av Andrahalvlek

BEATNGU
tis, 2022-10-04 - 12:04

@Torn Måste säga emot dig lite där. Dom glödlampor vi hade var för var värmekällor mer än vi tror. Dagens tv avger ingen värme mm Äldre kylskåp gav mer värme etc. Även om det drar lite mindre strö, så är en led lampa absolut ingen direkt bra sak att börjamed att byta till. Köp en indutionshäll. mycket levande ljus och se till att lister till yttaredörr och fönster är hela och inte släpper in nån kyla. Pratade med en elektriker om det och det känns vettigt!

Torn
tis, 2022-10-04 - 14:04

@Andrahalvlek Jo det är väl nästan bara ledlampor som säljs numera. Men det kan vara lätt hänt att det sitter kvar någon gammal glödlampa eller halogenlampa någonstans. Dom drar ju typ 50 gånger mer ström en en led. Bättre att höja elementen om man fryser. Det blir billigare också.😂

Andrahalvlek
ons, 2022-10-05 - 08:38

Nope, jag är inte redo för att gympa med SVT-Sofia idag. Eller mina revben är inte redo snarare. Om jag nu har en inflammation i musklerna mellan revbenen, som massören tror, så ska jag nog låta det läka ut ordentligt. Jag tar en promenad istället.

Mitt nya högre stegmål per dag (9.000 steg) kräver lite mer av mig. Det räcker inte med att gå från bilen till jobbet och tillbaka, plus lite hit och dit på jobbet och här hemma osv. Därför började jag i måndags med att promenera direkt efter jobbet också. In med väskorna, byta om - och sen iväg. Igår krävdes en promenad på 60 min för att komma upp i mina 9.000 steg.

Så nu är planen att ta en promenad på förmiddagen på 30 min så att det räcker med 30 min promenad direkt efter jobbet. Åtminstone tills jag börjar gympa igen, för det ger en del ”steg” också faktiskt. Jag måste planera så att det funkar med mina nya arbetstider från den 17/10, då jag ska jobba kl 13-17.

I eftermiddag direkt efter jobbet ska jag hem till yngsta dottern. Först ska vi promenera och sen ska vi köra och äta på en restaurang i byn. Jag packar ner mina promenadkläder och byter om när jag kommer till henne. När jag framöver jobbar till kl 17 är planen att köpa med mig mat från McDonalds, äta den hemma hos henne, och därefter promenerar vi ihop. Att kasa ut henne på en promenad utan mat i magen kl 18 är nog att be om problem. Jag känner ingen som är så matilsk som hon 🤣

Kram 🐘

BEATNGU
ons, 2022-10-05 - 12:45

@Andrahalvlek jag gillar inte att bo i stan, men det har funkat med jobbet ganska bra. Bara2,5 mil att kör. Och förra var det 3 km till. Får se om jag blir anställd i början på 23. Dom flyttar hela produktionen och lager just nu. 150 000 kvm. Till en av våra andra filialer som blir 260 000 kvm istället. Det drog över budget för längesen. Men vill dom ha en grym hjulastarförare som kan öppna en kapsyl med lastaren på maskinen så ska dom ringa. Nu är det ju inte så ofta man gör sånt. Men jag kan plocka upp nåns keps tex eller klia på ryggen mm. :-) ordnar sig med annat jobb under tiden om det behövs. Men först få igång kroppen. Öppenvården sparkar mig i rumpan och får ut mig på en halvmil i veckan minst. Annars trivs jag på landet med ett litet hus där jag kan gå ut i kallingar och dricka kafffe utan att nån ser. Gillar djur. Har jobbat som dräng, mjölkat, plöjt, harvat, jobbat i skogen på vintern och dragit timmer med häst och järnhäst. Så nåhra höns oc nåt får vore kul i framtiden. Vill nog hellre det än det tråkiga alternativet. Jag är dinhel sen 3 år och drar dit jobbet finns. Bara ungarna inte hamnar för långt bort. :-)

BEATNGU
ons, 2022-10-05 - 12:50

Har varit sjukskriven i 1,5 månader nu yror jag och nästan bara suttit och inte rört mig mycket. Gått ner 11 kg under den tiden. Så dålig matlust, motivation och sömn har det varait. Bara vänta på nästa samtal från läkaren. Rekommenderar inte att gå ner i vikt på det viset. Men jag vägde 110 när jag jobbade. Så det finns att ta av.

