av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Fenix
fre, 2010-03-26 - 00:00

Kanske lugnt för dig, men inte för mig. Tänker säkert xxx per dag på Berra och hans väg från ångest till ett mentalt närvarande liv. Du är en oerhört inspirerande kraft till att jag vill bli som du, dvs bli den jag vill vara. Begravning av min mor i helgen, skjuter klokt (?) upp min avslutsdag till att bli påskdagen. Min sista dag att dricka alkohol har jag tänkt. Hur tänkte du Berra inför den sista dagen?
Glad för att du och så många andra finns här för att tända gnistan,
/Fenix

Kvinna-mamma46
fre, 2010-03-26 - 06:43

Ja Berra. Det är helt fascinerande att läsa om din förvandling. Det är en helt annan ton i inläggen, tom när du är lite förgrymmad.. :) Men det här med att fylla sin tid? Jag fyller ju upp min tid med mina djur och skam till sägandes så älskar jag att handla nya hästsaker hela tiden... :) Berikande intresse är ju aldrig fel, och vi behöver använda våra kreativa krafter.

Fenix! Som jag tänker så har du nu gjort otaliga försök, varför inte gå till läkare, beroendeenhet eller nåt liknande? Få antabus utdelat. Kanske få annan medicin som komplement. Få en samtalskontakt, kanske en 12-stegsbehandling, KBT eller liknande.

Både jag och Berra som har klarat att vara nyktra länge har fått och tagit emot hjälp.
Ibland tror jag att så länge man inte söker hjälp så vill man ha optionen att kunna dricka kvar! Kanske alkojäkeln som spökar i det undermedvetna.

Det är ibland skrämmande för jag kan ofta se långt i förväg när någon här är på väg till ett återfall, det hörs i tonen på inläggen, och ofta är det när personen börjar prata om att sluta med antabus och klara det själv. Så jag säger till alla: lita inte på er själva den första tiden, beroendet är starkt och suget kan få den bästa på fall, ibland arbetar hjärnan omedvetet på att få oss till att dricka igen. Det är inget fel på karaktären eller på att ni har ångest i botten eller depression eller liknande, det är för att hjärnans receptorer vill ha alkohol! Den kan hitta på vilka ursäkter som helst för att få oss att dricka. Dess egna transmittorsubstanser är ju undanträngda och i obalans. Belöningssystemet funkar inte, vi mår piss, och hjärnan vill ju må bra, till varje pris. Analysera inte dessa känslor, acceptera dom och DRICK INTE utan låt hjärnan läka igen.

Hjälp hjärnan att finna välbefinnande igen genom att vila, äta nyttigt, göra roliga saker, kramas mkt, motion, prata med nära och kära, läsa, lära om missbruk och vad som händer i kroppen. Avslappningsövningar, mindfulness, yoga, meditation. Naturupplevelser. Positivt tänk och tacksamhetstänk.

Gör allt detta trots att det tar emot i början. Gör det som en daglig läxa. Hjälp hjärnan att komma i balans igen. Det funkar!! Men det tar tid och det gäller att vara tålmodig.

Ha en underbar helg!

Pia

Berra
fre, 2010-03-26 - 08:55

Hej Fenix & Pia!

Ja oj Fenix hur ska jag kunna förmedla min känsla...?
Hur jag tänkte inför den sista helgen???

Krasst sett så fanns det ingen morgondag, inget planerande, det fanns bara nu'et...
Och i nu'et så mådde jag bättre, bättre än gårdagen..

Jag visste att jag mådde bättre utan alkoholen och såg detta som en progressiv förbättring...
Jag visste vad jag har och vad jag hade haft, och "har" var bättre...
Jag ville ännu mer, men kunde inte då veta hur jag skulle förbättra välmåendet..
Så jag i stort sett bara "väntade", och torkade ut alkoholsuget....

Men att sätta upp en "sista gång" var för mig helt omöjligt, skulle jag vilja tillbaka!, Nähä!
Att fortsätta eller att prova på var ju helt enkelt uppenbart utanför mina nuvarande livsramar..

Så det fanns inga alternativ, jo ett.., att fortsätta må bättre,
och där var ju alkoholen det motsatta medlet...

