Dagen då jag slutade supa?

Vaknade halvfem imorse och var fruktansvärt bakfull. De senaste åren har det hänt oftare och oftare. Det blir sjukskrivning och inställda möten. Gymkortet ligger oanvänt i väskan. Problemet är att jag inte kan sluta dricka när jag väl har börjat. Ett trick har varit att aldrig ha alkohol hemma. Men vad gör det när jag har tre kvarterskrogar runt hörnet och i princip alla sociala sammankomster inkluderar alkohol som en självklarhet?

Har en önskebild av mig själv som glad, avslappnad, vältränad och harmonisk. Idag känns den bilden helt ouppnåelig men jag vill inte fortsätta såhär.

Jag vill bli nykter. Tänker att det kan vara till hjälp att skriva av sig här på alkoholhjälpen. Har läst härinne ett tag nu och insett att jag inte är ensam. Lik förbannat är det så skamligt att inte kunna kontrollera sitt drickande. Besviken på mig själv och ganska uppgiven skall jag försöka förändra mitt liv.

Profile picture for user Allegra

Inne på fjärde veckan nykter, vaknar ändå alltsomoftast mörbultad och med huvudvärk. Det tar alltid några sekunder att inse att det _inte_ är för att jag är bakis.. Nåväl, efter några koppar kaffe är jag okej igen. Tog bilen (vilken frihet) och åkte iväg på söndagslunch med maken och lite shopping av stora grejer. Ärenden helt enkelt, som inte blir av då man antingen dricker eller är bakfull. Vi pratade lite om hur september har varit och att man möjligen är sugen på en öl. Konstaterade då att mitt psyke tyckte det lät gott men att min kropp liksom protesterade. Intressant att notera uppdelningen här och att jag nog bör konsultera kroppen oftare än vad jag gjort förut.

Solig söndag☀️