av Filmen

Filmen
mån, 2022-10-17 - 19:18

Känner mig vilse. Känns som att jag befinner mig i en film och inte i mitt liv.
Min man, som jag nu ska separera ifrån är alkoholist.. vi har tre gemensamma barn som nu kommer bo hos mig.
Problemet är hans inställning. Han är minsann inte alkoholist (han äter två mediciner för att minska alkoholsug) och han dricker i smyg. Han tycker att alla runt omkring honom är dumma i huvudet och inte fattar nånting. Vad gör man? Vad ska man säga till barnen? De är 14, 12 och 6.

Rosette
tors, 2022-10-20 - 11:49

Hej Filmen och varmt välkommen till forum för anhöriga!

Du har hittat hit och startat en tråd här, bra gjort! Det krävs både mod och kraft för att vända sig utåt för stöd. Du och din man ska separera och en fråga du har handlar om barnen, vad kan en säga till dem. Till att börja med att prata med barnen är en god idé, ni kommer alla må bättre av att prata om det och barnen kan känna sig trygga kring att det är okej att prata om det och veta att det inte är deras fel.

Här finns en länk med lite information och idéer kring hur en kan tänka kring barn i olika mognad och hur en kan prata med dem: https://www.regionkronoberg.se/contentassets/acfb24e358c649febe63aa853e…

Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart, skriv gärna flera gånger här om du vill så kommer tråden igång. Hoppas du hittar mycket som blir hjälpsamt här inne!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Filmen
sön, 2022-11-20 - 08:47

Hur förklarar man för en 6-åring som vill träffa sin pappa att han inte orkar? Han har flyttat nu. På ett sätt känner jag sån frid. Ingen klump i magen av att komma till hem. Känner att jag vill göra fint och harmonisk hemma så barnen känner att tryggheten finns där i vårt hem.
Men orostankarna mal hela tiden. Den minsta har inte förstått förens nu att pappa inte ska bo här. Hans verklighet kom nu och han förstår inte. Varför ska pappa bo i lägenhet när vi bor här?
De äldre barnen verkar harmoniska. De kör på med sina liv. Pappan hör inte av sig. Inte till dem och inte till mig. När min 6-åring ville åka och titta på lägenheten som han hade lovat så svarar han inte i telefon. Hur förklarar man varför?
När vi väl får komma till lägenheten är det kaos. Min 12-åring öppnar kylen. Det finns ingen mat, kylen är full av öl och snus. Hon blir orolig om varför inte pappa har nån mat hemma? Han lever på färdigmat, öl och snus och sover hela dagarna. Hur kan man förklara det? Vi var i lägenheten i 20 min sen ville han att vi skulle gå.
Jag är orolig för ekonomin. Han måste betala mig varje månad för att ska kunna bo kvar i huset. Men han har ingen koll på sina räkningar- jag vet inte hur hans jobb går. Kan man sköta ett jobb när man mår som han gör? Han kan sabba hela vårt liv om han sätter mig på pottkanten ekonomiskt.

Jag vet inte hur jag ska ta hjälp. Min 14-åring säger inte mycket. Men han verkar glad och som vanligt. Men han är så lik sin pappa på många sätt. Det oroar. Vad händer när han upptäcker alkolhol.
Min man har alltid druckit för att kunna slappna av och bli mer social. Han har en ADD diagnos och får inte ta sin medicin för att han dricker för mycket. Det är den medicinen som gör att han fixar sitt jobb.
Jag är så glad att han inte är här längre. Men jag är så rädd för framtiden och jag är så rädd för hur det här ska påverka mina barn. Jag är också så arg. Jag är så arg på min man för att han gjort så här mot oss. Och för att han fortsätter göra så här mot oss. Han är helt ensam. Har ingen familj och inga vänner. Men väljer att fortsätta dricka fast hela hans liv finns här med sin familj. Alkoholen var viktigare.

gros19
sön, 2022-11-20 - 10:29

Alkoholen är viktigare äm familjen men det handlar inte om dig eller barnen. Beroendeproblematik handlar ju inte om förnuftet utan om känslor och därför fungerar inte logiska argument.