Andrahalvlek
tors, 2022-10-06 - 09:06

@BEATNGU Jag hoppas att du till slut träffar rätt läkare och får rätt hjälp. Sen kan ingen göra jobbet åt dig, det måste du göra helt själv. Försök fokusera på det som är positivt i ditt liv - dina barn. Att er relation är knackig nu betyder inte att den alltid ska vara det. Tillit är svåra grejer, du måste bevisa för dem att du vill leva annorlunda. Sakta, sakta återuppbygga deras tillit till dig.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2022-10-06 - 17:33

@Helahea Ja, torsdagar är veckans bästa kväll 🥰 I år har jag varit lite mer seriös och börjat träna hemma inför torsdagarna, och då får jag ut ännu mer av kvällen. Då vågar jag sjunga ut ännu mer. Plus att jag får en stunds sångövning här hemma några gånger per vecka. Inför uppträdet den 27/11 krävs ännu mer träning, för då ska texten sitta dessutom. Då får man inte använda textpapper.

Kram 🐘

PS. Jag sjunger absolut inte speciellt bra, men tillräckligt bra för att vara en liten del av en kör. Jag skulle aldrig sjunga solo. Aldrig. Det har dock min äldsta dotter gjort, i kyrkan på skolavslutningar flera gånger. Jag förstår än idag inte hur hon vågade. Ungdomligt oförstånd. Eller en grundmurad självkänsla. Hon har en väldigt god självkänsla ❤️

Andrahalvlek
fre, 2022-10-07 - 07:51

Då var det helg igen. Som vanligt när man börjar jobba så avlöser måndag och fredag varandra i ett rasande tempo. Det gäller att försöka befinna sig i nuet. Nu, nu, nu. Uppleva, inte bara genomlida. Fast lider gör jag inte speciellt mycket längre. Visst har jag generell värk i kroppen och revbenen gör lite ont fortfarande, men lider gör jag verkligen inte.

Gårdagens körsång var precis lika livgivande som förra veckan 🥰 Det är en mäktig känsla att vara en liten del av den enorma skönsången. Tillsammans låter vi så himla bra. Så bra att vi ska uppträda på julmarknaden på första advent. Tomtemössa på! Vi ska inte bara sjunga julsånger, vi brukar sjunga de låtar som vi har tränat på under terminen.

Förutom att sjunga så är gemenskapen i kören verkligen hjärtlig. Jag har via kören fått nya vänner, som jag har tagit kontakt med även utanför körsammanhang. En av dessa åt jag med i somras, sen gick vi på teater ihop och i februari har vi bokat biljetter till ”Jesus Christ Superstar” i Malmö. Det var hon som jag har potential att bli riktigt god vän med, vi har många gemensamma nämnare.

Det är tydligt att jag har varit saknad under den paus jag tog. Jag har fått så många kramar och fina ord från många i kören. Människor som jag inte ens kan namnet på, säger att de verkligen har saknat mig. Eftersom jag inte är född och uppväxt här känner jag inte alla vid namn. Annars verkar alla känna alla i den här staden.

Jag har bott i kommunen i 31 år, och i tätorten i 9 år. Jag jobbar i en annan stad och mina barn är vuxna, så tillfällena att umgås med andra stadsbor är inte så många. Men kören är ett gyllene tillfälle 🥰

Imorgon ska jag luncha med min mamma och på söndag ska jag, min yngsta dotter och hennes pappa åka till Ikea och göra en del inköp till henne. Fullt upp med andra ord. En sak per dag är lagom att planera för, med min hjärna som fortfarande rehabiliterar sig.

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2022-10-08 - 09:21

Det ska vara personalfest den 27/11. Jag är en sådan som alltid går på personalfester. Klart att man går när företaget faktiskt ordnar något. Då ställer man upp, drar sitt strå till stacken. Fest och gemenskap. Man är väl ingen tråkmåns heller?!

Men sen minns jag den senaste personalfesten i slutet av november i fjol. Den var så jävla tråkig. Bordsplacering - och jag hamnade vid ett runt bord ihop med högste chefen och ett gäng tråkiga killar. Alltså boooooring. Högste chefen höll hov, killen på min ena sidan försökte konversera mig, men han är verkligen så tråkig att klockorna stannar. Jag orkar inte.

Jag erbjöds endast kolsyrat vatten till maten, ingen alkoholfri öl fanns att uppbringa i den så kallade baren. Maten var kall. Iskall potatisgratäng är ingen hit. Musikquizen var helt galet svår, på en nivå som endast ruskigt insatta personer klarade av. Ingen fick garanterat alla rätt. Jag orkar inte.

