@Himmelellerhelvette Du skriver ”för min kloka del av mig själv skulle aldrig bli beroende men den delen av mig som jag själv inte kunde kontrollera var beroende, måste varit så eftersom jag inte kunde sluta när jag började, klart jag kunde i vissa fall men oftast drack jag mer än jag ville.”Tänker att det handlar om det medvetna (den kloka delen av dig själv) och den omedvetna (den delen du inte kan kontrollera). I den omedvetna delen i hjärnan finns beroendet.

Här lite mer fakta om hjärnan.
Hjärnan skickar signaler till pannloberna vars uppgift är att granska, bedöma för- och nackdelar och risker. Det är där det sunda förnuftet sitter, för att göra en riskvärdering av en situation. Tex hejda en impuls att dricka mer och säga nej. När vi blivit beroende körs signalen till pannloben över och skickar en signal direkt till känslohjärnan som inte gör någon riskbedömning, och man fortsätter att dricka för impulsen man har är att fortsätta dricka. Så när man har blivit beroende skickar hjärna signaler direkt till känslohjärnan och man kan inte stoppa sitt drickande. Pannloberna har svårt att hävda sig vid alkoholintag. Känslohjärnan dominerar, men det som är bra är att man kan träna upp pannloberna igen att bli kraftfullare, genom att inte dricka alkohol. Genom att vara nykter får pannloberna möjlighet att återhämta sig och bli dominanta igen, så att signalerna först går dit för granskning innan beslut tas.

Det känns jobbigt för dig att se dig som beroende, men om du vänder på det är det bra att du förstår att du är beroende. Med kunskap om hur en beroendehjärna funkar är förutsättningarna bättre att kunna undvika riskabla situationer gällande alkohol. Jag tänker att du behöver ju inte gå omkring och tänka att du är beroende, för vi kan ju träna upp pannloberna till att bli dominanta igen och vi kan bete oss rationellt. När man kommer till situationer med alkohol kan det dock vara bra att påminna sig om att man är beroende för att undvika att känslohjärnan tar över och när man vill svepa allt, vill ha mer, slutar tänka på någonting annat än alkohol.

Vi måste träna på nykterheten och alltid göra en riskbedömning vid alkoholsituationer. Vad kan hända om jag dricker? Vilka risker kan det innebära? Vad kan det leda till? Vad är den säkraste handlingen och välja den.

Kan bara hålla med, skammen minskar med tiden och stoltheten över att man tar ansvar för sitt liv ökar med tiden❤️

Dag 73.
Känner mig låg, har sovit dåligt två nätter efter ca 8 veckors god sömn. Känns deppigt.
Vaknat svettig trots att jag fryser samt tänkt mycket på människor som tar min energi.
Som jag skrivit för många veckor sedan är min relation till min syster och pappa dålig. Jag försöker att inte ha kontakt med dom men ändå har jag påverkas, speciellt inatt.

Tänkte mycket inatt på hur dom sårat mig och det gör mig ledsen och irriterad. Vill inte behöva slösa av min energi på dom. Jag har det så bra med min egen familj, vill kunna fokusera bara på det och allt positivt runt mig med jobb, vänner och annan släkt men det är svårt just nu.

Insåg inatt att detta inte är något som bara går att stryka ett streck över utan som med allt annat behöver processas.

Är det någon av er kloka här inne som vet någon bra strategi för att processa och gå vidare utan att behöva reda ut med vederbörande? Jag har inget jag vill prata med dom om jag vill bara gå vidare, jag vill inte bli störd i min läkningsprocess av dom. Jag behöver få fokusera på allt bra i mitt liv.

@Himmelellerhelvette Jag tror som du att du behöver rota i det där litegrann. Det är en tagg som behöver dras ut. Jag vet att det finns något som heter traumaterapi. Den syftar till att man går bakåt i tiden, så långt som tillbaka till barndomen. Minnen som man till och med förträngt i vissa fall. Syftet är att förlåta. Förlåta sig själv för att man inte agerade annorlunda. Förlåta motparten för att hen inte visste bättre. Motparten behöver inte veta, i vissa fall finns ju inte motparten i livet längre.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Håller med om att det kan vara värt att gå i terapi för att bearbeta detta. När något trycker en är det svårt att gå vidare utan att reda ut det först. Det finns liksom alltid där och man kan påminnas om det i olika situationer som uppstår. Det finns också psykodynamisk inriktad terapi. Det handlar om att gå tillbaka till de olika känslorna du har och undersöka vad som ligger bakom. Vad är det som orsakar att du känner och mår som du gör. Reda ut i dessa känslor som skam och skuld. Nå försoning med dig själv och även med andra. Det innebär inte att det är ok eller att du accepterar hur de behandlat dig som de gjort, men att du kan försonas med dig själv, ha medkänsla med dig själv och att deras handlingar inte ska påverka dig för mycket i livet och så att du kan gå vidare i livet. Det är värt att försöka, det var det för mig. Jag känner inte ilska och lägger inte ned massor av min energi på saker som varit störande i mitt liv längre. Det finns mycket jag inte kan påverka som varit, men jag låter inte det vara en del av mitt liv på samma sätt längre. Jag har försonats med det som varit och sätter idag min egna gräns för hur jag vill ha det framåt, på mina villkor. Det som får mig att må bra.