Jag skulle nog vilja säga att det går inte att vara ekonomiskt beroende av någon med missbruk/beroendeproblematik. Du får nog försöka hitta en annan lösning. Svårt men jag tror inte det finns något alternativ. Är du beroende av honom vad det gäller din ekonomi, ditt boende kommer du nog att gå omkring med ständig oro.

Du får kanske förklara för dom äldre barnen, kanske även den yngsta, att pappa har en sjukdom alkoholism. Ibland erbjuder kommunen program för barn till föräldrar med missbruksproblem. Jag skulle rekomendera dig att be om stöd hos socialförvaltningen, både vad det gäller anhörigprogram, men även gällande framtida umgänge.

Sedan har ju vi människor förmågan att tänka det värsta som kan hända, men det är oftast inte sanningen. Det är katastroftankar som det kan vara bra att prata med någon om för att få ett annat perspektiv. Du har tagit ett steg och det känns lugnt och skönt hemma. En bra förutsättning för att kunna lösa framtida eventuella svårigheter. Lycka till!

Självomhändertagande
sön, 2022-11-20 - 14:00

Du har fått bra svar ovan. Ingen lugn och ro att vara ekonomiskt beroende av en annan, särskilt inte en missbrukare. Jag träffade en miljonär utan att veta om det. Efter 11 års missbruk flyttade han äntligen ifrån mig. Då hade han bara skulder kvar. Kronofogden sände brev varje vecka i flera års tid. Han levde på mig i flera år. Innan dess levde jag med honom, i det grannland han är från. Jag betalade för mig. Och ibland lät jag mig skämmas bort med middag på byn. Men jag köpte allt själv och försörjde mig själv. Och vägrade spela det liv som somliga spelar.
Jag blev "fattig" under flera år, men hade ändå råd att bo kvar, äta och träna. Idag ser jag ljuset i min egna ekonomiska framtid, men när jag insåg konsekvensen av hur jag försörjt mitt ex med mitt tänkta "pensionskonto" då var jag på väg att avsluta allt. För jag orkade inte. Men jag var inte redo.

Och sedan så kom pandemin och räddade mig på många sätt.

Pengar är bara pengar. Man måste se om sitt eget hus! Du har barn att ta hand om. Se till att du får den hjälp du behöver. Liv är tid. Och tid är liv. Allting går bra. Men det kan kännas hårt ett tag.

Att leva utan missbrukaren är den största frihet som jag känner. Och det betyder precis allt. Jag vet vad "fångenskap" innebär.

Bättre att vara fri och "fattig" än att leva i ett medberoende som kväver en. Bara att se till att klara av utgifterna själva. Kanske annat boende är att föredra.

Precis som det är att vara överviktigt. Bara att gå ner i vikt.

Allting går bra, men man behöver stöd på vägen och en plan för sig själv. För sitt eget välmående.

Lycka till!

Åsa M
sön, 2022-11-20 - 18:50

Jag håller med ovan. Att vara beroende av en missbrukare är inte en bra idé. Hans första prioritet är inte familjen - det är alkoholen. Det kommer inte ändras förrän han är spik nykter. Om han kommer dit vet ingen.

Hur känner du inför att involvera familjerätten om han inte betalar i tid? Har du kontakt med dem redan? Du kan inte tvinga honom att prioritera som du gör. Han har redan valt spriten.

Tror det är viktigt att du är ärlig mot barnen. Pappa är sjuk och hans sjukdom gör att han inte kan bete sig som han gjorde innan han blev sjuk. Han måste ta ansvaret för att bli frisk, och vill han inte det så är det du som ska skydda barnen.

Jag hade en väninna med en bipolär man och jag kan säga att det tog henne många år innan hon förstod att hon måste skydda barnen från hans sjukdom, inte lära dem att handskas med dem. Det lärde mig att man måste dra gränsen och hålla den. Till varje pris. Barnen måste skyddas och att växa upp med en missbrukande förälder sätter livsvariga spår. Har barnen någon utomstående att prata med? Hur känner de inför pappas sjukdom?

