Som tur var hade klockan redan hunnit bli 4 så jag slapp iaf kriga mot den tanken mer.
Men flaket..
Det står ju kvar där orört sen igår (det hade det inte gjort om jag hade vart i farten. Då hade jag säkert redan druckit 3-4 av dem redan vid 17.

Men nu hela kvällen så har jag behövt kämpa för att slå bort tanken kring att knycka en öl när ingen ser och alla andra gått ut till grillen och jag vart ensam inne i köket..
Men jag stoppade mig två gånger när jag stod med kylskåpsdörren i handen. Och jag avböjde också två gånger när jag fick förfrågan om någon ville ha en öl.

Jag klappar mig själv lite på axeln..
Dag 2 alltså. Jag kommer klara denna dag också.
Härligt måste jag säga..
Och lite tråkigt, och ledsamt och trist och onice och Gråaktigt att inte få va lite lullig just nu.
Eller nä förresten.. Jag byter dem tankarna mot att jag kommer få slippa kämpa mot dessa tankar och känslor om tids nog.

Frågan är bara hur länge det kommer behöva slåss i tankarna innan de nya tankemönstrena fått fäste..

@Animo Tillfället gör tjuven. Det är viktigt att du inte har alkohol hemma. Säg till din man så att han är med på noterna också. Det är svinsvårt att sluta dricka, och har man ett flak kalla öl i kylen är det supersvårt i ordets rätta bemärkelse. Riktigt bra gjort att du klarade av det!

Sök på StopDrinkingExpert på youtube. Craig Beck tillhör mina husgudar. Kolla på hans filmer varje gång du blir sugen. Kämpa på! Det är så värt det 🥰

Kram 🐘

Om frestelsen finns där hela tiden och du ser den blir det så mycket svårare! Jag bad min man ta ut all alkohol och ha det på en plats jag inte visste om. Du påminns ju varje gång du öppnar kylen! Första dagarna är ju absolut värst. Kämpa på 🙏🏼

Har samma bekymmer. Står fullt med kalla öl i kylen. Igår bröt jag mitt löfte om att vara nykter i tre månader. Är mitt i natten nu, kan inte sova för tankarna snurrar runt och jag bannar mig själv. Mådde så bra förra veckan utan alkohol. Jag vet ju så väl att det är så, men ändå kommer tankarna att EN öl får jag dricka, har ju faktiskt semester osv. Men den där ölen slutar med fyra-fem.
I morgon ska jag be min man att ta bort all öl ur kylen. Betättade för honom förra veckan att jag är orolig för min alkoholkonsumtion och att jag vill sluta dricka. Kändes otroligt skönt.
Tycker du verkar vara väldigt klarsynt. Du fixar detta!