Hur tänkte jag då,? inte alls antagligen...
Kanske mest på den slitna frasen, "en dag i taget", eller idag ska jag i alla fall inte dricka alkohol.
Att se framtiden an helt utan alkohol blev för mig "övermäktigt", jag slogs av tankarna runt den hela sociala samvaron med alkoholen, skulle jag inte få vara med???

Och då blev det för mycket tankar att bearbeta, inte nog med att jag hade problem med mina egna tankar runt alkoholen, skulle jag dessutom hamna utanför det sociala gänget...
Allt för mycket runt omkring mig är förknippat med att man "umgås" tillsammans med alkoholen.
Det har blivit en massa traditioner, t.ex att på min födelsedag mitt i vintern så grillar vi korv ute och dricker en massa öl, vin och cider kring detta, alla ser fram emot det och det blir knökfullt hemma med en massa gäster, 30-40 st sådär bara...

Skulle jag plötsligt ändra på detta då, jo vi försökte ett år, men "tvingades" att åka ner till ICA och "tokhandla" en massa dyra kryddiga korvar i tvåpack när gästerna tjatade om när korvarna skulle serveras???, och vi fick tömma lagret på allt vad vi hade i öl och vin/cider...
Så även traditionerna pockar på...

Men istället för att göra detta till ett problem, så gör jag det bästa av det...
Och jag brukar tänka,...vad är själva grundproblemet..?

Jo, Berra min vän klarar inte av att dricka alkohol längre...

Ska då hans "problem" göra hela hans korvtradition på födelsedagen till ett "problem" för alla???
Självklart inte, bara för att EN person är nötallergiker så ska man väl inte totalförbjuda jordnötter!
Då får väl han/hon ge blanka f*n i att äta av jordnötterna då, kan det vara så enkelt???
Kan det vara det???

Ja så skulle jag resonera angående en nötallergiker,
varför inte samma tankar runt en "alkoholallergiker"...

För det är väl så, att jag numera får klassa mig själv som en alkoholallergiker...
För jag tål inte längre alkoholen, jag blir dålig av den, på väldigt många plan...

Och det är väl en insikt god såväl som någon annan, varför då vilja utsätta sig för en allergichock
gång efter annan, man vet ju oftast resultatet, och alla runt omkring en också...

Så tack Fenix för att du ser mig som ett föredöme, det är jag stolt över...
Det är inte mycket man har att vara stolt över, halvfet och medelålders med högt hårfäste,
och man vet att man statistikt har 20-25 år kvar att leva...
Varför inte för en gångs skull göra något vettigt av det, visa att man lärt sig något av sitt liv,
och göra det bästa av det med de förutsättningar man har, att fortsätta leva...
För mig är det inget liv tillsammans med alkoholen, det blir mest ett rop på döden...

Därför står jag fast vid mitt beslut, att fortsätta leva...

Och sen Pia......love you!

Berra

Berra
sön, 2010-03-28 - 03:42

Tjo'ho!

Idag/ikväll/inatt så skriver jag ett par rader bara för att jag är så jä'la gla'!...
Klockan är nu 20 i 2 på Lördagsnatten/Söndagsmorgonen, och våra gäster har precis gått...
En sådan perfekt dag, ba'h...

Varför då' då, undrar ni?
Allt tillsammans lixom, så himla bra att bara få umgås med sina nära & kära, på ett mycket enkelt sätt.
Inga krusiduller, utan bara rakt upp och ner...
Vi har bara mått så himla bra av att få vara med de vi gillar, skrattat och kramats om vartannat...

Alkoholen har naturligtvis flödat, men inte för mig...
Ingen blev onormalt packad, utan vi höll det precis innanför en "normal" middagsbjudnings ramar..
Precis helt rätt, med andra ord, och helt rätt för mig, ingen alkohol...
Helt accepterat av alla och allra viktigast hos mig själv, så skönt!
Jag får ett helt accepterbart liv om jag bara gör ett val, ....avstår!