Filmen
fre, 2022-11-25 - 06:50

@Åsa M
Tack för bra och kloka ord. Just nu känns det som att allt gått så fort och jag hinner inte med själv. Min kraft går åt till att jobba och ta hand om tre barn själv. Tre barn som saknar sin pappa. De får träffa honom men han är inte så intresserad av det. Han isolerar sig och hör inte av sig till barnen.
Jag sitter i ett dilemma med att ta hjälp av kommunen också. Jag arbetar kommunalt på en position där jag känner många på socialtjänsten och trots sekretess litar jag inte på att det inte kommer fram. Dessutom jobbar jag i samma lokaler som Soc. Kan man ringa en närliggandes kommun?
Jag har pratat med de äldre barnen om att pappa är sjuk och behöver ta hand om sig själv just nu. Jag har även sagt att han måste dricka mindre alkohol.
Jag blir så trött av tanken att det här inte kommer ta slut. Eftersom vi har tre gemensamma barn kommer jag vara orolig tills de är vuxna och kan ta egna beslut.

Jag tänker att jag själv ska gå och prata med någon men min tid…. Det känns som att den inte räcker till just nu. Men, jag försöker vara snäll mot mig och landa i att det inte gått så lång tid än.

Självomhändertagande
tors, 2022-12-01 - 07:03

@Filmen
Nu går jag in och skriver det min mage säger mig. Du behöver göra "allt" för att ordna det praktiska, prata med en professionell och ev ta ledigt eller sjukskriva dig i några dagar om du "måste".

Ingen kommer att tacka dig för att du bränner ut dig av oro och stress. Och du vill inte bli sjuk för att du är ensam ansvarig för barnen.

Jag är återhämtad från bipolär sjukdom och jag har investerat mycket tid och pengar i det. Folk som jag berättar om min resa för, tror inte att det är sant, att det kan vara så illa som det är, på många plan i vårt samhälle,

Jag förstår absolut att du inte känner att sekressen håller, då jag vet hur det är inom vården ibland. Men jag har övat på tillit och jag övar fortfarande. Jag har accepterat min situation. Det är bara när man har accepterat den, som den faktiskt går att ändra.

Om du visste hur många som är i din situation. Om du visste att var och varannan människa kämpar. För att inte visa vad som sker bakom kulisserna i hemmet. Jag har mött och jag möter massor. Och de är våra grannar, vänner och även familj.

Så jag skulle ge dig ett råd, att öva på att det är som det är. Du behöver all hjälp du kan få. Men visst, ring andra kommuner och öva först, ställ de frågor du behöver veta. Och så övar du på att få hjälp i din kommun, utan att säga mer än du vill.

Jag fick en adhd diagnos för ett par år sedan. Förstår hur jag har fungerat tidigare. Jag har ändrat mig. Jag vill passa in. Men för att jag skulle kunna göra det, så behövde jag kunskap om hur jag kan lära mig det jag behövde lära mig. Och så behövde jag förstå vad som är vad. Och jag valde att aktivt jobba för att förändra min fyrkantighet, så att den blir lite rundare.

Jag menar att du behöver se över ditt hus. Du behöver ordna allt för dina barn. Därför behöver du tid och lugn och ro för att göra det.

Nu har jag inga barn, men jag vet att andra med bipolär sjukdom som har mycket stress. De sjukskriver sig fast de inte är sjuka, de sjukskriver sig för att de förebygger ett skov som kan triggas av för mycket stress.

Jag menar alltså i ett förebyggande syfte. Att du behöver göra dina samtal i lugn och ro. Och boka tid med någon i vården som remitterar dig till en professionell som kan vara ditt stöd, under din process.

Du behöver hålla, för din skull och för barnen skull.

Du behöver alltså ta den tid som du behöver, för din hälsas skull. Det är att vara ansvarsfull.

Men jag skriver också till mitt yngre jag, som fastnade med en alkoholist i alldeles för många år. Och det kostade mig mycket tid och ekonomi. Fast alla utmaningar gjorde att jag tog hand om mig bättre än någonsin och i det kunde jag också ta mig ur alla mediciner.

