Hej alla. Jag har haft alkoholism i väldigt många år men sedan en tid tillbaka befinner jag mig i ett stabilt läge där jag kan dricka några glas utan att berusningsdricka och där helt andra saker än alkohol är källan till glädje i livet. Allt känns helt fantastiskt och jag trodde inte att det någonsin skulle gå, men:
Jag har dock hamnat i en grundstämning/ett känslotillstånd som är väldigt hatiskt mot människor omkring mig. Mot okända människor i vardagen, mot vänner och i föreningslivet. Nu det sista har det även drabbat min fru. Jag skäms jättemycket för detta. Är det någon som känner igen den här reaktionen på att nyktra till, vad har ni gjort för att lösa det?

Hej,
Vad bra att du är ärlig mot dig själv.
Jag tror det är jättevanligt att man blir arg på andra när man vänjer sig av från ett beroende. Att verkligen bryta med alkoholen så du kommer vidare tror jag på. Motion och /eller samtalshjälp kan vara en bra hjälp mot irritation och sug.

Godmorgon! Jag tror också att det är vanligt att man blir väldigt lättirriterad/arg på andra i sin omgivning. Även om man är glad för att man lyckas bryta beroendet så tror jag att det finns en inre känsla av att ”varför kan alla andra men inte jag” man gör ju slut med en ”vän” som definitivt är en fiende och det kan ta tid att acceptera. Fortsätt kämpa och känner du dig nöjd med hur du kan dricka nu, så känn också glädje över det! Vi behöver inte berusningen, det är bara falsk glädje. Lycka till!👍👍👍

@BorPas Hjärnan spökar och belönings cirkeln blir inte fyllt. Det händer sånt om man ändrar på drickandet. den där cirkeln ska krympa tillbaka till det nya normala och det gillar inte hjärnan. Den vill ha sitt den vill ha mer. Det kan yttra sig på såna sätt. gick igenom det i öppenvården minns jag. Alla reagerar på sitt sätt. om du håller dig till samma mängd tillräckligt länge så tror jag det avtar. Samma när jag slutade snusa för längesen. Var förbannad på allt och lättirriterad och sur. Frugan tvingade mig att börja snusa igen efter en månad. Liknar det. Den ger sig inte den där alko hjärnan så lätt inte.

Alkohol dämpar ju en hel del känslor och det finns flera härinne, jag också, som har haft en period av ilska när vi slutat. Sen handlar det ju om hur man hanterar ilskan, om man agerar på den eller inte. Jag var enormt irriterad på min sambo, men bestämde mig för att inte agera på det, allt har sin tid och det kändes som helt fel tid att agera på ilska.
Jag tänker också att samtalsterapi kan vara bra, aldrig fel att lära sig strategier. Jag har alltid varit nära mina känslor, inte när jag drack kanske, men det finns positiva saker med det - engagemang. Men just det där med att irritera sig på allt och alla måste man jobba bort och det tror jag går. Du kan prova att lyssna på Alkispodden eller Närvaropodden. I Närvaropodden finns avsnitt om ”Tankegångar”, ”metatänkande” och ”the Work” som ger rätt handfasta tips på hur man kan arbeta med tankar. Sen har vi alla olika personligheter och om man har lätt till ilska så får man kanske jobba lite på att kanalisera energin på ett positivt sätt. ”Koleriker” som det kallades. Träning är säkert bra. Men som sagt de positiva delarna med det är engagemanget, levandekänslan och ”hör och nu”.

@Chinetta Hej, är ny här. Hur ser du - eller ni på Forumet, om du kan tala generellt för kollektivet - på ordet 'berusning'? Är man stupfull då? Den där lilla kicken, lugnet som sprider sig i kroppen efter ... kanske redan ett glas starkvin; är det inte berusning det också? Eller efter två öl? Mitt problem är inte att jag stupsuper; men jag dricker för mycket och för ofta. Jag var alkoholist till i går. Jag har gett mitt ord annorstädes på detta Forum att sluta, så det tänker jag göra. Försöker - förlåt, har beslutat mig för att - skaffa åter mitt liv via helheten.