Tack gulliga @vår, jag tänker att det där är så centralt- och något som gör tex min mamma så o-kristen, eller till och med oförstående inför gud- hur kunde han offra sin son. Och för vad?
Så vi har diskuterat det en del 😊
Och jag har som uppenbart är- inget bra svar. Jag ska fråga en präst som jag känner lite- det är ju inte brådis, jag får läsa lite till om de olika teorierna.
Mamma- arg på Gud pga bland annat detta. Och att han ”tillåter” så mycket orättvisa och ondska. Det främsta skälet att bara arg på gud tror jag. Jag tänker inte så hemskt ofta på dessa saker. Men tänker mig inte att gud är nån rättvise-institution. Eller fiskdamm för önskningar. Jag tänker ju att de goda krafterna är större och mäktigare än allt. Och där nånstans, tänker jag att gud rör sig? Kanske är det som en vindpust genom öknen? Minnet av min pappa- att han kan vara så levande i mig och hjälpa mig så mycket trots att han är död och spridd vid Kungsholmens kyrka. Är det kanske gud som gör det möjligt- allt det där snälla, varma som egentligen ”inte finns”? Eller är det människan bara? Kanske tror jag på hen? Nåt är det. Allt det som omger våra liv och handlingar.
Nu skymmer det lite här och jag ska banka wienerschnitzel 😍

@Se klart Det var så lite😁 Jag har också mycket funderingar kring Gud och minns att jag som yngre tänkte lite som din mamma. Om det finns en Gud varför tillåter då Gud allt det hemska och onda ske i världen? Idag tänker jag annorlunda. Jag tycker texter i bibeln kan vara svåra att förstå och kan ibland tänka att det skulle varit intressant att ha läst teologi. Min vän från Svenska kyrkan och jag talar en hel del om bibeln och det är häftigt hur han kan känna sig vägledd av Gud och söka svar på hur han ska gå tillväga i svåra saker. När jag försöker göra likadant vill jag liksom se en gubbe som talar till mig, men det funkar ju inte så. Förmodligen söker jag på fel sätt. När jag försöker få svar på hur jag ska gå tillväga kan jag få en slags aha-upplevelse, att så ska jag göra. Det kan ske när jag är ute på löprunda och inte så fokuserad på mina tankar men de finns där, och svaret dimper ned. Jag tänker att det är jag själv, mitt sunda förnuft, mitt inre jag och min styrka som talar till mig, men kanske är det Gud? Vad gäller orättvisan i världen, tänker jag att det inte är Guds fel, det är människans fel som utför det onda. Människan som inte tagit till sig av bibelns budskap om hur vi ska behandla varandra ”du ska älska din nästa såsom dig själv”. Att som Gud älskar du dig ska du älska andra, även din fiende. Det onda kom till efter skapelsen, men som troende tror man att det goda kan besegra det onda. Tänka att det måste man i alla fall tro för att ha hopp och orka leva. Tänker att om man kan älska sin nästa och även fienden, så kan man visa vad kärlek och godhet är med sina handlingar. Jättesvårt men sant. Så någonting tror jag också på, något som omger mig och även vägleder mig, på något sätt.

Mums, älskar wienerschnitzel! Här blir det strax ungsbakad potatis, fläskfilé och kantarellsås, av nyplockade svampar på dagens skogsutflykt. Smaklig måltid!❤️

Intressant att läsa era tankar. Nu är jag inte ngn teolog och inte aktiv i kyrkan men i min egen hemmasnickrade tro tänker jag att Gud finns inne i alla människor ( det är väl egentligen lite buddistiskt att tänka så…men jag tror också att alla religioner är en och samma:-)
Det gudomliga finns inom var och en av oss.
Vi har det goda inom oss om vi lyssnar, är lyhörda och vaksamma/varsamma . Vi kan - om vi går samman - göra mirakel. Kärleken mellan människor - och då menar jag inte främst den amorösa - kan försätta berg.
Men vi har också - alla - ondska och destruktivitet inom oss. Om man ser det så tycker jag att teodicéproblemet ( varför ondska finns fast Gud är finns ) får en förklaring.
Vi har alla ett val.
Ikväll var jag ute med vänner på stan och 22.00 går jag från ganska pigg till tvärtrött. Jag kan inte ’skärpa’ mig utan tackar för mig och gör hem. Så är det nu och så får det vara. Att pumpa igång med alkohol finns inte på kartan …men det var inte så otroligt längesedan jag gjorde det.
Men nu har jag ett val - och jag väljer min sköna säng och en apelsin och några rader här.
Godnatt 🌾🌾