Vid ett bord satt en kollega så rejält överförfriskad att hon garanterat hinkat mängder innan festen, så hon gjorde det ena pinsamma utspelet efter det andra. Riktigt pinsamt, så där så det snackades om henne på jobbet i flera veckor efteråt. Jag orkar inte.

Efter maten fick vi husera i typ en hotellobby. Mingla runt. Svinhög musik, vi fick skrika till varandra nästan. Att föra ett samtal krävde att man satt bredvid varandra och nästan skrek i varandras öron. Sofforna var så låga och djupa att man knappt kom upp när man väl hade lyckats sätta sig. Så jag blev sittande. Ensam större delen av tiden. Jag orkar inte.

Jag satte där med mitt kolsyrade vatten i handen och bara beskådade minglandet och grupperandet en stund. Kunde direkt se vilka som var populära, vilka som hängde med vilka. Vilket som var tuffa gänget, vilket gäng som var ”gamlingarna” på företaget. Och de yngre, som kanske var ute för första gången efter barnafödande, hängde ihop och hade siktet inställt på nattklubb senare. Jag orkar inte.

Och det kändes som att vara förflyttad tillbaka till högstadiet, till de grupperingar som fanns där. Då jag själv såg till att befinna mig i det tuffaste gänget, som hängde i rökrutan merparten av tiden. Jag började röka i sjuan för att få hänga ihop med de äldre som gick i nian, som hängde i rökrutan och festade varje helg. Jag orkar inte.

Och pinsamheterna fortsatte, den onyktra kollegan blev ännu mer onykter och jag vet egentligen inte hur hon bar sig åt, för tillgången på själva festen var inte speciellt god. Jag visste redan där och då att det skulle snackas om just henne på jobbet nästa vecka, och kanske ännu längre. Kanske har hon svåra alkoholproblem, tänkte jag där och då. Jag orkar inte.

Till slut fick jag sällskap av min kompis i soffan, hon som sen tvingades sluta några månader senare under brutala former. Hon hade lika tråkigt som jag på festen. Vi satt där sida vid sida och önskade oss långt bort därifrån. Sen gick vi hem. Jag gick till min bil och hon blev upphämtad sin sambo. Då var klockan inte ens midnatt. De andra gick vidare till olika uteställen i stan. Jag orkar inte.

Och jag tänkte att tidigare tillhörde jag det gänget, som gick vidare för att dricka ännu mer. Att man måste passa på när det äntligen är fest. Och jag tänkte att den typen av fester, där man inte kan utbyta ett enda ord som egentligen betyder något, är passé i mitt liv. Been there done that. Aldrig mer. Jag orkar inte.

Och genom att skriva detta har jag precis bestämt mig. Jag ska inte gå på personalfesten. Och jag struntar fullständigt i vad folk tycker, om de tycker att jag är en tråkig svikare. Jag kan skylla på min sjukskrivning, eller så kan jag säga som det är. ”Den typen av fester ger mig ingenting längre, så nej tack - ha så roligt utan mig.” Jag orkar inte.

Kram 🐘

Torn
lör, 2022-10-08 - 13:13

@Andrahalvlek Vi har inte haft någon personalfest sedan jag blev nykter. Bara typ julbord och restaurangbesök. Och det har jag varit med på, lite god mat är ju aldrig fel.😀 Men skulle det bli någon fest så skippar jag den också. Herregud, vi snackar ju och skrattar hur mycket som helst under arbetstid. Det räcker gott och väl. Och ett jobb är ett jobb, stor skillnad om det tex är en 50-årsfest med gamla vänner som man inte har träffat på länge. Då har man mycket nytt att prata om. Att lyssna på berusade kollegors upprepande om saker som man redan känner till tillför mig inget positivt. Då åker jag hellre ut och fiskar helt ensam. 😀

Kram

Andrahalvlek
lör, 2022-10-08 - 16:04

@Torn Enda anledningen skulle vara att man med egna ögon kanske får se det som kollegorna skvallrar om veckan efter. Några fylleskandaler brukar det alltid bli. Just personalfesterna hos oss har historiskt varit de allra mest alkoholindränkta fester som jag har varit på.

Allra helst de åren då baren var ”öppen”, då företaget betalade hela notan. (Så är det inte längre, ett-två glas vin till maten får man bara.) Och så full jag själv har blivit, jag skäms bara jag tänker på det. En gång hämtade mina barns pappa mig och sen fick han stanna bilen flera gånger på vägen hem (45 km) för att jag skulle kräkas i diket. Aldrig mer.

Jag kan komma på tusen roligare saker faktiskt.

Kram 🐘