Ha det gott!❤️

@Himmelellerhelvette
Låt dem inte såra dig. Det är konstigt vad syskon och föräldrar kan lyckas såra en. Det kan finnas så mycket gammalt som poppar upp på en till synes oskyldig kommentar eller handling. Jag har själv haft problem med de här relationerna. Ibland behöver man ha en paus i kontakten för att skydda sig själv.
Sen är det som med alkoholen, man får förhålla sig, för de försvinner aldrig helt, inte ens om de skulle gå bort. Då finns det fortfarande en massa känslor att hantera.
En bra terapeut är aldrig fel. Ta hand om dig låt dem inte komma åt dig. Sätt gränser. Var snäll mot dig själv. Dina känslor är inte fel, du har rätt till dem.
Kram💕

@Majaela @vår2022 @Andrahalvlek, tack snälla ❤️
Jag har dragit en gräns men dom lyckas ta sig runt den gränsen genom andra människor och det är frustrerande. Jag vill inte veta vad dom säger om mig men får reda på det ändå och det verkar vara där jag får försöka sätta min nästa gräns, när någon pratar om vad dom sagt måste jag säga vänligt men bestämt att jag inte har ork eller energi till att höra om dom.

Tack igen för att ni finns, det är verkligen skönt att få skriva här och få kloka svar, stöttning och hjälp❤️

@vår2022
Jag måste kopiera och klistra in din text igen för den är så bra och kanske någon som inte läst den får chansen att läsa och jag kan läsa om den igen och igen och övertyga mig själv om att mina pannlober håller på att tränas upp och blir mer och mer kraftfulla med varje dag som går, nu har jag tränat dom i 74dagar🙏

”Här lite mer fakta om hjärnan.
Hjärnan skickar signaler till pannloberna vars uppgift är att granska, bedöma för- och nackdelar och risker. Det är där det sunda förnuftet sitter, för att göra en riskvärdering av en situation. Tex hejda en impuls att dricka mer och säga nej. När vi blivit beroende körs signalen till pannloben över och skickar en signal direkt till känslohjärnan som inte gör någon riskbedömning, och man fortsätter att dricka för impulsen man har är att fortsätta dricka. Så när man har blivit beroende skickar hjärna signaler direkt till känslohjärnan och man kan inte stoppa sitt drickande. Pannloberna har svårt att hävda sig vid alkoholintag. Känslohjärnan dominerar, men det som är bra är att man kan träna upp pannloberna igen att bli kraftfullare, genom att inte dricka alkohol. Genom att vara nykter får pannloberna möjlighet att återhämta sig och bli dominanta igen, så att signalerna först går dit för granskning innan beslut tas.”

@Himmelellerhelvette Vad bra att du tyckte att faktan ”talade” till dig😁. Jag är helt övertygad om att dina pannlober håller på och bli kraftfullare för varje dag som nykter. Det är detta som är så hoppfullt tycker jag, att hjärna kan återhämta sig, reparera och lära om och bli balanserad igen när vi håller oss nyktra. Samt att alla organ i kroppen kan återhämta sig då alkoholen når alla organ och påverkar dem. Man blir snäll och omtänksam mot sig själv.

Grattis till hela 74 dagar!🥳. Ha det gott❤️

Jag känner en stark oro. Oro att bli lämnad av min man på noll grunder! Vi har det väldigt bra tillsammans ändå denna starka oro!
Vad kan det bero på?

Jag är rätt ensam utan honom, han är min bästa vän och jag älskar honom över allt.
Jag har ingen nära kontakt med någon annan. Har vänner och släkt men ingen djup relation till någon, har otroligt svårt för att lite på folk.
Jag har dessutom låtit folk vara på avstånd för att ingen skulle komma på hur mycket jag drack, hade jag haft relationer då folk plötsligt kom på dörren för en kaffe eller ringde hade någon kanske kommit på mig.

Hur ska jag bli stark i mig själv?