För mig blev hela erfarenheten en enda stor gåva. Och jag upplevde den då han äntligen flyttade ut.

Ta till dig det som kan vara hjälpsamt för dig.

Stort lycka till!

Filmen
tors, 2022-12-01 - 20:34

@Självomhändertagande Stort tack för kloka ord! Jag tycker Jag vet att jag måste ta hand om mig själv. På ett plan mår jag ändå bättre än på länge då han (äntligen) flyttat ut. På ett annat sätt känner jag mig kall som tycker det endast är skönt. Jag har tid bokad i nästa vecka för att be om samtalsstöd. Min stora oro nu är framtiden.
Mitt (före detta) man har helt checkat ut. Han ringer inte barnen han frågar inte efter att träffa dem, han undrar ingenting. Egentligen är jag inte förvånad då jag mer eller mindre alltid tagit allt ansvar för barnen. Men att man bara kan kliva ut genom dörren och lämna tre barn bakom sig? Helt känslolöst, jag har så svårt att förstå det.

Jag känner mig även så lurad och dum. Nu när allt kommit fram och börjat läsa lite om beroende så förstår jag vilket osunt förhållande till alkohol han haft under många år. Anledningen till att jag inte förstått är nog därför att han aldrig blivit otrevlig eller aggressiv med likgiltig i kroppen. Snarare tvärtom. Han började prata mer och blev gladare än när han var nykter. I somras när vi var på semester förstod jag. Han började dricka vid lunch och fortsatte tills han somnade. Barnen reagerade på intaget, jag reagerade. När han sen plötsligt sa att hans dr ville att jag skulle följa med honom dit kom allt upp. Han har smygdruckit under dagarna när han jobbat hemifrån. Så dum. Hur kunde jag inte förstå? Hur kunde jag inte se? Dr förklarade att han åt medicin nu för att minska suget efter alkohol. Det har inte hindrat honom från att fortsätta dricka. Hans adhd medicin får han inte äta längre på grund av för högt intag av alkohol. Jag har sagt åt honom otaliga gånger att han måste dra ner på drickande. Men under 15 år tillsammans har han aldrig haft en vit vecka. Och jag har inte förstått. Jag har haft fokus på att han mår psykiskt dåligt och kämpat med sin adhd.
Nu blev det långt. Så mycket tankar. Men hjälper mig att läsa här och att läsa böcker om beroende. Jag förstår nu. Jag förstår hur sjuk han är och hur länge han varit det. Min kärlek jag än gång kände har varit död länge. Nu är det jag och barnen. Tack för kloka tankar ni ger mig❤️

Åsa M
mån, 2022-12-05 - 17:14

All styrka till dig. Det tar tid innan man kan lägga ihop ett och ett. Mitt ex hade både missbruk och psykisk ohälsa och det var inte lätt att förstå vad som orsakade vad. Det enda som var tydligt var att han inte ville ha hjälp för något av det.
Huvudsaken är att man slipper vara medberoende till det kaoset och att barnen slipper leva så. Du är på rätt väg. 🤗

Lora
mån, 2022-12-05 - 22:11

Kan tänka mig att känslorna pendlar. Alltifrån att det är en frihetskänsla att vara ur det, till skuldkänslor kring just det och sedan oro. Även då oro kring barnen och framtiden.

Att vara medberoende gör väl att man lägger locket på och inte läser av sina egna känslor. Som om man hade antenner läser man istället av alla andras och börjar parera.
Att bryta med sitt medberoende borde väl innebära att man bättre förstår sig på sina känslor och istället för att parera andras? Att man tar ett steg tillbaka och funderar på hur man själv vill ha det? Bygger upp en inre trygghet och faktiskt börjar värna om sig själv. Gör man det utstrålar man ju en trygg stabil famn. Genom att göra just det kan även det sociala arvet brytas. Det kommer att behöva brytas.

