Idag är jag fri från mitt medberoende och jag funderar en del på vad jag gör här ännu. Dels så vill jag logga in och se hur det går för vännerna på forumet. Och så har jag lekt med tanken att träffa just er som har varit en oerhört viktig del på min resa. Jag är så tacksam för påminnelser, när jag höll på att dansa vidare i djävulsdansen.
Så skriver jag här ännu. Och jag har noterat att min ADHD kickar igång ibland då jag läser något som påminner mig och så skriver jag utifrån det. Det är så mycket som väcks av att läsa vad ni skriver. Jag vill berätta, endast här.
Det slog mig under min morgonmeditation, att en människa behöver en frisk miljö för att ta sig ur den sjuka miljön.
Och även om miljön runt omkring är frisk så är inte det en garanti för att man blir frisk. Det krävs så mycket arbete och det behöver gå tid. Pauser, återhämtning, egen yta att vara ifred på, att tänka en stund och att bara andas en stund. Tänk om alla arbetsplatser hade ett pausrum! Och om det fanns i alla hem!
Och det är bra att landa i varje steg som går i rätt riktning. Att landa. Idag landar jag i dagar, veckor eller månader. För 10 år sedan visste jag inte vad ordet landa innebar. Jag ville vidare, vidare. Även om jag trodde att jag landade.
Eftersom vården inte marknadsför att "vi hjälper dig med ditt medberoende" så vill jag påminna om att det finns en del änglar ute på vårdcentraler/hälsocentraler som tar emot och ger dig en del samtal.
Det beror på vilken kommun du bor i. Och det viktigaste, så beror det på att du behöver söka själv. Jag famlade i mörkret, i åratal. Jag samtalade med en människa, som sa "varför vänder du dig inte till din husläkare?" och jag sa att jag har nämnt det för min, men hon är så stressad. Det var då jag bytte husläkare.
Jag hade aldrig varit den version jag är av mig själv idag, utan samtalen med professionella. Och det tog några år att hitta var jag skulle söka. Det är skillnad. Men det borde inte vara skillnad.
Med det sagt, så vill jag önska alla kämpande själar och alla fria själar en fin dag!