@Kaveldun Tror också att vi alla har gott och ont inom oss. Hur väl vi utvecklar dessa sidor påverkas av de olika sammanhang vi växer upp i och interagerar med. Sedan kan det vara svårt att ta sig ur ett sammanhang som är destruktivt och ond, precis som det kan vara att ta sig ur alkoholism. Men det goda finns ändå där. Jag tror också att kärlek mellan människor kan försätta berg. Om vi inkluderar alla människor och ger kärlek till varandra så kan ondskan besegras. Men djävulen är också oerhört stark och den kärleken eller rättare sagt kanske lojaliteten som spirar där. Men det goda kan besegra det onda i det långa loppet om folk går samman, då blir vi starka och kan försätta berg.

Vilket gott val du gjorde, mycket bättre än att vakna med en trött och ångestfylld känsla❤️

God morgon Söndagsklubben
Jag håller med alla- haha. Nä men jag tror starkt på att vi har allt inom oss men att vara människa i samhället är också anspråksfullt, vi måste ansvara för att göra gott. Mellan människor sker mirakel varenda dag. Mellan små och stora, i lag, i samverkan, i omsorg. Jag MÅSTE se de sakerna som fyrar i mörkret för jag klarar inte att se ett omfattande mörker framför mig (sett till allt från politik till lågkonjuktur). Jag har min egen tro- och jag tror- nej vet- att min Gud är helt fine med den 🙏🏻
Evigt liv tror jag inte alls på- tack och lov.
Evig söndagmorgon vore mysigt men straxt dags att komma igång med dagen efter kattgos och kaffe, och kryss.
Njut av solen (om den skiner som här!)
Kram 🤗

@kaveldun- heja att du slutat ”skärp dig” jäklars vad vi skärpt oss för andras skull och för att inte vara tråkiga - för nån annan då. Att gå hem, att gå och lägga sig när man är trött är det mest rebelliska jag ägnar mig åt nuförtiden och det är fint på många sätt. Inte minst valet att värna sig själv. Kram z🌱

@Se klart Intressanta diskussioner. Så här på en söndag och allt. Jag kom att tänka på en sak. I tonåren, då jag konfirmerades, öppnade jag verkligen upp för Gud. Jag var beredd på att bli troende. Det blev jag inte, men konfirmerad blev jag. Jag har svårt att tro på Gud när jag ser hur kyrkans män beter sig i världen, oavsett vilken gud man tillber.

Jag hade därför svårt för AA också. Att lägga sitt liv i Guds händer, att allt som sker är Guds verk liksom. Jag tror för mycket på individens egen styrka för att tro att det är Gud som agerar. Det är jag som agerar. Alltid. Inget sker i mitt liv utan att jag agerar, positivt eller negativt. (Förutom sjukdom, det kan inte individen råda över tyvärr.)

Jag tror verkligen på varje individs inneboende styrka, och jag tror på att ödet ger oss avgörande chanser då och då. Chanser som man måste greppa i flykten och kasta sig in i. Och då måste man vara modig - så man slipper sitta på ålderns höst och gräma sig över alla chanser som man har sett segla förbi. Sådan vill jag inte bli.

Så jag vet inte om jag tror på Gud eller inte, men tanken att Gud finns inom varje människa gillar jag.

Kram 🐘

@andrahalvlek jag tror inte det minsta på maktfullkomliga män som utger sig för att vara guds sändebud på jorden- nej detta är mycket mer finlir-funderingar.
Jag tror nog dock att man kan ”överlämna sig” men för den sakens skull slutar inte det egna ansvaret eller viljan att vara viktig- kanske ännu viktigare.
Jag har aldrig varit lockad av varken samfund eller AA men däremot av känslan; nu gör jag så gott jag kan- och förlitar mig på att kärleken till själva livet- bär mig längs de svåra och branta partierna.
En hjälpande hand. Tilltro och tillit även när det känns mörkt. Det är nog lite vad gud- eller tro- står för, för just mig.
Har så himla svårt för det mesta som omgärdar religion, men kyrkor tycker jag mycket om. Och känslan av att inte vara ensam. Kram 🤗

