av Adde

..

MisaLisa
fre, 2011-12-02 - 17:53

...mitt i uppståndelsen, glömde jag att skriva tack till Adde, som påminner mig om detta underbara forum som jag så snabbt glömmer bort. :-)

Adde
sön, 2011-12-11 - 11:55

skriver så här : " Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta."

Just idag känns det som jag har provat den där djävla kostymen 2 gånger av 3 möjliga.

Adde
sön, 2011-12-11 - 16:26

Viktoria <3
Det är inte riktigt rätt forum, jag vara bara tvungen att lätta på trycket. Livet är ingen dans på rosor just nu men jag är så sanslöst glad att alkoholen inte är en del i det. Om det hade varit så så hade kostymen varit färdigsydd.

vana
sön, 2011-12-11 - 17:54

till vännen Adde.
Nej livet är inte alltid en dans på rosor,MEN
nykter,då lär man av livet,onykter blundar man för livet!!!!

Själv är jag helt slut efter en Spanienresa,
Otroligt att kunna åka till BENIDORM utan att dricka.
Barer överallt.60+are överallt i barerna dansandes drickandes på DAGEN!!!!

Tur jag kunde hyra en cykel o bege mej ut på vägarna.
Men är helt slut för jag fick väldigt mkt motion
som jag nu måste slöa av mej på fofflocket.
Underbar semester.
O underbart att vara nykter.
Obeskrivlig lättnad.

Adde
mån, 2011-12-12 - 14:25

så skönt att kunna jämföra 2 olika liv. Mitt liv "under" och mitt liv "efter" !!

I mitt liv "under" hade jag alltid en riktigt bra patentlösning på alla problem och störande moment som dök upp framför mig. Jag körde över allt med en rejäl fylla ! Då försvann allt, åtminstone så länge promillen fanns kvar. Den lilla haken var ju dagen efter :(

I mitt liv "efter" så är jag tvingad att möta mina svårigheter och ta ansvar för att lösa dem efter bästa förmåga. Det är inte alls lätt alla gånger utan kan vara våldsamt svårt att uppbringa kraften att göra något åt det. Speciellt som det är för mig just nu när det känns som mitt liv är som en torktumlare. Men i och med nykterheten och att jag släppt mitt sista försvar så har jag lärt mig en sak som faktiskt har gjort att jag fortfarande lever, jag har inte beställt den sista provtagningen av kostymen än.

Min absolut viktigaste lärdom jag gjort är att be om hjälp.

Om jag öppnar upp mitt försvar och låter andra människor hjälpa mig så har det en enorm läkande verkan. Jag måste släppa "kansjälv" inställningen och be om hjälp, tänk att det kan vara så svårt att fatta ?!

När jag ber om hjälp så finns den där, varje gång. Det är så stort.

Mitt liv snurrar som sagt runt nu och jag är inne i min värsta kris någonsin. Alkohol finns inte med i bilden men den lurar ju i bakgrunden eftersom jag är en alkoholist. Jag har goda vänner som också gått igenom samma sak, jag har goda vänner som är beredda på att lyssna på mitt eviga tugg och jag har en rätt god beredskap om jag skulle få fylletankar. Men jag behövde någon utanför kretsen att sitta med och få prata och få vägledning. Och framförallt : Nån som kan säga det jag behöver höra utan att behöva ta hänsyn till vänskap. Jag bad om samtalshjälp.

Var på ett inledande samtal för nån vecka sedan som var hyfsat bra men det var ju för att "klassificiera" mig för vilken typ av samtal jag behövde. Därefter blev jag kallad till en läkare, en "vanlig" sådan och vi blev självklart osams eftersom jag tvärvägrar alla typer av piller typ insomnings-sömn- eller lyckoköret. Karlfan fattade nada när jag berättade om mitt beroende och att jag idag har kontakt med alla mina känslor. Känslor som jag supit bort i så många år och som jag vill behålla intakta utan bedövningsmedel. Nästa instans var att träffa en psykolog. Shit !! Jag har allt annat än gott att säga om alla de psykologer som jag träffat under min aktiva tid. Så sanslöst okunniga om beroende och hur vi fungerar så det är otroligt.

Idag har jag ödmjukt fått ändra uppfattning om åtminstone EN psykolog !!

En häftig liten ärta med kunskap, massor av empati, snar till skratt och leende och med den där för mig så obehagliga förmågan att ställa just de där frågorna som jag helst inte vill höra !! Vilket klipp !! Det är ju en sån upplevelse att komma dit stämd i moll och knata därifrån med vingar på fötterna :-)) Och hon tyckte jag var "modig" som ville behålla mina känslor levande utan påverkan och att det underlättade hennes jobb eftersom jag var närvarande hela tiden. Min trasiga självkänsla fick sig en rejäl påfyllning av detta samtalet. En pratstund på ca 45 min fick mitt liv att ta ett litet, litet språng framåt och för att lyckas med det krävs nog en speciell människa. En dag i taget !