Vi släckte ner totalt vid Earth Hour, och hade bara stearinljusen som enda ljuskälla,
och det var så mysigt att den fortsatte resten av hela kvällen/natten...
För vår villa blev det 330 Watt i totalförbrukning per timma, istället för ca 3200 watt...
(jo'rå jag har en superelektronisk mojäng som trådlöst mäter alla fasernas förbrukningen var 6:e sekund, finns på Classe ...för den som är intresserad...)

Dagen förflöt på i makligt takt, vi hade inga stressfaktorer som helst, och inga ungar hemma heller...
Jag och frugan kunde njuta av tiden vi hade för oss själva, och kunde förbereda precis allt...
Vi "begränsade" våra infallsvinklar av möjligheter som kunde skapa irritation...
Dvs bara tog det lugnt, och lät ingenting störa våra planer inför kvällen, supernice!

Det har hänt grejor i familjen också...
Dottern har precis haft sin alkoholdebut, igår...suck!

Känns lite "tragiskt" att hon nu har mist sin jungfrueliga akoholstatus...
Men samtidigt "skönt", ...ja det är många känslor igång inom oss...

"Glad" för att hon snart är 17 år, och orkade vänta så länge...
"Glad" för att hon fick en "trevlig" upplevelse, men samtidigt "ledsen" för att det inte blev det...
Allra bäst känns det att hon vågade anförtro sig till oss, trots våra förmaningar...

Vi har "läxat upp" henne inför hennes debut, pratat och pratat och pratat om vad som händer...
...och vad som "kan" hända...
Hon vet ju precis allt om vad som har hänt med hennes egen pappa...

Ändå väljer hon att testa på, ett vågat beslut minsann, men ofrånkomligt..
Grupptrycket är starkt i hennes åldersgrupp, alla vill ju vara "inne" bland gänget,
precis som sexdebuten, alla vill ju ha "passerat" det stadiumet...
Men hon befann sig bland vänner, och deras vänner, och det var ett fint gäng som tog hand om varandra, aldrig släppa ögonen ifrån varanda, utan stötta och hjälpa....

En kille råkade spräcka balkongdörrs-fönstret när han skulle öppna dörren, en olycka..
Och han valde att sova kvar hos kompisen som festen var hos, och skulle förklara för hans pappa
under morgondagen när pappan kom hem hur det hade gått till, och ersätta den...
En riktigt gentlemannakille helt enkelt, och det kändes bra att hon var med ett sådant gäng..

Hennes erfarenhet då av första kontakten med alkohol då???
Bara positivt, tyvärr, hon kommer att fortsätta "prova", säkert!
Men hon fick många synvinklar på vad som händer, hon blev inte för full..
Men skrämdes lite av hennes kompisars reaktioner, "hur konstiga de kan bli", bra!

Just nu i denna stund, hör jag hur ett tonårsgäng går ute och skrålar på gatan utanför...
Och jag är bara så glad att min dotter inte är med i det gänget, hon höll det "belevat" ändå...

Jag väntar just nu på den "grå skuggan" i grannens trädtopp...
En uggla som nästan varje natt har inspekterat vårt fågelbord från ovan, i väntan på att någon liten frussen sork ska söka bland resterna av fröna på marken, det är mäktigt!
Det hade jag aldrig sett OM jag hade valt fel ikväll, dvs druckigt alkohol vid middagen....

En liten liten sak, som i slutänden blir en häftig upplevelse, som man tidigare inte visste om...

Så visst händer det grejor, när man går på "torken", alla gånger...

Och om exakt 6 timmar så ska jag stå på planen och hejja som en skämmig pappa sig bör...

Visst är det härligt att LEVA, visst?

Mors Berra

Berra
mån, 2010-03-29 - 08:58

Hej Alla Vänner...

Måndag idag, jo jag vet...

Därför är väl inte allt på topp, men heller ingen djupdykning...
Vädret är grått och regnigt och lite hurvigt, precis som mitt inre...

Har inget direkt lattjolajban att "fylla" mitt liv med, det finns lite saker som händer framledes,
men inget som ger mig "kickar" som vi pratades om tidigare...