@Himmelellerhelvette Hmm, tunga bekymmer så här en fredagsmorgon 🤔 Jag tänker att du behöver träna din självkänsla. Känna att du duger, precis som du är. Jag fick lära mig en övning på en kurs för några veckor sedan, som du kanske kan prova om du vill.

Skriv varje kväll ner tre saker som du har gjort bra under dagen. Inget jobbrelaterat, det ska mer handla om vad du har gjort för andra människor eller för dig själv.

Här är mina tre hittepåexempel:

1) Jag var snäll som tog med mig kollegans kaffekoppar när jag ändå skulle till lunchrummet.
2) Jag var tålmodig när jag lyssnade på min mammas prat i telefonen i en hel halvtimme utan att bli det minsta irriterad på henne.
3) Jag var hälsosam när jag lagade vegetarisk middag.

I exemplen ovan markerar du orden snäll, tålmodig och hälsosam med märkpenna. Sen gör du likadant varje kväll (du kan skriva samma saker flera gånger), och vid behöv läser du igenom dina långa listor med bra-saker som du har gjort och gör. Syftet är inte att skryta om det. Syftet är att du ska sträcka på ryggen och känns dig lite mer duglig. Du ska känna att du är en nice person 🥰

Vad det gäller vänner kan du inventera dina bekanta och fundera över vilka personer som kanske har potential att bli en god vän. Sen tar du kontakt med vb och frågar om ni ska luncha tex. Så har jag gjort, och det brukar falla i god jord. Om de inte kan vid ett tillfälle så ska man inte ta det personligt, utan istället föreslå en annan dag längre fram. Folk är så galet upptagna, en del verkar ha femårsplaner.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag har inte tagit några prover alls sedan jag blev nykter. Jag utgår från hur kroppen känns och om det står bra till så tänker jag att mina organ mår bra. Jag har tillit till att jag mår bra då, skulle jag har ont en längre tid eller dyl då skulle jag kolla upp det. Vad jag menar generellt är att då vi inte tillför kroppen alkohol mer så kan organen reparera och återhämta sig, om de nu blivit påverkade. Det jag läst är att organen i kroppen återhämtar sig efter 3-6 månaders alkoholstopp, de flesta efter kortare tid än så.

Kanske är det din starka oro du beskriver som även skapar oro för detta? Vad gäller din oro för att bli lämnad av din man kan jag känna igen mig. Det är mest min man som jag umgås med och han är min bästa vän. Min oro att bli lämnad var så mycket starkare när jag drack. Jag kunde känna mig hotad och svartsjuk i många situationer. Inbillade mig att han flirtade med andra och jag var misstänksam. För mig handlade det om låg självkänsla och sedan barnsben en oro för att inte duga, räcka till och rädd för att bli lämnad. En otrygghet inom mig själv. Även om min man försäkrade mig om och om igen att han aldrig skulle lämna mig, kunde jag aldrig känna mig säker på att det var sant. Det var en skam att känna svartsjuka och det var inget jag ville medge att jag kände. Sade ha det förnekade jag. Istället sade jag att han betedde sig på ett sätt som gjorde mig svartsjuk (men jag nämnde aldrig det ordet) att jag var besviken på honom och jag anklagade även honom för saker. Många bråk hade roten i detta.

Sedan jag blev nykter har denna oro bleknat rejält och ändrat skepnad. Mycket bottnar i att jag kunnat få tag på mina riktiga äkta känslor som nykter tillsammans med psykolog i terapi. Jobbat mig igenom mina känslor och händelser i min barndom och kunna se vad som påverkat min låga självkänsla. Vad som påverkat mig i mina relationer och som framkallat känslor av att inte duga och rädslan i att bli lämnad. Det har inget med min man att göra egentligen utan det har med mig att göra. Det har varit en oerhörd lättnad och befrielse. Jag har även tagit stöd i min man och pratat ut om detta, om var mina rädslor bottnar. Sagt, satt ord på och erkänt att jag är svartsjuk. Han har förstått mig på ett annat sätt nu och att det handlar om mig. På så sätt har skepnaden i oron ändrats, min självkänsla har blivit högre, oron har lagt sig, plågar och färgar mig inte längre. Svartsjuka är en hemsk plåga.

Detta har jag läst och tagit till mig om svartsjuka:
Svartsjukereaktioner kan läras in tidigt i livet. Om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och på sin vakt. Misstänksamheten riskerar sedan att färga relationer även senare i livet, även då det inte är befogat. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå.

Denna text var startskottet till att även jag förstod vad min rädsla och oro handlade om, även min man kunde förstå mig och mitt handlande bättre och varifrån min svartsjuka kom.