Åh maktfullkomliga män finns ju precis överallt ….i kyrkan såväl inom proggen 😳
Men just därför ska man inte låta dem få definiera tro..eller lämna den åt dem.
Den ringa erfarenhet jag har av AA tyckte jag om. Det finns säkert olika grupper och kulturer inom AA - men jag uppfattade att deras ’gud’ mer var ett ord som man kunde tolka fritt. Gud inom varje människa…eller kanske att ngt gudomligt sker när människor går samman. Eller ngt helt personligt.
Jag har ingen omedelbar lust att söka upp AA men jag ser och hör att det är en väg som fungerar - för många.
Kanske är det inte min väg … men jag vill inte stänga dörren.
Jag tycker samtidigt att det är helt ok att inte gilla AA.
Alkoholism är en så svår och förfärlig sjukdom att vi nog behöver många olika sätt, grupper, vapen. Jag känner stor ödmjukhet inför alla vägar.
Fint med söndag och dialog kring gud och tro och annat. 🙏
🌾🌾

Ikväll var jag på mitt andra AA-möte. Jag vet inte om det är rätt plats för mig men jag tänker att jag behöver gå några gånger el mer för att få en uppfattning om det här kan vara rätt för mig. Det är nytt och det är lite obekvämt. Vissa saker känns främmande medans vissa känns lite som befriande. När man kommer i en ny grupp så söker man ju ofta efter likheter..givetvis beror det på vad det är för grupp. När jag tittar på människorna omkring mig så kan jag inte känna igen mig i mer än någon enstaka person. Jag vet dock att vi alla bär på en sak…att vi är alkoholister, alkoholberoende…vi tål inte alkohol. Tycker om att lyssna t andras berättelser. Jag är inte direkt troende men söker det andliga…för mig spelar det inte så stor roll om Gud el en högre makt nämns emellanåt för jag gör det på mitt vis inom mig…Olle Carlsson som har skrivit ”Livsstegen” berättade att Gudrun Schyman som är ateist kallade Gud för Gudrun. AA utgår ju ifrån de tolv stegen vilket enligt min känsla är att en stor del av behandling både inom kommun och behandlingshem utgår ifrån.

Ursäkta @Se klart att jag skrev så mycket om detta i din tråd.

Kram💕

Godmorgon
@varafrisk tack för spännande rapport om AA. Något vi ju lärt oss här- där vi aldrig ens sett varandra- är ju att likheterna finna bakom alla möjliga olikheter. Och det gör forumet till en särskild plats. Hoppas du vågar testa en period och se om det kan vara hjälpsamt 💞
@kaveldun jag håller verkligen med dig om att inte låta tokiga män definiera den stora frågan om tro och Gud. Och jag känner mig själv helt trygg med att gud själv är blind för dessa uppvisningar. Vi kommer som vi är med frågor och funderingar och så kan tron vara ett ramverk kring dem.

Men idag är det måndag och jobbet kallar. Jag är så innerligt och oväntat glad över att vara hemma igen. Kändes som livsglädjen rann ut på detta resort som dessutom innebar en del ”ledig tid” som jag kände mig helt vilsen i.
Det regnar, katterna leker, mannen stryker skjorta, jag hoppar i duschen.
Livet som det kan vara en god måndag.
Kram på er. 🤗🙏🏻

Godmorgon
Vakna lite för tidigt är det bästa jag vet- händer inte störande ofta men försöker att vrida lite på morgontiden.
Jag vaknar oftast och tänker; aha, onsdag (eller vad det nu är för dag) och tänker att jag har en massa saker att se fram emot idag.
Idag-idag ska jag hämta mina snabb-växande barnbarn, ha ett möte med min doktor om mina 0,5 sömntablett (säg inte att vården inte är notorisk…) och jobba på med produktion och ett gäng möten.
Men jag njuter här och nu av mitt kaffe och att lyssna på mina katter som har tidig fest i vardagsrummet…
För tre år sedan var jag påväg in i min sämsta dricka-fas på många år, kanske den värsta någonsin. Nej jag skällde inte ut nån, sjukskrev mig ytterst sällan, och höll i alla tänkbara relationer. MEDAN jag drack- nästan dagligen. Och så undrar vi varför tröttheten håller i sig när vi slutar- efter många år av att leva på så hög växel för att hålla ihop allt.
Jag har knappt hämtat mig- och precis lärt mig på riktigt - vad jag orkar och inte. Vad jag behöver- och inte. Vad jag kan tvinga mig till- för att livet kräver det- och inte.
För tre år sedan hade jag ett bra jobb, nu har jag ett fantastiskt jobb. Jag har flyttat till en lägenhet som jag inte vågat drömma om- men jag vågade. Vi har renoverat nästan klart på landet, jag har fått ett barnbarn som aldrig kommer att se mig dricka ett glas. Jag har ordning i mina lådor, har jobbat med min trädgård tre somrar nu- och den börjar bli riktigt fin! Jag hanterar färre sociala kontakter för jag värdesätter några istället för många. Jag är inte förstahandsval till galna fester, och det är okej.
Jag har fått forumet som en gåva och som är både skyddsnät och pepp. En viktig del av mitt nyktra liv. Jag är frisk och gör varje dag aktivt val att göra det jag själv kan- för att hålla mig frisk.
Allt kan bli bättre, kanske? Jag kan bli bättre på att spara- och springa. Ringa mamma och engagera mig i min omvärld- på fler sätt. Tid finns till det. Tiden kommer- brukar Bodil Jönsson säga- istället för att tiden går. Kanske är det det viktigaste skiftet vi gör när vi slutar dricka? Framtiden överblickbar och redo att ta emot och göra det bästa av våra dagar därför att självkänslan växt och vi vet innerst inne att vi är värda bättre än att lägga ett tjockt unket lortigt filter mellan oss och livet.
Kram på er alla som kommit en kort eller lång bit på vägen.💞

