av dfg

Jag är så oerhört less på monstret jag blir när jag dricker. Jag säger och gör saker jag inte kan stå för. Jag förstör för mig själv.
Ändå hamnar man så ofta där.
Jag tror ändå poletten trillat ner för mig nu efter ännu en helg med äventyr som jag skäms över. Speciellt då jag träffat en kille som jag egentligen kunde ha fattat tyckte för, men som jag skrämde iväg.
Det var nog bra trots allt, för den här killen dricker en del och är "social" alldeles för mycket för min smak, då är jag ju forfarande fast i alkoholfällan. Hur fan tar man sig ur?
Jag har hällt ut alkoholen. Men när den här ångesten släpper och helgen närmar sig så tänker man "äsch, det är inte väl så farligt" och så hamnar man där igen.
Och när jag väl börjar finns det inget stopp, det finns ingen hejd. Jag skäms!

Kristoffer
tors, 2022-08-25 - 11:15

Hej dfg!

Välkommen hit till forumet. Du beskriver på ett öppet och ärligt sätt hur det blir för dig när du dricker, och att du dagen efter upplever starka negativa konsekvenser som sedan gradvis sjunker undan innan det är helg igen, och tankarna som talar för att dricka igen kommer. Det här kan många känna igen sig i, du är inte ensam! Du frågar hur du tar dig ur, och ett steg på vägen är precis det du gör när du skriver här, du reflekterar och funderar, sätter ord på mönstret. Nu när poletten trillat ned, vad tror du själv att du behöver för att bryta det?

Fortsätt gärna skriva om hur du har det och vad du tänker. Ibland behöver en skriva flera gånger för att ens tråd ska "ta fart".

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

Chillan
sön, 2022-08-28 - 06:58

Hej @dgf,
Är ny här och känner att jag inte har några kloka visdomsord att dela. Däremot tror jag mig kunna förstå känslan. Går inte att räkna antalet ggr jag sagt eller gjort dumma saker med alkohol i kroppen. Efter att ha läst runt här inne en del så har jag förstått att vi är långt ifrån ensamma. Jag vill inte det längre. Har precis som du hällt ut mängder av alkohol i vasken när skammen varit för stor, bara för att börja om igen. Ibland för att dämpa just skammen den förra flaskan resulterat i. Det är bara morgon dag 6 för min del. Redan förstått att vägen inte är spikrak, glad jag inte förstått exakt hur krokig den kommer vara men jag vill gå den och hoppas att du också tar några steg tillsammans med mig och alla andra här. Önskar dig en fin söndag =)

BEATNGU
sön, 2022-08-28 - 09:19

Alla blir ju nån annan när dom dricker. Det är väl en anledning att man gör det från början. Man vill inte vara sitt vanliga tråkiga jag. Jag har alltid varit clownen när jag drack. Skämtsam och positiv när det var fest. mycket humor och aldrig aggressiv. Andra man kände som den ysta lite blyga jobbarkompisen eller vän kunde bli som Hulk Hogan efter ett tag på en kväll. Alla gör saker dom ångrar med alkohol. Kanske inte dom som dricker ett glas eller så på en kväll men dom flesta av oss här. Jag drack i stort sett varje helg sen jag fyllde 18. Nu är jag 42 och varit fri från alkoholen i två år. Det jag aldrig kan förlåta mig själv för är allt jag missade med barnen när jag var bakfull eller full. Kunde inte åka med på saker för att jag mådde dåligt och hade ångest. Sen rök äktenskap, jobb, radhus och jag var ensam. Slutade först när jag hade dödsångest och nära 4 promille i kroppen. Vissa blir aggressiva och slår nån på käften, men det går över på nån dag. Men att förlora barnen som man alltid haft nära sig och fru och jobb är det jag har mest ångest för idag. Har efter att skaffat nytt jobb fixat bra boende och bra kontakt med barnen och exet igen, lyckats ta ett återfall när livet gick på nystart och jag jobbade över som fasen för att säkra min anställning. Glömde bort att beroendet finns ju kvar fast jag aldrig vill dricka mer och det gjorde jag inte heller. jag gick och tog andra preparat som jag inte ens testat innan och tyckte att det skulle hjälpa. Men det gör det inte. Så jag tog hjälp redan efter ett par veckor med att provat på den skiten. Först ringde jag chefen och sa som det var. Han var snäll och förstående. Sen börjar ju allt om igen fast alkoholen har jag inte rört på 2 år. Fans inte en tanke på hur listig beroendejävulen är. jag blev radiostyrd. Hade jobbat för mycket, var slut i skallen och tänkte inte. Alkoholen väntade jag med säkert 10 år för länge med att ta riktig hjälp med och erkänna för alla att jag är alkis!. Det är det enda positiva jag kan komma på från den tiden. Ta hjälp i tid. nu har jag ytterligare en sak att vara vaksam över och försöka få tillbaka förtroendet hos alla jag känner, jobbet osv. I Morgon börjar jag om med läkare och öppenvård. Sen blir det möte med NA för att prova på det. vill även göra en remiss om en utredning på mig själv för att se om det finns nåt mer än bara beroendet som triggar igång det när man minst anar det. Har suttit själv i stort sett i 3 veckor nu och mått dåligt. Sover inte äter knappt, orkar inte tvätta eller nåt heller. Vågar inte gå utanför dörren vissa dagar ens. Känns som att alla man möter vet precis vad jag har gjort. Käkat 3 bananer på tre dagar och levt på vitaminer och tabletter jag har på recept. Nåt annat vill jag inte skriva om här. Vet inte om det är ok. Men i morgon drar allt igång med sjukskrivning med med min sura läkare som tycker att jag ska jobba istället för då sitter jag inte hemma och mår dåligt. Men jag är slutkörd i huvudet. Kan gå till köket och stå där en stund och inte komma ihåg vad jag skulle göra där. Går tillbaka till datorn och efter några minuter kan jag komma på att det var ju kaffe jag skulle göra eller medicin eller nåt. Nu sitter det postitlappar överallt i vilken ordning saker ska göras från i morgon. känner mig helt dement. Vill bara ur detta så fort det går innan jag fastnar i nåt nytt beroende. Kunna äta igen normalt och sova utan medicin osv. Sen börja jobba igen när skallen har formaterats och blivit tom på virus igen. Därför skriver jag mycket här för jag har ingen att prata med förutom i telefon ibland. Känns i kroppen nu men jämfört med sista gången jag drack så ska detta bli en barnlek att komma över. Det har jag bestämt. Så sluta aldrig att kika er över axeln hur lite eller mycket ni nu dricker. Är det alkoholen som bestämmer eller du? Alkoholen var det för mig tills jag lärde mig hur dåligt man kan må av att nästan dricka ihjäl sig innan klockan ringer. Det ska aldrig hända igen. så nu kör jag på bara.