Igår vilade jag hela dagen, i efterdyningarna efter fredagens glädjebesked. Fika med en kompis och promenera var det enda jag gjorde. Åt trista rester.

Idag har jag helt frivilligt gått upp kl 8. Gått en långpromenad med en annan kompis, diskat, dammsugat, gjort ny sats granola, handlat, snabbesök hos dottern, lagat mat, skrivit protokoll och chattat för tjejjouren i två timmar.

Det är bästa taktiken att vila först och jobba sen! Att göra saker för att man VILL är en oerhört positiv drivkraft i allt man gör.

Det är så himla mycket segare när man känner sig tvungen. Egentligen är det ytterst få saker som man MÅSTE. Gå till jobbet typ. Nä, inte ens det måste man faktiskt.

Men nu är jag taggad och sugen på en ny jobbvecka!

Kram 🐘

November och februari är mina hatmånader. Grått, grått, grått. Någon snö lär det inte bli här i södra Sverige i år. Vi har fortfarande över 10 plus. Snön är annars så vacker, vilket förhöjer promenaderna enormt mycket. Man behöver lite wow-känsla i sitt liv 😍

December brukar vara fylld av allehanda julbestyr. Då har man fullt upp och man ska träffa släkt och vänner i en massa olika konstellationer. Fullt ös. I januari pustar man ut lite efter all julstress. Kryper upp i tv-soffan och vilar från sinnesintryck.

Jag vet ju att jag känner mig lite melankolisk på höst och vinter. Därför behöver jag boka in mig på något roligt just i november och februari. Något som jag ser fram emot. Som jag kan längta till - njuta av i stunden - och sen kan jag njuta av minnena efteråt. Samtidigt kan jag inte boka upp för mig för mycket, jag måste ju orka också.

Sön-mån 20-21/11 ska jag åka på spa tillsammans med min ungdomskompis, hon som jag träffade i somras när jag precis hade börjat tillfriskna. Vi klickade lika bra nu som vi gjorde när vi var jobbarkompisar på Volvos löpande band back the days. Vi kör ungefär lika långt vardera och möts halvvägs, på ett spa som jag fått rekommenderat för mig, det var min kollega som sa: ”Det bästa spat jag någonsin har varit på”. Och hon har varit på en del sådana.

I februari har jag en konsert inbokad. Minns just nu varken datum eller vilka som skulle uppträda, eller var det en musikal? Det är min relativt nyfunna vän, hon som jag känner att jag nog kan göra ”teatersaker” med, som frågat om jag vill gå med. Jag svarade ja tack och betalade, och förhoppningsvis skrev jag upp det i kalendern 🤣 Hmm, det där måste jag bringa klarhet i känner jag….

Kram 🐘

PS. ”The Phantom Of The Opera” var det, den 25/2. Noterat i kalendern, redan betalt också. Ska nog försöka hitta något kul i början av februari också, som jag kanske kan locka med mig äldsta dottern på. Det finns åtminstone två större städer i hennes hyfsade närhet där sådant kan vara på g.

I våras när jag blev sjuk, svårt deprimerad, så rasade jag i vikt. Nådde den lägsta viktnoteringen på många år. Jag åt knappt inte alls, den biverkan lider jag av vid svår depression. Jag får knappt i mig någonting, jag får tvinga i mig så pass mycket att jag kan gå och stå.

När jag sen blev frisk började jag äta mer, och gick raskt upp 20 kg inom loppet av två-tre månader. Det är inte konstigt att ben, knän och fötter kvider och lider. Dels för att det gick så snabbt - och för att det är en jävla massa kilon att bära omkring på. Så ofrivillig jojo-bantning har jag ägnat det senaste halvåret-året åt. Eftersom jag tidigare i mitt liv har bantat bort en massa kilon så vet jag att det funkar, men det håller inte i längden, när man går tillbaka till ”normalt” leverne.

Så tricket är att hitta ett ”normalt” leverne som gör att jag just nu minskar i vikt, och senare att jag håller vikten. Kroppen vill nämligen tillbaka till ursprungsvikten, så i minst ett år bör man hålla den nya vikten. Då funkar det inte med en bantningskur, då måste man hitta ett hållbart sätt att både äta och leva.

När jag skulle börja jobba i höstas var jag tvungen att köpa jeans och byxor i större storlek. Den största storlek jag någonsin har haft. Det dög liksom inte att gå till jobbet i träningstajts. Två jeans blev det, och två svarta byxor, i min hittills största byxstorlek någonsin. Ett par av dessa jeans är nu utslitna, på låren givetvis, och de fick gå i soporna igår. Nu har jag beställt ett par nya jeans, i en storlek mindre. Nu fan ska jag komma i dem också!

Fem kg motsvarar ungefär en storlek. Där är jag inte än på vågen. Jag känner dock i kroppen att det är fettet inuti buken som har släppt först, så midjemåttet borde vara rejält mindre. (Har tyvärr inte mätt.) För att ge mig själv en extra skjuts, nu när fettet uppenbarligen har börjat röra på sig lite, så ska jag minska portionerna till lunch och middag litegrann.

Plus att jag inte ska äta något annat mellan måltider och mellanmål. Jag står mig alldeles utmärkt på frukost, lunch och middag, plus nötter som mellanmål och smoothie som kvällsmål. Och träningsnivån som jag har uppnått nu: 9.000 steg plus några styrkeövningar dagligen, är en bra och hållbar nivå över tid. Jag ligger kvar här ett bra tag känner jag. Fortsätter nöta in vanorna.

Förlåt att detta ibland blir en viktminsknings- och träningsdagbok, men det är viktigt för mig att få det här på pränt. Visa mig själv att jag faktiskt har utvecklats - och att jag faktiskt har gjort stora förändringar, som gör skillnad.

Värk i kroppen har jag fortfarande, men den skrämmer mig inte lika mycket längre. Jag lindrar värken med varmt bad varje kväll och därefter het ormsalva. Tar inga värktabletter längre, värken är inte så överjävlig längre. Om det beror på att värken faktiskt har lindrats, eller om det beror på att jag fokuserar på annat vet jag inte.

”Igångsättningsvärken” har jag fortfarande, men den går ju över efter lite rörelse. Vi har en lång trappa på jobbet som var tuff som sjutton i början på hösten. Tänket ”Åh nej, nu måste jag gå i trappan” har jag istället vänt till ”Nu får jag lite träning i trappan”.

Kram 🐘