@Se klart Vilken fint inlägg, som genomsyras av tacksamhet, hopp och mod. Tacksamhet över att vi lyckats skapa oss en ny tillvaro på alla sätt. Om än på ytan kanske likadan (i mitt fall), men ändå så otroligt annorlunda. Hopp inför framtiden, som bara kan bli bättre och bättre. Och mod att ta de chanser som livet ger oss. Finaste @Seklart, och finaste forumet ❤️

Kram 🐘

majken_r

@Se klart Godmorgon och tack för ett fint inlägg att ”vakna” till! Tycker också mycket om att liksom vara i livet, närvara. Önskar dig en skön onsdag!🥰

@Se klart Ja jättefint inlägg! Och också finns det känner jag, en acceptans för livets ups-and-downs. Is i magen, this too will past etc. Det är verkligen inte bara ord, utan också verkligt!❤️🌸🍁

@sattva @kaveldun @majken och @andrahalvlek tack för fina hälsningar! 🙏🏻🌸
Fredag- en högst efterlängtad.
Lång och mycket intensiv vecka full av förbryllan kring mitt arbete och organisation just nu men jag försöker att hålla allt märkligt och konstigt lite utanför min sfär ety jag är så rädd om min arbetsglädje, lust och nyfikenhet.
Det är ett högst aktivt och reellt val jag gör för att inte hemfalla åt för mycket klagan- även om jag stundtals finner vissa saker obegripliga.
Kanske blir det begripligt? Kanske kommer en dag när det inte går att välja bort.
Den dagen är inte idag.
Idag har jag haft ett roligt och BRA möte med ett gäng chefer som är är chef för. Jag har fantastiska medarbetare. Det är verkligen en källa till daglig och stundlig glädje, jag har roligt just för att vi är så olika och hur ska olika kunna gå mot samma mål? Det är kul, det gör att man får vända och vrida på tankar och utforska drivkrafter och det kan man aldrig bli klar med, ett lärande hela tiden som tur är.

Renovering pågår på landet (igen…) men vi har ju pausat ett bra tag så det är okej, och inte så övermäktigt. Katterna, vilka gosiga, springer snabbt, klättrar överallt- sen är det plötsligt tyst så ligger de ihopsurrade som två kanelbullar på nåt varmt ställe.
På kvällarna ligger de på mig.
Är fortfarande lite förkyld, vaknar med lite huvudvärk- tur baristan är i tjänst alla dar i veckan.
I helgen väntar svampplockning och lite hemma-pyssel. Promenad och inte minst- vila. Ha en fin fredag! Kramkram 😻😻