Nu har jag sovit 2 nätter i soffan, vilket tidigare var ett bevis för att jag hade varit för full,
och inte kunnat kontrollera mina kroppsfunktioner, dvs sova...
Men så verkar det inte vara, när "proppen går" så har den gått, tydligen..
Med eller utan alkohol, märkligt!

Ville bara idag passa på och hylla våra två svenska och i dagsläget bästa sångerskor...
Den första med melodifestival-Sarah, och låten standing strong...
Den låten med texten får respresentera mig, det som jag måste göra med alkoholen...
Standing Strong..

http://www.youtube.com/watch?v=HGW-QNUGllA

Den andra med Agnes, och I need you now...
Får representera suget...

http://www.youtube.com/watch?v=E-uUwQf2cZE

Väl bekomme!

Några av de låtar som jag använder i min hjälp till självhjälp mot alkoholen...
Slut ögonen och tillåt dig att "slukas" av musiken, det kan ge en enorm styrka...
Min egna lilla meditationsstund här i livet..

Mors Berra

Berra
mån, 2010-03-29 - 17:18

Hej Adde!

Ja jag med...
Fast jag kommer att utse mig till hemmets egna polis...
Och stoppa kärringarna som kör för fort i korridoren med rullstolarna...
Stå med sn....en i handen och kräva att de blåser i alkotesten...

Haha, säger jag som inte är ett dugg gubbsjuk...

Mors Berra

Kvinna-mamma46
tis, 2010-03-30 - 07:54

Tsss... då blir du en raritet Mie! De gamla tanter som har kvar gnistan brukar falla i trance över unga manliga läkare! Det är gulligt att se hur en 90-årig tant kan kokettera, fnittra och rodna.

Och de gubbsjuka gubbarna flörtar (nja, flörta är inte rätta ordet) med oss stackars sjuksköterskor! Alkoholdemenserna brukar vara värst......

Det är det bästa med mitt yrke, man träffar på så många intressanta och roliga personligheter.

Berra! Hoppas att du skämtar lite om Agnes och suget.. för har du sånt sug som på videon så har du det inte lätt! Fast du menade kanske i början när man var abstinent?

Jag är inne i en fas då jag stör mig väldigt på alla alkisar som väljer alkoholen före familjen... tur jag inte jobbar inom den grenen, hade nog inte varit särskilt terapeutisk. Blir förbannad när jag läser här rent ut sagt. Det finns hjälp att få, det finns vägar till tillfrisknande, varför välja ego-vägen, att supa bort sitt liv och göra andra illa? Vi har faktiskt ett ansvar till våra medmänniskor och inte minst till våra barn och respektive. Att låta suget och ruset gå före trots att alla runt omkring mår dåligt av det är så jäkla EGO-centriskt och oansvarigt.

Så, nu får jag säkert många arga kommentarer... men sanningen svider, jag vet.

Ha en underbar dag idag alla och sträck på er, var nyktra, stolta och lev livet.

/ Pia

Kvinna-mamma46
tis, 2010-03-30 - 08:09

Ja, det tog ett tag innan poletten trillade ner. Men som jag ser det så hjälpe omgivningen till att förminska problemet. Ingen trodde på mig när jag sa att jag hade problem, inte ens läkarna. Familjen ville inte tro det, vännerna ville ha kvar sin festarkompis. Är nog nyttigt att få sig tankeställare!

Och vi är ju exempel på att det går att sluta och få ett bra liv med familjen. Eller hur?

Berra
tis, 2010-03-30 - 10:03

Tjo' ho!

Vad glad jag blir när det blir lite fart i tråden...
Jo du har rätt Pia, vad är det som gör att man väljer alkoholen före familjen???
Jag har funderat på det själv, hur betedde jag mig...

Jag lackade nog mest på "tjatkärringen" där hemma som tyckte så j*vla mycket om mitt drickande, som "lade sig i" hela tiden, och försökte styra mig...
Irritationen förflyttades från huvudproblemet till att fokusera på ett relationsproblem istället.
Att någon annan ville styra mig, och ta bort veckans "belöning" från mig, min "napp"!!!

