Hej alla,

Jag är här för första gången.

Är idag 55 år och har druckit alkohol dagligen de senaste 30 åren.
Jag har länge insett att det kanske inte är så bra, men eftersom jag varken märkt att jag mått fysiskt dåligt av det eller haft några sociala problem med anledning av det, har det inte blivit av att jag gjort något åt det.

I våras uppsökte jag läkare i ett helt annat ärende. Det framkom då vid provtagning att jag hade förhöjda levervärden. Läkaren pratade med mig och föreslog att vi skulle ta nya prover i juli för att se om värdena stabiliserats. När proverna togs i juli, hade resultatet visserligen blivit bättre men jag hade fortfarande förhöjda värden. Läkaren ålade mig då att ta en paus från alkohol i två månader, för att se om jag kan kontrollera mitt alkoholintag.

Jag blev förstås ganska förvånad. Lite irriterad också, måste jag erkänna. Jag hade ju uppsökt läkare i ett helt annat ärende och kände mig lite trampad på tårna. Fast sen tänkte jag en gång till och insåg att det inte är så bra att ha förhöjda levervärden och bestämde mig för att göra som läkaren hade sagt. Jag slutade dricka alkohol där och då och idag är det en månad sen.

Det har gått bättre än vad jag befarade. Visst, det har väl varit lite ovant att inte få ta sig sina glas dagligen, men jag tycker inte att jag känt av nån abstinens eller något liknande. Å andra sidan har jag aldrig slutat dricka alhohol tidigare, så jag vet inte riktigt hur sånt känns eller märks. Det som varit lite knepigt är att veta vad jag ska göra med all tid. Sysslar med musik så jag har lagt mer tid på det.

Nu till det jag funderar kring:

Om ytterligare en månad ska jag ta nya prover och ha förnyad kontakt med läkaren. Om proverna då är bra, säger läkaren att det visar att jag har kontroll över alkoholintaget och han släpper i så fall ärendet.

Det jag går och funderar på är hur jag ska göra sen? Det går ju rätt bra att vara utan alkohol.

@Brett Välkommen hit! I den här delen av forumet hänger vi som har valt att fortsätta på den nyktra vägen. Själv har jag uppnått 2,5 år som nykter - ett av de bästa beslut som jag har tagit i mitt liv. Jag upplever att mina känslor är mer genuina och jag känner enorm glädje i vardagliga saker. Det gjorde jag inte när jag drack alkohol. Då var hela livet som en enda lång transportsträcka till nästa fylla.

Att dricka alkohol är ett progressivt förlopp. Det blir bara värre och värre med åren. Toleransen ökar - man dricker mer och mer vid varje tillfälle - minnesluckorna blir fler och fler. Ett tu tre så har man gjort bort sig massor på en personalfest. Plötsligt börjar man med en återställare på morgonen. En dag kan man inte vara utan det där glaset, man skakar nästan i sin iver för att få hälla i i sig vinet.

Om dina leverprover visar förhöjda värden så har du druckit för mycket. Din lever mår inte bra. Även om värdena visar sig bli bättre, så behöver inte det betyda att den mår speciellt mycket bättre egentligen. Förhöjda värden indikerar att levern inte fungerar - den renar inte mat och dryck som den ska. I förlängningen går gifterna i kött tex rakt upp i skallen på dig, så du beter dig helt förvirrat. Jag har tyvärr sett det förloppet på nära håll, eftersom min pappa dog i sviterna av leversvikt vid 64 års ålder.

Du gör förstås precis som du vill. Börja med att surfa runt här bland trådarna och läs om hur vi andra har gjort och tänkt. Jag har två trådar - en för månad 0-6 som heter ”Behöver all hjälp jag kan få” och en från månad 7 och framåt som heter ”Andra halvlek har inletts”. Om du klickar på min signatur så får du fram mina två trådar. Gör likadant med andra signaturer som du tycker verkar intressanta.

Om jag får ge dig något råd så är det att fortsätta vara nykter upp till 6-12 mån. Livet som nykter blir liksom bara bättre för varje nykter månad, och det är en häftig upplevelse. Livet blir mer genuint, man njuter mer av allting. Någon beskrev det som känslorna man känner vid en förälskelse. Det liksom ramlar över en väldigt ofta: ”Fan vad gött det är att leva”.

Att jag skulle känna mer eufori och förnöjsamhet som nykter, än när jag drack, hade jag aldrig trott. Och det är dessutom inget man kan läsa sig till, man måste uppleva det.

Jag satte inget direkt mål i början. Vid varje månadsskifte tänkte jag efter. ”Hmm, det känns bra. Jag fortsätter en månad till.” Efter ett tag satte jag målet ”överskådlig framtid”. Jag har inte lovat någon att jag inte ska dricka alkohol mer i mitt liv, tvärtom vill jag inte dricka mer. Jag slipper dricka alkohol. Det är ett skifte i mitt mindset som kom först efter 6-7 månader som nykter.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tusen tack för ditt svar! Det var snällt av dig att dela med dig av din erfarenhet. Känns ju skönt att höra om din positiva erfarenhet av alkoholfrihet. Också bra att veta att jag kanske hamnat i fel del av forumet. Flyttar min tråd till en lämpligare del.

@Brett Det finns en del av forumet som heter ”förändra sitt drickande”. Under den finns även två underavdelningar: ”alkoholfritt” och ”måttligt”. Har man valt endera inriktning så kan man hänga med likasinnade där. Och sen finns som sagt ”det vidare livet”. Där hänger vi som har varit nyktra ett tag. Att bli nykter är nummer ett - därefter måste vi ta itu med allt annat som drickandet har dolt, eller som vi har flytt ifrån. (Stress, dåliga äktenskap, trauman etc) De flesta av oss rör oss fritt mellan avdelningarna och kommenterar varhelst vi tycker att vi har något att bidra med. Välkommen till forumet!

Kram 🐘

PS. Jag glömde ju att det finns en forumdel för anhöriga också. Mycket viktig forumdel, men det är inget ställe där jag rör mig alls. Min enda anhöriga med alkoholproblem var min pappa och han dog för 30 år sedan.

@Andrahalvlek Åter tack för dina svar. Ska läsa in mig lite mer på forumet och kolla vilken del det passar bäst för mig att skriva i. Kanske kommer jag tillbaka till den här delen senare. Anhörigdelen är nog intressant för mig också. Har en anhörig som haft betydligt större problem än jag själv, så det skulle vara skönt att få resonera lite ut ifrån ett anhörigperspektiv också.

Välkommen Brett🍃🌺🍃Ja Forumet är ett suveränt ställe att läsa och skriva på när man vill göra en livsstilsförändring. För mig ramlade polletterna ner allt eftersom. Många fina människor har stöttat mig, och jag har stöttat dom, eller andra. Jag läser anhörigsidorna ibland, utifrån mina anhörigas synvinkel också. Det är många som vill ” rädda” sina anhöriga från missbruk. Det är ju typ omöjligt, om vederbörande inte vill själv. Det kan vara viktigt att veta. Vi använder Forumet olika också. Vissa skriver som dagbok, andra är inne då och då. Det bästa med Forumet tycker jag är mångfalden av människor. Alltid hittar man någon intressant person för en själv., som man kan följa 🌟