Tänk så mycket som kan hända bara jag ber om hjälp.

vana
mån, 2011-12-12 - 17:15

läser med varmt hjärta det du skriver om.........efter dessa två år börjar jag skönja människan Adde,o det berör mej starkt.

Adde
mån, 2011-12-12 - 18:08

Vana <3

Det blir väl lätt ett visst alkistema med sjukdomen i framkant. Jag kanske ska försöka ändra mig och bli mer personlig så jag inte framstår som en maskin. Jag var nog mer personlig i början när detta startade en gång i tiden ( ca 5 år sedan)men sen har det nog blivit en viss stagnation. Tack för din kommentar Vana som får mig att börja fundera <3

mulletant
ons, 2011-12-14 - 05:12

långt in i själen. Men det kunde du säkert räkna ut:)
Jag tror att den "rätta" psykologen är den "rätta människan" som utbildat sig till psykolog. Så fint att du fick möta just den psykologen - eller en av dem. Det finns flera "rätt" människor som har "rätt" yrken. Lyckligtvis. Ha en fin dag! / mt

Adde
sön, 2011-12-18 - 10:02

sanslöst mörk och dyster söndagmorgon.............MEN.......

Jag är nykter och ångestfri ! Sådana här mornar är mina minnen väldigt nära och påtagliga. Förut kunde jag bara se en utväg ut från det mörka, och det var ju ändå mörkare, medan jag idag åtminstone klara att utföra lite grand av mina sysslor. Jag är definitivt ingen vän av vinter, med eller utan snö, jag gillar shorts, sol och värme samt träskor !!

Jag är också ett stort fan av Musikhjälpen i P3 och lever helt med dem i glasburen den vecka det pågår och blir tårögd av all hjälpsamhet och empati som finns i vårt land. Det är stort att få vara en liten del i det sammanhanget och få dela glädjen med alla som är engagerade. I mitt tidigare liv fanns inte det på kartan , jag hade fullt jobb med mitt eget trasiga liv.

Jag har nyss läst tidningen Accent där det finns ett reportage om en stor undersökning av kvinnors vindrickande där man helt klart kan se ett samband mella vindrickande och bröstcancer. Sambandet är solklart och oomtvistligt, helt säkerställt, och jag undrar varför inte en sådan rapport får samma genomslag som när man skriver att vin är bra för hjärtat ?!?! Vilken dessutom gärna feltolkas eftersom den mängd vin det pratas om i den undersökningen är så liten att den är löjlig. ( http://www.accentmagasin.se/2011/11/studie-aven-sma-mangder-alkohol-oka… )

Att varje morgon få vakna utan baksmälla och ångest över vad jag sagt och gjort dagen före är en gåva som jag är väldigt tacksam för. Tänk att kunna äta frukost utan att den åker hiss i halsen och att utan problem kunna böja mig framåt utan att huvudet exploderar. Att få uppleva detta är inte något som gör sig självt, jag måste göra mina val och jag måste jobba med mig själv för att hela tiden kunna utvecklas som människa. Och det absolut viktigaste av allt :

Jag får inte glömma var jag kommer ifrån !!

Den dag jag börjar tvivla på att jag är alkoholist så är återfallet en armlängd bort. Och jag vill inte tillbaka till det gamla därför ser jag till att ständigt påminna mig genom er hjälp och era erfarenheter.

Jag är evigt tacksam över att ni delar ert liv med mig, jag behöver er.

Tack.

Stigsdotter
sön, 2011-12-18 - 22:21

En 15%-ig riskökning - det är mycket det! Ännu en anledning att låta bli flaskan, tuttarna kanske inte blir vackrare med åren och barna men man vill ju inte ha c-djävulen i dem :-O

Håller med, visst är det märkligt att inte sådan information får lika stort genomslag!!

Adde
tors, 2011-12-22 - 09:41

en djävla högtid.

En helg där överpresterande kvinnor ska uppfylla "allas" önskningar, fixa alla gamla mossiga traditioner, och trycka på folk en må-bra-känsla som inte finns i denna hysteri."Tindra med ögonen ungdjävel!!" Ju äldre jag blir desto mer mår jag illa över frosseriet och köpvansinnet, att för dyra pengar frossa i julmat så man mår illa när en stor del av jordens befolkning inte har maten för dagen är inte friskt.