I morse vände den där tröttheten, vaknade vid 9 och kände att kroppen var i nån balans. Lätt att andas och lätt att ta itu med dagens sysslor, laga mat till många, gosa med katterna, plocka med lite blommor till mamma. Orken på plats alltså. Funderar mycket på vad som styr dessa saker.
Hade ett så märkligt samtal med en (för mig okänd) läkare förra veckan. Angående min löpande utskrivning av mina sömntabletter. Jag vet ju att det inte är bra och jag vet att jag borde ta tag i/ meditera mera/hinna träna/allt det - för att sova naturligt. Samtidigt känner jag; låt mig ta den där pyttedosen som jag håller så kontrollerad. Jag går ju nu på en minidos ssri, jag har aldrig försökt öka på sömntabletten- tvärtom har jag varit så noga med att ha dialog med min (kända) doktor ska vara ok med detta. Testat alla andra varianter, som gör mig trött/bakis/hungrig.
Efter ett långt samtal där hon pratade om alla risker-risk att ramla (!!) mm så avslutade hon med:
Men jag skriver ut några uttag åt dig så att du har.
Okej?
Och så tycker jag du ska ta 5 mg.
Men jag tar bara en halv, dvs 3,75 g.
Ja, men det är en så låg dos så det har knappt nån effekt… Jag skriver ut så du har till jul- och så testa att sova utan ett par dagar i veckan…
Jaja. Outgrundligt detta.
Ska ju ta tag i detta, det vet jag ju. Men som jag skrev känner jag ju att jag kommit långt med så mycket annat. Och dosen är ju som sagt allt annat än stark, placebo mer än något annat tror jag.
Straxt hemma i stan. Ska börja med min halva semesterdag imorgon (hämta tvååringen klockan 15 så halv dag är det knappast…)
Skönt att lägga energi på lite fler ställen än mitt jobb.
Vad gäller alkohol- nä jag har noll att säga om det. Jag känner starkt starkt för de som kämpar så hårt. Räknar inga dagar men det händer att jag kollar och tror att 1000 dagar infaller nästa vecka. Det känns egentligen inte som något att fira- däremot känns det underbart att slippa allt som hör ihop med tröttheten, baksmällan, ångesten. Tröttheten man aldrig blev fri från. Oron kring hälsan som låg som en filt över allt. Att huka sig fram. Att rättfärdiga skammen, alla glas. Gode gud eller vem som öppnade det där fönstret och lät mig kliva ut-vilken oändlig tacksamhet! Kram på er 🌻

Fint att tröttheten lättade.
Det är ngt jag ( redan) märker i min nykterhet - detta med att man - jag - blir trött på kvällarna och att jag helst av allt går och lägger mig runt 22.00. Och att ett intensivt socialt liv …som man inte alltid har möjlighet att välja/välja bort - kräver återhämtning.
Det är ju egentligen fullt naturligt men tröttheten är ngt jag under många år har maskerat med alkohol. Piskat mig ’pigg’, druckit mig i form ( med stora konsekvenser - inte minst en ännu större trötthet ).
Att dricka när man egentligen behöver vila är förödande.
Fint också att höra hur alkoholen är en icke fråga gör dig. Jag tänker att jag kommer dit 🙏..och att det betyder mkt att följa dig/er som går före.
Vad gäller ditt arbete. Jag hör att det skaver men att du samtidigt sitter lugnt i båten och också kan se/uppleva allt som du trivs med och uppskattar. Och att du klarar att hålla det som känns obegripligt en bit ifrån dig.
Min erfarenhet är att det kan ta lite tid att se vad som är ok …och vad som inte fungerar.
Att inte störa sig konstant och fajtas för mkt låter klokt. För att klara det behöver man garanterat vara nykter.
Jag går snart in i en period där mitt yrkesliv förändras - jag kliver ner från det yttersta ansvaret. Jag ska inte lägga ut texten om detta i din tråd men ska kanske skriva lite om det i min egen. Det sker vid årsskiftet och kommer att förändra en del. Valet är mitt eget - men också till viss del en konsekvens av hur jag levt de senaste tio åren. Jag behöver andrum.
Härligt med dagishämtning på måndagar - att börja veckan med LIV
🌾☘️

Jaadu @kaveldun som vi har piskat oss pigga med glas efter glas.
Har minnen av att vara så trött att jag somnat i soffan efter jobbet men just ja- ska ju iväg på (valfritt peppigt krävande socialt) event/middag- och då hjälper ju ett par snabba glas vin för att slippa känna tröttheten. Alltså- så har jag levt i åratal. Förutom kvälls-vin, ensam-vin, vardags-vin, bakom-krukväxten-vin. Allt detta vin. Kan må illa av tanken idag.
Jag är ju ingen super-extrovert person, tycker verkligen mycket om att umgås och arbeta med människor men det är mer ”på djupet” och att vara på större fester, middagar, sånt- det kan jag uppskatta även idag men det gör mig trött.
Vilan behövs. Jag gissar att det också är ålder och alkoholism har ingen charmig ålder men vid närmare 60 känns den sunk delux.
Tack för dina ord och tankar kring jobbet. Ja jag tror inte jag hade fixat detta så pass- enkelt?- om jag inte varit nykter. Skiten sorterar sig rätt snabbt. Sen är frågan var man ska göra av sig själv i detta. Men det får ge sig.
Imorgon kliver jag upp till en dag av arbetslust och så har det sannerligen inte alltid varit. Men jag har heller inget särskilt behov av att gå i konflikt här och nu. Väntan på besked är- ja lite limbo. Men farhågor finns. Kanske är det de, farhågorna, som knaprar av min ork?
Det är alltid fint att ta del av dina reflektioner- så glad när du hälsar på! Kram kram 🥰