Jag var ju värd allt detta, eller hur, det var ju det som gjorde livet värt att leva....
Det som satte lite guldkant på det vardagliga livet, en verklighetsflykt...
Där moralen inte existerade, där vibbarna och känslor för andra var försvunna, det var ju bara JAG JAG och JAG hela tiden, jag var ju världsbäst på allting, smart snygg och oerhört attraktiv...
Jag kunde föra mig som en kung, jag var verbal, ståtlig och charmant...

Om någon visade en videosnutt från någon fest, så var det ju inte jag som stod där med skjortan utanför raglande och försökte uttala några raggningsfraser på någon brutta...
Det var ju inte sant, det där var ju inte jag, det motsatte ju min inre känsla för mig själv...
Jag var ju smart, snygg och char....

Det tar tid att inse att man har blivit förd bakom ljuset, hela tiden...
"Någon" har ljugit för en, det kan väl aldrig vara alkoholen, nähä?
Vem är det då som har spelat upp törnrosadrömmen bakom ögonlocken,
varför ÄR det inte som i drömmen, vad är fel???

Ett litet uppvaknande, en liten förlaga till insikt, är det DET som behövs...
Att nästa gång försöka se kritiskt på vad det är som händer, i verkligheten...
Sticka hål på drömmen, fast man egentligen inte vill, man vill ju vara kvar i drömmen,
den är ju så härlig........eller inte...

Kanske är bakfyllan verkligheten, där den tar "tillbaka" allt det där roliga man trodde man hade..
Man straffas för en dröm, någonting som inte skedde i verkligheten...
Där verkligheten var mycket värre, än man har velat se...

Det händer så mycket med alkoholen, när Näckens ljuva musik förför en till bäcken för att frivilligt gå ner i vattnet för att drunkna...
Den kritiske har upptäckt att den fete blottarjäveln sitter ännu en gång på en sten i bäcken och gnisslar på sin fiol, man vadar ut och stryper den fan med strängarna och sparkar ner liket i strömmen, och äntligen så blir det tyst...

Mors Berra

Berra
ons, 2010-03-31 - 11:03

Jahopp...

..tillbaka till verkligheten, vardagen...
Där inget speciellt händer, utan allt rullar på som det ska, utan kickarna...
Och utan de djupa svackorna inte allra minst...

Det finns två ben att stå på, ett som gör livslinjen till ett spektrum likt en EKG-mätning,
och det andra som små vågsvall med mjuka och långsamma förändringar...

Jag väljer det svagt böljande livet, den som behöver en EKG-mätning är ju sjuk!
Varje dag är en gåva, och att förändra den med alkohol ...sliter sönder mitt inre...

Jag brukar tänka så här på mornarna när tandborsten skummar upp tandkrämen...
.... "jaha Berra, vad ska du göra med den här dagen?"
Tittar på mig i badrumsspegeln och ser en inte fullt lika trasig själ som tidigare.

Jag kan se på mig själv lite kritiskt, och märker att jag har blivit en starkare personlighet.
Jag vet mera idag vad jag vill, och mitt val att inte dricka alkohol längre ger mig större valfrihet.
Min mentala bit hämmar inte längre mina tankar pga alkoholen,
jag har inga alkohol-måsten längre.
Jag behöver inte planera in den analkande Påsken med när tillfällen kommer att ges för alkoholförtäring, det "måste" jag hade tidigare...
Det ger mig mera frihet, inget bolaget, inga svårigheter att ordna pengar till det, inget planerande när det ska inhandlas och drickas upp, inget legaliserande, inget ljug...

Så mår jag bättre, jaha, alla gånger, och då har jag inte ens nämnt den stora bitterheten...
ångesten, bakfyllan, ångerfullhet, varför-tänkandet...

Och när jag tänker på det, ja då spottar jag ut tandkrämskummet, tittar på tändernas vithet och upptäcker att det finns ju faktiskt ett äkta leende som inramat tänderna...

Det ÄR skillnad att vara befriad från alkoholtankarna...
Och varje morgon så får jag inte bara tänderna rena, jag går igenom mina tvivel och får dessutom ett bländvitt förtroende att jag gör rätt...

Nope, ingen alkohol för Berra idag i alla fall, sedan får resten av dagen bli som den vill...

det är min frihet...

Mors Berra