Dina barn mår nog absolut bäst av att förstå sig själva och sina känslor. Att inte ta till alkohol för att döva utan istället lära sig hur man lever livet på riktigt utan bedövning. Då måste alla känslor ha rätt att blottas. Inga känslor är ju fel bara mer eller mindre jobbiga och obehagliga / härliga. Man får jobba på att hitta sätt i hur man hanterar dem så man återfår inre harmoni. Att lägga locket på som maken och dricka sig till lugn och ro är ett rejält villospår. Att istället våga leva på riktigt, ta hand om sina känslor kräver träning och mod.
Jag tror dina barn mår bäst av att du vågar vara du. Att du vågar visa hur du mår. Inte lägga locket på. Sätt gränser och definieravad som är viktigt för dig. Sedan tror jag det är viktigt att våga leva här och nu. Inte fundera för mycket hur det ska bli för barnen i framtiden. De är anpassningsbara. De lär sig genom er om just livet. Där ingår svåra perioder. Inget fel i det. Få liv går på räls... Det viktiga är väl att man är sann mot sig själv och försöker fundera över vilka känslor man låter ta plats i sitt liv och tränar på hur man parkerar de man inte känner berikar för att ge mer plats åt det man mår bra av.

flygcert
tis, 2022-12-06 - 11:42

@Filmen
Jag lämnade en för ca 10 år sedan alkoholist & narcissist. Jag var så fruktansvärt rädd för att alla skulle få veta - få veta hur mycket och hur ofta han drack; få veta hur han behandlade barnen och mig; rädd för vad alla skulle säga/tänka/tycka.
Till slut insåg jag att jag har inget att skämmas över: jag hade levt med en man som var alkoholist/narcissistisk och nu tog jag hand om mina barn och mig själv. Jag var öppen med vad som hänt, hur vi haft det och varför jag gjort de val jag gjort (varför stannade du om han var sån/varför stannade du inte och stöttade, hur mår du och barnen/stackars X, vad bra att du lämnade, vilken styrka att lämna, vad bra för barnen mm).
Jag förstår och känner så väl igen känslan av oro över att andra ska veta - men är det så farligt? ”Min exman/barnens pappa är alkoholist, vi har kämpat väldigt länge både när vi levde ihop och sedan vi separerade, men nu behöver jag mer hjälp och tar därför mitt föräldraansvar och kontaktar soc”.

Allt det du skrivit och berättat - läs igenom det och tänk om det handlat om någon annan.
Vilka råd skulle du ge henne?
Vilka tankar skulle du få om henne?

Med det skrivet - jag vet att det inte är lätt, jag vet så väl, men du har styrka och mod. Använd det.

Filmen
ons, 2022-12-07 - 20:39

Stort tack igen för så otroligt kloka ord och tankar.
Tänker att jag är så glad för att jag har ett jobb att gå till och få tänka på annat. Det hjälper mig. En paus.
Jag har varit hos läkaren och fått remiss till samtalsstöd. En början i alla fall. Jag tänker som ni säger, jag måste orka själv så jag orkar hjälpa barnen. Idag bröt min 12-åring ihop. Hon är rädd att pappa ska ta livet av sig. Vad säger man? Får dåligt samvete över att jag känner mig fri och barnen känner sig ledsna över att pappa inte är här.
En sak i taget är det som håller mig uppe just nu. Jag tar en sak i taget. Jag prioriterar barnen, som alltid. Det är som en ny värld där jag aldrig rört mig öppnats upp och jag är gäst och vet inte hur jag ska bete mig här.

Självomhändertagande
sön, 2023-01-01 - 13:51

@Filmen
Jag är inne och läser lite idag. Tänker att en 12 åring som är rädd för att pappan ska ta livet av sig måste vara outhärdligt. Du ska inte ha dåligt samvete för att DU mår bättre och känner dig fri. Dina barn behöver en stark mamma. Jag tänker att du kanske också kan få information i hur dina barn kan få stöd. De kanske också behöver prata med en professionell. Eller om ni kan vända er till en förening som arbetar med dessa frågor.
Hoppas att du känner att du kan ta den plats som du vill ta. Det är kanske ok att känna sig som en gäst som inte riktigt har landat i denna nya fas. Du kommer att landa så småningom. Och jag önskar dig ett riktigt gott nytt 2023! Lev det liv som du vill ha det.