Den är också de ensammas helg. Alla de som inte har familj, eller är utstängda från den, eller inte har ett hem att vara i eller självvalt för att den innebär så mycket ångest från tidigare liv.Jag har sedan jag blev nykter försökt vara med på så många AA-möten jag kan under helgerna, dels för min egen skull och dels för den underbara stillhet och sinnesro som finns i lokalen under dessa dagar. En oas av stillhet, närhet och kärlek som är tillgänglig för alla utan att man behöver betala dyra pengar för den. Under dessa stressade dagar är i regel lokalen välfylld av folk som bara vill vara och umgås på ett avkopplande sätt utan annat krav än att ha en önskan om nykterhet. Var försiktig med att slänga omkring uttrycket "God Jul" till alla ni möter, det kan uppfattas som att ni vrider omkring kniven i såret.

Och det som är mest vanligt : Barn som tvingas vara i en familj som super bort allt. Det finns inget så ensamt som ett barn i en aktiv alkisfamilj. Ett helt skollov borta från det andningshål som skolan utgör skapar ett utanförskap och en ensamhet som är förödande. Att vara närvarande utan större åthävor eller stora ord för ett barn betyder så mycket, jag behöver inte bevisa något eller göra något, det räcker med att bara finnas till hands.

Tipsa gärna om : http://www.drugsmart.com/blog/drugsmart/artikel/ensamt-under-julen--har…

Och snälla ni : Ta inte första glaset ! Låt julen bli en Vit Jul !!

Kramar till er alla !

Adde
tors, 2011-12-22 - 11:03

från Aleforsstiftelsens nyhetsbrev :

Julefrid eller förtvivlan

Julen är en högtid som kan se väldigt olika ut i olika i familjer. Omkring vart fjärde barn har upplevt obehag under julen av att de vuxna druckit alkohol och vart tionde barn känner obehag av samma anledning varje jul enligt SVT:s Lilla Aktuellt (källa: Systembolaget ). Arbetsgivare har därför all anledning att ge akt på sin personal så att inte julens alkoholkonsumtion påverkar arbetet och arbetsmiljön samt att medarbetare som har alkoholproblem erbjuds adekvat behandling. Även fackliga skyddsombud bör uppmärksamma den psykosociala arbetsmiljön lite extra. Ett gott stöd har man i en väl formulerad alkohol- och drogpolicy med tillhörande handlingsplan. Tag gärna kontakt med oss om ni önskar hjälp med att se över denna. Tips på vad policyn bör innehålla och andra förebyggande insatser finner ni på vår hemsida. Policy och rehabiliteringsrutiner kommer också att behandlas vid vårens kostnadsfria konferenser på temat ”Från frånvaro till tillfrisknande”. Den som vill försäkra sig om en plats kan anmäla sig redan nu! Till anmälan...

Adde
fre, 2011-12-23 - 09:33

hur min utveckling och att kunna förstå vad jag lärt mig genom åren kan se ut. Ibland blir jag helt ställd över att det jag trott mig fatta inte alls har hamnat i rätt fack i hjärnan !

Lelas skriver på annan plats här på forumet : "....de relationer som klarar sig igenom sånt här, är de där båda parterna tänker "Jag - Du - Vi" och i den ordningen. Jag måste söka hjälp först för min egen skull, så att jag förstår min egen roll och situation. "

I den kris jag och min hustru är i nu har jag berört just det att hon kanske nånstans stannat på vägen och helt sonika nöjt sig med att jag inte dricker mer. Hennes utveckling har gått i stå medan jag varit tvingad att lära mig nytt och framförallt se på mig själv med nya ögon för att kunna få en stabil nykterhet med sinnesro.

Jag har hittat mitt "Jag" och jag har lärt mig att känna min egen person och lärt mig att umgås med den personen som jag hur det nu än är måste umgås med resten av mitt liv. En förutsättning för det umgänget är ju att jag trivs i sällskapet.

När jag väl lärt mig att trivas med mig själv har jag också fått förmågan att trivas med andra utan att på något sätt lägga värderingar på deras sätt att vara. Undantag finns självklart, jag är inget helgon, men på det stora hela accepterar jag att du är "DU" med dina fel och brister. "Du" är helt unik i mina ögon, det finns bara en av dig och jag tycker om det jag ser.

När jag accepterar det så accepterar jag även att det är "Vi" som är tillsammans.

Björn Ranelid får till det som (viss reservation för ett söndersupet minne :-)) ) ".. att simma från stranden "Jag" till stranden "Du" i havet "Vi" "

Men att få en livskamrat att förstå det här är nog en grannlaga uppgift. Jag har föreslagit en ny Familjevecka för att fräscha upp kunskaperna och sätta fart på utvecklingen igen men det faller inte i god jord.

Det är så rätt när man säger att jag får det jag får när jag är mogen för det. Ibland kommer guldkornen vid de mest oväntade tillfällen och situationer.

Och det är jag väldig tacksam över. Tack Lelas för att du hjälper mig att få ett bra mående :-)