Så blev jag stark i mig själv❤️

@Andrahalvlek @vår2022 Ja jag har nog rätt dålig självkänsla och den texten @vår2022:

”Svartsjukereaktioner kan läras in tidigt i livet. Om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och på sin vakt. Misstänksamheten riskerar sedan att färga relationer även senare i livet, även då det inte är befogat. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå.”

Den träffade rätt i hjärtat, som om du kände till min barndom.

Jag behöver ta mig igenom både svartsjukan och den dåliga självkänslan men hur? Jag vet ju vad jag varit med om men orkar inte älta det med psykolog utan vill förstå mig själv genom sån text som du skickade där. Har du boktips eller något? Jag har läst Mia Törnbloms böcker men det kanske fina fler? Jag måste bli stark så min man inte tycker jag är jobbig. Jag säger inget till honom mer än indirekt och vet att han kopplar ihop det och vet att det gör något med honom.

När jag drack kunde jag döva dessa känslor men nu kan jag inte det utan dom maler!

Har en trasig relation till både mamma, pappa och syskon, dysfunktionell familj.

Jag har alltid klarat mig själv, aldrig gått till psykolog och orkar verkligen inte leta efter någon bra och har noll pengar att lägga på det heller. Behöver självläka mig genom faktaböcker/filmer och tar gärna tips.

Oj va trasig jag känner mig nu

@Himmelellerhelvette Jag har inga direkta tips på böcker men du kan googla så kanske du hittar något bra. Jag har läst så mycket här och där om psykologi och det har mest varit ”tunga” böcker och kurslitteratur. Jag har läst väldigt mycket men det är svårt att ”terapia” sig själv. Jag har behövt ett bollplank som kan spegla mig och leda mig i mina tankar. Det är så lätt att fastna, bli låst, i återvändsgränd och komma fel i de egna tankarna. Utan psykolog hade jag inte kunnat ta mig ur mina destruktiva tankar.

Om jag minns rätt tyckte du inte det kändes befriande att berätta om ditt alkoholproblem för din man först, men att det sen blev rätt bra samtal om det. Du säger ”Det kändes på ett sätt underbart, han har sätt mig, han har tänkt att han kommer behöva ta snacket med mig men han har sluppit och det är vi båda två oerhört glada för och han tycker att jag gjort det här fantastiskt bra. Han sa inte att han var stolt över mig men jag kände att han var det och tror han sa det mellan raderna”.

Du säger om svartsjuka ovan ”Jag måste bli stark så min man inte tycker jag är jobbig. Jag säger inget till honom mer än indirekt och vet att han kopplar ihop det och vet att det gör något med honom.” Ett sätt kan vara att även prata öppet om detta med honom, som du gjorde med alkoholproblemet. Det blir annars mycket gissningar kring vad han känner och tänker. Tänker också att det tar mycket energi hos dig att fundera och gissa, men även att du känner press på dig att bli stark för att han inte ska tycka du är jobbig. Kanske är det det som är jobbigast, att ni inte pratar öppet med varandra? Båda gissar, men ingen kan veta säkert vad den andra tänker och känner om man inte frågar och berättar för varandra. Jag har själv varit där och så ofta gissat så fel. Jag har utgått från mig själv i allt, men jag kan omöjligt veta vad någon annan tänker och känner om jag inte frågar, jag kan bara gissa.

Du skriver att du alltid klarat dig själv och jag känner igen mig i det. Det finns anledning till det, det oförutsägbara och otrygga man varit med om, som lett till misstänksamhet och jag klarar mig själv. Men det är tufft och svårt att klara allt själv i en relation, det är två personer som ska samspela tillsammans och man påverkar varandra. Att ta hjälp av andra och att hjälpa andra är fint och gör livet lättare att leva. Det ger ökad tillit och samhörighet❤️

Tack så mycket @vår2022, du är så klok❣️

Jag behöver inte klara mig själv i vår relation, där delar vi mycket men inte min svartsjuka eftersom den är obefogad och säkert precis som du skrev bottnar i en otrygg och oförutsägbar barndom.

Eftersom jag behöver tänka färdigt själv först precis som när jag tog det med alkoholen med honom så kommer jag tänka ett tag till sedan kommer jag berätta om den texten för honom.
Vet du vad den är tagen från?

@Himmelellerhelvette Tack💕 Det låter som en bra plan, att du tänker färdigt först själv😁.

Hittade till slut var jag hittade texten, länkar sidan:
https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/relationer/svartsjuka

Tror att man kan ställa frågor där till psykologerna. Sedan finns det en app #redigerat#, då kan man chatta med en psykolog för 100 kr/vecka. Tror man får svar på sina frågor 1 gång/dag. Bollade en sak under 2 veckor och tyckte jag fick bra stöd i frågan, det blev inte dyrt heller.

Ha en fin lördag❤️